Bukefalos 28 år!

Klippa klor - hjälp!

Singoalla

Trådstartare
När Bruce var liten valp började vi ha klosaxen närvarande ofta. Vi klippte någon klo om dagen. Det gick utmärkt till en början men när han blev äldre började han tycka det var lite obehagligt, men det funkade fortfarande. Vi kämpade på och myste mycket samtidigt. Det har hänt vid två tillfällen att vi råkat klippa lite för långt in. Han började tycka att det var jobbigare och jobbigare och det blev även jobbigare och jobbigare för oss, så vi började dra på det. Det blev ett ångestmoment. Nu har det gått så långt att klorna inte är klippta på några veckor och det har blivit OMÖJLIGT. Jag menar verkligen OMÖJLIGT.

Hela den här veckan har jag myst med honom varje kväll och haft klosaxen bredvid. Klippt lite i luften så han ska vänja sig vid ljudet igen. Låta saxen röra vid tassen och sen lägga undan den. Min plan är att kunna ta en klo varje dag framöver. Vi har myst, klappat och hållt på i evigheter. Men jag får inte ta en enda klo. Nyss höll vi precis på i 1,5 h. Jag har inte lyckats.. Så fort jag håller i tassen och rör klotången mot tassen så får han panik. Han är liten men jag kan för allt i världen inte hålla i honom. Han stretar så hårt att det känns som att han bryter benen på sig själv. Han sprattlar och hugger efter saxen i panik. Både jag och sambon har försökt hjälpas åt men det går inte. Han stretar så hårt att han gör illa sig själv och skriker. Jag vill inte heller att han ska börja associera det här med något negativt. Men allt gull och mys och klapp i världen verkar inte hjälpa heller? Det är hjärtskärande att se honom i panik. De växande klorna ger MIG panik. Buke, vad ska jag göra? Öka dosen av mys och gull till två timmar om dagen och hoppas på att få ta första klon om en månad? :(
 
Min hund hatar klosaxen (biter efter den och jag kan inte hålla honom) men sen jag köpte en kloslip (från Clas Ohlson) sitter han i mitt knä och nästan somnar när jag slipar klorna. Antar att vissa hundar verkligen inte gillar när klon "kläms ihop" av saxen för jag har hört om flera som inte går att klippa med sax men med slip funkar det felfritt. Så det är mitt tips :)
 
Vår kille är inte heller det minsta förtjust i kloklippningen, protesterar ljudligt! Det som funkar för oss är en tub med leverpastej. ;) Mannen står och trycker ut lite i taget som vovven slickar i sig och jag knipsar klorna sålänge! Och han verkar faktiskt ha börjat associera kloklippningen med någonting trevligt. :) planen är att han så småningom ska kunna börja vänta på belöningen (=tuben) till efter hela proceduren, men i dagsläget får han mumsa sålänge vi klipper.
 
Jag hade samma problem med min tik (dv-schnauzer). Löste det genom att sluta försöka hålla fast henne, eftersom det bara gjorde situationen värre. Istället ställde jag henne på ett bord och belönade med godis varje gång jag rörde tassen, höll tassen, klippte lite tasshår osv. Hon fick t.o.m lära sig att apportera klotången ;) Målet var att situationen skulle vara rakt igenom positiv. Efter någon veckas övning med många små "träningspass" kunde jag klippa pyttelite på en klo, följt av massor med beröm. Successivt kunde jag klippa en hel tass vid samma tillfälle, och slutligen alla klor utan problem.Sen gäller det att verkligen klippa lite varje gång, för att inte skada pulpan och åter börja om på ruta ett.
 
Prova att klippa med en "giljotin"sax istället. Hoppas det finns att köpa fortfarande (min är gammal = 1960-talet). Ingen av mina hundar gillar den nya typen av klosax som smäller till när man klipper, men med giljotinen kan jag klippa hur som helst.

Har du klickertränat med hunden? I så fall kan du spinna vidare med hjälp av det. Först börjar du med att lägga honom på rygg i knäet så att han ligger där helt fritt. Klicka, beröm o ge godbit den ½ sekund han ligger stilla första gången och utöka sen tiden. Börja sen med att titta på tassarna, därefter har du klosaxen med och till slut kan du klippa alla klorna utan besvär. Håll inte fast honom, det blir bara värre och värre. Om klorna är i stort behov av klipp så gå till en trimmare och be att de klipper nu, sen har du tid på dig. Troligtvis kommer de att sätta munkorg på, men det är inte säkert han protesterar där. Jag klipper min kompis hunds klor lätt som en plätt, men han protesterar/biter när hans matte gör det. När du klipper så klipp bara lite och slipa sen med nagelfil eller fotfil. Då undviker du att klippa i pulpan.
 
När jag klippt i pulpan ett par gånger för mycket så gillade min hund inte heller klosaxen, så jag köpte en trimmer som jag körde med istället (gissningsvis samma som McFlurry). Hon var fortfarande inte överförtjust men accepterade det hela bättre och sprattlade mindre. Numer så är det helt ok med klosaxen också så jag brukar grovklippa med den och sen putsa lite till samt de vassa kanterna som annars ofta blir :) Behöver dock satsa lite pengar på en bättre klosax, den mina föräldrar har som är kanske 15 år gammal är fortfarande vassare än den jag har som inte har mer än 3 år på nacken:down:
 
Prova att klippa med en "giljotin"sax istället. Hoppas det finns att köpa fortfarande (min är gammal = 1960-talet). Ingen av mina hundar gillar den nya typen av klosax som smäller till när man klipper, men med giljotinen kan jag klippa hur som helst.

Har du klickertränat med hunden? I så fall kan du spinna vidare med hjälp av det. Först börjar du med att lägga honom på rygg i knäet så att han ligger där helt fritt. Klicka, beröm o ge godbit den ½ sekund han ligger stilla första gången och utöka sen tiden. Börja sen med att titta på tassarna, därefter har du klosaxen med och till slut kan du klippa alla klorna utan besvär. Håll inte fast honom, det blir bara värre och värre. Om klorna är i stort behov av klipp så gå till en trimmare och be att de klipper nu, sen har du tid på dig. Troligtvis kommer de att sätta munkorg på, men det är inte säkert han protesterar där. Jag klipper min kompis hunds klor lätt som en plätt, men han protesterar/biter när hans matte gör det. När du klipper så klipp bara lite och slipa sen med nagelfil eller fotfil. Då undviker du att klippa i pulpan.

Jag har gjort precis såhär med mina, fast minus klickern.

Jag använder en klotång av märket Millers Forge, den klipper helt ljudlöst och skär igenom klon hur smidigt som helst, hunden hinner knappt reagera, inte alls som vissa slöa tänger som biter av klon...


Jsg
 
När Bruce var liten valp började vi ha klosaxen närvarande ofta. Vi klippte någon klo om dagen. Det gick utmärkt till en början men när han blev äldre började han tycka det var lite obehagligt, men det funkade fortfarande. Vi kämpade på och myste mycket samtidigt. Det har hänt vid två tillfällen att vi råkat klippa lite för långt in. Han började tycka att det var jobbigare och jobbigare och det blev även jobbigare och jobbigare för oss, så vi började dra på det. Det blev ett ångestmoment. Nu har det gått så långt att klorna inte är klippta på några veckor och det har blivit OMÖJLIGT. Jag menar verkligen OMÖJLIGT.

Hela den här veckan har jag myst med honom varje kväll och haft klosaxen bredvid. Klippt lite i luften så han ska vänja sig vid ljudet igen. Låta saxen röra vid tassen och sen lägga undan den. Min plan är att kunna ta en klo varje dag framöver. Vi har myst, klappat och hållt på i evigheter. Men jag får inte ta en enda klo. Nyss höll vi precis på i 1,5 h. Jag har inte lyckats.. Så fort jag håller i tassen och rör klotången mot tassen så får han panik. Han är liten men jag kan för allt i världen inte hålla i honom. Han stretar så hårt att det känns som att han bryter benen på sig själv. Han sprattlar och hugger efter saxen i panik. Både jag och sambon har försökt hjälpas åt men det går inte. Han stretar så hårt att han gör illa sig själv och skriker. Jag vill inte heller att han ska börja associera det här med något negativt. Men allt gull och mys och klapp i världen verkar inte hjälpa heller? Det är hjärtskärande att se honom i panik. De växande klorna ger MIG panik. Buke, vad ska jag göra? Öka dosen av mys och gull till två timmar om dagen och hoppas på att få ta första klon om en månad? :(

Jag har aldrig gjort någon större grej av kloklippning. Jag har helt sonika klippt klorna på hunden ända sedan valpåldern. Inte tränat eller klickat eller något speciellt mer än att de får godis då och då under klippningen.

Det har fungerat bra på mina. De vet att det är jag som bestämmer och de får helt sonika finna sig i att kloklippning är något man gör varje vecka. Klart att det inte är deras favoritsyssla och visst kan de försöka komma undan ibland men då håller jag bara emot, så länge det går att klippa är jag nöjd. Hundar måste inte tycka om eller älska varenda sak man hittar på. Ibland måste de helt enkelt bara acceptera.

Om hunden bits, köp en munkorg. Tryggare för både dig och hunden.

Funkar det inte alls, lämna bort hunden för kloklippning - lämpligast till veterinär eller erfaren trimmare.
 
Jag gör som ovanstående,inget dalt eller annat,godis efter klippningen,är det en liten hund ligger den på rygg i knät är det en dobbis så står den upp och jag lyfter och klipper på samma sätt som man kratsar hovarna på hästen.
 
Jag har gjort precis såhär med mina, fast minus klickern.

Jag använder en klotång av märket Millers Forge, den klipper helt ljudlöst och skär igenom klon hur smidigt som helst, hunden hinner knappt reagera, inte alls som vissa slöa tänger som biter av klon...


Jsg

Jag tänkte också fråga vilken klosax ts använder och rekommendera Millers Forge. Om saxen inte är tillräckligt vass så klämmer de till över klon, vilket knappast är trevligt. Den enda skapliga saxen jag testat är Millers. Och då skaffar jag ny emellanåt, så att den inte hinner bli slö.

Min har haft väldiga problem med klippningen, men nu har vi i princip inga problem längre.

Det löns att börja med det lättaste. Min hund tolererar att jag rör baktassarna, medan framtassarna är superkänsliga. Då har jag börjat bak, och lagt hunden att ligga på mage. Framför näsan en godis. Efter en klippt klo får hon ta godisen. Eftersom hon är en godisgris fokuserar hon på godisen och väntar på att få ta den.

Då vi hade det svårare tog jag tag i tassen som en hovslagare. Hon stod alltså upp, och jag hade tassen i ett bra grepp. Fördelen där vara att hon inte såg tassen, vilket verkade underlätta.

Hon har verkligen haft svårt, nafsat, darrat och varit snudd på panikslagen. Nu funkar det utan problem, och hon kommer springande då jag tar fram klosaxen :)

Om du köper Millers, kolla så det faktiskt är rätt. Det finns kopior, som är skitdåliga. Millers:
4718166-origpic-cfcfee.jpg
 
Vår ena hund har aldrig tyckt om att få klorna klippta. Det funkade från början (under viss protest) men sen vart det bara värre och värre och till slut gick det knappt att ta ens ta bara en klo.
Efter att ha kämpat på ett bra tag men utan att det blivit bättre kontaktade jag en kvinna som hade trim och kloklipp och gick dit för att få klorna klippta, sedan kunde jag träna i lugn och ro mellan gångerna utan att behöva känna stressen över att klorna växer och måste ju klippas! Vi gick till henne 4-5 gånger, sedan dess har jag kunnat klippa själv utan att någons ens behöver hålla i hunden. Om han skulle börja trilskas vid klippningen igen kommer jag att göra på samma sätt.
Så mitt råd är nog att ta hjälp så du sedan kan träna kravlöst mellan gångerna.
 
Jag tror att man ofta krånglar till det där med kloklippning. Man har hört så många gånger om de som klipper i pulpan, och blir osäker, vilket gör hunden osäker. Man hade ju själv inte suttit still i tandläkarstolen om någon människa höll en borr i näven och sa "Hmm... Hur långt in skulle jag nu borra?".

Det bästa för er vore nog om ni var två när ni klippte klorna, en som håller hunden i famnen, och en som klipper. Eller att ni går till ett trim/djuraffär/veterinär och får hjälp. Ju längre tid det går mellan han får klorna klippta, desto svårare kommer det att bli. Och det är jättemånga som tar hjälp! Jag klipper själv klor i djuraffär, och jag har kunder som haft hund i flera år, men inte klarar av/vågar klippa klorna på sin hund själv. Och man är inte en dålig hundägare för det.
 
Man hade ju själv inte suttit still i tandläkarstolen om någon människa höll en borr i näven och sa "Hmm... Hur långt in skulle jag nu borra?".
Precis. Man måste andas lugnt, skratta och skoja lite, ingen tidspress, bara vänligt men bestämt gör man vad man ska. Agera lugnt och pålitligt, andas ut - och klipp. Klappa o gosa, le. Be hunden slappna av och vänta, klipp. godis. Inget jippieho efter varje klo, utan bara en godis, en klapp och fortsätt. Det får inte vara en kamp. Hunden är på spa och blir ompysslad; den stämningen ska det vara.
 
När Bruce var liten valp började vi ha klosaxen närvarande ofta. Vi klippte någon klo om dagen. Det gick utmärkt till en början men när han blev äldre började han tycka det var lite obehagligt, men det funkade fortfarande. Vi kämpade på och myste mycket samtidigt. Det har hänt vid två tillfällen att vi råkat klippa lite för långt in. Han började tycka att det var jobbigare och jobbigare och det blev även jobbigare och jobbigare för oss, så vi började dra på det. Det blev ett ångestmoment. Nu har det gått så långt att klorna inte är klippta på några veckor och det har blivit OMÖJLIGT. Jag menar verkligen OMÖJLIGT.

Hela den här veckan har jag myst med honom varje kväll och haft klosaxen bredvid. Klippt lite i luften så han ska vänja sig vid ljudet igen. Låta saxen röra vid tassen och sen lägga undan den. Min plan är att kunna ta en klo varje dag framöver. Vi har myst, klappat och hållt på i evigheter. Men jag får inte ta en enda klo. Nyss höll vi precis på i 1,5 h. Jag har inte lyckats.. Så fort jag håller i tassen och rör klotången mot tassen så får han panik. Han är liten men jag kan för allt i världen inte hålla i honom. Han stretar så hårt att det känns som att han bryter benen på sig själv. Han sprattlar och hugger efter saxen i panik. Både jag och sambon har försökt hjälpas åt men det går inte. Han stretar så hårt att han gör illa sig själv och skriker. Jag vill inte heller att han ska börja associera det här med något negativt. Men allt gull och mys och klapp i världen verkar inte hjälpa heller? Det är hjärtskärande att se honom i panik. De växande klorna ger MIG panik. Buke, vad ska jag göra? Öka dosen av mys och gull till två timmar om dagen och hoppas på att få ta första klon om en månad? :(

Billy är likadan, det är ett jäkla drama.
Kloslip fungerar 100 gånger bättre på honom. Lägger jag klotången på soffbordet går han inte in i vardagsrummet.
Ivan kompenserar genom att vara helt obrydd.
 
Jag hade samma problem med min tik (dv-schnauzer). Löste det genom att sluta försöka hålla fast henne, eftersom det bara gjorde situationen värre. Istället ställde jag henne på ett bord och belönade med godis varje gång jag rörde tassen, höll tassen, klippte lite tasshår osv. Hon fick t.o.m lära sig att apportera klotången ;) Målet var att situationen skulle vara rakt igenom positiv. Efter någon veckas övning med många små "träningspass" kunde jag klippa pyttelite på en klo, följt av massor med beröm. Successivt kunde jag klippa en hel tass vid samma tillfälle, och slutligen alla klor utan problem.Sen gäller det att verkligen klippa lite varje gång, för att inte skada pulpan och åter börja om på ruta ett.

Ungefär så jag gjorde med min efter att jag råkat klippa i pulpan och han blivit rädd. Numera tänker jag på kloklippning som vilket trick som helst, dvs det tränas med klicker/shejping och gott godis, och det är alltid hunden som väljer att göra beteendet. Samma med allt potentiellt obehagligt som bli duschad, bli undersökt, öronrens, ta tempen osv.

Allmänt: Jag förstår inte riktigt inställningen att "vissa saker får hunden bara acceptera" när det gäller helt vanliga grejer som man gör varje vecka. Varför vill man att det ska vara något som hunden ogillar men går med på eller t.o.m tvingas till, istället för något positivt och roligt som hunden själv väljer att göra? Jag har mycket hellre en hund som glatt hämtar klotången och håller upp tassen själv, trots att han tycker själva klippningen är obehaglig, eftersom han vet precis vad han ska göra och att han blir belönad för det. Jag vill inte att min vardagliga hantering av min hund ska präglas av inlärd hjälplöshet.

Så TS, klicker, gott godis, bra timing och lite tålamod är mitt tips! :)
 
När Bruce var liten valp började vi ha klosaxen närvarande ofta. Vi klippte någon klo om dagen. Det gick utmärkt till en början men när han blev äldre började han tycka det var lite obehagligt, men det funkade fortfarande. Vi kämpade på och myste mycket samtidigt. Det har hänt vid två tillfällen att vi råkat klippa lite för långt in. Han började tycka att det var jobbigare och jobbigare och det blev även jobbigare och jobbigare för oss, så vi började dra på det. Det blev ett ångestmoment. Nu har det gått så långt att klorna inte är klippta på några veckor och det har blivit OMÖJLIGT. Jag menar verkligen OMÖJLIGT.

Hela den här veckan har jag myst med honom varje kväll och haft klosaxen bredvid. Klippt lite i luften så han ska vänja sig vid ljudet igen. Låta saxen röra vid tassen och sen lägga undan den. Min plan är att kunna ta en klo varje dag framöver. Vi har myst, klappat och hållt på i evigheter. Men jag får inte ta en enda klo. Nyss höll vi precis på i 1,5 h. Jag har inte lyckats.. Så fort jag håller i tassen och rör klotången mot tassen så får han panik. Han är liten men jag kan för allt i världen inte hålla i honom. Han stretar så hårt att det känns som att han bryter benen på sig själv. Han sprattlar och hugger efter saxen i panik. Både jag och sambon har försökt hjälpas åt men det går inte. Han stretar så hårt att han gör illa sig själv och skriker. Jag vill inte heller att han ska börja associera det här med något negativt. Men allt gull och mys och klapp i världen verkar inte hjälpa heller? Det är hjärtskärande att se honom i panik. De växande klorna ger MIG panik. Buke, vad ska jag göra? Öka dosen av mys och gull till två timmar om dagen och hoppas på att få ta första klon om en månad? :(


I och med att hunden är liten kan du göra det enkelt för dig.
Använd en nätkasse eller en tygkasse där du lipper 4 passande hål i.

Så ner med jycken i kassen, ett ben i varje hål.
häng upp kassen i arbetshöjd.
nu kan hunden varken rycka bort benet eller ens bita och kloklippningen går på ngr minuter.

Passar bra på alla småhundar och om man måste göra ngt på en katt ex.
 
Svarar alla.

Tack för alla svar! Behövde verkligen lite input och hjälp här.

Jag kommer aldrig göra någonting som gör Bruce panikslagen. Hade han tyckt att det var obehagligt/otrevligt/jobbigt så hade han kunnat få köpa det. Men att sätta honom i en situation där han grips totalt av panik... nej det utsätter jag inte min hund för. Dessutom ska ju detta göras regelbundet så jag vill inte att det här ska bli en obehagligt situation för både mig och honom. Dessutom, som jag skrev tidigare, så KAN vi inte hålla i honom i dagsläget utan att skada honom.

Det kanske får bli så att jag tar hjälp av en rutinerad kloklippare hos hundtrim så att vi blir av med dom långa klorna som han har nu. Så får vi öva i lugn och ro sedan. Ska också kolla upp det där med med kloslip..
 
Glöm bara inte på att träna honom att acceptera att bli fasthållen (sittande och liggande på sidan). Mycket viktigt om han blir sjuk någon gång och måste till veterinären, speciellt när det är en dvärgpincher, de brukar vara lite omedgörliga.

Jag hade dock gjort som flera andra, bara hållt fast hunden och klippt när hunden trots allt fått klorna klippta tidigare utan problem och i övrigt är hanterad. Eller hade tagit en medhjälpare, munkorg på hunden, lagt hunden ner på sidan (http://www.livingart.org.uk/illustrations/Veterinary/Dog-restraint.jpg) och sedan bara klippt klorna. Min erfarenhet är att de finner sig mycket snabbt och går snart att klippa ensam utan några problem. Men gäller att man inte gör så stor grej av det och känner sig bekväm. Om inte får man träna på annat sätt och lämna bort det obekväma.
 
Två av mina tycker inte om att få klorna klippta men de skriker mer än sprattlar, jag brukar klippa klorna efter bad då de ligger på rygg i handduken i mitt knä och av en slump upptäckte jag att de blev mycket lugnare om de inte såg vad jag gjorde. Jag drog alltså ner handduken över ögonen på dem och vips blev det bara lite halvhjärtat gnällande och inget sprattlande och ryckande. Sen har jag även märk att desto försiktigare jag är desto mer "skrik och panik" blir det, bäst går det om jag bestämt tar i tassen och klipper direkt utan att tveka.
 
Glöm bara inte på att träna honom att acceptera att bli fasthållen
Lär hunden att slappna av vid hantering istället.

Ibland undrar jag var alla dumheter kommer ifrån. Tränar man sina barn på att acceptera att bli fasthållna också? Ifall de blir sjuka och behöver gå till doktorn. Nej förresten, jag vill inte veta.

Och nej, det var inget personligt, Ainon.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Hej! Jag skulle behöva höra lite andra röster angående en händelse som jag och min hund var med om. Han var väldigt smart, hyper o...
Svar
10
· Visningar
1 983
Senast: Mkb
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
23 067
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 161
Övr. Katt Hur lär man en katt att få klorna klippta? Min röda lilla katt är enkel för hon brukar lägga sig på mig när jag ligger i soffan och får...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 295
Senast: Sel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp