Körolycka - bakskygg?

[TantEster]

För några veckor sedan råkade jag och hästen ut för en körolycka på träning i ridhus. Hästen stannade mitt under träningen (konkörning) och när jag drev på blev han som förbytt och kickade mot vagnen upprepade gånger. Därefter (det gick förstås på några sekunder) drog han iväg i sken, girade över ridbanan och var helt okontaktbar. vagnen välte och jag slungades ur. När jag tittade upp från min plats i spånet såg jag att en fjäder gått sönder och att ena hjulet på rockarden hade "sjunkit"ner - vagnen lutade alltså rejält åt ena sidan. Rockarden hade då kommit på rätt köl igen. Hästen skenade runt ytterligare något varv, sedan föll han i galopp och stannade efter kanske fem minuter. Han var då ganska lugn, vi kunde sela av, kolla igenom sakerna och sedan hålla vagnen efter honom och gå några varv utan att han misstyckte. Ett par dagar senare körde jag med hjälp av min duktiga tränare en sväng i skogen - inga problem alls.

Eftersom den där fjädern var trasig tog det sedan ett par veckor innan jag kunde köra igen. När vi väl fick ordning på rockarden så körde vi 5-6 gånger ute i skog och mark utan problem. Kanske att jag kan tycka att hästen lyssnade mer bakåt än tidigare, spelade mer med öronen, vände lite på huvudet så att ögonbågen syntes mm. Han reagerade lite på rockardens skrammel när den gick över gupp, men inte mer än att han kikade bakåt. Han sprang några steg en gång när vi prasslade med en påse där bak i vagnen (picknick!). I samband med detta stampade jag lite lätt i golvet på rockarden för att liksom visa att oljud inte är farligt - inga problem, men han kikade bakåt och höjde huvudet lite. Detta gjordes i skritt.

Sen i förrgår så körde jag själv för första gången och då stampade jag igen - allt hade gått bra fram tills dess. Hästen lystrar, höjer huvudet, tar några snabba galoppsteg och sedan pang - fullt sken igen. Inte en chans att få stopp - han kutade som en galning i en knapp kilometer innan han stannade. Sedan var han lugn, vi skrittade och travade tillbaks till stallet. Jag satt dock jäkligt tyst därbak, bortsett från sååååja, duuuuuktig...

Jag förmodar att de två händelserna hänger ihop. Redan före kullkörningen kunde han reagera om vi körde på en bom eller kon - sprang iväg några steg och tittade bakåt, men något sken har det aldrig varit tal om. Men en liten tendens till bakskygghet?

Min plan är nu att tömköra och vänja vid ljud bakifrån. Kanske dra nåt skrammel med tiden. Samt skaffa ett skarpare bett, nu har jag kört på 3-delat.

Jag undrar om någon mer har teorier om vad som hänt - har han blivit bakskygg/skrämd/nojig eller är bara den senaste turen en tillfällighet? Han reagerar inte alls vid anspänning, selning, stamp i stillastående vagn med en person framme vid huvudet, linor runt bak och bakben, plötsliga ljud när man leder honom.

Kan det bli bra igen?

 

[TantEster]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Nä, fy... Har kollat på skarpare bett på Drive Out. Liverpool, grodstång och jaktkandar.. alla känns hemska! Ska min lille shettiskille behöva ha sånt i munnen!?

Kompletterar min frågeställning - har någon ett bettförslag? Jag har snäll hand, men är lite handikappad och orkar inte dra som en blådåre om han sticker igen.

 

[a_c72]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Jag är förtjust i grodbetten.
Rekommenderar dig dock att handla på www.selar.se/butiken
Gunilla har unik service när det gäller bett. Du får prova bettet och skicka tillbaka om du inte är nöjd.

Ta det lungt med lilla pållen..
Kanske lite tömkörning med skrammel bakom ett tag istället för vagnen?
Ett skarpt bett blir ju aldrig skarpare än handen som håller i tömmen låter det bli!


Anna-Carin

 

[Aatos]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Kompletterar min frågeställning - har någon ett bettförslag? Jag har snäll hand, men är lite handikappad och orkar inte dra som en blådåre om han sticker igen.

Jag använder postkandar till mina. Inte för att dem är dumma och drar, utan ifall...
Dem har 2 eller 3 ringar så du kan välja hur skarpt du vill ha det.

 

[Chicco]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Det finns en anledning till att man använder liverpool eller tex postkandar och det har med säkerhet att göra.
Inget bett är skarpare än kuskens hand och det handlar om att hästen har förtroende för så väl kusken som handen.
Det tjänar ingenting till att sitta och segdra och slita i ett tränsbett. Har man ett bett med kedja så är det i nacken det trycker först och främst om bettet är rätt anpassat, kedjan spänns i 45 graders vinkel för att det skall ha rätt effekt. Men som sagt man reglerar själv i handen.
Börja om från början som du själv säger och ge hästen förtroende igen med ljud och skrap. När du sedan spänner för igen har du en medhjälpare som har en longerlina och en kedja över nosryggen. När/om hästen försöker att ge sig av igen så tar medhjälparen ta tag i linan så att hästen får ett tryck över nosryggen och inte i munnen det gör bara att den lägger sig på ännu mer.
Det tar lång tid att återvinna hästens förtroende efter detta och du måste ha medhjälpare med dig. Det är hästar på flera 100 kgoch inte små sällskapsdjur, hästens hjärna är inte större än en valnöt och flyr den så lyssnar den inte på nåt. Var rädd om er o hästen//Chicco

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Nä, fy... Har kollat på skarpare bett på Drive Out. Liverpool, grodstång och jaktkandar.. alla känns hemska! Ska min lille shettiskille behöva ha sånt i munnen!?

Kompletterar min frågeställning - har någon ett bettförslag? Jag har snäll hand, men är lite handikappad och orkar inte dra som en blådåre om han sticker igen.

Som någon annan sa, att ett bett blir aldrig skarpare än vad handen som håller i det gör det till.
Jag kör alltid med liverpoolstång just för att jag vill kunna stanna om han skulle få för sej att dra (han är dock väldigt snäll). Det är ju schystare att ha ett skarapare bett i munnen på hästen och ta ett ordentligt och betsämt tag om den brallar iväg och få stopp(helst ska man ju kunna förutse om det är några sådana fasoner på G men ibland hinner man inte med) än att den ska bralla iväg och sen hamna i sken för att sen skada sej på vagnen tex.

 

[Svanhild]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Jag har genom åren lagt märke till en sak som mina hästar verkar han gemensamt med varandra... vanliga tvådelade tränsbett som i alla fall inom ridningen väl används av 90% av hästarna funkar inte alls bra inom körningen.

Hästarna här har blivit tunga i handen, hänger sig på, blir svåra att stanna o tjafsar mycket i munnen. Unga hästar krånglar med tungor osv. Jag har då testat lite olika typer av bett o har alltid hamnat på liknande slutlösning:

Orbrutna bett funkar bäst! Tränsbett som är obrutna om man vill ha ett tränsbett i munnen på hästen, syntetbett som inte blir så vass "brytning" på eftersom de ju bara böjer sig lite eller det som funkar oslagbart bäst liverpoolstång. Den kan jag ställa i en massa olika lägen o kan ha den på allt från en ovan unghäst, en häst som är mjuk o rädd om munnen till en riktig hetskalle som kan vilja testa att dra. Har ännu... "peppar peppar ta i trä"... aldrig haft en häst som blivit omöjlig i liverpoolstången. Jag kan justera skarpheten efter häst o humör o vad som ska köras o kan även under passet ändra efter behov.

Mitt absoluta favoritkörbett med andra ord O som sagt, allmänt obrutna bett, de verkar ligga bättre o mer still i hästarnas munnar...

 

[agtatoon]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Den reaktionen måste ha en orsak och det gäller att ta reda på vad den orsaken är. Att byta bett hjälper föga mot reaktionen.

Vet några hästar som haft sådan här reaktioner. I ett fall trodde vetrinären att hästen led av migrän anfall. I det andra fallet så hade hästen trampat snett (eller gått omkull i hagen) och något hade hänt med ryggen (SI-leden eller någon nerv i kläm).

Dessa hästar fungerade bra vanligtvis men ibland så blev smärtan för stor och det resulterade i att de stack eller bockade och slog. Däremellan gick de som vanligt.

Tror att du behöver gå till botten med det här och ta hjälp av en bra vetrinär och kiropraktor för att utreda om hästen har ont eller inte.

 

[Lothar]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Det kan bli bra igen. Men låt det ta tid. Sätt på ett stångbett, som dom andra kommentarerna du fått så är det din hand som avgör hur skarpt bettet är, se det som en säkerhet i stället.
Min häst och jag var med om en rejäl olycka för ca 5 år sedan, förmodligen gick svängeln av hästen slog och gallopperade, den 4-hjuliga maratonvagnen knöt sig så jag for ur och han fortsatte tills vagnen gick upp i en tall och det tog stopp.
Skickade i väg honom till en duktig kusk för att testa om det skulle gå att få honom till körhäst igen, ville inte blanda i några känslor utan få ett rakt svar, det gick bra med enaxlad vagn men när maratonvagnen kom på så reagerade han.
Det tog ca 1 år innan han slutade reagera på ljud bakifrån, det har aldrig varit några problem att spänna för och att köra förutom när vi tex kört över rötter eller sten så att det skramlat i vagnen, vi har traglat på och det har tagit tid, olyckan satte även spår hos mig, omedvetet blir man rädd och kollar hela tiden hur hästen reagerar.
Jag kan glädja dig med att vi nu ska tävla i msv klass.
Men var rädd om er, det är otroliga krafter och fort går det när dom blir rädda, jag har haft hjälp av flera duktiga tränare som hjälpt både mig och hästen. Tänk framförallt på säkerheten och kör med en stång inget tränsbett.
Lycka Till!

 

[TinyWiny]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Minns jag fel eller är han nyligen inkörd?

Om han är det så skulle jag backa lite, gärna mer miljöträning innan rockarden spänns för igen.
Är han tidigare mycket körd så skulle jag prata med förra ägaren (för visst är han en ny stjärna på något vis? Minnet) om något sådant har hänt innan och vad de har gjort då osv.
Kolla också igenom rockarden, kan det vara något som gnisslar som han hör men inte du?

Hur fungerar det när du tömkör? verkar han bakskygg då eller är han bara misstänksam mot rockarden?

Kanske testa med lösa skacklar och lägga lite tyngd allt eftersom? Grejer som rasslar och gnisslar så att han lär sig att "det där som är bakom kommer inte att bita mej så det kan jag strunta i" då blir han ju tryggare i sig själv och du blir tryggare och kan lita på honom.

Jag tycker absolut att du ska införskaffa ett liverpoolbett, visst kan de upplevas skarpa men min erfarenhet är att vet man själv att man i alla lägen kan få stopp på hästen så är risken så otroligt mycket mindre att det händer eftersom man har tryggheten själv.
Det är ju stor skillnad från ridningen där man kan påverka hästen på så många olika sätt, vid körning är ju kontakten med munnen den enda kroppsliga kontakt man har och den måste vara tydlig!

Se till att alltid vara två när du kör, det är guld att ha någon som kan hoppa av och gå vid sidan av hästen när man märker att hästen behöver få tillbaka sitt självförtroende.

Hoppas att du inte skadade dej när du föll ur vagnen.

 

[Svanhild]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Ja, det fok säger är helt rätt. Att byta bett löser inga problem men det är en trygghet att veta att det går att få stopp på hästen. Jag har själv ägt 2 hästar som gjorde lite sådär som du beskriver med din. Lugna sen utan synlig anledning PANG men med riktigt bett gick det att hejda eländet o prata sans med hästen o så helt enkelt låtsades jag som det "regnade" o fortsatte köra, provocerade läskiga saker ända tills de slappnat av helt o insåg att ok, livet är inte såå farligt i alla fall.

Många gånger tycker jag körning, eller allmänt hästhantering handlar om lite is i magen. Ett bra bett så hästen är åt minstone styrbar o så forsätt att köra tills den är lugn igen.

Jag hade en en gång som var rädd för sin skugga med vagn. Jag tröttnade på löjlerierna en dag o körde en riktig långtur på ett par mil. Detta en sån där dag då solen dök bakom ett moln för att vips va framme igen. Hästen hade hjärtat i halsgropen så fort solen kom fram men efter ett tag vart han trött i kroppen o började tänka med knoppen. Efter den dagen var han inge rädd mer!

Ibland, om man känner hästen o känner att man själv har förtroende för situationen o så kan det vara vits att helt enkelt "gasa" tills hästen själv tycker att den är fånig MEN... de där metoderna är inget man ska grejja med om man är det minsta lilla osäker på läget o så...

 

[TantEster]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Ditt inlägg wärmer å peppar! Det låter lite likt min och ger onekligen hopp (och mod)!

Efter olyckan så har wi egentligen kört som wanligt ett antal gånger (fast bara ute i skogen, jag får stora skälwan när jag tänker på att köra i ridhus igen...) och han har inte wisat något alls. Wi har tränat galoppfattningar (hade precis börjat med det innan olyckan) och tragglat på säg en 6-7 gånger iallafall. Sambon och dottern har suttit med och wi har åkt på picknick och packat upp mackor i wagnen - då reagerade han dock på prasslet och tog några steg i traw. Kanske har han warit lite mer tittig bakåt än före olyckan, men han war ganska "alert" innan också så det är swårt att säga. Innan reagerade jag inte, nu fryser hjärtat till is när han ser lite skärrad ut.

När han stack/skenade andra gången så hände detta: Wi war på hemwäg och grabben hade lite bråttom (på ett glatt sätt). Wi trawade. Han lystrade lite inåt skogen och jag - burdus som jag är - tyckte att "nej, wet du wad, inte ska då gå och kika bakåt och dumma dej" och satte igång med att stampa i rockardgolwet för att liksom wänja honom.. Det smällde rätt rejält, kan jag lowa. (och en till: ) Lillponken trawade, wände huwudet lite bakåt, klippte med öronen, satte aw lite snabbt i galopp (allt medan jag mitt pucko stampade takten) och sedan war han plötsligt okontaktbar. Jag fattar ju själw att jag kanske gjort saken ännu wärre. Han skenade nog dryga 500 meter, men sedan stannade han och färden hem gick lugnt. Wi både trawade och skrittade och tränade halter. Wäl hemma mötte wi sambon och han fick hålla när jag klew ur wagnen. Jag passade förstås på att slamra lite e tra, men det reagerade han inte alls på.

Jag körde i förrgår utan problem (och stampade mkt försiktigt och med bra kontakt med det tredelade takten och sjöng för full hals "we will, we will rock you"). Det gick bra. Nästan hemma blew han rädd för en nyparkerad traktorskopa och taktade/småtrawade lite skärrat. Jag häwde mig på bromsen - fortfarande tredelat - warpå ponnystackaren satte sig i bakselen och knatade lydigt hem.

Men jag ska beställa ett skarpare bett och tömköra med det så att det i sig inte skrämmer honom. Jag will ha mer att säga till om om det händer igen. Det tar iofs emot att byta bett när han är så fin i munnen och lyhörd, men som sagt - det är där snälla, mjuka händer kommer in förstås.

 

[TantEster]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Minns jag fel eller är han nyligen inkörd?

Om han är det så skulle jag backa lite, gärna mer miljöträning innan rockarden spänns för igen.
Är han tidigare mycket körd så skulle jag prata med förra ägaren (för visst är han en ny stjärna på något vis? Minnet) om något sådant har hänt innan och vad de har gjort då osv.
Kolla också igenom rockarden, kan det vara något som gnisslar som han hör men inte du?

Hur fungerar det när du tömkör? verkar han bakskygg då eller är han bara misstänksam mot rockarden?

Kanske testa med lösa skacklar och lägga lite tyngd allt eftersom? Grejer som rasslar och gnisslar så att han lär sig att "det där som är bakom kommer inte att bita mej så det kan jag strunta i" då blir han ju tryggare i sig själv och du blir tryggare och kan lita på honom.

Jag tycker absolut att du ska införskaffa ett liverpoolbett, visst kan de upplevas skarpa men min erfarenhet är att vet man själv att man i alla lägen kan få stopp på hästen så är risken så otroligt mycket mindre att det händer eftersom man har tryggheten själv.
Det är ju stor skillnad från ridningen där man kan påverka hästen på så många olika sätt, vid körning är ju kontakten med munnen den enda kroppsliga kontakt man har och den måste vara tydlig!

Se till att alltid vara två när du kör, det är guld att ha någon som kan hoppa av och gå vid sidan av hästen när man märker att hästen behöver få tillbaka sitt självförtroende.

Hoppas att du inte skadade dej när du föll ur vagnen.

Nej, han är drygt 11 år och är enligt uppgift mycket körd innan. Men wi har bara haft honom sedan årsskiftet. Jag kan tänka mig att wagneländet warit sönder tidigare, för när wi nu fick anledning att inspektera fjädrarna lite närmre så wisar det sig att de dragit ihop en med hjälp aw ett platt, tunt järnband (wet ej namnet) och det hade nu gått aw. Troligen därför skiten hawererade - fjädern hoppade liksom ur sig själw (jaja, jag kan inget om sånt, hoppas ni begriper ändå!!).

Han är inte ett dugg orolig när man spänner för. Han will iwäg, men är lydig nog att stå still. Den första gången han stack så tror jag att wagnen gick sönder. Han twärnitade (inte likt honom) och när jag drew på så började han kicka mot wagnen och drog iwäg. Jag tror att han kände att något war fel, men jag är inte säker, det gick så fort. Skakeln kan också ha hoppat ur "skakelöglan" på selen och hängt lös.

Tömkörningen fungerar utan problem. Jag kan gå bakom och skråla och släpa fötterna i backen och bete mig och han lyssnar lika bra ändå. Igår war wi på pay and driwe och kutade runt utan wagn på precisionen - det gick bara bra! (Förutom dagens träningswärk, då...)

Nej, jag skadade mig inte. Men ena skinkan war knallblå nån wecka efter!

 

[TantEster]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Den reaktionen måste ha en orsak och det gäller att ta reda på vad den orsaken är. Att byta bett hjälper föga mot reaktionen.

Första gången gick wagnen sönder och andra gången fattade jag inte att han bliwit bakskygg och stampade i golwet på rockarden som en riktig idiot. Så kopplingen 1) olycka och 2)lätt bakskygg efter olyckan + idiotkusk känns ganska klar.

Men iofs kan jag inte swära på att wagnen gick sönder innan han stack första gången. Men jag tror det.

Frisk är han.

Jag tror inte heller att jag löser problemet genom att byta bett, men förhoppningswis har jag mer att sätta emot om han drar igen.

 

[TantEster]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Ibland, om man känner hästen o känner att man själv har förtroende för situationen o så kan det vara vits att helt enkelt "gasa" tills hästen själv tycker att den är fånig MEN... de där metoderna är inget man ska grejja med om man är det minsta lilla osäker på läget o så...

Min filosofi!
Men jag törs inte. Det war skitläskigt att slungas ur wagnen och jag mår illa när jag tänker på att min lilla dotter kunde ha suttit bredwid mig. Nu tänker jag att jag i wärsta fall kan hoppa, men jag ser framför mig att skenade ponny möter typ dagis på utflykt, mamma o bebis i wagn, prisbelönta utställningshundar eller kanske (mer troligt) grannstallets swårklasshästar ute på en stilla skrittur i skogen!!

 

[TantEster]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Uppdatering!

Tömkört o tömkört...
Kört med maratonwagnen idag,wi gick bredwid. Inga problem. Wi har släpat på en pall (sån där som man lastar saker på alltså), inga problem.

Nu wäntar wi bara på det beställda bettet, sen blir det skogstur igen men med ledare till en början.

Tack för alla tips!

 

[giffan]

Sv: Körolycka - bakskygg?

Jag skulle köra med bomull i öronen och ev en huva.