labbefråga

M

moe

Vad är det för utmärkande skillnader mellan vanlig labrador och jaktlabrador förutom utseendet?
Har alltid tyckt att labradoren verkade så tråkig men har nu insett att labben är en väldigt mångsidig hund.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: labbefråga

Beror helt på vad du skall ha din labbe till.. Tippan här inne har ju DP labbar om jag inte minns fel...

De väsentliga skillander som jag märkt på dom jag träffat är att genom "bortavling" av jaktegenskaperna har även deras utmärkande "will to please" också dämpats.

De "showlabbar" som jag haft i gruppen har varit stökiga, okoncentrerade på sin matte och inte så intresserade av att arbeta.

Efrtersom jag själv försöker hitta en ras så har jag tittat på jaktinriktningen av följande raser: Labbe,Golden,Spinger och Cocker.
Men då har jag också den tur att jag kan erbjuda dessa hundar jaktträning också, det tycker jag är en viktig bit och man väljer en jaktras.


aha glömde att cillamuffin också har en Labbe :p
 
Senast ändrad:
Sv: labbefråga

en bra jaktlabbe har stor apporteringslust, "will to please", motor, ett otroligt vänligt sinne och är lättlärd. den ska vara modig (kunna simma ut och hämta en stor inte helt död gås) men inte dumdristig. en utställningslabbe kan mycket väl ha alla de egenskaperna, men de har inte prioriterats i avelsarbetet. det kan ju bli lite jobbigt om hunden visar sig ha turbomotor och apporteringslust men mycket lite "will to please".

ps. TRÅKIG är det sista en labbe är! tvärtom, har man ingen humor så ska man inte ha labbe. en ouppfostrad (som min :angel: ) är hundvärldens motsvarighet till emil i lönneberga...
 
Senast ändrad:
Sv: labbefråga

Jag har tänkt att träna lydnad med den och självklart bruks, då rekommenderas alltså att jag köper en jaktlabrador!?
 
Sv: labbefråga

Fast jag kan inte hålla med om att ett otroligt vänligt sinne är nått utmärkande för jaktlabradorerna. Många av de har inte det. De gillar varken hundar eller folk. Lite mer åt vallhundshållet alltså. Sen är det många heller som inte har varken humor eller leklust. Olika individer och olika linjer. Men det är inte helt ovanligt.

Men sen ska jag väl definiera vad jag menar också. Vi har ju de svenska jaktliga linjerna som är mer så som du beskriver. De jag pratar om är ju de engelska FT-linjerna och det är ju inte heller samma ras som vi har i sverige. De är ju inte avlade ihop på jag vet inte hur många år så... Det går som inte att jämföra. Sen finns det så klart hundar som är korsningar mellan de svenska och de engelska linjerna.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: labbefråga

Jag har en "riktig" DP (om man tittar på stamtavlan då) Hon har dubbla turbomotorer och svår att hålla på vägen. Det gör att hon inte lämpar sig för jaktprov. Men går bra i lydnad och bruks eftersom att det inte är samma stressmoment. Men vi tränar apportering och hon är en klippa! Helt klart en jaktchampion hemma på bakgården :D Hon fixar allt som man ska fixa. Men bara om vi är själva, och vad hjälper det? *hi hi*

Sen har jag en vanlig som gillar att jobba. Mindre motor och därmed också mer följsam och mjukare. Mycket trevlig på alla sätt och vis. Gillar också att apportera och direkt det är apportträning så blir hon så lugn och superkoncentrerad. Blir helt plötsligt mycket lydig. Går klistrad fot och lyder dirigeringar.
 
Sv: labbefråga

de måste kunna jobba sida vid sida med andra hundar, kunna klara av att det är mycket folk och inte visa aggressivitet. för att klara det är det väl rätt svårt att vara otrevlig och mycket reserverad. labben är ju en mycket vanlig ras och jag har ännu inte träffat på någon som inte har varit översocial. några har haft superlydnad på sina hundar, men när de fått frikommando har emil tittat fram och de har sprungit runt med det typiska flinet på läpparna.
 
Sv: labbefråga

Kolla mitt tillägg i andra inlägget.

Jag har tyvärr träffat allt för många som defentivit inte är så. Speciellt på jaktprov.
 
Sv: labbefråga

Jag har vuxit upp med jaktlabradorer, mormor och morfar födde upp sådana till och med 98.
Jag kan bara säga att jaktlabben är en helt underbar och vänlig hund :love:
Men de utställninglabbar jag har stött på är :eek: stora och klumpiga och jättejobbiga de är för det mesta feta också :crazy: (obs! de jag har stött på)

Tippan: "våra" hundar gillade både andra hundar och folk.
 
Sv: labbefråga

men hur funkar de i såna miljöer? och vad kan det bero på? jag har aldrig hört talas om att det skulle vara vanligt med labbar som inte är "flower power", och då tränar jag tillsammans med totalt tre instruktörer som har vars en jaktlabbe. jag har också hört mer än en gång (när loke flippat lite) att "det är tur att de är labradorer" från dessa.

jag menar att det är inte alls omöjligt att de kan vara sura och griniga, men att det skulle vara vanligt vet jag inte om jag håller med om.
 
Sv: labbefråga

Kan vara att de fött upp från svenska linjer eftersom att de slutade 1998.
 
Sv: labbefråga

Om ingen bryr sig om varandra så fungerar det...

Jag skulle säga att mina erfarenheter från FT-linjerna är 50/50... Men jäkligt duktiga hundar... Eller som en "bekant" sa till mig: Integritet är hennes mellanamn... (import)

Hinner inte skriva mer, ska å träna...
 
Sv: labbefråga

så de från svenska linjer är trevligare? labben är ju känd som "världen snällaste hund", att 50 % INTE skulle vara så trevliga låter mycket märkligt i mina öron.
 
Sv: labbefråga

När vi började att importera Labrador till Sverige så var det utställningslabradorer. De har vi ju sen gjort lite olika saker med. En del blev "jaktlabradorer" och en del gick åt andra hållet som bekant. Så det är i ursprunget samma hundar. Man har bara prioriterat olika saker sen 70-talet när explosionen av Labradorer kom. I England så delades rasen så mycket tidigare än så. När vet jag inte, men det är lääänge sedan, långt innan rasen etablerades i Sverige. De varianterna har man i England inte blandat på hela den tiden. Så man kan säga att det faktisk är olika raser. (Att det sen går rykten om att ditten och datten är inavlat i de eng. jaktlabradorerna köper jag dock inte)

Det är ju egentligen först de senaste 15 åren som vi fått dessa FT-hundar till Sverige. Så att jämföra det med de svenska linjerna går ju inte. Inte vare sig i temperament, utseende, förighet osv.

Tänk också på att Sveriges jaktprovsform kräver en hund som jobbar med självständig. I England har man Field Trial och det kräver en hund som är mycket mycket lydigare och som inte jobbar självständigt. Man har ju haft helt andra lydighetskrav.

Nu hittar jag ingen nyare artikel här hemma, men någa meningar från Jakthunden:

"Han ser bara fördelar med jaktlabradorens(eng.) snabbhet och intensiva arbetssätt. Men visst finns det nackdelar. -Som med alla jakthundsraser gäller det att ta reda på vad valpen har bakom sig. Det finns jaktlabradorer(eng.) med dålig päls till exempel. Och det finns de som har ett allt för svagt psyke säger Roger."

"Men kontaktbarheten och följsamheten har en avigsida menar vet. och genetikern CN, somhar lång jaktlig erfarenhet av de båda Labradortyperna. -Kontaktbarheten och följsamheten leder ibland till ett nervöst temperament, vilket egentligen är helt otypiskt för en retriever. Jag tvingades själv ta bort en av mina jaktlabradorer(eng.) då nervositeten övergick i aggressivitet."

Jag tror att du måste läsa det där igen. Jag skrev 50/50 av de FT-hundar jag träffat. Inte Labradorer överlag. Besök några jaktprov, det är inte riktigt samma hundar där som på en brukshundklubb.
 
Sv: labbefråga

skrämmande! men det verkar vara så olika hundar på de olika jaktproven. du minns det där med pip och gnällproblem? de jag tränar med hade ju varit på ett jaktprov med sin ena och det hade varit en enda stor kör sa de. men du hade väl inte sett mycket sånt? samtidigt säger du att jaktlabbarna inte är de trevligaste hundarna medan de säger tvärt om.

bra att veta dock, att man kanske ska passa sig för de med rena engelska linjer. tyvärr faller den tilltänkta kenneln bort då, eftersom de hade många hundar med engelsk härstamning. men det finns en till med svenska hundar som jag gillar. för pajasen är viktigt för mig, jag vill ha en hund som kan slå klackarna i taket också och inte är gravallvarlig á la schäfer (för i så fall kan man ju lika gärna köpa en sån).

hur är det med de andra retrieverraserna? vad jag har förstått så ska i alla fall chesapeaken inte vara lika överglad som de övriga. curlyn ska väl inte heller vara lika tillgänglig? men flat och golden? hos golden verkar det i alla fall vara utställningstypen som är mindre trevlig. har hört att det skulle ha med överdrivet sikte på könskaraktär att göra (hallgren), mer testostoron ger ett mer maskulint utseende, men också ett otrevligare beteende.
 
Sv: labbefråga

NEJ! Du ska absolut inte välja bort nått bara för det. Som vanligt så måste man träffa hundarna... Tänk att det där oftast finns de bästa hundarna också...

Gillar man föräldrarna så gör man. Men det kan ju vara nått att tänka på om man skulle ha sådan tur att få träffa pappa och eventuella halvsyskon också.

Själv skulle jag tycka att det var skönt med en hund som inte ville leka :) Men det kan ju vara värt att fråga uppfödaren hur de upplever hundarna och inte utgå från att de är öppna och busiga.

Jag har inte träffat många Chess eller Curly. Den Ches jag träffade var inte blyg eller nått sånt, men ointresserad. De curlysar jag träffat har alla haft så där lite hjärtat i halsgropen och önskat att de fick vara hemma istället.

Golden och Labrador vill jag inte ens tänka på eftersom att jag anser det vara katasrof. Det är för långt mellan guldklimparna...
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: labbefråga

har du någon pejl på vilka linjer det är som får fram otrevliga hundar? för oavsett så har den med svenska hundar engelsmän längre bak i stamtavlan.

alltså, bara för att förtydliga mig: jag vill inte heller ha en hund som inte kan fokusera på vad den gör utan bara vill leka och flamsa runt hela tiden. men jag vill ha en hund som klarar av att umgås och leka med andra hundar, som inte mäter sig mot andra hundar och som (framför allt) tycker det är roligt att leka med mig. en del av det hänger ju på vad jag gör med den såklart, men jag är trött på att jobba i motvind på det området.
 
Sv: labbefråga

Problemet om man ställer sig så där lite halvdant emellan är ju att man får en superglad, supergod och superduktig hund. Som bara inte har några bromsar :D

Min kompis har en sådan och han är ju värre än min. Fast han är ful som stryk också... Han är lite mer så där, vad ska jag säga... På pappas sida är det lite tomt på titlar och så lite GBFTCH i 3:e led. På morfarssida är det lite GBFTCH och på mormorssida är det lite SJCH. Så han är väl så där lite från engelska duallinjer blandat med svenska jaktlinjer och eng. jaktlinjer. Men han är trevlig som få :D

Men för mig är ju en jaktlabrador det enda alternativet om det ska vara nått... Jag vet att det låter som att jag sitter och försöker göra ned dem, men så är det inte. Men det kan vara bra att känna till att allt är inte perfekt där heller. Det har ju blivit lite så att folk tycker att de har en hot shot-hund bara för att den är lydig och sen inte funderar så mycket mer på det och avlar på det. Så det är ju bra att känna till linjer eller så att det är en duktig uppfödare som man kan lita på...
 
Sv: labbefråga

Calazirya skrev:
aha glömde att cillamuffin också har en Labbe :p
Hallå! Glöm inte lilla jag!!! :D
Fast jag har bara en "vanlig" labbe, varken jakt- eller utställningslabbe. Tror hon är en DP om man kollar bakåt i stamtavlan, men jag har inte så bra koll på det där.

Vad är det för utmärkande skillnader mellan vanlig labrador och jaktlabrador förutom utseendet?
Har alltid tyckt att labradoren verkade så tråkig men har nu insett att labben är en väldigt mångsidig hund.
Labben är långt ifrån tråkigt! Fastän våran bara är köpt till sällskap betyder inte det att hon bara gått och drällt på korta promenader på dagarna. Hon är nu 9 år och det är full fart (fast inte om det är för varmt...).
Vi sysslar med apportering (bollar, pinnar, saker inne), agility (inga tävlingar, bara tränandet fast dock inte längre pga. artros), lydnad (hon går i stort sett alltid lös) osv.
Så trots att hon inte fått arbeta i ordets rätta bemärkelse så gäller det att en labbe får arbeta.
Dels för att hålla formen (finns alldeles för många feta labbar med ledfel), dels för att må bra psykiskt!

Vet nu att jag skrev att många feta labbar har ledfel och att jag ovan skrev att vi fått lägga agilityn åt sidan pga artros. Ville bara förtydliga att det är åldersförändringar, inte för att hon varit/är fet! ;)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en jaktlabrador, jag upplever att han är rätt van vid att träffa på hundar (på jaktträning så har han suttit i nya bilar med...
Svar
5
· Visningar
703
Hundavel & Ras Tänkte fråga lite öppet här där det säkert finns en del erfarenheter. Funderar på kommande hund. Jagar och har kommit in på att fundera...
2
Svar
24
· Visningar
1 424
Hundavel & Ras Jag har så smått börjat fundera på en till hund inom ett par år, men känner att jag behöver bolla lite tankar om rasval. Tack på förhand...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
10 303
Senast: Bulldoozer
·
Hundavel & Ras Nu behöver jag bukes samlade kunskap för jag blir själv inte riktigt klok på vilken ras jag ska välja. För att göra en lång historia...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
7 165
Senast: Mia_R
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp