Jag behöver lite råd ifrån älskade Buke nu, för jag vet verkligen inte vad jag ska göra...
Jag tror att jag har fått min allra första livskris. 21 år gammal, och jag behöver verkligen tips och råd.
Det som har utlöst detta är att jag igår började en ny utbildning; Kandidatprogram i nationalekonomi och statistik. Egentligen gillar jag statistik, som är det blocket som vi börjar med, men bara i teorin.
Jag vill verkligen inte bi någon som sitter på ett kontor dagarna ut och dagarna in. Någon som bara har det sociala med kollegorna som det enda sociala på jobbet. Det är en mardrömsbild av mig själv! Jag har dessutom jobbat i ca 1,5 år på kontor innan jag påbörjade den förra utbildningen, och det kändes hela tiden så fel.
Jag vill ju röra på mig! Jag vill hjälpa människor! Inte sitta som analytiker någonstans, för det är verkligen inte jag... Jag vill göra skillnad!
Tidigare har jag läst 30 p Kriminologi, men jag valde att inte söka vidare inom det då jobbmöjligheterna efter avslutad utbildning är så oerhört begränsade.
Så varför sökte jag då detta programmet? Det ser så bra ut på pappret, och jobbmöjligheterna är stora. Det är relativt roliga ämnen att hålla på med, och jag har alltid haft ganska lätt för matten till exempel. Men det känns så fel... Redan då antagningsbeskedet kom kändes det fel, och jag tvekade i någon dag innan jag accepterade. Det kan jämföras med när antagningsbeskedet för kriminologin kom, och jag grät av lycka...
Jag har inte ens köpt litteraturen än, då det känns som bortkastade pengar om jag skulle bryta utbildningen.
Min dröm är att jobba som polis, men då jag har en knäskada som antagligen aldrig kommer att bli bra så får jag nog se de drömmarna som krossade. Samma med att jobba inom Försvarsmakten, jag var inne där en sväng men var tvungen att avbryta utbildningen på grund av knäet.
Så vad ska jag jobba med? Jag har verkligen ingen aning...
Och är det värt att fortsätta utbildningen? Trots att jag känner som jag gör nu? Trots att jag inte kunde hålla tårarna borta när jag pratade med sambon efter gårdagens föreläsning?
Snälla, hjälp mig!
Jag tror att jag har fått min allra första livskris. 21 år gammal, och jag behöver verkligen tips och råd.
Det som har utlöst detta är att jag igår började en ny utbildning; Kandidatprogram i nationalekonomi och statistik. Egentligen gillar jag statistik, som är det blocket som vi börjar med, men bara i teorin.
Jag vill verkligen inte bi någon som sitter på ett kontor dagarna ut och dagarna in. Någon som bara har det sociala med kollegorna som det enda sociala på jobbet. Det är en mardrömsbild av mig själv! Jag har dessutom jobbat i ca 1,5 år på kontor innan jag påbörjade den förra utbildningen, och det kändes hela tiden så fel.
Jag vill ju röra på mig! Jag vill hjälpa människor! Inte sitta som analytiker någonstans, för det är verkligen inte jag... Jag vill göra skillnad!
Tidigare har jag läst 30 p Kriminologi, men jag valde att inte söka vidare inom det då jobbmöjligheterna efter avslutad utbildning är så oerhört begränsade.
Så varför sökte jag då detta programmet? Det ser så bra ut på pappret, och jobbmöjligheterna är stora. Det är relativt roliga ämnen att hålla på med, och jag har alltid haft ganska lätt för matten till exempel. Men det känns så fel... Redan då antagningsbeskedet kom kändes det fel, och jag tvekade i någon dag innan jag accepterade. Det kan jämföras med när antagningsbeskedet för kriminologin kom, och jag grät av lycka...
Jag har inte ens köpt litteraturen än, då det känns som bortkastade pengar om jag skulle bryta utbildningen.
Min dröm är att jobba som polis, men då jag har en knäskada som antagligen aldrig kommer att bli bra så får jag nog se de drömmarna som krossade. Samma med att jobba inom Försvarsmakten, jag var inne där en sväng men var tvungen att avbryta utbildningen på grund av knäet.
Så vad ska jag jobba med? Jag har verkligen ingen aning...
Och är det värt att fortsätta utbildningen? Trots att jag känner som jag gör nu? Trots att jag inte kunde hålla tårarna borta när jag pratade med sambon efter gårdagens föreläsning?
Snälla, hjälp mig!