Sv: Kalas hos dagiskompisar
Det jag inte riktigt förstår är vad du förväntade dig för råd/respons på din trådstart, om inte pepp för att ta er iväg ändå? Råd att ta itu med ångesten? Vill du inte kunna ta itu med ångesten och kunna gå med sonen på kalas?
Min dotter är under dagisåldern ännu, så jag vet egentligen inte, men jag kan tänka mig att ju äldre barnet blir, desto fler kalas blir aktuella, ju underligare kommer det se ut om din son uteblir, ju ledsnare kommer han bli när han inser att de andra går på kalas och inte han (det pratas ju mycket om barnens tillvaro på dagis, helgens kalas osv), och han kanske, som flera skriver, blir "smittad" av din rädsla, det kan ju på sikt bli socialt hämmande.
Vill du inte söka hjälp för det här? När du får rådet verkar du stöta från dig det. Det verkar ha blivit en rejält ond cirkel som du inte verkar kunna(vilja?) ta dig ur?
Jag förstår heller inte ditt resonemang om att du dels inte vill gå, dock kan är sonen gammal nog att "bara" bli hämtad och lämnad, men det vill du inte, för du vill se honom glad... vilket medför att ni inte går alls, och du således inte får se honom glad ändå... Får det inte att gå ihop, du får gärna förklara?
Jag har full förståelse för att man kan ha problem i olika situationer, men det jag inte förstår är varför du inte verkar vilja ta tag i problemen för att få bukt med dom, om inte för din skull så för din sons skull. Jag tycker inte du är en dålig mamma, men jag förstår inte varför du inte vill bli en bättre mamma? (utan ångest)