Bukefalos 28 år!

Matvägrande 3åring

Men vad bra. Då är vi säkrt överrens om huvudfrågan i just den här argumentationen... Nej jag är ingen expekt, men har varit på tillräckligt många förskolor för att inse att de allra flesta jobbar med individen. Däremed inte sagt att fri uppfostran gäller. Det är mig veterligen inte poängen med r.e förhållningssätt heller. Återkom gärna med de inlägg där jag hackar på ditt sätt personligen att få dina barn att äta, eftersom du väljer att jämföra mitt med en käftsmäll...
Käftsmäll? Vilken käftsmäll?
 
Än så länge har jag inte sett ett barn i Sverige svälta ihjäl, det kanske skulle vara nåt pga av extrem vanvård och misär, men det pratar vi ju inte om här. Jo jag kom ett spädbarn som matades med banan och avokado i stället för bröstmjölk pga föräldrarnas veganism. Men där fallerade ju andra saker så att säga.

Hmm jag vet inte om jag håller med där, barn kan till exempel bli kortare än de skulle blivit osv. En bekant fick anorexia vid sju års ålder och blev väldigt kort 140 cm eller så och fick stora problem med att kunna få barn sedan. Minns inte om det lyckades till slut. Så jag menar bara för att man inte sett någonting betyder ju inte det att det inte händer.

(Barn lär sig ju inte allting av sig själva heller sedan, har suttit bredvid en kille som inte kunde äta med bestick en gång, han tyckte det var ganska jobbigt. Jag visade hur man skulle hålla dem -för att han ville veta. Självklart kan man kanske lita på att mycket löser sig av sig självt men då gäller det att barnet kan lära sig av kamraterna sedan i skolan eller av kollegorna på jobbet.)
 
Hos oss äter man det som står på bordet och äter när andra äter. :)
Skulle aldrig acceptera att behöva dalta kring en så vardaglig sak som mat. Men så har vi varit konsekventa sen barnen varit små.
Känner stress när vi är borta på middag eller har barnfamiljer här och det ska daltas, hotas och sen ges det upp och barnet två minuter efter det är undandukat ber om och får en macka.

Lite roligt är det ändå att hästmänniskor som i stallet är principfasta och konsekventa så lätt förvirrar matsituationer med tvåbeningar. ;)
Jag är inte jämt principfast eller ens konsekvent. Jag sätter inga tydliga gränser alltid heller. Jag är nog ganska lat egentligen. Mina barn är smarta, urjobbiga, bråkiga, stökiga och väldigt ifrågasättande. De får tom se på film när jag är less på att de bråkar så mycket. De förhandlar ofta till sig film i stället för att duscha men då får jag muta dem så att de duschar första eller badar när det gäller de mindre, och sen får de se på film. Det är ganska mycket gap och skrik hemma hos oss och det är ganska stökigt här också. Jag är en daltande förälder, de behöver inte ens sitta vid matbordet utan får gå när de inte vill äta mera!
Å andra sidan uppför de sig nästan alltid exemplariskt när vi är borta, och på förskolan har de sällan varit några problem. Så något gör vi rätt, kanske. När jag hade häst betedde jag mig likadant, jag hade inte så mycket gränser för min häst heller, han stod oftast lös i stallgången för jag orkade inte knäppa fast honom, jobbigt att mecka med grimma när jag ändå skulle tränsa. Om han hade gått iväg och skadat andra eller betett sig på ngt vis hade ju saken kommit i annat läge. Så det är väl ungefär så jag ser på barnuppfostran också, antar jag. Jag tror jag är rätt lat egentligen. Men jag får väl hoppas det blir vettiga människor av mina barn också.
 
Fast ätstörningar som anorexia tycker jag nog faller utanför det som vi diskuterar här. Då tror jag att det är lättare att få det om man gör födointaget värdeladdat med hjälp av tvångshållning vid matbordet, äta upp allt på tallriken etc. faktiskt.
 
Nu är min son lite yngre, snart 2 år, men vi har också problem med ätandet emellanåt. Jag orkar inte bråka eller muta, vill han inte ha behöver han inte äta. Brukar inte fixa nåt extra till honom heller, om det inte är kvällsmat och han faktiskt inte ätit nåt på hela dagen. Då provar vi allt, men det är inte säkert att det ens funkar med kakor dom dagarna.

En period åt han bara clementiner, men annars provar han allt jag äter, helst från min tallrik.

Jag är väldigt tacksam att han äter på förskolan, där blir det väl ett annat grupptryck när de sitter tio ungar vid samma bord. Eftersom han äter där kan han helt enkelt få välja att svälta hemma om det är så.
 
Fast ätstörningar som anorexia tycker jag nog faller utanför det som vi diskuterar här. Då tror jag att det är lättare att få det om man gör födointaget värdeladdat med hjälp av tvångshållning vid matbordet, äta upp allt på tallriken etc. faktiskt.
Tja som du ser tycker jag varken man ska tvångshålla eller äta allt på tallriken utan tycker det verkar vara att skaffa sig problem (om man inte redan har dem). Men anorexia vid sju års ålder är så tidigt att det nästan går in i yngre barns matproblem.

(Har man redan problem så får man väl köra det som funkar så att barnet inte svälter.)
 
Jag är inte jämt principfast eller ens konsekvent. Jag sätter inga tydliga gränser alltid heller. Jag är nog ganska lat egentligen. Mina barn är smarta, urjobbiga, bråkiga, stökiga och väldigt ifrågasättande. De får tom se på film när jag är less på att de bråkar så mycket. De förhandlar ofta till sig film i stället för att duscha men då får jag muta dem så att de duschar första eller badar när det gäller de mindre, och sen får de se på film. Det är ganska mycket gap och skrik hemma hos oss och det är ganska stökigt här också. Jag är en daltande förälder, de behöver inte ens sitta vid matbordet utan får gå när de inte vill äta mera!
Å andra sidan uppför de sig nästan alltid exemplariskt när vi är borta, och på förskolan har de sällan varit några problem. Så något gör vi rätt, kanske. När jag hade häst betedde jag mig likadant, jag hade inte så mycket gränser för min häst heller, han stod oftast lös i stallgången för jag orkade inte knäppa fast honom, jobbigt att mecka med grimma när jag ändå skulle tränsa. Om han hade gått iväg och skadat andra eller betett sig på ngt vis hade ju saken kommit i annat läge. Så det är väl ungefär så jag ser på barnuppfostran också, antar jag. Jag tror jag är rätt lat egentligen. Men jag får väl hoppas det blir vettiga människor av mina barn också.
Alltså nu börjar jag bli lite rädd :nailbiting:

Är du jag?

Tom det med hästen stämmer in på mig också :eek:

:D:D
 
Senast ändrad:
Tja som du ser tycker jag varken man ska tvångshålla eller äta allt på tallriken utan tycker det verkar vara att skaffa sig problem (om man inte redan har dem). Men anorexia vid sju års ålder är så tidigt att det nästan går in i yngre barns matproblem.

(Har man redan problem så får man väl köra det som funkar så att barnet inte svälter.)
Ja men det var väl en bekant till dig? Då kanske du inte vet hur hen gjorde? Men jag vet inte faktiskt, jag har väldigt dåligt koll på ätstörningar hos barn. Men en grej jag tror grundlägger övervikt hos både barn och vuxna är just att när barn tvingas äta upp allt på tallriken när det egentligen inte är hungrigt så åsidosätts ju ens egna aptitreglerande signaler. Det kanske kan vara en faktor för att få övervikt, tillsammans med många andra, såsom ärftlighet, dålig kost etc etc.
 
Vi äter det som serveras. Jag lagar inte äcklig mat åt barnen utan vi bestämmer oftast tillsammans. Är det något de inte gillar så får de äta mer av det de gillar. Två av barnen gillar chili con carne med ris medan den tredje inte gillar vita bönorna i- då tar jag bort mat av chili con carne åt honom innan jag häller i bönorna. Det är inte svårt. Vill jag ha svamp i min köttfärssås så tar jag i det i en portion vid sidan om åt mig så slipper mina barn svampen de inte gillar. Serverar vi soppa så äter vi scones, knäckemacka eller macka till så den som inte är riktigt förtjust i soppan behöver inte gå hungrig ifrån bordet.

Men om barnen väljer att INTE äta trots att det serveras alternativ som de äter, ja då får de gå ifrån bordet hungriga. De får äta vid nästa måltid och jag serverar inget emellan. Är det sista måltiden för dagen så får de gå hungriga till frukosten. Är det kvällsmacka som serveras och ena barnet vill ha flingor och jag säger nej och då barnet inte vill äta, ja då kan det inte ha varit så värst hungrig egentligen.

Sitta vid bordet när vi äter ska alla göra även de som inte vill äta. Det är liksom en tid där vi är samlade och kan prata med varandra i lugn och ro och ha trevligt. Nu vintertid med levande ljus och liknande En trevlig stund. För mig har det alltid varit viktigt, sedan de varit små, att alla sitter med när vi äter. Många har gångerna varit att det mindre barnet då inte velat ha mat för det har varit uppe i leken, men som sedan kommit på hur hungrigt det egentligen varit när vi andra ätit- och då också ätit. Sitta kvar tills alla är färdiga behövs inte, man äter ju olika fort, men just att sätta sig ner i hop känns viktigt. Det kommer en tid i barnens liv där middagarna och mattiderna kommer förändras och vi inte kommer vara tillsammans alla gångerna så det känns som att jag vill passa på så länge det går att ha den här tiden ihop med dem alla tre och gör det till en tid för "oss". "Vi"tid.

Efterrätt serveras inte till den som inte ätit middag. Och då menar jag att det barn som inte ätit alls faktiskt inte får någon efterrätt, vilket jag meddelar innan jag serverar middagen. Eftersom jag inte serverar äcklig mat på något vis så brukar man äta sig ohungrig och får äta efterrätt (där man får äta sig mer mätt om det finns så det räcker för alla att göra så).

Om jag anses vara en hemsk förälder för att jag "tvingar" mina barn till bords när maten serveras, för att jag vägrar servera fil en kvart efter för att maten inte dög, för att den som inte äter alls inte får efterrätt, ja då får det vara så. Vill man inte äta så slipper man, men maten serveras när den serveras (utefter när majoritet i familjen är hungriga/lunch i skolan/frukosttid på morgonen) och man får då själv ta ansvar och gå hungrig. Detta är något som jag kört med i flera år nu och hade jag haft en 4 åring i dag hade han eller hon också fått rätta sig efter detta.

Jag hade en gång i tiden matvägrande barn. Jag löste det så här.

Ett tips är ju att göra mat lite roligare och få med barnen att göra maten. I en leksaksaffär finns (fanns för ett halvår sedan) en grej som heter "Pop chef" (har jag för mig), med den gör man stjärnor, blommor, hjärtan, cirklar osv av mat. Falurkorv trycker vi ofta ut sådant där av och det känns lite kul även som vuxen ibland att äta korvstroganoff med hjärtformade korvar! :) Och barnen tycker att det är roligare att vara med och göra maten.
 
Fast inte om det är det enda dom äter väl? Växande barn behöver ju mer näring än så...

Det är betydligt större risk för näringsbrist om man lever på enbart makaroner och ketchup än om man lever på blandade frukter och grönsaker.

Lägg till nötter och B12-tillskott så är det en väldigt bra kosthållning.
 
Det är betydligt större risk för näringsbrist om man lever på enbart makaroner och ketchup än om man lever på blandade frukter och grönsaker.

Lägg till nötter och B12-tillskott så är det en väldigt bra kosthållning.

Ja men det bästa är ju att äta av allt så därför stoppar vi för att enbart äta frukt och grönsaker. Det betyder att hon fortfarande äter mycket frukt och grönsaker men det är inte ok att i flera dagar äta enbart det.
 
Ja men det bästa är ju att äta av allt så därför stoppar vi för att enbart äta frukt och grönsaker. Det betyder att hon fortfarande äter mycket frukt och grönsaker men det är inte ok att i flera dagar äta enbart det.

Om hon äter baljväxter också eller dricker ett glas mjölk ibland skulle jag säga att hon klarar sig utmärkt på en diet av frukt och grönt. Vad menar du att hon skulle sakna näringsmässigt?
 
Om hon äter baljväxter också eller dricker ett glas mjölk ibland skulle jag säga att hon klarar sig utmärkt på en diet av frukt och grönt. Vad menar du att hon skulle sakna näringsmässigt?

Möjligt men då jag inte har kunskap om vegetarisk kost och det inte finns någon anledning för henne att äta det så är det inte aktuellt i detta fallet. Som sagt tidigare så gillar hon i stort sett allt.
 
Möjligt men då jag inte har kunskap om vegetarisk kost och det inte finns någon anledning för henne att äta det så är det inte aktuellt i detta fallet. Som sagt tidigare så gillar hon i stort sett allt.

Det är inte så mycket att kunna, ät varierat och drick ett glas mjölk eller ett ägg ibland så är saken biff. Det är nog första gången jag hör att en förälder tycker det är ett problem att barn äter för mycket frukt pch grönt, problemet med vår kost idag är ju snarare att vi äter alldeles för lite frukt och grönt - så om man har ett barn som vill äta enbart sånt är det väl bara att bocka och tacka, hon lär ha goda förutsättningar att äta rätt som vuxen.
 
Det är inte så mycket att kunna, ät varierat och drick ett glas mjölk eller ett ägg ibland så är saken biff. Det är nog första gången jag hör att en förälder tycker det är ett problem att barn äter för mycket frukt pch grönt, problemet med vår kost idag är ju snarare att vi äter alldeles för lite frukt och grönt - så om man har ett barn som vill äta enbart sånt är det väl bara att bocka och tacka, hon lär ha goda förutsättningar att äta rätt som vuxen.

Faktiskt så har vi samma angenäma problem med vår 3,5-åring. Det är bara frukt och grönsaker i mängder som går ner frivilligt. Jag ser dock inga större problem med det, men jag brukar faktiskt vänta med att ställa fram grönsaker till att lite mat gått ner först. :)
 
@Mabuse precis! Jag hade varit hur glad som helst om mina barn levt på grönsaker och frukt, speciellt med baljväxter och nötter till, då hade de ju varit friskare och på sikt minskat risken för cancer t ex. När jag tittade på hur mkt barn faktiskt ska få i sig av växtriket så är mina långtifrån, tyvärr. Och det är många av dagens barn det.
 
Det är inte så mycket att kunna, ät varierat och drick ett glas mjölk eller ett ägg ibland så är saken biff. Det är nog första gången jag hör att en förälder tycker det är ett problem att barn äter för mycket frukt pch grönt, problemet med vår kost idag är ju snarare att vi äter alldeles för lite frukt och grönt - så om man har ett barn som vill äta enbart sånt är det väl bara att bocka och tacka, hon lär ha goda förutsättningar att äta rätt som vuxen.

Ja om man väljer en apelsin till kvällsmat istället för middag så ser jag det som ett problem. Eller enbart broccoli. Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Jag har ingenstans påstått att vi inte äter mycket frukt och grönsaker....
 
@trazel intressant att grönsaker inte räknas som mat? Jag fattar vad du menar, men jag tycker vi alla så inkörda i köttspåret så att det är riktig mat så att säga, medan grönsaker får vara lite utfyllnad sådär. Häromdagen fick barnen grönkålssoppa med ägg. Det är ju också riktig mat.
 

Liknande trådar

Mat Jag har en tetra tomatsoppa som jag tänkte äta en dag snart. Jag älskar tomatsoppa och ris som det serverades när jag gick i skolan (vet...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
2 429
Senast: Ramona
·
Småbarn Vi håller på att utveckla gården med bland annat nötdjur. Vi kör det på f-skatt och har andra jobb vid sidan av. Vi har en 3åring och...
Svar
17
· Visningar
2 216
Senast: Emtherlia
·
Mat Åt lite julmat idag till middag var 2 sorters sill, rödbetssallad, julskinka, vörtbröd, rödkål, några köttbullar och prinskorv. Lagom...
2
Svar
22
· Visningar
1 339
Senast: skogaliten
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 262

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp