Kalas hos dagiskompisar

[KisseNova]

Jag vet att det är ett I-landsproblem, men det är verkligen något som ger mig ångest. Sonen blev bjuden i somras, då jag meddelade att han skulle komma vilket jag backade ur samma dag som kalaset (meddelade i efterhand att vi fått förhinder). Har ångest än idag för detta eftersom jag inte ens vet vilka föräldrarna är. Nu är sonen bjuden på kalas igen, på lördag mellan 10 och 12 i en lokal på andra sidan staden. Denna kille som bjöd sonen är en av sonens kompisar men ändå får jag ångest bara jag tänker på dagisinbjudan. Givetvis vill jag låta sonen gå på kalas, och jag vet att han skulle tycka om det men i detta fall innebär det att vi får gå upp tidigt och gå en bra bit i kylan för kalaset. Känns inte så kul, samtidigt som jag vill att sonen ska gå då flera av hans dagiskompisar är bjudna.

I detta fall kommer jag tacka nej pga avståndet, tiden och kylan men någon som har tips att hjälpa mig med min ångest inför kalas. Det sitter i sen jag var liten då jag även då avtackade kalas.

Det är min enda skräck i livet, något som verkligen ger mig ångest är inbjudan från dagisbarn. Kalas hos vänner eller släkt tycker jag är trevligt, men inte hos okända människor .

Sonen har väldigt mycket på dagis så detta kommer bli ett större problem med tiden

 

[Calazirya]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Jag tycker att du som mamma måste ta tag i problemet, det kanske hjälper om du pratar med någon om det ?

Gå upp tidigt och traska en bit i kylan är väl inte hela världen, men jag känner på mig att du använder detta för att mildra ångesten över att inte kunna ta ditt barn på kalas för hur du mår.

Så mitt råd är att prata med någon om denna ångest du känner kring okända människor.

 

[mik]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Kan inte någon annan följa med sonen på kalaset??

Exakt vad är det som framkallar ångesten med kalas hos dagisbarn, hade det varit bättre om de gått i skolan?

Tycker verkligen att du behöver hjälp med det där, känns inte helt "normalt" (missförstå mig rätt) att få så mkt ångest över en inbjudan. Det måste väl gå att få hjälp inom sjukvården mot ångest/panikångest.
Dessutom går det ut över din son.

Du får helt enkelt se till att han kommer dit på det ena eller andra sättet för hans skull.

Vet själv hur det känns att var "rädd" för något, har en fobi. Men just din anledning till ångesten är nog en av de "konstigaste" jag har hört om. Det måste ju ligga något bakom det här. Har du andra "hang upps" också?


Lycka till.

 

[KisseNova]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Kan säkert ligga något i det du skriver.

Har inte tagit kontakt med föräldrarna än eftersom jag vet inte hur jag ska göra. Vill ju låta sonen gå på kalas samtidigt som jaaa usch. Detta är verkligen ett stort problem eftersom sonen lär bara bli bjuden mer och mer.

 

[Calazirya]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Som mik skriver, finns det ingen annan som kan ta din son till kalas medan du själv "lagar dig själv" hos någon ?

Det är ju fel mot din son om du inte tar tag i dina problem om dom hämmar din sons kontakt med egna vänner, förstår du hur jag menar ?

Men är du villig att ta emot hjälp?

 

[KisseNova]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Ja, det finns en anledning bakom och nej ingen annan kan gå. Försökte med det i somras innan jag backade ur det kalaset.

Jo, jag vet att jag behöver komma över detta problem eftersom sonen blir drabbad och jag mår dåligt av en sån liten skitsak egentligen.
Jag vet själv att det inte är normalt att få ångest över en inbjudan till kalas, men inget jag kan hjälpa tyvärr.

 

[KisseNova]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Jaa, jag vet och det är just detta som jag la ut tråden eftersom jag just nu sitter med tårar i halsen över att jag vill låta sonen gå på kalas men att det känns tufft. Har pratat med den ena föräldern utanför dagis lite då och då, så jag vet att hon är trevlig men just att komma dit. Det jobbiga är inte platsen eller omgivningen utan att komma iväg (förstår ni hur jag menar ?)

 

[Calazirya]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Ja jag förstår hur du menar, jag hoppas du inte tar mina inlägg som att jag ställer mig oförstående till ditt problem?

Men du måste ta tag i problemet omedelbums, är det något annat som gör att du tycker det är obehagligt och jobbigt att komma iväg och träffa "okända" människor?

Någon händelse som spökar?

 

[Gabbi]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Jag vet att det är ett I-landsproblem, men det är verkligen något som ger mig ångest. Sonen blev bjuden i somras, då jag meddelade att han skulle komma vilket jag backade ur samma dag som kalaset (meddelade i efterhand att vi fått förhinder).:

Uppfattar jag det här rätt som att ni bara uteblev? Taskigt isåfall.

 

[mik]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Ja, det finns en anledning bakom och nej ingen annan kan gå. Försökte med det i somras innan jag backade ur det kalaset.

Jo, jag vet att jag behöver komma över detta problem eftersom sonen blir drabbad och jag mår dåligt av en sån liten skitsak egentligen.
Jag vet själv att det inte är normalt att få ångest över en inbjudan till kalas, men inget jag kan hjälpa tyvärr.

Hur gammal är sonen då?
Du kan inte bara lämna honom och sedan hämta när det är klart?

Så gör jag med min dotter som är 4, hon går på massor med kalas och jag bara lämnar och hämtar, så gör de andra föräldrarna också.

Eller han kanske kan åka dit med någon annan från dagis som också är bjuden?

Spånar vidare

 

[Rina]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Du behöver inte ha ångerst för att din son inte fick gå på kalaset, han är så liten ännu, men han blir större. Låt inte problemet växa, ta kontakt med någon som kan hjälpa dig istället.
Det brukar vara lättare på barnkalas än hos andra främmande människor, då har man barnen som täckmantel och stämmningen brukar vara ganska lätt.
jag vet inte hur jag ska kunna råda dig att komma iväg men se till att ha gott om tid på dig så du inte känner stress. Finns det någon du känner så ni kan ha följe?

 

[TantEster]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Är det möjligt för dig att besegra ångesten och faktiskt ta dig (och sonen förstås) till kalaset? Om du på förhand bestämmer dig för att ni bara ska stanna max 1 h, du kan ju ha en ursäkt för att gå tidigare färdig redan när ni kommer? Skulle må dåligt över att ha varit där eller känna dig stolt för att du trots ditt motstånd lyckades?

Jag känner igen mig lite. Jag ogillar också kalas med okända, det är inte alls så att jag inte kan föra mig bland folk, men det är en oönskad ansträngning att ikläda sig den sociala masken. Däremot brukar det gå av sig självt när jag väl är på plats och efteråt känner jag mig upprymd och glad över de nya intryck dagen bjudit på. Men du verkar ha det värre, som en kalas-fobi?

Nu tror jag inte att sonen din behöver gå på kalas i unga år för att växa upp till en hel och social människa. Känn inte att du måste. Men gå om någon del av dig vill!

 

[Thera]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Jag tror att du behöver prata med någon om det här.

Det är en sak att kånka runt på sin ångest själv, men när det börjar gå ut över andra är det nog dags att ta tag i problemet. Det lär ju som du säger komma fler kalas, och risken är stor att du överför din egen rädsla på sonen, och att det orsakar honom också problem i framtiden.

Barn är mer öppna för olika sinnesstämningar än vad man tror, och speciellt när det gäller sina föräldrars mående, rädslor och så vidare.

 

[Sar]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Det här är ett problem du måste ta tag i. Tackar ni nej till alla kalas på grund av din ovilja så finns det ju en risk att inga kommer på din pojkes kalas.

Att tacka nej samma dag är inte riktigt schysst gjort, det omöjliggör också att bjuda något annat barn som hade kunnat ta din pojkes plats.

Jag tycker själv att det är självklart att barnen ska få gå på de kalas de blir bjudna på, mina tjejer var på ett kalas förra månaden och det pratar de fortfarande om!
Är din pojke stor nog att lämnas själv så behöver du bara lämna och hämta, om inte får du sitta ner med en kopp kaffe och titta på när de leker.
Jag hoppas verkligen att du får någon hjälp med detta, om inte annat så för ditt barns skull.

 

[KisseNova]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Uppfattar jag det här rätt som att ni bara uteblev? Taskigt isåfall.

helt onödigt inlägg får ett helt onödigt svar.

 

[KisseNova]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Försöker svara dom flesta, på en gång.

När jag ser dagisinbjudan så vill jag givetvis låta sonen gå men efter en stund ändrar jag mig. Jag vet att det är ett problem jag behöver lösa, och att sonen ska få gå på kalas. Det är något han tycker är kul och främjar hans sociala liv eftersom han har massor med kompisar på dagis.

Det är inte att vara där som är problemet egentligen, för "sociala samtal" brukar alltid lösa sig när man väl är på plats. Men jag hinner tänka väldigt mycket innan jag väl kommer på plats. Och det är väl mest mina negativa tankar som ger mig ångest. Jag vill säga att sonen kommer, men jag vill inte fega ur en gång till för sonens skull. Han är 4 , så jag vet att jag inte behöver vara med men samtidigt vill jag se hur glad han faktiskt blir med sina kompisar.

 

[Mammas]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Men om du känner föräldrarna sedan tidigare, kan du inte ringa (under någon förevändning) under veckan och prata lite? Det kanske lättar ångesten att du pratat med någon av dem den här veckan lite innan. Du kan ju också förhöra dig om vad som kommer att ske under kalaset så du är lite förberedd, om det känns bättre av det?

 

[KisseNova]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Ja, fast jag pratar med den ena föräldern lite då och då så jag vet att mamman är trevlig.

Nu har jag frågat sonens pappa om han kan åka dit med sonen eftersom det är en bra bit för oss att gå. Dessutom är sonen nu även bjuden på kalas helgen efter då det är pappans helg. Får veta det senare under dagen hur det blir.

 

[Gabbi]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

helt onödigt inlägg får ett helt onödigt svar.

Jasså, det tycker du. Själv tycker jag det är av vikt att man lämnar ett vettigt återbud om man inte kan komma, men det kanske är något som skiljer oss två.

 

[Calazirya]

Sv: Kalas hos dagiskompisar

Om ångesten hindrar dig från att ens låta sonen gå på kalas så missar du ju att se ett lyckligt barn med kompisar iaf?

Uppriktigt sagt så förstår jag inte riktigt alls nu, du kan låta sonen gå ensam = inga problem, men då missar du att se honom så glad och därför skiter du i allt?