Lokalsinne

Jag klarar mig bra om jag vet att jag måste hitta tillbaka själv, är jag passagerare i bil eller promenerar med någon så har jag noll koll och säger ofta just "här har vi aldrig gått tidigare" fast min man säger att det har vi flera gånger. Någon flygvy över hur jag rör mig har jag aldrig fått...

Om jag läser en karta måste jag hela tiden vrida runt den så att vägen jag går på och kartan är riktade åt samma håll. Som tur är gör mobilens app detta av sig själv så det är enklare att följa kartan numera.
 
Jag är ansiktsblind, och till det hör ett dåligt lokalsinne. Tyvärr!

Intressant. Jag är också gravt ansiktsblind men har stenkoll på kartor och har bra lokalsinne. Om jag varit på ett ställe en gång sitter det kvar i hårddisken. Kan på något sätt komma ihåg hur jag ska gå nästa gång. Gick t.ex en långpromenad i Kensington i helgen utan karta och trots att det var ett år sedan sist så hittade jag inte helt oväntat till denna butik för lite fönstershopping. Måste vara min hjärna som prioriterar det viktiga... :D

48976912_10156049407179537_3677191213166886912_n.jpg
 
(Klippte ut det jag svarar på.)

Jag tror inte alls på det här med koncentrationsförmåga. Mitt lokalsinne är totalt uselt även om jag försöker men jag har bevisat i många sammanhang att min koncentrationsförmåga är utmärkt. Troligen skulle jag kunna hålla koll på väderstreck om jag var i en amerikansk stad som är uppritad utifrån räta vinklar, visste vilken riktning jag började i och sen gick och medvetet räknade svängar åt olika håll, men då vore det enligt min mening inte fråga om lokalsinne utan en minnesövning.

Håller med dig fast från andra perspektivet. Jag koncentrerar mig aldrig utan går runt utan att tänka och hittar alltid tillbaka. Mitt omedvetna håller koll åt mig och är inget jag kan koppla på och av.
 
För hundra år sedan skulle jag berätta för dåvarande pojkvän att jag hade dåligt lokalsinne, men han hörde inte riktigt och frågade om jag just sa att jag hade ett dåligt "kebabsinne". Tycker att det är ganska talande för min avsaknad av inre kompass. Samma pojkvän fick guida hem mig via telefon när jag gått av vid fel hållplats, på en ort jag bott i nästan ett år. Går alltid åt fel håll efter att jag tex. varit hos tandläkaren, och måste alltid fråga vart jag ska gå för att komma tillbaka till väntrummet (man skulle kunna tänka att det bara är att gå åt andra hållet än min instinkt säger, men det fungerar inte heller!). Mamma var snäppet värre, hon kunde gå åt motsatt håll än man just sa åt henne :D

Edit. När jag var mindre gick jag vilse i en kompis hus. Som inte var speciellt stort! Och jag var inte tillräckligt liten för att komma undan med det.
 
Jag har ett alldeles utmärkt lokalsinne. Utom i delar av Dalsland. Beror troligtvis på den dåliga mottagningen där. Däremot har jag aldrig kunnat det där med höger och vänster. Senast i söndags stod jag en liten stund och funderade innan jag instruerade mamma att leta efter servetterna "till höger, bakom där". Hon hittade inte, så jag fick plocka fram dem. "Jaha. Är DET ditt höger?".
 
Läste om lokalsinne i en annan tråd och blev nyfiken. Jag tillhör de borttappades skara. Jag måste tänka noga innan jag kör på motorvägen så jag kör åt rätt håll. Jag kör samma väg till jobbet varje dag, ändå känner jag inte igen vart jag ska svänga av motorvägen utan går på känsla som ibland blir fel. Jag kan köra förbi mitt eget hus, men barnen brukar larma då. Jag har gått upp i fel trappuppgång, högst upp och försökt ta mig in hos en stackars granne... 🤔. Stigarna i skogen har jag svårt att hålla reda på, de är ju rätt lika men min skog är liten och jag kommer bara lite fel.
Det var konstigt när jag hamnade i Trollhättan men skulle till Halmstad....
Annars har jag varit vilse i skogen max någon timme, lite rädd hinner jag bli då.

För min del är jag rätt säker att det är en blandning av ouppmärksamhet/disträ och dåligt inbyggd GPS. Om jag verkligen är superkoncetrerad är det lättare att hitta.

Hur är det för er andra vilsna själar, har ni någon aning om varför er inre kompass vilseleder er? 😊 Och hur vilse har ni varit?

Jag har ingen känsla för riktningar och har inget lokalsinne alls. I gengäld är jag en fena få kartläsning och har ett fantastiskt ögonmått.
 
Ni andra med kasst lokalsinne - hur lär ni er vägar? Jag lär mig i svängar och bryr mig inte så mycket om vägen däremellan. Kör helt enkelt framåt tills jag ser var jag ska svänga och då gör jag det. Byggs det om ligger jag alltså risigt till... :cautious:
 
Om jag går på en stig i skogen kan jag ofta tänka ”Var är jag?” och komma ut på samma ställe som jag brukar starta på.. :laugh:

En kompis och jag var ute och red, vi svängde av en gräsväg till vänster och efter en stund vänder jag mig om och ser en härlig gräsväg och säger ”den där vägen måste vi pröva” och pekar. Vännen svarar ”det är ju den vägen vi kom”
Kan tillägga att jag hade ridit där ett par gånger då :o
 
Jag klarar mig bra om jag vet att jag måste hitta tillbaka själv, är jag passagerare i bil eller promenerar med någon så har jag noll koll och säger ofta just "här har vi aldrig gått tidigare" fast min man säger att det har vi flera gånger. Någon flygvy över hur jag rör mig har jag aldrig fått...

Om jag läser en karta måste jag hela tiden vrida runt den så att vägen jag går på och kartan är riktade åt samma håll. Som tur är gör mobilens app detta av sig själv så det är enklare att följa kartan numera.
Haha I princip varje gång jag kör min mamma så kommer vi är i närheten av Tingstadstunneln och hon ser sig omkring och "säger här har jag aldrig varit"...
Visst hon åker ju oftast buss och då åker man ju andra vägar, men det händer ändå flera gånger om året.
Hon har i alla fall slutat argumentera emot när påpekar att det har hon visst det.;)
 
Jag klarar mig rätt bra, dom kan ställa mig mitt i skogen och jag tar mig ut därifrån och kommer dit jag ska. Gäller även städer och vägar, jag "liksom ser" åt vilket håll jag ska.
Däremot har jag en träningskompis som har noll koll, så lägger vi spår i skogen, så får hon starta sin spår-app vid bilen innan hon går, så hon hittar tillbaks. Annars går hon åt fel håll och hittar inte tillbaks.
 
Jag hade kasst lokalsinne innan, hittade inte ens vägen till biologi/fysik avdelningen från skåpen på högstadiet utan hjälp... (nej det var ingen stor skola..)

Men så gick jag med blicken ner i golvet 24/7.

Var först när jag började köra mycket själv som jag började bli bra på att hitta (och höja blicken ;)).
Först så gick jag bara efter landmärken men i täckt med att jag körde fler vägar så kunde jag pyssla ihop hur vägnätet såg ut ^_^.

Kör tidningar nu och har mycket enklare för mig att lära nya distrikt, är lite svårare när man inte kör åt rätt håll eller måste gena genom okänt område.
Men kör man samma runda 6dagar i veckan så lär man sig hur vägarna hänger ihop med varandra och man blir väldigt bra på kartläsning och ser logiken i vägnätet ^_^.
 
Ni andra med kasst lokalsinne - hur lär ni er vägar? Jag lär mig i svängar och bryr mig inte så mycket om vägen däremellan. Kör helt enkelt framåt tills jag ser var jag ska svänga och då gör jag det. Byggs det om ligger jag alltså risigt till... :cautious:

Jag har ungefär samma metod. Jag lär mig vägar genom att memorera saker i närheten (helst hagar med hästar i :D)

Jag kör post och det är måååånga gånger jag inte fattat hur nära jag är ställen där jag varit tidigare om jag inte faktiskt ser det. Kan handla om hundra meter...
 
Jag har ett utmärkt lokalsinne, men med en del undantag. Uppvuxen i Helsingborg så havet är väster. Men det är det inte i Trelleborg *förvirring. Och Falsterbokanalens riktning kan jag bara inte lära mig, den är bara fel.

Sedan har min man någon konstig inverkan på min inre kompass, som lätt snurrar när vi promenerar tillsammans. Opraktiskt, eftersom han är helt befriad från lokalsinne, så vi har hamnat vilse ett par gånger. En gång resulterade detta i att vi fick ta taxi till vår bil (lång historia). En annan gång körde vi vilse i Kävlinge, som är typ två gator som korsar varandra.

Men är jag själv kan jag hitta en plats i en skog jag inte varit i på 40 år, och gå rakt på den plats jag sökte.

GPS är ett elände, egentligen. Jag släpper helt min inre karta när jag använder GPS, livsfarligt.
 
Jag får nog erkänna att jag har dåligt lokalsinne och det krävs minst 3-4 turer längs en viss sträcka innan jag kan vägen utantill, iaf om det är lite längre och innehåller både vänster- och högersvängar. När jag väl kan sträckan är det inga problem. Sambon har oerhört bra lokalsinne och ofta räcker det med att han kollar på en karta innan så kan han köra en helt ny och okänd sträcka utan att köra fel. Han har också oerhörd känsla för riktning och väderstreck vilket jag inte har. Vi kan vara ute och köra och han kan med ganska stor precision avgöra vart man hamnar, eller iaf mot vilket område/större stad/tätort man kör om man kör ned på den lilla grusvägen där framme till vänster. Denna förmågan saknar jag totalt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Airtags, selar etc
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp