Lugna ner osäker ryttare.

PS: tror inte att lugnande mediciner är nyckeln till en lugn och trygg relation.....

Det veeet jag väl :) Jag blir bara så galen på mig själv, hur fasen ska jag kunna hjälpa min fina häst om jag har puls svettas och hjärnan speedar runt. Jag vill vara lugnet själv ju!
 
Det veeet jag väl :) Jag blir bara så galen på mig själv, hur fasen ska jag kunna hjälpa min fina häst om jag har puls svettas och hjärnan speedar runt. Jag vill vara lugnet själv ju!
En till sak är just att verkligen vänta tills det känns helt bra.
Första uteritterna ensam med min lilla svarta så började vi just att promenera från stallet i lugn och ro, han var lite orolig och osäker så vi gick tills han kändes sådär skön så man kände "nä, nu VILL jag verkligen upp en stund!" och då skuttade jag upp och red en bit. Sen kom man kanske till ett hus med en vild hund på tomten och hästen spände sig lite, då bara gled jag av helt snyggt utan att göra någon grej av det och så gick vi vidare. Efter några såna vändor så blev det längre och längre ridturer eftersom hästen helt enkelt inte blev spänd och osäker så ofta längre. Och då var inte jag det heller.
 
Det veeet jag väl :) Jag blir bara så galen på mig själv, hur fasen ska jag kunna hjälpa min fina häst om jag har puls svettas och hjärnan speedar runt. Jag vill vara lugnet själv ju!
Jag fattar det! Vem vill inte det liksom! Men det är inte alltid så jäkla lätt att vara lugnet själv med 500 kg stutsade nervknippe under sig, det är ju helt normalt! Tycker att du har fått många bra tips. Ta babysteps, gör inget du tycker känns läskigt, stanna där du tycker att du har kontroll. Herregud, hästen är ju ung och ni har hela livet på er. Ingen stress..... Lätt att sitta på läktarn och säga, inte lika lätt i praktiken :nailbiting:
Stort lycka till!!!
 
En till sak är just att verkligen vänta tills det känns helt bra.
Första uteritterna ensam med min lilla svarta så började vi just att promenera från stallet i lugn och ro, han var lite orolig och osäker så vi gick tills han kändes sådär skön så man kände "nä, nu VILL jag verkligen upp en stund!" och då skuttade jag upp och red en bit. Sen kom man kanske till ett hus med en vild hund på tomten och hästen spände sig lite, då bara gled jag av helt snyggt utan att göra någon grej av det och så gick vi vidare. Efter några såna vändor så blev det längre och längre ridturer eftersom hästen helt enkelt inte blev spänd och osäker så ofta längre. Och då var inte jag det heller.
Det är just det där med "skutta upp" och "snyggt glida av". Tänk brunte, du står på pall, ena foten i stigbygeln, hästen har ett lugnt fokus framåt, inget särskilt. Du trycker av i stigbygeln, börjar lugnt och fint föra ditt ben över ryggen, öronen åker bakåt, hästen spänner sig. Här är kruxet, i åtta fall av tio så händer inget mer, vilket gör att jag tror att vi är på rätt väg, och så kommer den där åttonde gången. Rumpan sänks två decimeter och hästen far iväg.
Samma vid avsittning, känner att jag lyckats med passet är nöjd, tror att jag har en avslappnad häst, skakar ur fötterna ur stigbygeln, då känner du det; "Jag kommer inte av!" Såvida jag inte gör ett racer-skutt av, hugger tygeln och förhoppningsvis lyckas hålla hästen på plats.
Men som sagt, baby-steps. Mååånga baby-steps.
 
Det är just det där med "skutta upp" och "snyggt glida av". Tänk brunte, du står på pall, ena foten i stigbygeln, hästen har ett lugnt fokus framåt, inget särskilt. Du trycker av i stigbygeln, börjar lugnt och fint föra ditt ben över ryggen, öronen åker bakåt, hästen spänner sig. Här är kruxet, i åtta fall av tio så händer inget mer, vilket gör att jag tror att vi är på rätt väg, och så kommer den där åttonde gången. Rumpan sänks två decimeter och hästen far iväg.
Samma vid avsittning, känner att jag lyckats med passet är nöjd, tror att jag har en avslappnad häst, skakar ur fötterna ur stigbygeln, då känner du det; "Jag kommer inte av!" Såvida jag inte gör ett racer-skutt av, hugger tygeln och förhoppningsvis lyckas hålla hästen på plats.
Men som sagt, baby-steps. Mååånga baby-steps.

Innan du sitter upp: Ta tag i sadelns framvalv och bakvalv och gunga hästen rejält från sida till sida så den ställer sig med breddade ben.
Vänj den vid detta upprepade gånger innan du ens försöker sitta på den. Att sadeln rör sig rejält ska inte vara något konstigt. Bara fortsätta röra sadeln och gunga hästen och dess balans tills den slappnar av och står still lugn. Då upphör du..

Du kan också lära in att uppsittning sker med halsen böjd, rejält. Om den då far iväg blir det bara en snurr av det.
Då åker du inte av eller hamnar bakom sadeln etc..

Man måste dock tyvärr där och då känna av vad just den hästen behöver. En del är coolast helt fria, andra på tygeln, andra böjda och ja..
 
Ett tillägg: Jag kravlar gärna runt på inridningar och unghästar barbacka först. De ska tåla att jag kravlar runt på dem lite överallt och hur som helst innan jag tycker de är inridna. Barbacka kan man lättare glida av utan att riskera fastna och inte kunna landa bra. Utan sadel kan du ofta glida av på fötterna bara du är beredd och sen bara upp igen direkt. Då blir det ingen grej för hästen vare sig att du åker av eller att du rör dig på den.
Jag vill inte att en häst ska bli orolig för att man hamnar ur korrekt sits. Det är jättebra att de är känsliga för vikthjälper etc NÄR DE ÄR UTBILDADE. :)
Men innan de är trygga i alla lägen vill jag bara trubba av dem så mycket det går. Det är inget svårt att få tillbaks känsligheten eller få upp dem i energi och snabbhet etc. Så att trubba av dem, slöa ner dem etc är bäst i början.
Så att man ska kunna sitta helfel, röra ben och armar hur som helst(även mot hästen huvud) är basics för mig. Det tror jag kanske kan vara något att tänka på för er?
 
Spinner vidare på "skutta upp och snyggt glida av" och vill dela med mig av hur jag gjort med min nuvarande häst (där det var högst oklart hur/om han var inriden, säljaren åkte av med dunder och brak när hon skulle visa honom) och hästen jag hade innan, som jag lämnade på inridning men där ryttaren konstant blev avkastad. Jag lämnade ju bort pga att jag kände mig lite harig, trots att jag ridit in 10-15 hästar innan, kändes ju inte direkt bra att få tillbaka en häst som bara kastar av...Nåväl, var tvungen att hitta en lösning och det blev att hänga på annat ekipage ut i skogen men mig hängande på ryggen, kravlade omkring där och reste mig uppåt m armarna, till sist vände jag mig ur den positionen så att jag helt enkelt satt i "damsadel" kanske inte helt bekvämt MEN för mig hade känslan av att lätt kunna glida av en oerhört stor betydelse för att jag skulle känna mig lugn och säker. Efter ett antal gånger i denna position red jag normalt och det blev aldrig några problem öht med den hästen. Ungefär samma upplägg på min nuvarande häst, även den har blivit en otroligt säker häst. Finns säkert många som tycker det är helt vansinnigt att sitta i typ damsadel när man rider in men jag tycker iaf det fungerat utmärkt:)
 
@Blandrastik Jag tycker att du fått många bra svar, men jag skulle även vilja tipsa om att, efter tiden hos beridaren, låta beridaren komma hem till ert stall och rida hästen någon gång samt kanske hålla lektion för dig i er vanliga miljö för att minska risken att falla tillbaka i gamla mönster. Vet att åtminstone vissa beridare gör sådant.
 
Håller med om att du fått många bra råd! Fick intrycket i ditt första inlägg att du var mer oerfaren än vad jag ser av de senare! Jag har precis ridit ut på en nyiriden treåring! Det var 4 år sedan jag red in en häst sist så jag kände mig lite ringrostig. Jag är i ärlighetens namn inte rädd att göra fel för hästens skull! Jag vill inte ramla av - har inte gjort det på 20 år trots daglig ridning och skulle väl landa lika elegant som ett kylskåp! De senaste åren har jag tränat Pilates för att bli både mjukare och starkare och där använder man andningsteknik! Läste även i senaste Hästfocus om hur ryttarens andning kan påverka hästen. Så när jag nu att jag kände att jag spände mig lite när jag märkte att hästen tittade lite på ngt så använde jag medvetet den andningstekniken för att slappnade av vilket tydligt påverkade hästen! Slutsats - du kan kanske ha nytta av att träna andningsteknik!
 
Håller med om att du fått många bra råd! Fick intrycket i ditt första inlägg att du var mer oerfaren än vad jag ser av de senare! Jag har precis ridit ut på en nyiriden treåring! Det var 4 år sedan jag red in en häst sist så jag kände mig lite ringrostig. Jag är i ärlighetens namn inte rädd att göra fel för hästens skull! Jag vill inte ramla av - har inte gjort det på 20 år trots daglig ridning och skulle väl landa lika elegant som ett kylskåp! De senaste åren har jag tränat Pilates för att bli både mjukare och starkare och där använder man andningsteknik! Läste även i senaste Hästfocus om hur ryttarens andning kan påverka hästen. Så när jag nu att jag kände att jag spände mig lite när jag märkte att hästen tittade lite på ngt så använde jag medvetet den andningstekniken för att slappnade av vilket tydligt påverkade hästen! Slutsats - du kan kanske ha nytta av att träna andningsteknik!

Ang andningen så brukar det funka fint att sjunga för att slappna av och andas ordentligt. Dock får man passa sig så att man inte börjar sjunga då man själv blir spänd bara och lär in i hästen att då jag sjunger bör du bli nervös. Jag har haft en del såna i träning. Det är intressant att även då man som rent slapp ryttare testar sjunga går de i taket innan man tränat bort det..

Men sjunger man även då man är cool och hanterar dem avsuttet etc så brukar det inte bli en trigger för hästen. Och man kan få hjälp att komma ihåg att andas.

Att helt kolla upp i himlen så man både vrider huvudet upp och även tittar upp så att ögonen rör sig max uppåt i skallen sas kan också trigga avslappning i människan.
Så att göra så och kombinera med skratt kan vara väldigt förlösande och motverka spänning.

Som tillägg..
 
Ang andningen så brukar det funka fint att sjunga för att slappna av och andas ordentligt. Dock får man passa sig så att man inte börjar sjunga då man själv blir spänd bara och lär in i hästen att då jag sjunger bör du bli nervös. Jag har haft en del såna i träning. Det är intressant att även då man som rent slapp ryttare testar sjunga går de i taket innan man tränat bort det..

Men sjunger man även då man är cool och hanterar dem avsuttet etc så brukar det inte bli en trigger för hästen. Och man kan få hjälp att komma ihåg att andas.

Att helt kolla upp i himlen så man både vrider huvudet upp och även tittar upp så att ögonen rör sig max uppåt i skallen sas kan också trigga avslappning i människan.
Så att göra så och kombinera med skratt kan vara väldigt förlösande och motverka spänning.

Som tillägg..
Spinner vidare på det här, jag har en hemsk sångröst så jag försöker inte ens skrämma hästen genom att sjunga; Men jag babblar alltid med min häst om jag känner att jag börjar bli orolig, eller bara när jag går promenader med honom. Det lärde jag mig när jag hade en föredetta ponnygaloppör, snackar om allt från himmel till jord bara för att jag ska komma ihåg att andas och slappna av. Att snacka om vädret med hästen lugnar ner mig betydligt mer än "andas, tänk inte på att hästen kan skena iväg och du ramlar av, andas, såja andas" osv osv. Fast folk har tittat konstigt på mig ibland om jag upptäcker de för sent. :angel:
Fast å andra sidan så blir det mer spänt med oss när jag har med en kompis, stallägare som tittar eller så som inte är pratglad. Då vill jag inte verka konstig som snackar med hästen och om vi blir tysta så kan hästen och jag bli mer spänd...
 
Kl
Ang användande av röst så ett bra tips allmänt för all hantering av häst är att inte med ljusa kvinnoröster gå upp med Braaa duuktig i överdrivet fallcet som är alltför vanligt tyvärr hos många ffa de osäkra etc ;) hästarna är mer tillfreds med lite djupare toner/mumlande som de känner igen ;)
 
Jag hoppas in och måste medge hur skönt det är att se att vi är fler som har haft samma problem.

Jag är av allmänheten stämplad som "galenpanna", "testpilot" och en med dödslängtan..:angel:
INGET har bekommit mig under alla mina år på hästryggen.
På ridskolan fick jag alltid rida min ridlärares nyanlända importer istället för verksamhetshästarna.

MEN så kom min egna häst i januari.
Sto f.08 som jag importerade från en kontakt i Holland.
Hur mysig som helst när jag var nere och provred, och hur mysig som helst de 48 första timmarna i Sverige.
Sen small det.
Jag upptäckte en svag hälta under andra ridpasset och hon fick då vila i två veckor i samråd med vet.

Min nya underbara häst blev överjävlig.
Sprang över mig så jag tappade henne under två promenader utomhus och stod på bakbenen när jag korrigerade.
Slet sig på volten då jag ville promenera där istället, och sprängde staketet på vägen ut.
Slet sig i ridhuset och stod och viftade med frambenen när vet. var på återbesök..
- och för första gången i mitt liv var jag rädd. För min egna häst dessutom...:(

Fick hjälp av en tjej i stallet som coachade mig på marken.
Jag fick också tänka om gällande mitt säkerhetstänk.
Jag har tex. aldrig använt handskar, hjälm och träns med lina när jag leder en häst.
Men nu när jag hade 1. Hjälm, 2. Handskar 3. Stigbett 4. longerlina så var jag inte lika rädd för att göra illa mig, och inte lika rädd för att tappa henne, (typ omöjligt med linan) . Och så var det bara att börja om helt från början med alla hanteringsmoment och tillitsövningar.

Jag hade gjort allt detta redan, med min 3 åring, men var inte riktigt inställd på att behöva lägga ner lika mycket jobb på min 8 åring..

När jag sedan satte upp var det en veckas ren Rodeo som gällde innan hon lugnade ner sig, men här kände jag mig redan lite tryggare. För även om jag tappat staken lite så har jag inte tappat klistret i baken för det :D

Så det är verkligen som du skriver: babysteps, babysteps.. och det är förvånansvärt lika mycket för din som för hästens skull.

Stort lycka till! :up:
 
Råkade på den här tråden när jag letade efter annat, och blev nyfiken på hur det gick med hästen @Blandrastik? :)
Det gick bra, riktigt bra faktiskt. :)
Jag tog en interaktiv kurs i mental träning och googlade typ allt man kunde se/läsa om spooky horses och allt vad det heter. Det hjälpte.
Kai (min häst) kommer alltid vara av den extremt uppmärksamma typen och vissa skogsturer kan bli "kast med liten ryttare" men vi kommer alltid hem tillsammans. Vi håller vår plan att han skulle starta en dressyrtävling när han var fem, det har vi gjort. Åkte till och med ensam till tävlingen.
Jag använde mig verkligen av "baby steps", gjorde inget som kändes farligt, däremot så tillät jag mig själv att vara nervös. (En del av den mentala träningen). Idag kan jag både sitta upp och av lite slarvigt och han reagerar, men det händer inget mer.
Jag tror det är vanligare än vad man tror, att man är rädd för sig egen häst. Att säga "jag är rädd, det är okej" var verkligen första rätta steget för mig.
 
Det var ju det här med rubriker....
I alla fall. Köpte en treåring i slutet av förra året, inriden. Det har helt enkel inte gått så bra, utan vi har åkt på några rejäla "förtroedevurpor". En kompis som skulle prova hästen åkte helt sonika av och efter det har hästen varit svår att sitta upp och blivit bakskygg.
Jag jobbade vidare och tänkte inte så mycket mer på det, sen kom bakslagen, en dag när vi var ute i skogen blev han skrämd av skrikande barn. Vilket resulterade i att båda hamnade i diket, jag satt dock kvar. Sen har det varit en del smågrejor som skrämt hästen den har farit iväg ett par meter och stannat.
Bestämde mig för att tömköra en period istället, då händer det som inte får hända, på väg mot banan blir hästen rädd och jag tappar honom. Fullt sken in i skogen med tömmarna fladdrande bakom sig.

Jag bestämde mig då för att skicka hästen på bete i två månader, för att sen skicka den till en beridare, för att få en bättre start här efter uppehållet. So far, so good. Nu till problemet.
Hästen kommer säkert att funka bra hos beridaren, men vad i Hälsingland ska jag göra med min egen hjärna när han kommer tillbaka? Kan man ta nåt milt lugnande som ryttare? För jag är bajs-nervös att göra fel igen, det får bara inte hända nåt mer nu. Det fatta ju jag också att om jag har inställningen "nu skiter det sig" så lär det ju göra det också. Jag är inte så rädd att trilla av för egen skull, det har hänt förr utan jag är skräck-nervös att förtroendet för mig som ryttare går åt fanders.

Hur ska jag tänka, vad kan jag göra för att inte bli så jäkla nervös när jag snart ska upp på min häst igen? Såg i Falsterbo att de sålde "Confidence EQ" till häst, ett lugnande feromon. Jag vill också ha ett lugnande feromon, fast till mig. :)
Förr har jag haft några sådana tillridningshästar där förtroendet mellan ryttare och häst inte fanns (vilket gjort hästen mer eller mindre stökig). Jag löste det så att ägaren fick komma till mig och rida efter att jag haft hästen någon månad och allt fungerade. Först efter att jag ridit och efter någon gång rida från start. Det fungerade för oss.
 
