Leva med häst

[Ellyne]

Hur mycket jag än älskar min häst och inte vill sälja henne nånsin, kan jag inte låta bli att ibland tänka: Är det värt det?
Det slår mig ibland vilka otroliga summor jag lagt ner på hästar, både min egen och andras. Pengar som skulle kunna användas till mycket mycket annat... Tex förra året gick jag en privat utbildning inom häst, för den summan hade jag kunnat åkt runt i hela Europa eller åkt till USA och levt några månader... Eller köpt en hyfsad bil. Eller lagt till bosparande.

Skulle jag haft större inkomst hade det varit en annan sak. Men jag måste framstå som korkad hos ickehästmänniskor när jag berättar att större delen av lönen går åt till hästen. Hennes hyra är dyrare än min, får jag extrapengar är det hon som får ett nytt täcke, inte jag som får en ny vinterjacka tex.

Förutom pengarna, är det också TIDEN. Flera timmar om dagen, varje dag oftast. Ska jag åka iväg över helgen får jag planera så att nån annan mockar och rider. Vill jag bort en hel vecka... det är svårt men det går med planering. Mer än en månad har jag inte lämnat henne nån gång, och då var det ändå sommarbetesperioden... Man är väldigt låst.

Det som känns dumt är att jag skaffade häst ganska direkt efter gymnasiet. Har nu jobbat tre-fyra år och inte ens varit utomlands en enda gång! Har pratat om det flera gånger men det blir aldrig av pga ekonomi eller att man varit för låst. Jag har jobbat ihop pengar- spenderat dem på hästen - jobbat - spenderat... osv osv. Nu när man står med nästan tomt bankkonto och ska börja plugga är det inte utan att det känns lite dråpligt........

Nån som känner igen sig? Vad tycker ni - är det alltid värt det? Har ni ångrat er när ni tänker tillbaka på era unga dar?

 

[iNHALE]

Sv: Leva med häst

Nu är jag den typen av människa som sparar, och sparar och sparar, så jag hamnar aldrig i den sitsen att jag sitter där utan pengar till mat/kläder till mig själv. Är inte direkt den som är beroende av att spendera pengar hela tiden så fort jag har lite över.
Har inte nån jätteinkomst jag heller, men måste jag köpa nått, till mig själv eller hästen försöker jag hitta nått på rea, eller välja ett billigt alternativ, kanske hittar något begagnat.
Så måste nog säga att jag är en av dem som inte känner igen mig, förutom när det kommer till att vara låst. Nu är jag bara 20 år och har inte haft någon egen häst på 2 år. Men kan tänka mig att när jag blir med häst igen sas kommer det nog finnas tillfällen då jag känner mig låst, speciellt med tanke på att min pojkvän bor i Estland och jag gärna vill kunna hälsa på honom när skolan tillåter.

 

[Ellyne]

Sv: Leva med häst

Jag är egentligen också en riktig sparare. Så det har inte varit några problem att alltid kunna lägga undan lite pengar varje månad och iaf ha en buffert i alla lägen, trots dålig ekonomi. Men jag tror det är efterssom jag inte haft något konkret att spara till (förutom "framtiden" ) så har det blivit så att jag spenderat pengarna på utrustning, hästtransport, ny sadel osv. så fort jag har sparat tillräckligt till det.

 

[Escapist]

Sv: Leva med häst

Jag har tänkt samma tankar som dig men varje gång kommer jag fram till samma sak. Det är värt det! Han har varit värd var enda krona jag spenderat på honom.

Har ett sparande till hästen och ett till mig själv. Inga stora summor tyvärr men hästens sparkonto är till för oförutsedda utgifter tex veterinär.

Man blir ju fruktansvärt låst när man är hästägare men jag pussar hellre på hästen än åker iväg på någon resa. Hästen är min bäbis, stolthet, lycka, jag skulle kunna fortsätta i all evighet och bara skriva bra ord om honom och förklara hur värd han är all tid och pengar jag spenderat på honom.

Jag har valt hästen före resor och mycket annat men aldrig ångrat mig!

 

[Fiorano]

Sv: Leva med häst

För mig är svaret på frågan tveklöst ja. Har haft egen häste sen jag var 14 (är 30 nu) och trots det har jag kunnat göra ganska mycket annat. Jobbade utomlands en sommar och då fick hästen gå på bete. Låst är man absolut, men så är det ju. Mig stör det inte alls, däremot tycker omgivningen att man är knäpp. Men jag har inget behov av att åka till Thailand, eller att supa varje helg, eller att ha en flashig bil. För mig är hästarna värt allt och det ger mig så otroligt mycket att ha dom, jag tror inte att andra som inte har ett sådant intresse kan sätta sig in i det.

 

[pulkaskurk]

Sv: Leva med häst

Jo jag har funderat på det...

Men vad skulle man fördriva tiden med om man inte är i stallet var och varannan dag?

Mycket pengar går det åt, men jag försöker hålla nere utgifterna genom att köpa bra saker på rea.
Jag köper inte saker i onödan heller utan min häst har det han behöver.
Varken han eller jag behöver 50 schabrak osv

Jag har så många fler intressen än bara min häst så slantarna ska räcka till mycket..

I de stallen jag har haft häst har det aldrig varit några problem att åka på semester en vecka eller två utan vi har kunnat hjälpa varandra

Så jag åker på semester med jämna mellanrum

Jag skulle inte kunna vara utan min prins
Så han är helt klart värd besväret och kostnaderna

Men jag har haft hästar i 20 år med endast ett uppehåll på 3 veckor när jag skulle vara hästlös men det gick ju sådär alltså...
Så nu tänker jag inte ens prova det igen, min prins kommer att förbli min resten av hans liv om inget väldigt dramatiskt händer..

 

[Eme_liie]

Sv: Leva med häst

Jag känner ingen det där på pricken.. Är i princip i samma sits som dig dock har jag två hästar så just nu är mitt mål att iaf bli av med den ena så att jag kan få lite mer över till mig.

 

[_Amazing_]

Sv: Leva med häst

Hur mycket jag än älskar min häst och inte vill sälja henne nånsin, kan jag inte låta bli att ibland tänka: Är det värt det?
Det slår mig ibland vilka otroliga summor jag lagt ner på hästar, både min egen och andras. Pengar som skulle kunna användas till mycket mycket annat... Tex förra året gick jag en privat utbildning inom häst, för den summan hade jag kunnat åkt runt i hela Europa eller åkt till USA och levt några månader... Eller köpt en hyfsad bil. Eller lagt till bosparande.

Skulle jag haft större inkomst hade det varit en annan sak. Men jag måste framstå som korkad hos ickehästmänniskor när jag berättar att större delen av lönen går åt till hästen. Hennes hyra är dyrare än min, får jag extrapengar är det hon som får ett nytt täcke, inte jag som får en ny vinterjacka tex.

Förutom pengarna, är det också TIDEN. Flera timmar om dagen, varje dag oftast. Ska jag åka iväg över helgen får jag planera så att nån annan mockar och rider. Vill jag bort en hel vecka... det är svårt men det går med planering. Mer än en månad har jag inte lämnat henne nån gång, och då var det ändå sommarbetesperioden... Man är väldigt låst.

Det som känns dumt är att jag skaffade häst ganska direkt efter gymnasiet. Har nu jobbat tre-fyra år och inte ens varit utomlands en enda gång! Har pratat om det flera gånger men det blir aldrig av pga ekonomi eller att man varit för låst. Jag har jobbat ihop pengar- spenderat dem på hästen - jobbat - spenderat... osv osv. Nu när man står med nästan tomt bankkonto och ska börja plugga är det inte utan att det känns lite dråpligt........

Nån som känner igen sig? Vad tycker ni - är det alltid värt det? Har ni ångrat er när ni tänker tillbaka på era unga dar?

Jag känner igen vissa delar i ditt inlägg.!

Man är väldigt låst .Jag har hästarna hemma hos mina föräldrar men de kan inte så mycket , visst de ställer upp med att ta ut om jag skulle vara dålig eller ska iväg en vecka men känner att det aldrig blir riktigt gjort.!
På sommaren är det lättare , då går de på sommarbete och är inte lika krävande.!

När jag var yngre hade jag enbart en ponny som jag och min syster delade på i princip så jag kunde komma och gå lite som jag ville eftersom även mina föräldrar var mer involverade.

När det gäller pengar har det aldrig varit några problem.

Om man är hästmänniska tycker man det är värt vart enda krona och all tid , om man inte tycker det får man väl roa sig på annat sätt.!

 

[skjona]

Sv: Leva med häst

Trots att jag är så mycket äldre än du så känner jag också igen mej i ditt tänkande.
Vi har två tävlingsponnyer som vår flicka rider ,tränar och tävlar på ganska hög nivå och det kostar!
Man blir mörkrädd när man börjar räkna på vad vi egentligen lägger ner på hästarna,träningar,tävlingar,bensinkostnader m.m.m.m.
Nu lever vi ju väldigt billigt har låga boendekostnader och köper sällan kläder och går heller inte ut och festar,reser kan vi heller inte göra, förutom runt i sverige på tävling då förstås.
Vi har bara två normala löner men allt läggs i princip på hästarna.
Vi sålde vår fina bil häromåret för att kunna köpa en bra häst till ,så nu åker vi dessutom runt i en äldre begagnad bil........

Jag tror att icke hästmänniskor tycker att vi hästfånar är galna!

Men dessutom tror jag att var sak har sin tid i livet,har du minsta tvivel så kanske du kan låna ut din häst till fodervärd så du får pausa lite från hästeriet?
Du är ung så du har tiden för dej,man behöver inte välja antingen eller och det är ju aldrig försent att ta upp intresset igen lite längre fram.

 

[illernettan]

Sv: Leva med häst

Kl

Nu har jag inte häst men kan ändå känna igen mig.

Jag har illrar som mitt allra största intresse. Just nu är dom "bara" fem stycken och jag inväntar iallfall två stycken till under våren. Jag har haft avel och det kostade mer än vad jag fick in på sålda valpar. Jag reser ofta på olika utställningar inom Norden och det har blivit dyrt. Sedan ska dom ha mat, vaccinationer med mera. Och när jag är på utställning så hittar jag alltid något mina illrar "behöver". Så där får jag verkligen hålla i mina pengar. Har jag tur så kanske jag vinner något kul på lotteriet. Vinner illrarna något så är det äran och eventuellt en rosett, foder, någon leksak. Resa på semester finns inte på min karta mycket för att jag inte har råd. Däremot ser jag mina utställningar som en form av minisemester.

Men, jag tycker det är så roligt att det är värt alla pengar i världen. Folk tycker jag är galen som har så "många" men hade jag haft mer pengar hade dom varit fler. Illerintresset har gett mig enormt mycket tillbaka i form av vänner, illerkärlek, många goda skratt men även många tårar. Dom har även hjälpt mig igenom en längre tids depression och annan sjukdom. Så, jag kan inte vara utan dom. Jag har varit utan iller cirka sex månader, det är det längsta. Skaffade min första 1992.

Så, ja, vi är lite galna som har djur men för mig är det värt all tid och pengar jag lägger ner. Vad skulle jag vara utan mina illrar? En blöt fläck och inget alls.

 

[Kattennizze]

Sv: Leva med häst

Men det behöver inte vara så dyrt egentligen? Det beror nog på vilka krav man har på hästeriet, tänker jag. En lösdrift behöver ju inte vara så dyrt. Och de flesta sakerna kan man komma över billigt begagnat. Men alla vill ju inte ha det så, och då får man nog vara beredd att betala. Jag hade inte häst när jag var ung och pluggade eftersom jag inte ville leva ekonomiskt så snålt. Jag köpte häst när jag var 29 och ekonomin var mycket bättre. Det har jag aldrig ångrat faktiskt. Så du får nog göra en avvägning, just nu kanske inte häst passar i ditt liv, det betyder inte att du kan köpa häst sen när du har pluggat klart och ekonomin blivit mycket bättre.

 

[Sickan]

Sv: Leva med häst

Mmmm...här känner jag igen mig. Jag vågar inte tänka på vilka summor vi lagt ner på döttrarnas hästar och sonens motorintresse. Men jag väljer att inte se det så utan på allt vi fått genom detta.

1. otroligt mycket tid med våra barn. Varje dag pratar vi flera timmar medan vi pysslar i stallet (har stall hemma)/garaget. Det var oerhört viktigt f f a i tonåren. jag lärde mig en del om drev, diffspärr och annat
2. mycket tid utomhus = gratis styrketräning och motion, även om kalla vinterdagar i ridhus/garage är , men ett aktivt liv
3. social kontakt med människor med samma intresse

Det som har blivit lidande är väl relationen mellan föräldrarna, men vi gjorde det valet att sätta barnen före oss själv. Nu får vi betalt genom tre hamoniska välartade (nu vuxna) barn som är vår glädje och stolthet. Nu har vi mer tid för varandra även om hästar finns kvar på gården.

 

[Barret]

Sv: Leva med häst

Absolut att jag känner igen mig. Att ha häst är inte alltid en dans på rosor och just nu, när jag är mitt uppe i att försöka hitta jobb inom en bransch som i princip inte har några lediga jobb annat än kortare vik, så är det svårare än vanligt. Eftersom jag har häst kan jag inte hoppa på halvårsvik. osv. på annan ort eftersom jag vägrar flytta en 21 år gammal häst bara för 6 månader. Jag har även en dröm om att åka iväg till Japan och studera osv. Och såklart resa. Så visst har man ibland tänkt på hur det skulle vara utan häst.

Samtidigt är deet ju lätt att faktiskt tänka på det när man redan har en häst, man vet vad man har men inte vad man får så att säga. Det är inget som säger att man skulle göra alla de där sakerna man tror att man skulle utan häst, trots allt. När jag hade lämnat tillbaka min förra foderhäst, och innan jag skaffade den jag har nu, hade jag en kortare period som hästlös. Under tiden med förra hästen gick knappt en dag utan att jag funderade på hur mkt jag skulle kunna göra om jag inte hade stallet varje dag. I slutänden ägnade jag mina hästlösa dagar åt att sitta framför TV:n och känna mig rastlös för jag ville ju rida.

Med min nuvarande häst har det egentligen aldrig varit en realitet att inte ha honom. Det har varit han och jag i nästan nio år nu och han har funnits där för mig i vått och torrt. Jag har bara funderat allvarligt på att inte ha honom kvar en enda gång och det slutade med att jag stod och grät i hans hage med armarna om hans hals i en timme vid tanken på att inte kunna komma ut i stallet och gosa med honom.

Jag tror att om jag inte hade honom skulle jag må mycket, mycket sämre idag. Så jag har gjort valet att avvakta, det finns tid till allt det där andra i framtiden och på ett eller annat sätt löser det sig med jobb. Just nu kan jag ändå fara iväg och jobba sommartid när han går på bete. Vad gäller resandet så skulle det förvisso vara roligt men jag tänker som så att visst kan det vara kul att vara på resande fot men någon gång måste man komma hem. Ska jag då komma hem till en vardag utan mina älskade djur? Jag skulle bli galen, rätt och slätt. Så jag har valt att prioritera. Mina djur stannar hos mig tills det är deras tid att lämna mig för gott, och under tiden gör jag det jag kan göra även fast jag har djur.

 

[SofiaW]

Sv: Leva med häst

Hej! Jag läste ditt inlägg här om dagen och jag måste säga att det berörde mig starkt. Har funderat på varför, men det har säkert att göra med att jag känner igen mig själv i dina funderingar. Jag hade egen häst under hela min tonårstid. Det var en fantastisk tid som gav mig otroligt mycket samtidigt som jag utvecklades som människa. MEN, som alla hästägare vet, så innebär livet med häst att man får göra uppoffringar. Jag köpte aldrig kläder till mig själv, jag följde aldrig med klasskamraterna ut på ungdomsställen, reste i princip aldrig bort osv. Det var värt det, definitivt, men med hästlivet kommer uppoffringar som inte varje dag känns helt lätta. Efter gymnasiet valde jag att låna ut min häst (de köpte den senare) och jag fick en möjlighet att pröva att göra sånt som jag tidigare inte haft möjlighet (eller lust) till.

Jag reste till USA och pluggade där ett år, jag testade studentlivet i Uppsala, jag gick till frisören...

Jag upplevde första tiden utan häst som en enorm lättnad, men samtidigt kom känslor av sorg och nästan ångest. Det var som att jag ifrågasatte hela min identitet och den jag var.

Några år senare gjorde jag come back som hästmänniska. Jag har fortfarande inte egen häst, utan jag rider privatlektioner på min gamla klubb och tycker det är jättekul! Hela den gamla hästentusiasmen har kommit tillbaka. Framöver är det inte omöjligt att jag skaffar häst igen, men just nu njuter jag av att ta lektioner, gå julkurser och tävla i en och annan klubbtävling.

Det jag vill säga tilll dig är: Det är BRA att du testar, funderar och prövar vem du är, vem du vill vara och vad du vill göra. Det är meningen att du ska göra det. Försök att inte känn oro inför det, utan se det som något som hör till livet. det kan ju vara otroligt smärtsamt att ompröva en livsstil som har varit självklar så länge, men som någon tidigare sa så behöver du inte göra något definitivt val. Varför inte testa att låna ut din häst en period då du har chansen att se hur livet som icke-hästägare skulle vara? Kanske kommer du att sakna det enormt mycket, och då kommer du kunna återgå till det dagliga hästlivet utan att känna den där frågande oron. Du kommer veta att det ÄR värt det; att det är ett medvetet beslut och en prioritering som du önskar göra och du kommer kunna glädjas förbehållslöst åt hästlivet. Om du, å andra sidan, väljer att inte satsa på egen häst framöver, vare sig det blir under en kortare period eller resten av livet så gäller egentligen samma sak. Du har fattat ett medvetet belsut om vem du vill vara och hur du vill leva ditt liv.

I grund och botten handlar det ju om att du ska ju vara lycklig och leva det liv du VILL leva och har valt själv.

Stor stor stor styrkekram till dig och lycka till!

 

[Skuggfaxe12]

Sv: Leva med häst

Den frågan kan man bara själv besvara för det är bara du som kan säga vad du vill med ditt liv. För mig ger hästar tillräckligt mycket varje dag för att det ska vara värt det. Jag njuter hellre varje dag hos hästarna än njuter några dagar om året på någon resa som jag sparat ihop till. Men detta är jag. Jag finner en glädje i de vardagliga sysslorna och umgänget med hästarna oavsett om jag ska rida eller ej. Att mocka tycker jag är roligt alla dagar.

Men tycker man inte att det är så roligt med allt slit så förstår jag verkligen att man börjar fundera på om det är värt det. Det är varken rätt mot hästen eller dig själv att bara kämpa vidare bara för att. Kanske kan du testa vad du vill. Fodervärda ut hästen om det går under ett år och testa dig fram.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Leva med häst

Jag fick min första ponny när jag var elva år gammal. Då betalade mamma och pappa allting (utom om jag ville ha något "extra" till hästen, som en ny borste eller en ny grimma eller något sånt). Två år senare kom ponny nummer två. Föräldrarna stod för betalningen helt fram tills jag fyllde 16, då fick jag en del av studiebidraget själv (jag har aldrig fått mitt barnbidrag själv), då skulle jag betala halva kostnaden för hästarnas mat, halva kostnaden för veterinärbesök, halva kostnaden för ströet och hovslagarräkningen för den dyraste hästen (en halvskodd, en oskodd). Det där är likadant fortfarande. Eftersom jag pluggar i min hemstad tyckte föräldrarna att så länge jag slipper ta studielån så är det bra, och de betalar alltså den ena ponnyn. Min syster rider henne också, vilket bidrar till betalningen.

Sen jag var tretton år gammal har jag skött hästarna helt själv. Det är en del av mig, mitt sätt att leva. Jag har aldrig känt att jag har missat något. Visst, jag har nog egentligen försummat mina vänner, eftersom jag aldrig har tid att träffa dem (de som jag inte träffar i stallet eller skolan alltså), jag har inte råd med massa saker till mig själv och att resa är det inte tal om. Jag har en gammal bil av inte alls speciellt lyxigt slag.

Men. Det är defintivit värt det. Min familj är mina föräldrar, mina tre syskon och mina två hästar. De är det enda jag har. Visst kan det vara skitjobbigt vissa dagar, när det regnar eller blåser och hästen har rullat sig i leran, eller när lunchfodringen kolliderar med skolan, men tack och lov KAN i så fall någon annan i stallet hoppa in och lösa det. Skulle jag bli så sjuk att jag verkligen inte kan ta mig till stallet, så kan pappa och syrran fixa mockning och foder. Syrran skulle till och med kunna rida, om hon bara hade någon som kunde köra henne (hon är bara 13).

 

[Ingela_S]

Sv: Leva med häst

Jag känner igen mig och har börjat tänka i samma banor själv på sista tiden. Jag har haft egen häst sen jag var 15 (är 30 nu) och tycker tidsbristen är det som känns jobbigast just nu. Så länge jag pluggade så var det inga problem, alla dagar var ju inte lika långa utan slutade man sent nån dag så fick hästen vila. Hade även en medryttare som red nån dag i veckan.

Nu när jag istället jobbar så känns tid verkligen som en bristvara. Hästen börjar bli "gammal och sliten" och har problem med bakknäna, så jag vet inte ens hur mycket han kommer kunna fortsätta ridas. Känns inte som nån lockande tanke att leta medryttare då.

Pengarna har jag däremot aldrig sett som nåt stort problem. Jag är rätt så sparsam av mig och handlar ofta på rea både till mig själv och hästen. Visst, det har inte blivit några större summor över till annat i slutänden, men jag har å andra sidan inte velat göra nåt annat än vara i stallet heller.

Just nu ångrar jag delvis att jag köpte en ny häst när min första häst dog. Men jag skulle samtidigt inte vilja vara utan de här 6 åren som jag haft tillsammans med min nuvarande häst. Det skulle bara vara skönt om jag slapp åka till stallet ett par dagar i veckan.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Leva med häst

Vissa tycker att det är viktigt med rätt sorts bestick andra kollar i grovsoporna efter udda par. Prioriteringar är vad det handlar om. Vad är värt ngt för just mig? vad vill jag satsa på?

//HAS

 

[Ellyne]

Sv: Leva med häst

Hur ska man veta hur man ska prioritera då? Kommer jag ångra att jag la ner så mkt pengar och tid på hästen? Jag vet att det är värt otroligt mycket för mig och hästen kommer alltid ha ett betydligt större värde än pengar. Jag skulle känna mig tom utan hästar. Livet skulle tappa lite mening. Så måste jag välja? Kan man inte både få kakan och äta den också? Jag ska nog inte sitta och fundera så mycket... Man mår nog inte så bra av att undra över om man kommer ångra något eller inte. I stora drag ångrar jag ingenting i mitt liv och jag kan tycka att ånger är en jäkla onödig grej egentligen. /eek!

 

[Favina]

Sv: Leva med häst

Har aldrig kunnat spara när jag har häst, för allt går till hästen.
Har lånat ut hästen då jag behövde vara ifrån hästeriet och rätta till ekonomin. Idag är han hemma igen och jag skulle nog inte kunna eller vilja vara utan häst. Däremot har jag lagt tävlandet åt sidan för det är för dyrt just nu. Men vara utan häst, nä inte just nu iaf och att åka utomlands, det har inte var min grej så det är inget jag har längtat över. Åker hellre till Falsterbo eller GBG horse show en helg istället