kamratskap eller ej

[Blixtra]

Idag har vi varit på öppnaförskolan. Min grabb är 3år och där fanns två treåringar till (alla grabbar). De två killarna går på samma dagis och min kille har jag hemma (har en liten till och är föräldrarledig).

De lekte och busade bland kuddarna, när en av dem säger till sonen att han inte får vara med dem och leka. Min son drog sig undan med en gång och började leka med något annat i ett annat rum.

I bilen på väg hem frågade jag om han haft roligt och om det var kul att träffa de andra två. Då sa han att "nej det var inte trevligt att träffa dem och de sa att jag inte fick vara med". Jag svarade lite inpulsivt att " du förstår att det inte var du som gjort något fel, att de var de andra som gjort fel".

Men det kändes inte som rätt sak att säga. Jag vill inte heller göra en affär av det, för det händer ju hela tiden.

Så istället sa jag att "man vill inte alltid leka med alla, det vill ju inte du heller, ibland vill inte du att lillebror ska vara med". Dett höll han helt med mig om!

Men jag såg ju att han blev ledsen när det hände, och som den lille något inåtvända och känsliga kille han faktiskt är ibland (han kan vara en totalt vild buse också ), så funderade han över händelsen.

Nu ska han också börja på dagis till hösten, och han kommer säkert att uppleva detta igen och igen. Han kommer att vara 4år när han börjar och det kommer att vara redan starka grupperingar som han ska in i och lära sig.

Hur kan man på bästa sätt tackla sådant här, vad är "rätt" att säga och hur hjälper man dem på bästa sätt att bli sociala och "starka" utan att bli "offer"!

Jag tycker att det är så jobbigt, man vill ju sina barn det bästa, men jag vill inte göra honom björntjänster, verkligheten är tuff allra helst för barnen!!

 

[Snurrfian]

Sv: kamratskap eller ej

Nu vet jag ju inte hur det är på de pojkarnas förskola, men sonen är tre, blir fyra i augusti och går på en avdelning med enbart jämnåriga och där är regeln, alla får vara med så länge man inte förstör för de andra. Det vill säga, att leka med i kuddarna får man vara så länge man inte är dum mot det andra. Men visst kommer de kommentarena i den åldern och det gäller både som förälder och för personalen på förskolan att vara med att diskutera hur det känns när någon säger att man inte får vara med och om man ska säga så.

Jag har två försiktiga barn som behöver lite hjälp för att våga fråga om de får vara med, och vill inte vara med på de vildaste lekarna. Sonen gillar inte vissa av sina förskolekompisar pga att de knuffas och bråkar säger han, medans de som leker på det sättet inte alls tycker att det är knuffigt och bråkigt.

 

[Blixtra]

Sv: kamratskap eller ej

Men VAD säger man när någon redan har sagt "du får inte leka med oss"? HUr förklarar så att inte självkänslan sänks? Trots allt måste ju detta vara den vanligaste komentarer bland barn?

 

[Petronilla]

Sv: kamratskap eller ej

Men ska man tvinga barn att leka med varandra om de inte vill? jag umgås ju inte med folk jag inte gillar. är bara artigt trevlig mot sådana som jag inte gillar.

 

[cirkus]

Sv: kamratskap eller ej

Men jag tror att det där : "Du får inte vara med" inte handlar om att de andra barnen i första hand inte gillar - utan är ett maktspråk. Jag minns att det största hotet barnen kunde råka ut för var "Då får du inte komma på mitt kalas" om de inte gjorde som kompisen sa.

Jag vet faktiskt inte vad man kan säga till en treåring, den är ju så liten. Men jag skulle not försöka få barnet att ifrågasätta, fast det kan vara svårt, dels med avseende på åldern samt om barnet är blygt. Om jag inte kan få mitt barn att fråga - så skulle jag nog själv fråga. "Varför säger du/ni att inte X får vara med ?"

 

[Sar]

Sv: kamratskap eller ej

Finns det inte möjlighet att din kille får börja på förskolan tidigare (15 h barn)?
Jag har en känsla av att det är lättare att "ta sig in" ju yngre man är.

Jag förstår att din kille blev ledsen, det är inte helt lätt att tackla att inte få vara med. Ett bra sätt kan väl kanske vara att dra igång en lek eller någon spännande tillsammans med din kille som gör att de andra gärna vill vara med?

 

[Blixtra]

Sv: kamratskap eller ej

Tack för svar!

Ska tänka på detta med att starta lekar som de andra blir intresserade av! Tyvärr så får vi ingen dagisplats förens till hösten.

Jag är lite uteefter vad man som vuxen säger när det händer. För jag vill inte göra det till en stor grej, sedan är ju hans känslor alltid rätt (tänk att få höra att det man känner är fel), men man vill jupåpeka at normala i att alla kankse inte alltid "får" vara med, att det är ok. Även om jag hemma säger att alla får vara med, gud så jobbigt det blir....

 

[havreflinga]

Sv: kamratskap eller ej

Jag är lite uteefter vad man som vuxen säger när det händer. För jag vill inte göra det till en stor grej, sedan är ju hans känslor alltid rätt (tänk att få höra att det man känner är fel), men man vill jupåpeka at normala i att alla kankse inte alltid "får" vara med, att det är ok. Även om jag hemma säger att alla får vara med, gud så jobbigt det blir....

Ja, det är svårt. Första impulsen blir ju ofta att trösta, men då riskerar man att babbla bort barnets känslor. Barnets egna känsla är ju viktigast, vilket du oxå verkar tycka.

Jag kör mycket med frågor. Då minskar risken att jag tolkar situationen efter mina egna känslor, och börjar prata/förklara/trösta utifrån det.

Om det hade varit min snart 3-åriga son hade han nog varit mer påstridig. Då hade det kanske blivit en tydligare konflikt, och då är det ju lättare att gå in och medla. Det skulle kunna se ut så här:

Jag: Vad är det som händer?
Sonen: Jag får inte vara med.
Kompisarna: Vi vill inte att han ska vara med.
Jag till sonen: Har du sagt att du gärna vill vara med?
Sonen till kompisarna: Jag vill vara med!

Här kan jag tänka mig att kompisarna börjar förklara leken, antingen för sonen eller för mig. De ser antagligen bara två roller och har en tydlig plan för vem som ska göra vad. Då skulle jag fråga om de kan se ytterligare någon syssla inom leken, som min son skulle kunna utföra. De kanske erbjuder någon liten biroll, som är ganska tråkig. Då är det upp till sonen att välja om han accepterar den, eller hellre struntar i alltihop.

Liknande situationer har vi varit med om. Oavsett vilket val min son gör, så verkar han i alla fall må bra av att få en valmöjlighet.

 

[Blixtra]

Sv: kamratskap eller ej

Tack du gav mig en ny infallsvinkel!

Jag hade själv svårt i de första klasserna, då jag var ett typiskt ensambarn (inga syskon), van vid att alltid få min vilja igenom. Så på någotsätt så lär jag mig fortfarande det socialaspelet....

 

[Waern]

Sv: kamratskap eller ej

Jag tror faktist inte att du behöver oroa dig. Det är ju personalens jobb att se till att alla barn trivs på förskolan.
Eftersom han är så pass stor så hamnar han med all sannolikhet på en avdelning där de har litet större barn och därmed oxå någon form av verksamhet.
Är det en bra förskola så har de aktiviteter som gå till skogen, biblioteket, gympa och skapande verksamhet med olika teman. Jobbar med färger, former, bokstäver och siffror på ett lekfullt sätt.

Iomed att det är så många aktiviteter i "storgrupper" så brukar det oxå vara lättare att komma med i desamma. Barnen leker ju ofta lite blandat, ena minuten hela pojkgänget och andra så är det smågrupper. Skulle din son bli utanför så får personalen träda in och "leka igång honom" med några av barnen.

Jag tror inte att du behäver vara så orolig. Jag har gjort tre flyttar med barn i 3-5 årsåldern. Naturligtvis har jag kännt oro inför detta med att byta dagis, kompisar osv. men barnen har funnit sig väl tillrätta och fått nya kompisar väldigt fort. Även den minsta som är en "blygis".

//Waern

 

[Blixtra]

Sv: kamratskap eller ej

Tack snälla du, för ditt värmande och lugnande svar!!!

Man vill så väl, men det är så lätt att klampa in och förstöra allt i ren välvilja. Det är skönt att få se hur andra har gjort!!!