Det gick bra, riktigt bra faktiskt. :)
Jag tog en interaktiv kurs i mental träning och googlade typ allt man kunde se/läsa om spooky horses och allt vad det heter. Det hjälpte.
Kai (min häst) kommer alltid vara av den extremt uppmärksamma typen och vissa skogsturer kan bli "kast med liten ryttare" men vi kommer alltid hem tillsammans. Vi håller vår plan att han skulle starta en dressyrtävling när han var fem, det har vi gjort. Åkte till och med ensam till tävlingen.
Jag använde mig verkligen av "baby steps", gjorde inget som kändes farligt, däremot så tillät jag mig själv att vara nervös. (En del av den mentala träningen). Idag kan jag både sitta upp och av lite slarvigt och han reagerar, men det händer inget mer.
Jag tror det är vanligare än vad man tror, att man är rädd för sig egen häst. Att säga "jag är rädd, det är okej" var verkligen första rätta steget för mig.
Härligt att det fungerar nu :)
 
Förr har jag haft några sådana tillridningshästar där förtroendet mellan ryttare och häst inte fanns (vilket gjort hästen mer eller mindre stökig). Jag löste det så att ägaren fick komma till mig och rida efter att jag haft hästen någon månad och allt fungerade. Först efter att jag ridit och efter någon gång rida från start. Det fungerade för oss.
Så gjorde jag också, men någonstans så hamnar man tillbaka i den där situationen då man är ensam med hästen och ska till att rida. Då blir det alltid lite extra puls. För mig var det viktigt att det fick bli just det. Nervös var okej, bara jag inte var rädd. Det blev min regel.
 
Det var ju det här med rubriker....
I alla fall. Köpte en treåring i slutet av förra året, inriden. Det har helt enkel inte gått så bra, utan vi har åkt på några rejäla "förtroedevurpor". En kompis som skulle prova hästen åkte helt sonika av och efter det har hästen varit svår att sitta upp och blivit bakskygg.
Jag jobbade vidare och tänkte inte så mycket mer på det, sen kom bakslagen, en dag när vi var ute i skogen blev han skrämd av skrikande barn. Vilket resulterade i att båda hamnade i diket, jag satt dock kvar. Sen har det varit en del smågrejor som skrämt hästen den har farit iväg ett par meter och stannat.
Bestämde mig för att tömköra en period istället, då händer det som inte får hända, på väg mot banan blir hästen rädd och jag tappar honom. Fullt sken in i skogen med tömmarna fladdrande bakom sig.

Jag bestämde mig då för att skicka hästen på bete i två månader, för att sen skicka den till en beridare, för att få en bättre start här efter uppehållet. So far, so good. Nu till problemet.
Hästen kommer säkert att funka bra hos beridaren, men vad i Hälsingland ska jag göra med min egen hjärna när han kommer tillbaka? Kan man ta nåt milt lugnande som ryttare? För jag är bajs-nervös att göra fel igen, det får bara inte hända nåt mer nu. Det fatta ju jag också att om jag har inställningen "nu skiter det sig" så lär det ju göra det också. Jag är inte så rädd att trilla av för egen skull, det har hänt förr utan jag är skräck-nervös att förtroendet för mig som ryttare går åt fanders.

Hur ska jag tänka, vad kan jag göra för att inte bli så jäkla nervös när jag snart ska upp på min häst igen? Såg i Falsterbo att de sålde "Confidence EQ" till häst, ett lugnande feromon. Jag vill också ha ett lugnande feromon, fast till mig. :)
En whiskeypinne eller en halv flaska vin , testa det :-) rid inte själv i början. Ta med någon som promenerar om du inte har ridsällskap.
 

Liknande trådar

Hästhantering Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre? Varning för lång text: Köpte min dam i februari, känslig men...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
13 069
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 283
Senast: QueenLilith
·
Träning Har iväg min häst på tillridning då jag känt att min tid inte räcker och hon är lite för mycket häst för mig. Har känt mig osäker med...
Svar
14
· Visningar
1 547
Senast: mackan
·
Ridning Jag har hamnat i en otroligt jobbigt sits och vet inte vad jag ska göra. Jag är en ganska erfaren ryttare (dock hobbynivå) som ridit...
2
Svar
34
· Visningar
6 988
Senast: akleja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp