Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag känner mig less idag och misströstar. Det finns inget som känns kul och jag får ingenting gjort.

Ibland funderar jag på hur mitt liv hade sett ut om jag hade haft en trygg barndom med omtänksamma föräldrar. Och hur skulle mitt liv ha blivit om jag lyssnat på läkaren som inte tyckte jag kunde jobba heltid. Hade jag fortfarande bott i en tråkig hyrd bostad då?

Ibland hoppas och tror jag att livet kommer att ordna sig. Men så kommer såna här dagar. Kanske borde jag bo i husvagn eller annan typ av vagn i stället för hus? Jag funderade en del på det innan jag köpte hus men en deal breaker var att det blir svårt med vatten och avlopp. Jag vill ha dusch och sånt i huset. I ett hus jag bodde i en gång i tiden, fanns det inte indraget vatten. I ett annat hus var man tvungen att gå ut för att komma ner i källaren där duschen fanns och i senaste huset jag bodde i fanns varken toa eller dusch. Då hade jag en porta potti och duscha fick jag göra hos hyresvärden i huset bredvid. Så vill jag ju inte bo, men det vore ändå värre med en lägenhet. Jag måste ha tystnad och jag behöver ha naturen utanför huset.

Jag funderar ibland på hur lite man skulle kunna klara sig på. Hur svårt vore det t.ex. att leva off-grid? Hur enkelt kan man leva och hur mycket är möjligt att skärma av sig från den här galna världen?
 

Det går nog inte.
Det är klart att det går. Varför skulle det inte gå? Vad är det som gör att du inte är värd att bli omtykt av dig själv? Är det det där Jantesnacket som bara trycker ner oss så släng det på soptippen där det hör hemma.
Kan du inte försöka jobba med affirmationer som
- jag är en trevlig människa
- jag är hjälpsam
- människor tycker om att umgås med mig
osv osv.
Du har massor av bra egenskaper så slå ner den där jäkla depressionen som säger att du är värdelös och tro på mig. Jag har alltid tidigare sett dig som en människa jag gärna skulle bli vän med. Just nu kan jag tro att du inte är så rolig men det handlar inte om dig utan om din sjukdom så snälla låt inte den vinna över dig för du är så jäkla bra.
 
Det är klart att det går. Varför skulle det inte gå? Vad är det som gör att du inte är värd att bli omtykt av dig själv? Är det det där Jantesnacket som bara trycker ner oss så släng det på soptippen där det hör hemma.
Kan du inte försöka jobba med affirmationer som
- jag är en trevlig människa
- jag är hjälpsam
- människor tycker om att umgås med mig
osv osv.
Du har massor av bra egenskaper så slå ner den där jäkla depressionen som säger att du är värdelös och tro på mig. Jag har alltid tidigare sett dig som en människa jag gärna skulle bli vän med. Just nu kan jag tro att du inte är så rolig men det handlar inte om dig utan om din sjukdom så snälla låt inte den vinna över dig för du är så jäkla bra.
Det spelar ingen roll vad jag tycker för ingen har tyckt om mig förut och jag drar då slutsatsen att andra har rätt. Jag räknar alltid med att det bara är en tidsfråga innan folk går ifrån mig. Det är sånt som hänt så många gånger förr. Jag har inte ens någon familj kvar. Jag klarar inte av att lura mig själv längre.
 
Det spelar ingen roll vad jag tycker för ingen har tyckt om mig förut och jag drar då slutsatsen att andra har rätt. Jag räknar alltid med att det bara är en tidsfråga innan folk går ifrån mig. Det är sånt som hänt så många gånger förr. Jag har inte ens någon familj kvar. Jag klarar inte av att lura mig själv längre.
Jag hade någon vän som barn (altså upp till typ 8 års ålder) men sen var det helt tomt under låång tid. Jag var som du övertygad om att jag inte kunde få vänner men det gick. Jag har faktiskt inte bara en vän utan flera. Om jag som var så tråkig och ointressant kunde så kan du.
Du ska givetvis sluta lura dig själv men du har missförstått hur du lurar dig själv. När du skriver som du gör ovan så lurar du dig själv. Du är en kompetent och trevlig kvinna som har alla möjligheter i världen att få vänner.

Och snälla arbeta med possitiva affiramtioner. Som det är nu så arbetar du väldigt bra med de negativa och det göder bara depressionen.
 
Jag hade någon vän som barn (altså upp till typ 8 års ålder) men sen var det helt tomt under låång tid. Jag var som du övertygad om att jag inte kunde få vänner men det gick. Jag har faktiskt inte bara en vän utan flera. Om jag som var så tråkig och ointressant kunde så kan du.
Du ska givetvis sluta lura dig själv men du har missförstått hur du lurar dig själv. När du skriver som du gör ovan så lurar du dig själv. Du är en kompetent och trevlig kvinna som har alla möjligheter i världen att få vänner.

Och snälla arbeta med possitiva affiramtioner. Som det är nu så arbetar du väldigt bra med de negativa och det göder bara depressionen.
Det är bara det att jag ser ingen mening med något. Allt skiter sig i alla fall, oavsett vad jag gör. Tyvärr kan jag inte bara lägga mig ner och dö, men det vore skönt att få kliva av.
 
Det är bara det att jag ser ingen mening med något. Allt skiter sig i alla fall, oavsett vad jag gör. Tyvärr kan jag inte bara lägga mig ner och dö, men det vore skönt att få kliva av.
Jag vet att dina reaktioner beror på din depression men du måste börja försöka ta makten över den. Du är inte din sjukdom men just nu göder du den. Jag vet precis hur helvetiskt det är att sitta i den där rävsaxen och hur hopplöst allt känns men den enda som kan ta dig ur den är du själv. Just nu känns det som om du har gett up totalt och det är okej om man kör principen bryta ihop och komma igen. Tyvärr gör du inte det nu utan du har bestämt dig för att saker inte går och det göder din sjukdom.
Som sagt jag vet precis hur vidrigt svårt det är att bryta sig ur skiten eftersom jag gjort det själv och jag faller fortfarande ner i den rätt ofta men du måste kämpa och du får inte ge upp.
Du är en bra människa som är värd att bli älskad av dig själv och andra.
 
Jag vet att dina reaktioner beror på din depression men du måste börja försöka ta makten över den. Du är inte din sjukdom men just nu göder du den. Jag vet precis hur helvetiskt det är att sitta i den där rävsaxen och hur hopplöst allt känns men den enda som kan ta dig ur den är du själv. Just nu känns det som om du har gett up totalt och det är okej om man kör principen bryta ihop och komma igen. Tyvärr gör du inte det nu utan du har bestämt dig för att saker inte går och det göder din sjukdom.
Som sagt jag vet precis hur vidrigt svårt det är att bryta sig ur skiten eftersom jag gjort det själv och jag faller fortfarande ner i den rätt ofta men du måste kämpa och du får inte ge upp.
Du är en bra människa som är värd att bli älskad av dig själv och andra.
Fast det är inte så lätt att bryta sig loss. Förhoppningsvis kan mediciner och psykolog hjälpa. @Magiana har ju mått aningen bättre igen när jobbet inte tar för mycket kraft.
Det finns grader i helvetet hur lätt eller svårt (eller omöjligt) det är att bryta sig loss på egen hand. Och det måste få ta tid. Och man måste få hjälp, ts har ju det med medicin och psykolog - även om psykologen uttrycker sig på ett sätt som inte passar ts.
 
Några citat från http://www.johanydren.se/depression/sjalvhjalp-vid-depression/
http://www.johanydren.se/depression/sjalvhjalp-vid-depression/
"Stress kan både förlänga och förvärra depressioner, det kan också utlösa dem."
"Att kämpa mot en depression är svårt. Det går att hjälpa sig själv och depressioner kan gå över med tiden men det kan ta många månader, ibland åratal."
"Det finns två strategier för att sätta mål. Antingen skapar man utmanande, på gränsen till ouppnåeliga mål, eller så skapar man mål som man vet att man klarar av och delar upp svåra mål i enklare delmål. Det första skapar utmaningar och press. Det är bra i vissa sammanhang men är du deprimerad är det sista du behöver press och utmaningar."
"Även om de depressiva känslor hindrar dig från att finna glädje i att hitta på något, försök göra sådant som du normalt skulle tyckt om."
(Lätt när arbetet tar all energi :cautious:)
"När du är deprimerad behöver du andra människors närhet och stöd mer än någonsin." (Hur skapar man kontakter när man är sjuk, när man inte ens klarar det när man är frisk?)
"Har du svårt att upprätthålla rutiner för sömn och mat, försök ta hjälp av en partner eller vän som kan hjälpa dig på ett positivt och stödjande sätt." (Ja, just det ja... om man har någon i sitt liv ö.h.t.)

Det här reportaget tycker jag också är bra. https://www.1177.se/Uppsala-lan/Tem...Reportage/Reportage-Lotta-fick-en-depression/
https://www.1177.se/Uppsala-lan/Tem...Reportage/Reportage-Lotta-fick-en-depression/

Ett stycke jag fastnade för:
"Lotta försökte tänka framåt, och startade eget företag. Försökte vara positiv och hoppades att det snart skulle komma bättre tider. Under året som följde blev hon sjukskriven med sex veckors intervall.


− Varje gång kände jag den dubbla känslan att, det var bra med mer tid, men också: Hjälp! Hur ska jag hinna bli frisk på den här tiden?


Så en dag när Lotta gick till läkaren säger han plötsligt: "Jag tänker sjukskriva dig på ett år." Lotta minns att hon blev stum av förvåning.


− Först blev jag helt chockad. Sedan frågade jag: Men, om jag blir frisk tidigare, då kan jag väl börja jobba igen? Ja, svarade läkaren, det är klart att du kan. Du bestämmer själv.


Även om det svaret till viss del var lugnande minns hon en stark obehagskänsla, som sedan förbyttes i en känsla av lättnad.


− Ett lugn infann sig. Äntligen kunde jag börja fokusera på att verkligen bli frisk."
 
Fast det är inte så lätt att bryta sig loss. Förhoppningsvis kan mediciner och psykolog hjälpa. @Magiana har ju mått aningen bättre igen när jobbet inte tar för mycket kraft.
Det finns grader i helvetet hur lätt eller svårt (eller omöjligt) det är att bryta sig loss på egen hand. Och det måste få ta tid. Och man måste få hjälp, ts har ju det med medicin och psykolog - även om psykologen uttrycker sig på ett sätt som inte passar ts.
Jag vet att det är svårt och defenitivt att det inte handlar om att rycka upp sig. Jag tror inte på något sätt och det vill jag verkligen poängtera att det här kommer lösa sig på en svinblink. Vad jag försöker säga är att @Magiana måste försöka sluta göda depressionen genom att ge sjukdomen det den vill ha. Hon måste försöka stärka det som är hon. Hon ska absolut inte stressa iväg och fixa sjuttielva olika projekt utan hon ska bygga projektet tycka om och acceptera sig själv. I att acceptera sig själv ingår att acceptera att man är sjuk men det ingår inte att acceptera sjukdomen då sjukdomen är botbar.
Problemet är att det kan låta jäkligt taskigt att säga sådana saker men jag vet också att 'klapp på axeln det är synd om dig' metodiken cementerar skiten. Jag vet precis hur svårt det är men jag vet också hur nödvändigt det är. Hon behöver inte alls jobba med just de metoder jag förslår men jag tänker inte stillatigande titta på när hennes sjukdom tar över henne och förvrider henne till oigenkännlighet. Det tycker jag alldeles för mycket om henne för att tillåta.
Magiana är en kompetent och bra människa som är värd att må bra.
 
Jag vet att det är svårt och defenitivt att det inte handlar om att rycka upp sig. Jag tror inte på något sätt och det vill jag verkligen poängtera att det här kommer lösa sig på en svinblink. Vad jag försöker säga är att @Magiana måste försöka sluta göda depressionen genom att ge sjukdomen det den vill ha. Hon måste försöka stärka det som är hon. Hon ska absolut inte stressa iväg och fixa sjuttielva olika projekt utan hon ska bygga projektet tycka om och acceptera sig själv. I att acceptera sig själv ingår att acceptera att man är sjuk men det ingår inte att acceptera sjukdomen då sjukdomen är botbar.
Problemet är att det kan låta jäkligt taskigt att säga sådana saker men jag vet också att 'klapp på axeln det är synd om dig' metodiken cementerar skiten. Jag vet precis hur svårt det är men jag vet också hur nödvändigt det är. Hon behöver inte alls jobba med just de metoder jag förslår men jag tänker inte stillatigande titta på när hennes sjukdom tar över henne och förvrider henne till oigenkännlighet. Det tycker jag alldeles för mycket om henne för att tillåta.
Magiana är en kompetent och bra människa som är värd att må bra.
Botbar för vissa, kronisk för andra och återkommande för nån annan. Vi är alla individer.

"Det finns två strategier för att sätta mål. Antingen skapar man utmanande, på gränsen till ouppnåeliga mål, eller så skapar man mål som man vet att man klarar av och delar upp svåra mål i enklare delmål. Det första skapar utmaningar och press. Det är bra i vissa sammanhang men är du deprimerad är det sista du behöver press och utmaningar."

@Magiana - jag känner inte dig, men av det jag läst av dina trådar och inlägg så lägger du för mycket press på dig själv. Jag tror du behöver sikta på det jag fetat i citatet.
Jag tror du stjälper dig själv mer än hjälper genom att sätta för höga mål. Spara det tills du är friskare.
 
Botbar för vissa, kronisk för andra och återkommande för nån annan. Vi är alla individer.
Ja för mig är den återkommande och då blir det desto viktigare att hela tiden vägra låta den ta över.
I nuläget finns det inget som tyder på att @Magiana har något annat än en övergående depression som möjligen kan vara återkommande. Att redan nu börja nämna att den skulle kunna vara obotbar tycker jag är att ge upp på tok för tidigt.
 
@Magiana - jag känner inte dig, men av det jag läst av dina trådar och inlägg så lägger du för mycket press på dig själv. Jag tror du behöver sikta på det jag fetat i citatet.
Jag tror du stjälper dig själv mer än hjälper genom att sätta för höga mål. Spara det tills du är friskare.
Det enda jag försöker göra nu är att få till en fungerande tillvaro med jobb, rutiner/hushållssysslor (som jag gör väldigt lite i taget) och något som skulle kunna vara kul, vilket då är ridningen. Jag försöker orka rida en gång i veckan. Det är väldigt basic. Tyvärr har jag idag fått reda på att min medryttarhäst ska avlivas om några veckor.

Citatet du fetade syftade på just detta, att klara av att ta sig upp ur sängen, att äta och sånt grundläggande. Att ta sig upp ur sängen kan t.ex. delas i flera delmål.
 
Senast ändrad:
Ja för mig är den återkommande och då blir det desto viktigare att hela tiden vägra låta den ta över.
I nuläget finns det inget som tyder på att @Magiana har något annat än en övergående depression som möjligen kan vara återkommande. Att redan nu börja nämna att den skulle kunna vara obotbar tycker jag är att ge upp på tok för tidigt.
Jag har på intet sätt menat att Magianas depression är obotbar, men jag tycker att ditt prat om att man måste vägra depressionen låta ta över är konstigt uttryckt. Det är ju just en stor sak om man har en svår depression, att den har tagit över. Och det kan behövas mer än bara vilja för att ta sig igenom den.
 
Det enda jag försöker göra nu är att få till en fungerande tillvaro med jobb, rutiner/hushållssysslor (som jag gör väldigt lite i taget) och något som skulle kunna vara kul, vilket då är ridningen. Jag försöker orka rida en gång i veckan. Det är väldigt basic. Tyvärr har jag idag fått reda på att min medryttarhäst ska avlivas om några veckor.

Citatet du fetade syftade på just detta, att klara av att ta sig upp ur sängen, att äta och sånt grundläggande. Att ta sig upp ur sängen kan t.ex. delas i flera delmål.
Jag tycker det även kan innebära nåt man tycker är kul, så frön, baka en kaka, läsa en bok etc. Vad man som person tycker är roligt. Och som i ditt fall, rida. Högre mål än så kanske är för mycket just nu.
Läste om medryttarhästen, jättetråkigt!
 
Jag tycker det även kan innebära nåt man tycker är kul, så frön, baka en kaka, läsa en bok etc. Vad man som person tycker är roligt. Och som i ditt fall, rida. Högre mål än så kanske är för mycket just nu.
Läste om medryttarhästen, jättetråkigt!
Det finns egentligen inget jag tycker är kul. Det är väl ridningen som är det bästa. Men då måste jag orka med kringjobbet också.

Jag får väl så småningom hitta en ny häst att rida. Att hitta en ny häst är nog inte alltför svårt men så ska man ju komma överens med ägaren också. Seniorens ägare är trevlig och bra. Det har liksom bara funkat.
 
Jag får väl så småningom hitta en ny häst att rida. Att hitta en ny häst är nog inte alltför svårt men så ska man ju komma överens med ägaren också. Seniorens ägare är trevlig och bra. Det har liksom bara funkat.
Du kan inte bli medryttare på den yngre hästen då?
Det finns för övrigt MÅNGA trevliga människor här i världen, och som är lätta att ha att göra med!
 
Jag har på intet sätt menat att Magianas depression är obotbar, men jag tycker att ditt prat om att man måste vägra depressionen låta ta över är konstigt uttryckt. Det är ju just en stor sak om man har en svår depression, att den har tagit över. Och det kan behövas mer än bara vilja för att ta sig igenom den.
Jag vet inte om du missförstår med flit eller om du verkligen inte begriper vad jag skriver.
Tycker du på riktigt att det på något sätt är konstruktivt att sitta och göda depressionen genom att gång på gång piska in i sin hjärna att man är en sån värdelös människa att man inte har rätt att bli omtyckt eller ha vänner? Om du tycker det förstår jag dina inlägg annars begriper jag dem inte alls för jag har ingenstans sagt att en depression går att bota på det sättet jag har bara sagt att den typen av tankar göder depressionen och man att man ska vara medveten om att man gör just det. Till det har jag föreslagit att testa affirmationer som kan hjälpa till att ändra den typen av tankemönster.
Om du tycker det är fel att försöka arbeta på att bli frisk genom att försöka låta bli att bli mer sjuk så får det helt klart stå för dig.
 
Jag vet inte om du missförstår med flit eller om du verkligen inte begriper vad jag skriver.
Tycker du på riktigt att det på något sätt är konstruktivt att sitta och göda depressionen genom att gång på gång piska in i sin hjärna att man är en sån värdelös människa att man inte har rätt att bli omtyckt eller ha vänner? Om du tycker det förstår jag dina inlägg annars begriper jag dem inte alls för jag har ingenstans sagt att en depression går att bota på det sättet jag har bara sagt att den typen av tankar göder depressionen och man att man ska vara medveten om att man gör just det. Till det har jag föreslagit att testa affirmationer som kan hjälpa till att ändra den typen av tankemönster.
Om du tycker det är fel att försöka arbeta på att bli frisk genom att försöka låta bli att bli mer sjuk så får det helt klart stå för dig.
Jag missförstår inte, jag bara vill förtydliga hur svårt eller rent av omöjligt det kan vara att själv ändra tankemönster.
 
Du kan inte bli medryttare på den yngre hästen då?
Det finns för övrigt MÅNGA trevliga människor här i världen, och som är lätta att ha att göra med!
Jag tror inte hon behöver någon medryttare när hon bara har en häst.

Jag har sagt det förut... hade jag inte tyckt om dig hade du inte varit välkommen i mitt hem igen och det är du :heart
Jag är i alla fall inte elak, men det är väl det enda. De som lärt känna mig har inte stått ut.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Ibland funderar jag på om det inte vore vettigt att bo någon annanstans egentligen. Någonstans där vädret är bättre, politiken är mindre...
2
Svar
30
· Visningar
1 571
Senast: Mineur
·
  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 716
Senast: Roheryn
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 108
Senast: Wille
·
  • Artikel
Dagbok När jag bytte stad och behövde hitta ett nytt boende så började jag med att hyra en stuga på en gård som jag hittade via annons på...
Svar
2
· Visningar
1 070
Senast: Habina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp