Kasterera hanhund- känsligt ämne

Vi har tänkt kastrera vår jrt hane i januari. Den tilltänkta kliniken har inte sagt något av det som tas upp i tråden :/

Jag trodde det var som med hästar, att de bara blir lite lugnare. Vår hund är rädd/arg mot hundar han inte känner, hundar som är kända för honom går det däremot jättebra med. Vore ju tråkigt om det beteendet blev värre efter en kastrering. En hundtränare vi tog hjälp av sa att han kunde bli lugnare ute och sluta bry sig om att spåra så mycket om han kastrerades, att han även skulle sluta vara så "vaktig", för som det är nu vill han gärna ha järnkoll på omgivningen som en liten radar. Är ju svårt att göra en kastrering ogjord om resultatet inte är tillfredsställande.

Han skulle ju kunna bli bättre, men att lova att det är så (och att han skulle börja spåra mindre till och med...) är att gå för långt.

I ert fall så är väl situationen ganska ansträngd om jag inte misstar mig? I ett läge där man måste förändra något för att alls kunna behålla hunden och man inte kommer dit man behöver med träning så hade jag chansat helt ärligt. Alternativet är väl att ni tar bort honom? Skulle han bli värre (eller utveckla nya problem) efter en kastrering så finns ju det alternativet fortfarande kvar...
 
Han skulle ju kunna bli bättre, men att lova att det är så (och att han skulle börja spåra mindre till och med...) är att gå för långt.

I ert fall så är väl situationen ganska ansträngd om jag inte misstar mig? I ett läge där man måste förändra något för att alls kunna behålla hunden och man inte kommer dit man behöver med träning så hade jag chansat helt ärligt. Alternativet är väl att ni tar bort honom? Skulle han bli värre (eller utveckla nya problem) efter en kastrering så finns ju det alternativet fortfarande kvar...

Jo vi tänker också så, att han kan ju bli bättre.

Det har faktiskt blivit lite bättre, just nu är han hos min mamma eftersom vi får barn anyday (vi har ingen familj nära som kan ta honom när vi måste åka till sjukhuset och han kan ju inte vara själv hemma i dagar) och inte vill lämna honom på hundpensionat (han skulle nog inte ens vara välkommen :p) och hon har två dalmatiner som han kommer superbra överens med. När de är ute och går promenad alla tre och möter okända hundar reagerar han inte. Det är när han är ensam och det blir trångt han ballar ur. Så visst han klarar av möte om han har sällskap, och han klarar av att se hundar på avstånd utan att bli arg. Men det har ju tagit typ ett år att komma hit så fort går det ju inte. Men det känns som vi borde ge kastrering en chans, eller det är ju tanken. Hade som sagt ingen aning om ev biverkningar innan jag läste här.
 
Min sambo var inte positiv till att kastrera, men var helt ok med att testa att kemiskt kastrera. Så vi började i den änden.
Utfallet var så positivt för oss att han till sist tyckte att kastrering var ett bra alternativ.

Det enda negativa vi upplevt efter kastreringen är att vi måste ge honom mindre mat än tidigare.
 
Senast ändrad:
Vilket lysande statistiskt underlag du har för dina slutsatser. Tror du mer på anekdotiska berättelser än på publicerad veterinärmedicinsk forskning?

Förstår inte varför du ger dig på mig, det finns väl flera som delat med sig av sina erfarenheter än jag?

Jag skrev faktiskt att JAG inte har någon negativ erfarenhet, påstod inte att det var ett rättvist statistiskt urval men då jag ändå känner till flera kastrerade hanhundar och haft en själv så tycker jag att jag kan bidra som motpunkt till att "jag har hört/läst/sett".

Jag motsätter mig inte veterinärmedicins forskning men då jag läser en del forskning i helt andra ämnen så har man lärt sig att man måste titta på mer än bara forskningsrönen. Kritiskt tänkande kallas det, sånt man alltid ska fråga sig saker t.ex. vem har sponsrat forskningen (i detta fall inte relevant då jag knappast tror att det nåt företag som tjänar på kastrerad hund eller ej), vem har forskat, hur har forskningen gått till, hur stort urval baseras forskningen på och finns det andra saker som skulle kunna påverka utgången i forskningen? Mycket forskning handlar ju mest om att sammanställa statistik och få fram ett resultat och i min mening så finns det kanske lite substans i talesättet "det finns lögn, det finns förbannad lögn och så finns det statistik".

Som jag förstått det så jämförde man okastrerade hundar mot kastrerade och fick fram att kastrater är sjukare? Man har då forskning på statistiskt urval, nu har jag inte läst forskningen men om man då ska ta bort felkällor så bör man jämföra hundar i samma skick. Dvs hundar som kastrerats till följd av sjukdom bör kanske tas bort, överviktiga hundar bör tas bort på bägge sidor och likaså underviktiga då det kan balansera urvalet åt fel håll. Sen också livsförhållanden, är det så att de kastrerade är mindre aktiva (ägare som valt den lätta vägen vid problematisk hund istället för aktivering), har importer varit med i studien (då dessa oftast har sämre livsförhållanden tidigt i livet och kastreras vid omplacering). Forskningen kanske är super-bra utförd och stämmer väldigt väl (jag har som sagt inte hunnit läsa den!!) men jag vill bara påpeka att mycket forskning bedrivs genom att ta statistik som redan finns och sammanställa den i ett fint paket men det gör den inte helt rättvisande. Jag ber om ursäkt om jag inte var tydlig då jag kanske skrev i all hast (på väg ut), jag ville egentligen bara att de som tar till sig och läser forskning ska ta i beaktande hur den är utförd, det blev kanske lite dumt formulerat då jag hade bråttom.
 
<snip>
Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget? Lite som att människor som äter kosttillskott (vitaminer) är sjukare än de som inte gör det, kan det bero på att sjuka människor oftare ordineras kosttillskott snarare än att det har med kosttillskottet att göra? Att kastrerade hanar oftare får sjukdomar har det med kastreringen att göra eller med att de överlag är mer överviktiga än de som inte är kastrerade?
<snip>

Menar du att du ifragasatter alla vetenskapliga studier som visar att kastration for det mesta leder till overvikt? Har du last lankarna som har postats i traden? Dar kan du lasa vetenskapliga studier som visar mycket klart de olika problem som kastration kan ge. Bade fordelar och nackdelar.

Vi har tänkt kastrera vår jrt hane i januari. Den tilltänkta kliniken har inte sagt något av det som tas upp i tråden :/

Jag trodde det var som med hästar, att de bara blir lite lugnare. Vår hund är rädd/arg mot hundar han inte känner, hundar som är kända för honom går det däremot jättebra med. Vore ju tråkigt om det beteendet blev värre efter en kastrering. En hundtränare vi tog hjälp av sa att han kunde bli lugnare ute och sluta bry sig om att spåra så mycket om han kastrerades, att han även skulle sluta vara så "vaktig", för som det är nu vill han gärna ha järnkoll på omgivningen som en liten radar. Är ju svårt att göra en kastrering ogjord om resultatet inte är tillfredsställande.

Det later som om din hund ar radd da han fungerar i en flock, inte arg. Radslor blir ofta storre efter kastrering.

Min aldre rottis, Miss Mandy, kastrerades nar hon var 5 ar. Orsaken var att hon blev skendraktig efter varje lop och super deppig fran lopet tills "valparna" kom och hade ett himla bestyr da hon inte kunde lamna valparna ... Nar hon sa borjade lopa 4 ganger om aret valde jag att kastrera ... da jag satsade pa kvalitet av liv istallet for kvantitet.
Mandy har alltid varit en mycket skarp rottis, nar hon kastrerades blev hon mer vaktig i vissa sammanhang och mer valpig i andra. Numera ar det svarare att lasa henne, ibland reagerar hon med vakt vid tillfallen som ar mycket svart att forutse och som verkar valdigt 'random'. Det har gjort att vi har gatt over lydnaden (som alltid varit mycket bra) och att vi nu har en absolut och omedelbar lydnad alltid ... och ser till att befasta det flera ganger i veckan.
 
Hej!
(Jag tror jag kan ha frågat om detta förut, men hittar inte tråden, så ha överseende :o )

Jag försöker göra en lista för och nackdelar med att kastrera min hanhund, om han nu inte ska avas på.

Jag har dock råkat ut för starka (känslomässiga) reaktioner mot detta, och jag undrar; varför väcker kastrering av hanhund större motvilja än kastrering av exempelvis katt eller häst?

Argument som "man gör våld på individen" , tja men det gör jag ju exempelvis också när jag håller den i koppel och hindrar den från en massa naturliga beteenden. En hanhund som aldrig får ligga, i ett bostadsområde fullt med löpande tikar, hur lycklig är han?

Jag är som sagt varken för eller emot ännu, men argumenten jag får höra som är emot är ofta känslomässiga.

Varför är det så känsligt? Är hanhundens potens helig?:angel:

Jag valde att kastrera min hane och upplevde samma sak. Folk var väldigt fördomsfulla och oförstående. Jag kastrerade min för att han var extremt stressad. Han blev liksom blockerad och bara skällde och skällde.
Efter operationen blev han mycket lugnare och tryggare. Inte seg och tråkig utan kunde fokusera lättare. Beteendet kunde avledas lättare.

Han blev 12.5 år, var av större ras. Jag fick hålla koll på vikten, men det var enda som skiljde, Han funkade bra med alla hundar. Hans ena kompis var dock en översexuell labbe som försökte rida på honom, men den hunden försökte rida på allt så tror inte det spelade in.
Han fick inga rädslor, blev inte konstig och det var väldigt skönt att kunna ha honom bland tikar utan att han brydde sig. Hans päls var lika vacker som hans bröders så märkte inget där heller.

Jag är för kastrering om hunden kan gynnas av det och inte ska användas i avel. Jag har vänner vars hane matvägrade och låg och stirrade på ytterdörren när någon grannhund löpte. De bodde i stan så det var ju relativt ofta. Förstår inte varför de inte kastrerade honom så han slapp må sådär.
 
En tanke. Har någon forskat på valackers hälsa jmf med hingstar?

Det kanske är så att de problem som uppstår inte är specifika just för hundar men går igen hos alla kastrerade djur, men pga att normen är kastrerade hästar och katter men okastrerade hundar så är det ingen som tänker på att hästens problem beror på kastreringen?
 
Menar du att du ifragasatter alla vetenskapliga studier som visar att kastration for det mesta leder till overvikt? Har du last lankarna som har postats i traden? Dar kan du lasa vetenskapliga studier som visar mycket klart de olika problem som kastration kan ge. Bade fordelar och nackdelar.
Vilken av länkarna tar upp att kastrering för det mesta leder till övervikt (orkar inte läsa igenom alla för att hitta just det). Vet såklart att det är lättare för kastrerade hundar att gå upp i vikt, men att det på något sätt skulle vara ett ofrånkomligt faktum har jag inte hört talas om.
 
Är man fördomsfull och okunnig om man baserar sina åsikter om kastrering på veterinärutlåtande och forskning?
Eller exakt vad är det för fördommar som florerar om kastrering?
 
@Stinaelin Visst har du sheltie? Jag har en kastrerad sheltiehane (medicinska skäl och han var 6 år när han blev det) och min hunds päls har blivit jättejobbig, utanpå är den som vanligt, men underullen... den tovar sig som fårull. Nu behöver det inte alltid bli så, men det är inte ovanligt. Gillar man pälsvård är det kanske ingen match, men man bör vara inställd på att det kan bli mer av den varan.
 
En tanke. Har någon forskat på valackers hälsa jmf med hingstar?

Det kanske är så att de problem som uppstår inte är specifika just för hundar men går igen hos alla kastrerade djur, men pga att normen är kastrerade hästar och katter men okastrerade hundar så är det ingen som tänker på att hästens problem beror på kastreringen?

Jag har tyvärr ingen forskning att komma med men en äldre travtränare och uppfödare sa till mig att hingstar håller längre inom travet än vad valacker gör. Om det finns någon sanning i det vet jag inte.
 
Är man fördomsfull och okunnig om man baserar sina åsikter om kastrering på veterinärutlåtande och forskning?
Eller exakt vad är det för fördommar som florerar om kastrering?

Fast det är ju uteslutande forskning som tar upp negativa hälsoeffekter som tas upp. Den forskning som visar på positiva effekter "glöms bort". Jag är fullt medveten om att det finns för- och nackdelar (vetenskapligt belagda) men det verkar inte riktigt finnas utrymme för fördelarna.

En enorm fördel för t.ex. tikar inom raser där livmoderinflammation är vanlig är ju att man helt eliminerar risken för livmoderinflammation. Något som kanske är oviktigt inom raser där det inte är ett problem, men något som helt klart är en viktig faktor för de som har hårt drabbade raser. Det är trots allt väldigt mycket säkrare (och billigare) att kastrera en frisk tik än när hon har blivit sjuk.

Sedan målas det upp sanningar som kanske inte alls är sanningar. Mycket av den forskning som finns har inte replikerats dvs. man har enstaka studier som visar på det ena eller det andra, men en studie säger inte sanningen. Ju fler gånger en studie replikeras ju "säkrare" är resultaten.

Har för mig att någon skrev att kastrerade hundar har kortare livslängd. Det kanske har visats i någon studie, men så i en annan (t.ex. denna http://www.vin.com/apputil/image/handler.ashx?docid=5800951) ser man motsatt resultat. Vad ska man tro? Om kastrerade hundar lever längre än okastrerade skulle det kunna vara orsaken till att kastrerade hundar drabbas av cancer i högre omfattning än okastrerade. Hur vanliga är dessa cancersorter som kastrerade hundar drabbas av i högre omfattning? En 100%-ig ökning i risk kan ju handla om att gå från 0,1% risk att drabbas till 0,2%... fortfarande låg risk om än 100% högre.

Risken att kastrerade hundar drabbas av vissa sorters cancer är högre än för okastrerade. Å andra sidan är risken att drabbas av infektionssjukdomar eller trauma större hos okastrerade.

Forskning på en ras går kanske inte att överföra på hundar generellt? Ålder vid kastrering kan spela roll. Tidig kastrering kan vara fördelaktig ur vissa aspekter, men sämre ur andra. Ingen vet vilken ålder som är optimal (det kanske inte finns någon optimal ålder). Hundar som bor inne i stan kanske stressas mer än hundar på landet? Det är rätt stor skillnad på att ständigt omges av löptikar mot att bara utsättas för löptikar 1-3 ggr/ år. Jag växte upp på vischan och vi hade bara hanhundar. Löptikar vara aldrig ett problem. Vi hade ingen och vi hade inga grannar heller.:D

Jag tycker diskussionen ofta blir alldeles för onyanserad. Tycker länkarna nedan nyanserar lite.

http://news.vin.com/VINNews.aspx?articleId=27205
http://www.carodog.eu/wp-content/uploads/2014/10/PAV045web2.pdf
 
Fast det är ju uteslutande forskning som tar upp negativa hälsoeffekter som tas upp. Den forskning som visar på positiva effekter "glöms bort". Jag är fullt medveten om att det finns för- och nackdelar (vetenskapligt belagda) men det verkar inte riktigt finnas utrymme för fördelarna.

En enorm fördel för t.ex. tikar inom raser där livmoderinflammation är vanlig är ju att man helt eliminerar risken för livmoderinflammation. Något som kanske är oviktigt inom raser där det inte är ett problem, men något som helt klart är en viktig faktor för de som har hårt drabbade raser. Det är trots allt väldigt mycket säkrare (och billigare) att kastrera en frisk tik än när hon har blivit sjuk.

Sedan målas det upp sanningar som kanske inte alls är sanningar. Mycket av den forskning som finns har inte replikerats dvs. man har enstaka studier som visar på det ena eller det andra, men en studie säger inte sanningen. Ju fler gånger en studie replikeras ju "säkrare" är resultaten.

Har för mig att någon skrev att kastrerade hundar har kortare livslängd. Det kanske har visats i någon studie, men så i en annan (t.ex. denna http://www.vin.com/apputil/image/handler.ashx?docid=5800951) ser man motsatt resultat. Vad ska man tro? Om kastrerade hundar lever längre än okastrerade skulle det kunna vara orsaken till att kastrerade hundar drabbas av cancer i högre omfattning än okastrerade. Hur vanliga är dessa cancersorter som kastrerade hundar drabbas av i högre omfattning? En 100%-ig ökning i risk kan ju handla om att gå från 0,1% risk att drabbas till 0,2%... fortfarande låg risk om än 100% högre.

Risken att kastrerade hundar drabbas av vissa sorters cancer är högre än för okastrerade. Å andra sidan är risken att drabbas av infektionssjukdomar eller trauma större hos okastrerade.

Forskning på en ras går kanske inte att överföra på hundar generellt? Ålder vid kastrering kan spela roll. Tidig kastrering kan vara fördelaktig ur vissa aspekter, men sämre ur andra. Ingen vet vilken ålder som är optimal (det kanske inte finns någon optimal ålder). Hundar som bor inne i stan kanske stressas mer än hundar på landet? Det är rätt stor skillnad på att ständigt omges av löptikar mot att bara utsättas för löptikar 1-3 ggr/ år. Jag växte upp på vischan och vi hade bara hanhundar. Löptikar vara aldrig ett problem. Vi hade ingen och vi hade inga grannar heller.:D

Jag tycker diskussionen ofta blir alldeles för onyanserad. Tycker länkarna nedan nyanserar lite.

http://news.vin.com/VINNews.aspx?articleId=27205
http://www.carodog.eu/wp-content/uploads/2014/10/PAV045web2.pdf
Innan @hastflicka o jag skrev i tråden så hade det bara sjungits kastreringens lovsång, med lite päls, vikt o inkontinensproblem i någon bisats.
Självklart är alla aspekter av det du tagit upp viktiga, därför krävs det mer forskning.
 
Innan @hastflicka o jag skrev i tråden så hade det bara sjungits kastreringens lovsång, med lite päls, vikt o inkontinensproblem i någon bisats.
Självklart är alla aspekter av det du tagit upp viktiga, därför krävs det mer forskning.

Inte riktigt va? Redan i tredje inlägget kom en uppmaning om att läsa på om komplikationer/negativa effekter. När det sedan börjar länkas till studier är det ensidigt från sådana som resulterat i hälsonackdelar.

Och det är samma i alla kastreringsdiskussioner jag lyckas hamna i.
 
@Stinaelin Visst har du sheltie? Jag har en kastrerad sheltiehane (medicinska skäl och han var 6 år när han blev det) och min hunds päls har blivit jättejobbig, utanpå är den som vanligt, men underullen... den tovar sig som fårull. Nu behöver det inte alltid bli så, men det är inte ovanligt. Gillar man pälsvård är det kanske ingen match, men man bör vara inställd på att det kan bli mer av den varan.

Ja, det är en sheltie.
Just nu hänger det på öronen (hehe, bokstavligt talat), om han ska bli avelshanne eller inte ( de tenderar att stå lite väl mycket uppåt...), men annars så kanske kastrering skulle vara en tanke. Men jag ska läsa på och fråga vidare. Pälsvård är väl inte direkt min hobby... Och väger nackdelarna tyngre än fördelarna, då blir det inget av det hela.
 
Ja, det är en sheltie.
Just nu hänger det på öronen (hehe, bokstavligt talat), om han ska bli avelshanne eller inte ( de tenderar att stå lite väl mycket uppåt...), men annars så kanske kastrering skulle vara en tanke. Men jag ska läsa på och fråga vidare. Pälsvård är väl inte direkt min hobby... Och väger nackdelarna tyngre än fördelarna, då blir det inget av det hela.

Väljer man avelsdjur efter öronen??? (ingen kritik mot dig personligen utan mot uppfödare som prioriterar utseende framför annat)

En mentalt bra sheltie (socialt tillgänglig, bra avreaktioner och skottfast) som är frisk (utan Hd och patellaproblem) borde vara värd otroligt mycket i aveln även om öronen skulle råka stå upp än en som inte är mentalt bra men har "rätt öron".

Hälsa och mentalitet kan man ju inte veta så mycket om innan hunden är iaf 12 månader gammal och har genomgått hälsotester och mentalbeskrivning.

Vänta till hunden är vuxen (2-3 år) så ser du hur han blir innan ni kastrerar tycker jag. Shelties har ju väldigt sällan problem men aggressivitet mot andra hundar vad jag har sett. Finns säkert de som är översexuella men det är ju inte alls säkert att din hund blir det.
 
Hundar som bor inne i stan kanske stressas mer än hundar på landet? Det är rätt stor skillnad på att ständigt omges av löptikar mot att bara utsättas för löptikar 1-3 ggr/ år. Jag växte upp på vischan och vi hade bara hanhundar. Löptikar vara aldrig ett problem. Vi hade ingen och vi hade inga grannar heller.:D

Jag håller med dig om väldigt mycket av det du skriver (om icke-replikerade studier var riktat till den jag nämnde om beteendeproblem så försökte jag vara tydlig med att den inte gav någon säker info?), men det här stämmer definitivt inte med min erfarenhet (och ja, det handlar enbart om personliga observationer nu :D). Jag har känt hundar som bott väldigt ödsligt som blivit enormt påverkade av enstaka löptikar, såväl som hundar som bor tätt som inte påverkas alls. Just nu bor jag i en by där det är så tätt med hundar att det i stort sett alltid är någon/några i löp, Monster bryr sig inte så det märks alls (om det inte är någon väldigt speciell tik som löper) medan hundarna hos grannen håller på och svälter ihjäl med jämna mellanrum...

En stor del av hanhundars reaktioner på tikar är fullt träningsbart, det påverkas förmodligen också av ständig exponering (habituering?) så de klarar sig kanske till och med bättre där det finns gott om tikar, medan det finns en del som helt enkelt inte fungerar oavsett hur ofta eller sällan de har en löptik i närheten.

Vad gäller att positiva effekter av kastrering inte får någon plats i debatten så håller jag inte riktigt med? Däremot tycker jag att argument åt båda håll alltför ofta helt rycks på axlarna åt med något slags "äh, varför inte?"-inställning. Jag tycker helt enkelt inte att man gör medicinska ingrepp utan medicinska orsaker, alldeles oavsett vilken del av kroppen vi pratar om (jag har inga sentimentala tankar om just kön).
 
Fast att bli kraftigt påverkad av en löptik enstaka gånger per år är knappast något som påverkar en hanhunds hälsa sådär väldigt mycket. Jag träffar dock ofta "sönderstressade" hanhundar i mitt jobb inne i stan. De är upptagen av löptikar hela tiden vilket gör att de äter för lite och tappar vikt och eftersom det i princip alltid finns löptikar runt dem är de i dålig kondition hela tiden vilket helt klart försämrar deras hälsa.

Är det en träningssak? I viss mån, men knappast helt och hållet för det är då strikt taget inte bara "dåliga" hundägare jag träffar.
 
Väljer man avelsdjur efter öronen??? (ingen kritik mot dig personligen utan mot uppfödare som prioriterar utseende framför annat)

En mentalt bra sheltie (socialt tillgänglig, bra avreaktioner och skottfast) som är frisk (utan Hd och patellaproblem) borde vara värd otroligt mycket i aveln även om öronen skulle råka stå upp än en som inte är mentalt bra men har "rätt öron".

Hälsa och mentalitet kan man ju inte veta så mycket om innan hunden är iaf 12 månader gammal och har genomgått hälsotester och mentalbeskrivning.

Vänta till hunden är vuxen (2-3 år) så ser du hur han blir innan ni kastrerar tycker jag. Shelties har ju väldigt sällan problem men aggressivitet mot andra hundar vad jag har sett. Finns säkert de som är översexuella men det är ju inte alls säkert att din hund blir det.

Nej, jag raljerade lite. Det har väl antytts att om inte öronen är rätt, blir det inga poäng på utställning och då blir han inte lika attraktiv som avelshanne. Jag hoppas att det inte är så kinkigt, jag är inte insatt.

Hittills har han visat sig vara en fantastisk hund, så kanske får han ligga öronen till trots... ;)

Och jag ska definitivt vänta med en ev kastering! Hitills är han bara översexuell mot sin favvofilt. :o
 
Fast att bli kraftigt påverkad av en löptik enstaka gånger per år är knappast något som påverkar en hanhunds hälsa sådär väldigt mycket. Jag träffar dock ofta "sönderstressade" hanhundar i mitt jobb inne i stan. De är upptagen av löptikar hela tiden vilket gör att de äter för lite och tappar vikt och eftersom det i princip alltid finns löptikar runt dem är de i dålig kondition hela tiden vilket helt klart försämrar deras hälsa.

Är det en träningssak? I viss mån, men knappast helt och hållet för det är då strikt taget inte bara "dåliga" hundägare jag träffar.

Va? Men jag sa ju att det för en del inte går att träna? :confused:
Det var ju hela poängen, en del individer måste kastreras för att kunna funka.

Om det påverkar väldigt mycket är kanske en bedömningsfråga, jag har definitivt ansett att vissa hundar farit mycket illa. Du kanske inte hållt med, det vet jag inte.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp