Köpa gård ensam...

[stjarnfrugt]

@DarkInNight Aha. Ja det är klart, så kan det ju vara. Men först bör jag gå till banken och fråga om lånelöfte så jag vet om det ens är nån ide att köpa nåt på egen hand. Tyvärr har jag precis bytt jobb och har provanställning i 5 mån till. Det brukar ju inte vara till ens fördel.

 

[McFlurry]

@stjarnfrugt Du kan ansöka om lånelöfte direkt på nätet

 

[Lovisaleonora]

Att ha gård är ett heltidsjobb. Har man redan ett heltidsjobb, och tar på sig ett till finns inte så mycket tid över att njuta av t ex hästarna. Det tar liksom inte slut med det där som faktiskt MÅSTE göras. Lasta in strö och grovfoder, handla kraftfoder, laga hagar, fixa vatten som inte funkar.

Sedan är det ju mycket bara med ett hus. Jag är i dagsläget ensam ansvarig för vårt hus med stor verkstad. Det är ett väldigt lättskött hus för sin storlek, men det är lugnt sagt tillräckligt för magsår ändå. Tegelpanna som spräcks, ingen som kan hjälpa till precis då - måste göras direkt för att inte vatten ska gå igenom. Jaha, det är bara att kravla upp själv.

Värmesystemet larmar söndag morgon. Jourtjänsten kan inte komma förrän 24 timmar senare - ingen bra nyhet eftersom jag vet att det kan uppstå följdskador även om jag inte har koll på exakt vilka och vad jag bör göra åt dem (det krävs att du själv ansvarar för att begränsa skada för att föräskringen ska täcka).

Gräsklippning, rabatter (nej, det är inget som rensas). Bilen slutar fungera - hjälp, jag måste ju verkligen, VERKLIGEN hem till djuren för det finns ingen annan som kan ta dem.

Fönsterbågarna har plötsligt blivit dåliga (över en sommar). Snickaren kan inte ta sig an projektet förrän i november. Skadebegränsningen måste jag själv sköta. Jippy, det blir inte så mycket tid över till annat - hade jag haft hästar hade de fått svälta och stå i skit (nej, men jag hade fått avstå sömn för att fixa det som måste för att det inte ska kosta 100 000 kr).

Visst kan man skita i allt, men då blir det ju också katastrofdyrt om hela taket helt plötsligt måste bytas för det har gått igenom vatten. Och redan på "oj, detta kan inte jag"-stadiet är det 1) svårt att hitta duktigt yrkesfolk 2) dyrt att anlita dem.

 

[Lovisaleonora]

Att ha gård är ett heltidsjobb. Har man redan ett heltidsjobb, och tar på sig ett till finns inte så mycket tid över att njuta av t ex hästarna. Det tar liksom inte slut med det där som faktiskt MÅSTE göras. Lasta in strö och grovfoder, handla kraftfoder, laga hagar, fixa vatten som inte funkar.

Sedan är det ju mycket bara med ett hus. Jag är i dagsläget ensam ansvarig för vårt hus med stor verkstad. Det är ett väldigt lättskött hus för sin storlek, men det är lugnt sagt tillräckligt för magsår ändå. Tegelpanna som spräcks, ingen som kan hjälpa till precis då - måste göras direkt för att inte vatten ska gå igenom. Jaha, det är bara att kravla upp själv.

Värmesystemet larmar söndag morgon. Jourtjänsten kan inte komma förrän 24 timmar senare - ingen bra nyhet eftersom jag vet att det kan uppstå följdskador även om jag inte har koll på exakt vilka och vad jag bör göra åt dem (det krävs att du själv ansvarar för att begränsa skada för att föräskringen ska täcka).

Gräsklippning, rabatter (nej, det är inget som rensas). Bilen slutar fungera - hjälp, jag måste ju verkligen, VERKLIGEN hem till djuren för det finns ingen annan som kan ta dem.

Fönsterbågarna har plötsligt blivit dåliga (över en sommar). Snickaren kan inte ta sig an projektet förrän i november. Skadebegränsningen måste jag själv sköta. Jippy, det blir inte så mycket tid över till annat - hade jag haft hästar hade de fått svälta och stå i skit (nej, men jag hade fått avstå sömn för att fixa det som måste för att det inte ska kosta 100 000 kr).

Visst kan man skita i allt, men då blir det ju också katastrofdyrt om hela taket helt plötsligt måste bytas för det har gått igenom vatten. Och redan på "oj, detta kan inte jag"-stadiet är det 1) svårt att hitta duktigt yrkesfolk 2) dyrt att anlita dem.

Har haft eget stall, så jag vet hur bunden man är och hur tråkigt det till slut blir att inte ha något annat än jobb och måsten, ingen ridning och inget umgänge. Bara en massa skadebegränsning och måste-göra-innan-det-blir-mörkt. Har också en uppsättning vänner som säljer/har sålt gården för att de inte mäktar med bördan att ha två heltidsjobb. Inte ens när man är två om boendet.

Som singel hade jag aldrig satt mig i sitsen jag sitter i idag.

 

[stjarnfrugt]

@McFlurry Jag föredrar att ha ett möte, är så mkt man missar på nätet. Dessutom vill jag ju veta vad jag får låna utan nån specifik bostad i åtanke. Men det verkar falla på handpenningen i vilket fall, jag vill ju ha nåt kvar i buffert och då är det inte direkt att jag som bott i hyresrätter hela vuxna livet har så mkt att gå in med. Jag får nog satsa på ett radhus istället och fortsätta det jäkla kompromissandet, bilåkandet och att bara kunna ha en häst

 

[stjarnfrugt]

@Lovisaleonora Precis exakt så har jag sett på det här med att ha gård, och därför aldrig någonsin ens funderat på det. Men nu känner jag att jag är i den åldern då det är dags att bli vuxen, att kanske någon gång känna att man kan ha nåt vettigt boende. Men visst, det är väl som du säger. Min stora frågeställning är mest Hur gör de och Vilka är de som lyckas ha gård och ändå leva och få ut nåt positivt av det!?

 

[SkorpSmulan]

Jag har hyrt en gård själv, eller hus med stall och tillhörande hage. Det var underbart! Älskade verkligen att ha hästarna på gården, att kunna prata med dom när som helst, bara gå ut och klappa lite på dom. Visst är det jobb men jag ser det som roligt jobb. Det har alltid varit mycket jobb när jag haft hästarna inhyrda också då jag har gjort allt själv så som hämtat foder och strö till fyra hästar. Gjort hagar lagat och fixat.
Nu är det väl förstås skillnad att hyra och ha egen gård då jag kunde ringa hyresvärden då värmen strejkade och så.
Men om jag hade råd så skulle jag ha köpt en egen gård utan att tveka. Som många skriver finns det mycket man kan göra för att underlätta. Nån gång ska jag ha en egen liten gård vare sig det blir själv eller med nån och det första är troligare.

 

[westernsuzie]

Skicka ett pm till heidi maria här på buke, hon har gjort det och trivs superbra!

 

[Emor]

Sen finns det saker man kan göra för att underlätta, ex betala någon för att köra hem höet istället för att göra det själv gör att man sparar tid som man kan lägga på hästarna, men det blir oftast inte oskäligt dyrt. Har man möjlighet till lösdrift iaf stora delar av året, och ordnar med antingen fri tillgång eller fodergrindar blir även hästägandet som ensam ansvarig över fodringar och annat lättare.

Vi bor på en liten gård om den nu kan kallas för gård ens. Nu är vi förvisso två, men då köpte vi också världens renoveringsruckel... Låter man bli det, blir det automatiskt lite lättare dessutom. Vi är dock väldigt nöjda med storleken på huset, kommer bli drygt 95 kvm när vi är klara, och där kommer vi bo 4 personer och rymmas gott och väl. Vi har dessutom ingen gräsmatta, utan blåbärsris runt knuten istället, tidsbesparande och trevligt med färska blåbär på tomten.

 

[labb]

@AndersB Visst skulle man ju kunna hyra. Men det ska ju finnas nåt som är till uthyres. Sen är det ju klart att det blir inte samma sak som ens eget, och man köper kanske inte möbler och grejer för en hel gård man inte ens äger. Jag bor ju i lgh i stan idag, så jag äger saker därefter dvs mkt behövs för att fylla ut en gård.

Ni som lejer bort mkt, hur har ni råd med det? Jag vet ju vad det kostade att renovera en lgh för några år sedan, och då gjordes mkt grundarbete ändå själv. Måste ju bli svindyrt att leja bort saker och ting för jämnan.

Nä samma sak är det inte, mycket ligger i att det är ens eget. Men har man aldrig bott på en gård kan det nog vara bra med en inkörningsperiod där man lär och framförallt vänjer sig vid det livet. Man blir stationär på ett helt annat sätt än om man bor i lägenhet eller för den delen en villa, på en gård kretsar mycket kring just gården - det blir lite av ens plats på jorden om du förstår vad jag menar. En del tycker om det, andra inte men för mig är det rätt.

 

[heidi maria]

Jag är uppvuxen i hus och mina föräldrar är väldigt händiga och med goda kontakter, så det har i princip aldrig hänt att det hyrts in någon firma för att fixa tex takomläggning, plattsättning, målning osv...
Själv har jag sedan jag flyttade hemifrån endast bott i lägenhet, är 30 år nu. Jag har tyvärr heller inte några nedärvda färdigheter i form av att veta hur man underhåller hus och gård. Så jag har aldrig ens tänkt tanken på att ens bo i en villa i stan med liten tomt.

Nu är jag ju även hästägare, och jag känner alltmer att drömmen om att kunna ha häst hemma börjar hägra. Börjar tröttna på att stå inhyrd och kompromissa om allt möjligt vad gäller hagar, utevistelse och rutiner. Jag känner faktiskt att det är den stora poängen för mig med att ev bo i hus, att just kunna ha häst hemma om lusten faller på. Så en villa i stan eller ett hus med för lite mark är inte aktuellt, då kan jag likväl bo i ett bostadsrättsradhus och slippa ansvar och kostnader för underhåll av en gård och fastighet.

Men är detta ens genomförbart? Jag är ensam, har inte lyckats träffa nån partner med nån fallenhet/intresse för att sköta gård så även om jag är sambo eller inte så räknar jag med att göra allt jobb själv. Jag tänker i vilket fall inte göra mig beroende av någon och hamna i läget att gården måste säljas om jag blir ensam.
Jag tänker mig inte ett helt hemman med höbärgning osv utan mer att marken går åt till hagmark och hus med stall för 2-3 hästar.

Jag bor i en relativt gynnsam del av landet med tanke på att gårdar med hästmöjligheter i form av utrymme ofta kostar under 1,500,000 kr. Jag tjänar drygt 30k före skatt och har inga barn.

Någon i liknande sits som tagit steget och lyckas ro runt det både tidsmässigt och ekonomiskt?

jag gjorde det! Var bara 25 när jag köpte ett torp i skogen. Mina färäldrar hjälpte till mycket med att bygga stall och fixa. Man lär sig med tiden! Men jag har mycket hjälp av föräldrar och syrror som har sina hästar uppstallade hos mif. Nu finns stall, hagar, liten ridbana och allt jag behöver.

Det som kan vara jobbigt är om avlopp krånglar, man har egen vattenbrunn att sköta, staket att underhålla osv. Det är inte ett lika bekvämt liv som i lägenhet. Det är mkt sånt "tråkjobb" runt om och inte bara hästmys! Men mkt härligt också

 

[Narcissa]

Alltså jag tycker inte att man ska vara rädd för att köpa gård själv. Man måste ju inte ha något jätteställe utan mer hus med stall. Har man bara två-tre hästar så är det inte speciellt mycket jobb heller. Jag har fyra egna hästar hemma och en inackordering. Två av hästarna är dräktiga så jag har ju en förmåga att samla på mig.
men om man inte gör det så hinner man faktiskt med bra. Man får bara skippa att titta på alla de tv-serier som alla andra kollar på.
Jag skulle inte vilja byta bort hur jag bor! Däremot ska man göra så mycket som möjligt för att förenkla, såsom tex en lösdrift kombinerat med stall mm.

 

[stjarnfrugt]

@Narcissa Jag gör i dagsläget inte speciellt mkt annat i min vardag än är i stallet och på jobbet. TV existerar tex inte. Däremot kan jag känna mig lite orolig över att möjligheten att åka iväg blir begränsad. Jag har vänner, släkt och bekanta som bor några mil bort och ibland är det så jäkla skönt att kunna åka iväg dit lite halvt spontant.
Jag tror att läget varit ett annat om jag haft mer av den varan i samma stad, men nu är det inte så. Och sitter man då inte ens tillsammans med någon på gården kanske det lätt blir lite... ensamt Tråkigt att så mkt ska bygga på tvåsamheten. Jag är rätt trött på den och vill vara oberoende

 

[FreeLou]

Jag har aldrig haft egen gård, men det har alltid varit och är min största dröm. Jag är uppvuxen på en mindre gård och från det att jag var 14 år och fick mina första hästar så har jag haft helt eget ansvar över dom. Visst, pappa fick hjälpa till att köra bilen när det skulle hämtas hö eftersom jag inte hade körkort, men annars var ansvaret helt och hållet mitt. Det vardagliga med hus och hem hade jag däremot inte fullt ansvar för, men det har man blivit införstådd med efter att jag flyttade 2 km hemifrån och fortfarande hade fullt eget ansvar över hästarna som var kvar hos mina föräldrar.. Då hade man helt plötsligt lite promenadsträcka också flera ggr om dagen.

Lite senare flyttade jag längre bort, tog med mig hästarna och inackorderade dom i först ett stall, sedan ett annat på grund av brist på ridvägar på första stället. Jag var nervös, men tänkte att NU, nu skulle jag få tid till annat, för jag hade ju hört att det skulle vara så bra att vara inackorderad. Jag försökte vara så positiv jag bara kunde.

För mig var det en chock att stå inackorderad. Helt plötsligt var det andra människor med egna åsikter om hur hästar skulle skötas, hur stora hagar hästar skulle ha, hur mycket bete som gick åt, hur många uppstallade timmar som var lämpligt (gärna 20 timmar på vintern...). Det var andra människor som hade avmaskat mina hästar "bara i farten", bytt täcken lite hipp som happ, struntat i täcken osv osv. Jag stod ändå i bra stall med folk jag kom hyfsat bra överens med, MEN att gå från att ha fullt ansvar till detta var hemskt. Så var det restiden.. Och att bara vara i stallet en gång om dagen? Det kändes som att man bara åkte dit för att rida, hela livet man haft med hästarna försvann. Sakta men säkert kände jag hur jag bara mådde dåligt över att åka till stallet och till slut stod jag hästlös (detta var dock även en ekonomisk fråga).

Jag längtar fortfarande efter min egna gård. Mer än något annat. Jag avskyr att sitta i en lägenhet med människor omkring mig och hästar har jag inte längre. Så TS, kör på. Är det egen gård du vill ha så kommer allt annat lösa sig. Huvudsaken är att man har intresse och ekonomi, sedan löser sig det andra. Allt jobb med att ha häst hemma hör till för mig. Det vill jag inte vara utan.