En fråga om vän skap

L

LiviaFilippa

Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket.
Men om ni skulle vara som i en kompis grupp online med kanske 5-10 personer ungefär. Och ni skulle ha litat på dom VÄLDIGT mycket men det hade varit lite krångel och några kändes som mycket längre bort nu men det skulle vara iallafall en som ni kände som att ni var väldigt nära vän med. Och ni skulle även prata med den om jobbiga saker typ att ni hade svårt att lita på vänner och att det var en stor sak för er. Och ni skulle berätta både bra och svåra saker till den och den var iprincip den första som ni berättade saker till alltså av vänner.
Iallafall så den mest nära vännen vi kan kalla den för Z. Och Z skulle säga till er en dag att den inte mådde bra för de hade haft en skit dag. Så skulle ni såklart säga både den dagen och fråga nästa dag om den ville säga vad det var om eller nånting men den ville inte det. Så såklart skulle ni ha respekt för det då.
Iallafall så efter fyra dagar så skulle ni få veta vad som hade hänt. Och det var inte att den personen sa det till er utan att ni kanske såg det typ på sociala medier eller nånting som den skrev om det helt öppet där.
Så det första jag undrar är om ni skulle bli ledsna då? Alltså såklart för det som hade hänt som var en hemsk sak men om ni även skulle bli ledsna att den inte hade sagt nånting om det till er? Om det var en sån sak som ni trodde att det var själv klart att ni skulle ha berättat till den andra.
Men iallafall så skulle du fråga om domandra i kompis gruppen hade fått veta innan. Och då skulle Z svara att hen bara hade sagt det till väldigt några personer som var som MEST nära om just den saken.
Och ja till dethär också är att du skulle ha blivit an klagad förut av domandra kompisarna att du inte hade hän syn och sånt även fast du verkligen försökte att ha det. Så du skulle bli o rolig att dom tyckte massa neggativt om dig igen nu för att du inte hade haft hän syn och att dom kanske tyckte att du var en dålig vän även fast du inte visste innan vad som hade hänt.
Iallafall så det skulle gå några dagar igen. Och du och Z pratade endel och hen sa att hen inte ville göra sig ledsen med att säga det som hade hänt och att den ville berätta saker till dig och att den tyckte att ni var bland dom mest nära vännerna och så.
Iallafall så sen skulle ni råka få veta att Z hade berättat om det till ALLA andra i den kompis gruppen UTOM till er. Hur skulle ni känna då? Både att du var denenda i kompis gruppen som INTE hade vetat det iprincip direkt utan du råkade bara se det på sociala medier efter flera dagar. Och även att du hade frågat om det innan och då svarade ju Z att hen inte hade sagt nåt till nästan nån.
Skulle ni känna som ni var lika viktiga som domandra i kompis gruppen då eller skulle ni känna er utan för?
Och om ni sa nånting om det så skulle Z säga att hen visste att du skulle bli ledsen av att alla andra hade fått veta det utom du så därför ljög den till dig.
Skulle det på verka ditt för troende till Z då?
Och hur skulle du känna med domandra kompisarna att alla dom hade vetat och alla visste att Z inte berättade till bara dig. Och när du försökte förklara till alla att du kände dig ledsen och sårad så skulle dom inte ha nån reaktion alls eller an klaga dig att vara arg bara för att inte Z hade berättat till dig direkt.
Men somsagt det var ju allt ANNAT att just DU var denenda som inte fick veta det innan du råkade se på sociala medier. Och du frågade om domandra och Z ljög och sa att hen inte hade berättat för nästan nån innan. Och när du fick reda på hur det var så var denenda för klaringen att Z visste att du skulle bli ledsen av att du blev som utan för. Skulle ni känna att det var en okej andledning för att ljuga till er? Alltså att hen skulle bara räkna med att ni aldrig fick veta det då.
Och skulle ni ha för troende till dom vännerna? Både Z och domandra. Med somsagt allt det som jag har skrivit och att när ni försökte förklara eran upp levelse av allt så skulle dom iggnorera det och an klaga dig att vara arg.
Förlåt om det är väldigt dåligt förklarat men det är svårt att förklara allt utan att skriva jätte mycket detaljer. Men som en samman fattning så undrar jag om ni skulle tycka att det var bra vän skap och ifall ni skulle känna er som en del i den gruppen likamycket som alla andra? Och om ni skulle ha för troende till alla dom och om ni skulle känna er lyssnad på och sånt?
Och ja en liten detalj men kanske ändå ganska viktig är att för ett tag sen så skulle det ha varit en disskution och ni visste att några av dom kompisarna men ni visste inte vilka. Men att dom tyckte att du var o trevlig och inte hade hän syn även fast du hade försökt att ha såmycket hän syn som du kunde i en period när du mådde extremt dåligt. Men ja du visste att dom hade pratat så om dig och att några av dom hade såna å sikter om dig så själv klart så skulle du vara mera o rolig nu att dom hade pratat om dig bakom din rygg efter som att alla utom du visste så du KUNDE ju inte ha nån extra hän syn om det eller visa mera att du brydde sig om Z mera än du hade gjort med att du frågade om hen ville berätta om det och så.
Jag kanske inte kommer kunna vara in loggad här såmycket och svara men jag skulle VERKLIGEN upp skatta om några ville svara hur ni tror att ni skulle känna och tänka ifall ni var i den sitationen! ❤️
 
Tyvärr. För mig är det svårt o få ihop vad du menar. Särskrivningar, ihopskrivningar av ord o ”röra” i texten. Vad ska jag/vi svara på?
 
Jag förstår. Och kan bara säga att vänner är ett svårt begrepp. Och att ha förväntningar på hur en vänskap ska fungera, speciellt i tonåren, finns det inget facit för. En kanske vill ha en vän som inte vet allt. En vän som en bara pratar smink med. En annan vän pratar en häst med. En tredje olycklig kärlek. Vän betyder inte att en har fri tillgång till den andres känslor och tankar. En bra vän kan vara någon som en går på samma zumbapass på och har roligt ihop med en gång i veckan med utan att en vet något om vad den andre pratar om andra dagar med någon annan. Skulle jag då börja fråga den vad den pratar om med andra så skulle det ju bli lite konstigt.
 
Jag förstår. Och kan bara säga att vänner är ett svårt begrepp. Och att ha förväntningar på hur en vänskap ska fungera, speciellt i tonåren, finns det inget facit för. En kanske vill ha en vän som inte vet allt. En vän som en bara pratar smink med. En annan vän pratar en häst med. En tredje olycklig kärlek. Vän betyder inte att en har fri tillgång till den andres känslor och tankar. En bra vän kan vara någon som en går på samma zumbapass på och har roligt ihop med en gång i veckan med utan att en vet något om vad den andre pratar om andra dagar med någon annan. Skulle jag då börja fråga den vad den pratar om med andra så skulle det ju bli lite konstigt.
Ja alltså SÅKLART så kan man ha o lika sorters vänner och så och att man inte pratar om ALLT med alla vänner! Men som dethär är så är det att man är i en kompis grupp liksom och att Z är den som man pratade mest om alltmöjligt med och att Z själv brukar säga att hen vill att man kan prata om allt med varandra och sånt.
Så det är mera det att Z brukar säga att hen tycker att man är en av dens närmaste vänner och att man kan prata om allt och att hen VILL det. Men när det är en sak så berättar hen till alla andra UTOM en och säger även till den personen när den råkade få reda på det att den nästan inte har sagt nåt till nån innan.
Alltså inte att Z måste berätta nånting om hen inte vill det SÅKLART men varför säger man att man VILL det då fast man inte menar det? Och varför säger man inte bara som det är att man berättade till domandra i gruppen?
Det bara känns FÖRMIG som att det antingen är att Z vill att man ska berätta saker till hen men hen vill inte berätta om saker tillbaka. Eller som att alla domandra i gruppen pratar bakom ryggen på denenda som inte fick veta och att dom tycker massa neggativa saker om den men varför kan dom inte stå för det isåfall för varför skulle man vilja ha den personen i den kompis gruppen då ens?
 
Svårt att svara på, för det är mycket som beror på tycker jag. Som tonåring hade jag nog känt mig ledsen och lite utanför utifrån vad du skriver. Men nu hade jag kanske sett saken ur ett annat perspektiv. Nu vet vi ju inte vad det gäller, men z kanske tänkte att du har haft en tuff period och inte vill tynga dig med dens problem? Eller så pratade z med några andra och orkade inte ta upp saken igen och ville lägga det bakom sig. Eller vad som helst.

Som exempel så kan jag prata om vad som helst med min man och tycker att det är viktigt att vi båda känner så. Men vissa saker pratar jag hellre med min syster om, men det betyder inte att jag och mannen är sämre vänner. Om du förstår hur jag menar.
 
Jag har kompisgäng där vi pratar om det mesta.

Ibland pratar man med en person om något först, ibland med en annan person.

Tror att det är bra att försöka tänka på att man är huvudperson enbart i sitt eget liv. Jag menar att även om man är bra kompis med andra människor, så kommer de inte att tänka lika mycket på en och ens känslor/behov som man själv gör.

Det finns många anledningar till att folk säger saker till en annan person och inte en först, och ingen av anledningarna behöver handla om en.

Förstår du hur jag menar?
 
Du be höver ju inte svara om du har svårt att fatta vad jag menar.
Men det som jag skulle vilja ha svar på är frågorna som jag skrev eller bara tankar om det.
Självklart är det så. Jag behöver inte.
Men.
Det är ett öppet forum o det hade varit över 100 visningar. EN orsak till varför folk inte svarade kan vara att det var svårt o tyda.
 
Svårt att svara på, för det är mycket som beror på tycker jag. Som tonåring hade jag nog känt mig ledsen och lite utanför utifrån vad du skriver. Men nu hade jag kanske sett saken ur ett annat perspektiv. Nu vet vi ju inte vad det gäller, men z kanske tänkte att du har haft en tuff period och inte vill tynga dig med dens problem? Eller så pratade z med några andra och orkade inte ta upp saken igen och ville lägga det bakom sig. Eller vad som helst.

Som exempel så kan jag prata om vad som helst med min man och tycker att det är viktigt att vi båda känner så. Men vissa saker pratar jag hellre med min syster om, men det betyder inte att jag och mannen är sämre vänner. Om du förstår hur jag menar.
Ja jag fattar hur du menar. Och det hade ju inte varit så mycket eller hur jag ska förklara ifall Z hade pratat med några och sen var det inget mera meddet liksom. Men det var ju inte riktigt så utan att hen berättade till ALLA domandra i kompis gruppen ganska så direkt och sen efter flera dagar så bara råkade jag de det på sociala medier kan man säga. Så då var det ju som öppet för att skriva om till alla men denenda i kompis gruppen som inte fick veta nåt var jag. Om du fattar.
 
Självklart är det så. Jag behöver inte.
Men.
Det är ett öppet forum o det hade varit över 100 visningar. EN orsak till varför folk inte svarade kan vara att det var svårt o tyda.
Men lägg av. TS är uppenbarligen en ung person och det enda du gör är att avskräcka från att skriva mer här.

Du behöver inte sitta i folks trådar och spekulera i varför de inte får svar. Det är elakt och onödigt.
 
Jag har kompisgäng där vi pratar om det mesta.

Ibland pratar man med en person om något först, ibland med en annan person.

Tror att det är bra att försöka tänka på att man är huvudperson enbart i sitt eget liv. Jag menar att även om man är bra kompis med andra människor, så kommer de inte att tänka lika mycket på en och ens känslor/behov som man själv gör.

Det finns många anledningar till att folk säger saker till en annan person och inte en först, och ingen av anledningarna behöver handla om en.

Förstår du hur jag menar?
Ja själv klart så fattar jag hur du menar! Och jag hade inte heller blivit ledsen om det var som du skrev.
Men det var mer såhär:
Det hände nånting för Z
Z berättade om det till ALLA ANDRA i kompis gruppen UTOM mig
Z sa till mig att hen hade haft en dålig dag
Jag sa att hen själv klart fick prata om det om hen ville och det ville hen inte. Och även nästa dag så frågade jag om hen ville prata om det men det ville hen inte.
Efter några dagar så såg jag om det som hade hänt på sociala medier och då blev jag lite ledsen för att jag trodde att det var en sån sak som jag och Z skulle ha berättat till varandra.
Jag frågade ifall domandra hade fått veta det direkt och då sa Z att domenda som hen hade berättat till var några som INTE var i kompis gruppen för att hen inte orkade prata om det.
Så ja okej jag kände mig dum för att jag inte hade vetat det för jag vill ju veta om min kompis går genom nåt så jobbigt. Och jag visste att några andra i kompis gruppen har an klagat mig förut att jag inte hade hän syn till enannan när den gick genom en jobbig sak så jag blev o rolig att dom tyckte så nu också även fast jag inte ens visste det som hade hänt.
Jag och Z pratade om det och jag förklarade det och Z sa att hen vill att vi kan prata om allt och att jag inte är mindre nära motför domandra och sånt.
SEN efter flera dagar till så fick jag veta från nån att alla domandra hade fått veta det direkt.
Och DÅ blev jag ledsen för att Z ljög om det och inte bara sa att hen hade sagt till dom och kanske förklarat varför inte hen sa nåt till mig. Men hen sa att hen VISSTE att jag skulle bli ledsen och känna mig utan för så därför sa hen inte att domandra visste.
Så det som jag mest blev eller är ledsen för är att Z ljög och inte bara sa som det var. Och jag förklarade att jag kände som att relationen inte är i så balans liksom utan att hen är mera viktig förmig och att jag berättar mera och sånt och det sa Z att det INTE var så.
Så det var liksom inte att nånannan fick veta FÖRST utan att ALLA andra i gruppen UTOM jag visste direkt och jag fick bara råka se det på sociala medier. Och Z VISSTE att jag skulle bli ledsen att hen hade berättat till alla andra så därför ljög hen istället för att vara förklara varför. Och jag VET att iallafall vissa av dom har pratat om mig förut och inte lyssnat på mig utan bara haft sina neggativa tankar ändå så SJÄLV KLART blev jag ledsen och o rolig att alla domandra visste det och att dom pratade skit om mig och så. SPECIELLT efter som att en av domandra an klagade mig att jag bara var arg för jag inte fick veta direkt som jag hade förklarat flera gånger att det INTE var så.
 
Men lägg av. TS är uppenbarligen en ung person och det enda du gör är att avskräcka från att skriva mer här.

Du behöver inte sitta i folks trådar och spekulera i varför de inte får svar. Det är elakt och onödigt.
Exakt och om det är så jobbigt att läsa så är det faktist bara att inte svara! Jag har inte precis frågat varför jag inte har fått flera svar utan jag är bara tack sam till dom som HAR svarat ❤️
 
Jag förstår att det känns jobbigt. Det är inte kul när man tror att en relation är på ett visst sätt, och sedan visar det sig att det inte var så. Jag tänker så här:

Antingen råkade det bli fel av någon anledning. Så kan det vara när människor kommunicerar med varandra, även om man lovat att alltid berätta allt eller liknande. Misstag sker, utan att det behöver betyda någonting.

Eller så finns det en orsak till att Z valde att inte berätta för dig. Den orsaken kan handla om dig eller om henne, och det kan finnas snälla eller mindre snälla anledningar till det. Hon kanske kände att du hade det tillräckligt jobbigt och inte ville tynga dig just då. Hon kanske inte ville ha den typen av stöd som du brukar ge just den här gången, utan ville ha en annan typ av samtal. Hon kanske är ledsen för något som hänt i er vänskap, men vågar eller vill inte säga det och undvek därför att prata med dig. Hon kanske är arg, avundsjuk eller besviken över något i er vänskap och försöker visa det genom att göra något som att gör dig ledsen (dvs. få dig att känna dig utanför). Det kan vara någon av dessa anledningar, eller något helt annat.

Det enda sättet att få reda på hur det verkligen är, är att fråga. Det är bra om man frågar mer på ett nyfiket sätt än på er anklagande, så att man inte råkar starta ett bråk. Du vill ju bli sams, inte osams – eller hur?

Man kan till exempel säga så här: ”Jag känner mig ledsen över att jag var sist att få veta det där som hände dig. Hade det hänt mig så hade jag berättat för dig, och det känns konstigt att du inte gjorde samma sak. Finns det någon speciell anledning till att du inte berättade? Någonting som jag har gjort eller så? Jag vill gärna att vi reder ut det här, för du är viktig för mig och jag vill att vår vänskap ska vara bra!”
 
Förstår att du blev ledsen, nu när jag förstod bättre hur situationen var.

Men tycker det är Zs ansvar och inte ditt, även om det är svårt.

Du har gjort så gott du kunnat, du har frågat Z om hen vill prata och du kan ju inte göra mer än det.

Tråkigt att du fick läsa om saken på sociala medier sådär, förstår att det kändes jobbigt.
 
Ja själv klart så fattar jag hur du menar! Och jag hade inte heller blivit ledsen om det var som du skrev.
Men det var mer såhär:
Det hände nånting för Z
Z berättade om det till ALLA ANDRA i kompis gruppen UTOM mig
Z sa till mig att hen hade haft en dålig dag
Jag sa att hen själv klart fick prata om det om hen ville och det ville hen inte. Och även nästa dag så frågade jag om hen ville prata om det men det ville hen inte.
Efter några dagar så såg jag om det som hade hänt på sociala medier och då blev jag lite ledsen för att jag trodde att det var en sån sak som jag och Z skulle ha berättat till varandra.
Jag frågade ifall domandra hade fått veta det direkt och då sa Z att domenda som hen hade berättat till var några som INTE var i kompis gruppen för att hen inte orkade prata om det.
Så ja okej jag kände mig dum för att jag inte hade vetat det för jag vill ju veta om min kompis går genom nåt så jobbigt. Och jag visste att några andra i kompis gruppen har an klagat mig förut att jag inte hade hän syn till enannan när den gick genom en jobbig sak så jag blev o rolig att dom tyckte så nu också även fast jag inte ens visste det som hade hänt.
Jag och Z pratade om det och jag förklarade det och Z sa att hen vill att vi kan prata om allt och att jag inte är mindre nära motför domandra och sånt.
SEN efter flera dagar till så fick jag veta från nån att alla domandra hade fått veta det direkt.
Och DÅ blev jag ledsen för att Z ljög om det och inte bara sa att hen hade sagt till dom och kanske förklarat varför inte hen sa nåt till mig. Men hen sa att hen VISSTE att jag skulle bli ledsen och känna mig utan för så därför sa hen inte att domandra visste.
Så det som jag mest blev eller är ledsen för är att Z ljög och inte bara sa som det var. Och jag förklarade att jag kände som att relationen inte är i så balans liksom utan att hen är mera viktig förmig och att jag berättar mera och sånt och det sa Z att det INTE var så.
Så det var liksom inte att nånannan fick veta FÖRST utan att ALLA andra i gruppen UTOM jag visste direkt och jag fick bara råka se det på sociala medier. Och Z VISSTE att jag skulle bli ledsen att hen hade berättat till alla andra så därför ljög hen istället för att vara förklara varför. Och jag VET att iallafall vissa av dom har pratat om mig förut och inte lyssnat på mig utan bara haft sina neggativa tankar ändå så SJÄLV KLART blev jag ledsen och o rolig att alla domandra visste det och att dom pratade skit om mig och så. SPECIELLT efter som att en av domandra an klagade mig att jag bara var arg för jag inte fick veta direkt som jag hade förklarat flera gånger att det INTE var så.
Nu läste jag det här, du postade det samtidigt som jag höll på att skriva.

Då låter det som att du har skött det så gott du kunnat, försökt kommunicera och berätta hur du känner och försökt reda ut det. Bra, Emma!

Tyvärr är det lätt att det blir konflikter i större kompisgäng när man är tonåring… känner igen det från min egen tonårstid. Såna konflikter är kluriga att lösa, det det är så mycket känslor från alla. Finns det någon vuxen du kan prata om detta med, som kan stötta och hjälpa dig? Någon du litar på där du bor, eller din mamma eller pappa? Ibland kan det vara skönt att prata med någon i verkliga livet som kan hjälpa en att reda i situationen och se den ur nya perspektiv.
 
Jag har gillat svaren du har fått av både @Praefatio och @Motacilla för jag håller med i vad dom säger.
Jag har bara lite mer att tillägga, för jag vill ändå säga att jag håller med dig också! Jag hade blivit först jättelessen, sen besviken och till sist arg över att bli behandlad så av en vän, jag tycker inte att det var ett ok sätt av din "vän".

Nu kommer jag att svara väldigt ärligt och kanske "hårt", men så här tänker jag.
Mitt tonåriga jag hade blivit arg och kränkt, och troligen så hade jag inte fortsatt vara vän med den personen.
Mitt något äldre jag hade låtit "en gång vara ingen gång" och fortsatt vänskapen, men haft detta i åtanke. Skulle det hända igen på samma sätt så hade jag, efter att ha frågat varför och inte fått ett "nöjaktigt" svar, valt att kalla den vännen för bekant istället och behandlat den därefter.

Jag skiljer ganska mycket på de jag ser som vänner och de jag ser som bekanta, i hur nära jag håller de i min relation till dom.
Vänner får veta det mesta om mig, hur jag mår - vad som händer i livet mm. Du vet, det väldigt privata - tankar om allt och inget.
Bekanta pratar jag bara om det alldagliga med.
 
Jag förstår att det känns jobbigt. Det är inte kul när man tror att en relation är på ett visst sätt, och sedan visar det sig att det inte var så. Jag tänker så här:

Antingen råkade det bli fel av någon anledning. Så kan det vara när människor kommunicerar med varandra, även om man lovat att alltid berätta allt eller liknande. Misstag sker, utan att det behöver betyda någonting.

Eller så finns det en orsak till att Z valde att inte berätta för dig. Den orsaken kan handla om dig eller om henne, och det kan finnas snälla eller mindre snälla anledningar till det. Hon kanske kände att du hade det tillräckligt jobbigt och inte ville tynga dig just då. Hon kanske inte ville ha den typen av stöd som du brukar ge just den här gången, utan ville ha en annan typ av samtal. Hon kanske är ledsen för något som hänt i er vänskap, men vågar eller vill inte säga det och undvek därför att prata med dig. Hon kanske är arg, avundsjuk eller besviken över något i er vänskap och försöker visa det genom att göra något som att gör dig ledsen (dvs. få dig att känna dig utanför). Det kan vara någon av dessa anledningar, eller något helt annat.

Det enda sättet att få reda på hur det verkligen är, är att fråga. Det är bra om man frågar mer på ett nyfiket sätt än på er anklagande, så att man inte råkar starta ett bråk. Du vill ju bli sams, inte osams – eller hur?

Man kan till exempel säga så här: ”Jag känner mig ledsen över att jag var sist att få veta det där som hände dig. Hade det hänt mig så hade jag berättat för dig, och det känns konstigt att du inte gjorde samma sak. Finns det någon speciell anledning till att du inte berättade? Någonting som jag har gjort eller så? Jag vill gärna att vi reder ut det här, för du är viktig för mig och jag vill att vår vänskap ska vara bra!”
Nej precis det är inte kul! Och speciellt för att vi har pratat om exakt det för att det var så med en av domandra i kompis gruppen att jag trodde att relationen var på ett annat sätt och allt med det blev och är jobbigt förmig. Och Z har sagt helatiden att våran relation är jämn lik liksom och att hen vill att vi kan berätta saker och att det INTE är som jag kände att jag hade fel upp fattning om relationen.
Så det är därför som jag bara inte fattar varför hen inte kunde säga det bara isåfall. Utan varför hen ljög istället.
Och ja jag har tänkt VÄLDIGT mycket varför Z gjorde som hen gjorde men jag fattar bara inte. För hens svar stämmer liksom inte heller så jag känner bara som att jag inte kan lita på nånting hen säger för jag VET ju att hen har ljugit innan.
 
Förstår att du blev ledsen, nu när jag förstod bättre hur situationen var.

Men tycker det är Zs ansvar och inte ditt, även om det är svårt.

Du har gjort så gott du kunnat, du har frågat Z om hen vill prata och du kan ju inte göra mer än det.

Tråkigt att du fick läsa om saken på sociala medier sådär, förstår att det kändes jobbigt.
Tack att du förstår ❤️
Och ja det som känns mest jobbigt är att det känns som att alla domandra blir som hop klumpade mot mig. Så dom lyssnar inte på det som jag försöker att förklara om hur jag känner och dom verkar inte alls fatta varför jag blev ledsen och hur det känns förmig.
Så det känns som att jag bara har känt fel om hur alla relationer har varit och att alla dom bara är trötta på mig och inte vill att jag ska vara med i deras grupp mera men ingen kan liksom stå för det. Utan som att dom försöker få mig att känna mig utan för och ledsen så att JAG ska bestämma att JAG inte vill vara vän med dom mera så blir det ju inte deras an svar liksom. Alltså det är så det KÄNNS men jag VET ju inte.
 
Nu läste jag det här, du postade det samtidigt som jag höll på att skriva.

Då låter det som att du har skött det så gott du kunnat, försökt kommunicera och berätta hur du känner och försökt reda ut det. Bra, Emma!

Tyvärr är det lätt att det blir konflikter i större kompisgäng när man är tonåring… känner igen det från min egen tonårstid. Såna konflikter är kluriga att lösa, det det är så mycket känslor från alla. Finns det någon vuxen du kan prata om detta med, som kan stötta och hjälpa dig? Någon du litar på där du bor, eller din mamma eller pappa? Ibland kan det vara skönt att prata med någon i verkliga livet som kan hjälpa en att reda i situationen och se den ur nya perspektiv.
Tack ❤️ Jag tycker faktist också att jag HAR försökt så bra jag kan och jag har även pratat med en personal och hon tycker också det. Men ändå så känns det inte som att det hjälper utan det är som att det inte spelar nån roll vad jag gör så verkar domandra tycka att jag känner fel ändå och att jag bara har fel och att det bara är jag som borde strunta i allt hur jag känner och hur dom verkar tänka om mig.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
Samhälle Först så vill jag vara VÄLDIGT tydlig att SJÄLV KLART så gäller inte dethär för alla! Utan det finns säkert jätte många som jobbar på o...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
7 246
Senast: Gunnar
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 008
Senast: mars
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 439
Senast: LiviaFilippa
·
L
Samhälle Först så JA jag ska själv klart kolla med mamma och pappa som känner hennes föräldrar väldigt bra! Men jag är en sån person som be höver...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 786
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Uppdateringstråd 29
  • Airtags, selar etc

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp