Lokalsinne

[Monkie]

Läste om lokalsinne i en annan tråd och blev nyfiken. Jag tillhör de borttappades skara. Jag måste tänka noga innan jag kör på motorvägen så jag kör åt rätt håll. Jag kör samma väg till jobbet varje dag, ändå känner jag inte igen vart jag ska svänga av motorvägen utan går på känsla som ibland blir fel. Jag kan köra förbi mitt eget hus, men barnen brukar larma då. Jag har gått upp i fel trappuppgång, högst upp och försökt ta mig in hos en stackars granne... . Stigarna i skogen har jag svårt att hålla reda på, de är ju rätt lika men min skog är liten och jag kommer bara lite fel.
Det var konstigt när jag hamnade i Trollhättan men skulle till Halmstad....
Annars har jag varit vilse i skogen max någon timme, lite rädd hinner jag bli då.

För min del är jag rätt säker att det är en blandning av ouppmärksamhet/disträ och dåligt inbyggd GPS. Om jag verkligen är superkoncetrerad är det lättare att hitta.

Hur är det för er andra vilsna själar, har ni någon aning om varför er inre kompass vilseleder er? Och hur vilse har ni varit?

 

[Pancakes]

Jag är totalt värdelös. Min ena förälder hade också dåligt lokalsinne så jag skyller på att det är ärftligt

För ett par månader sen till exempel skulle jag rida ut en kort sväng för första gången på min medryttarhäst, typ som en stor lassosnara. Red vänstervarvet, hästen var lite nervös så jag vågade inte plocka upp telefonen. Delar av vägen är en av mina postrundor, resten hade jag fått förklarat för mig. Red fel två gånger och kom tillbaka från samma håll som jag red iväg. Det hände tre gånger rundan är totalt 2,5 km...

 

[Snubbelfot]

Det är ett intressant område. Jag är utrustad med väldigt bra "känsla" för riktningar och rumslig orientering, och med litet djupare eftertanke har jag identifierat att det till stor del handlar om att jag lätt/snabbt/sömlöst kan växla "vy" mentalt. Jag har lätt att översätta vad jag ser omkring mig till en tänkt, eller reell, karta med fågelperspektiv eller för den delen större tredimensionella sammanhang. Det är litet grann som att flyta mellan - eller parallellt använda - gatuvyn och 3D-överblicksvyn i Google Earth.

En närstående har en helt annan uppsättning förmågor, och har dålig eller helt obefintlig rumslig orientering. Vi har, oundvikligen, diskuterat ämnet och insett att h*n saknar förmåga att se korrelationen mellan det h*n ser omkring sig i stunden och var h*n befinner sig rumsligt i ett större perspektiv. Erfarenheterna hittills tyder inte på att den förmågan verkar kunna tränas upp i nämnvärd utsträckning, åtminstone inte i det här fallet.

 

[Stefffie]

Det är ett intressant område. Jag är utrustad med väldigt bra "känsla" för riktningar och rumslig orientering, och med litet djupare eftertanke har jag identifierat att det till stor del handlar om att jag lätt/snabbt/sömlöst kan växla "vy" mentalt. Jag har lätt att översätta vad jag ser omkring mig till en tänkt, eller reell, karta med fågelperspektiv eller för den delen större tredimensionella sammanhang. Det är litet grann som att flyta mellan - eller parallellt använda - gatuvyn och 3D-överblicksvyn i Google Earth.

En närstående har en helt annan uppsättning förmågor, och har dålig eller helt obefintlig rumslig orientering. Vi har, oundvikligen, diskuterat ämnet och insett att h*n saknar förmåga att se korrelationen mellan det h*n ser omkring sig i stunden och var h*n befinner sig rumsligt i ett större perspektiv. Erfarenheterna hittills tyder inte på att den förmågan verkar kunna tränas upp i nämnvärd utsträckning, åtminstone inte i det här fallet.

Jag har precis samma "formaga" - lokaliserade t.ex. en restaurang i paris utan att veta mer an i ungefar vilken ande av staden vi var (oster, inte jattecentralt, inte jattelangt ut) och sen jamfora gatornas utforming med hur vi promenerat. Tog inte manga minuter.
Pa samma semester hade jag en kompis som pa dag 4 svangde vanster, nar var lagenhet var direkt till hoger, men hade ingen aning om att hon gick at fel hall.

Det ar riktigt underligt det dar, hur stor variationen ar mellan manniskor - det borde ju betyda att det inte varit jatteviktigt under evolutionens utgang?

 

[tanten]

Det ar riktigt underligt det dar, hur stor variationen ar mellan manniskor - det borde ju betyda att det inte varit jatteviktigt under evolutionens utgang?

Elelr så levde vi så mycket mer begränsat att det itne hade någon betydelse?
Idg besöker vi städer, andra trakter och reser jorden runt. Det är inte alltför många år sedan när en vanlig person knappt lämnade sin närmaste hembygd.

Jag är skapligt vilse i tillvaron. Ibland undrar jag om jag helt enkelt ser fel saker. Lägger märke till oväsentligheter? Det har desssutom blivit betydligt värre med tiden.
Jag har hjärntrötthet av sjukdomar och tappar oerhört lätt koncentrationen. Är jag lite trött och mitt bland människor som går åt alla håll så tappar jag all riktning. Som i ett fullsatt köpcentrum. Jag får stanna och koncentrera mig.

Av detta sluter jag mig till att det har med koncentrationsförmåga att göra, förmågan att hantera och sortera olika information. Eller så är jag helt fel ute.

 

[Görel]

Jag har ett väldigt bra lokalsinne, har som en känsla inom mig var jag är, var jag varit och var jag ska. Det är som att jag ser det som ett flygfoto. Jag går ut i okända städer eller skogar och traskar runt och tar mig alltid tillbaka.

Ingen i min familj har den förmågan. Min mormor hade riktigt dåligt lokalsinne. Redan när jag var runt 13 år började mina föräldrar lita på mitt lokalsinne och inse att jag hade bättre koll än dem.

 

[Masse]

Jag har också bra lokalsinne. Men det var lite lustigt när jag var på andra sidan av jordklotet i Australien. Jag hittade där också så jag märkte inget alls när jag var ute och rörde mig. Men känslan eller kanske mer uppfattningen jag fick var spegelvänd när jag tittar på en karta. Så där det för mig känts som att jag gick åt ett håll har jag i verkligheten gått åt andra hållet.

 

[Petruska]

Jag har uruselt lokalsinne. På nivån att ordet "vilse" knappt betyder något. Jag är alltid mer eller mindre vilse.

Min pappas lokalsinne är om möjligt ännu sämre, medan min mamma och min syster har extremt bra lokalsinne.

 

[Ninnurur]

Jag har gått vilse på Birger Jarlsgatan i Stockholm, utan att lämna den. Ett antal ggr har jag varit ute och ridit och fått ringa min syster för att jag inte visste var jag var. Gps i mobilen är fantastiskt att ha nu! trots gps så kör jag ofta lite galet ändå, speciellt i Täby vid Centrum

 

[Monkie]

Det är ett intressant område. Jag är utrustad med väldigt bra "känsla" för riktningar och rumslig orientering, och med litet djupare eftertanke har jag identifierat att det till stor del handlar om att jag lätt/snabbt/sömlöst kan växla "vy" mentalt. Jag har lätt att översätta vad jag ser omkring mig till en tänkt, eller reell, karta med fågelperspektiv eller för den delen större tredimensionella sammanhang. Det är litet grann som att flyta mellan - eller parallellt använda - gatuvyn och 3D-överblicksvyn i Google Earth.

En närstående har en helt annan uppsättning förmågor, och har dålig eller helt obefintlig rumslig orientering. Vi har, oundvikligen, diskuterat ämnet och insett att h*n saknar förmåga att se korrelationen mellan det h*n ser omkring sig i stunden och var h*n befinner sig rumsligt i ett större perspektiv. Erfarenheterna hittills tyder inte på att den förmågan verkar kunna tränas upp i nämnvärd utsträckning, åtminstone inte i det här fallet.

Intressant!! Jag kan ibland tycka att jag har bra koll på vart jag är och ska när jag tänker att jag är en fågel. Men vägarna ställer till det, inte så sällan är ju avfarterna åt fel håll. Och stigarna är inte raka.

 

[Seabaz]

Jag har bra lokalsinne när det kommer till att hitta i städer.
Jag kan läsa av kartor och orienteringskartor hur lätt som helst. En titt på google maps i en ny stad och hitta några riktlinjer och sen vet jag precis vart jag är/vart jag ska.

Däremot inne i köpcentrum eller tex "finlandsfärjor modell större" är jag som borttappad

 

[Monkie]

Skulle ni med sämre lokalsinne på ett någotsånär kunna peka ut norr och söder? Det kan nämligen jag ganska så bra, märkligt nog!

 

[Petruska]

Skulle ni med sämre lokalsinne på ett någotsånär kunna peka ut norr och söder? Det kan nämligen jag ganska så bra, märkligt nog!

Om jag är på västkusten. Inte annars.

 

[Milosari]

Det är ett intressant område. Jag är utrustad med väldigt bra "känsla" för riktningar och rumslig orientering, och med litet djupare eftertanke har jag identifierat att det till stor del handlar om att jag lätt/snabbt/sömlöst kan växla "vy" mentalt. Jag har lätt att översätta vad jag ser omkring mig till en tänkt, eller reell, karta med fågelperspektiv eller för den delen större tredimensionella sammanhang. Det är litet grann som att flyta mellan - eller parallellt använda - gatuvyn och 3D-överblicksvyn i Google Earth.

En närstående har en helt annan uppsättning förmågor, och har dålig eller helt obefintlig rumslig orientering. Vi har, oundvikligen, diskuterat ämnet och insett att h*n saknar förmåga att se korrelationen mellan det h*n ser omkring sig i stunden och var h*n befinner sig rumsligt i ett större perspektiv. Erfarenheterna hittills tyder inte på att den förmågan verkar kunna tränas upp i nämnvärd utsträckning, åtminstone inte i det här fallet.

Så är det för mig med, men oftast behöver jag inte ens tänka på åt vilket håll jag ska. Jag känner det liksom i kroppen.

 

[Ninnurur]

Däremot inne i köpcentrum eller tex "finlandsfärjor modell större" är jag som borttappad

Vi var ju på medelhavskryssning med Norwegian Epic förra sommaren. Den är 100m längre än största finlandsfärjan. Jag gick nog många km extra i de där spegelvända korridorerna den veckan...

 

[Seabaz]

Vi var ju på medelhavskryssning med Norwegian Epic förra sommaren. Den är 100m längre än största finlandsfärjan. Jag gick nog många km extra i de där spegelvända korridorerna den veckan...

Skönt att jag inte är ensam!

 

[Monkie]

Om jag är på västkusten. Inte annars.

Jag bor ju på västkusten så det kanske är därför jag är "så bra". Måste testa på annan ort!

 

[Petruska]

Jag bor ju på västkusten så det kanske är därför jag är "så bra". Måste testa på annan ort!

Inlandet är KAOS!

 

[Petruska]

Så är det för mig med, men oftast behöver jag inte ens tänka på åt vilket håll jag ska. Jag känner det liksom i kroppen.

För mig är det tvärtom till den grad att om tex höger KÄNNS rätt, så vet jag i stort sett säkert att det inte är åt höger jag ska.

 

[Görel]

Jag gick nog på högstadiet innan jag förstod vad lokalsinne var för något och att inte alla såg det som jag.

Jag har alltid varit sämst på gympa eftersom jag helt saknar bollsinne och hatar att röra på mig i grupp. Men när vi skulle orientera ville plötsligt alla ha mig i sitt lag, det var nog på gymnasiet som jag insåg att det berodde på att jag kan läsa kartor.

Jag har gått vilse en enda gång, det var på Norra kyrkogården på allhelgona för några år sedan. Jag skulle leta reda på ett ex grav som ligger i en del av kyrkogården där jag knappt varit förut och solen hade gått ner. Överallt var det ljus, folk, bilar och till slut tappade jag helt orienteringen. Jag gick åt det håll som kändes rätt men insåg när jag stötte på ett hus som inte alls borde varit där. Hade jag inte haft kartan i mobilen hade jag nog irrat runt där tills det blev ljust...