Minimalism

[Nahar]

Minimalism har jag inte helt förstått som koncept, handlar det om att äga väldigt lite saker eller är det en speciell stil knutet till det, får en svartvit eller naturfärgad bas i tanken när jag hör ordet både vad gäller interiör/klädstil. Levnadsstil också svårt att säga vad minimalism skulle innebära, förutom en generellt låg konsumtion? Intressant tråd att läsa då jag inser det väcker en nyfikenhet ^^ jag har tänkt lite på minimalism innan men kanske inte helt engagerat mig så mkt i det, nu skall jag kanske undersöka lite mer. Skrivs mkt bra å intressant i tråden iaf.

Minimalism är ju en stil av arkitektur/inredning till att börja med, och så har själva bildspråket spritt sig. Men en kan ha en minimalistisk livsstil helt utan att gilla den minimalistiska visuella stilen, och en kan gilla minimalism som bildspråk utan att för den delen leva minimalistiskt.

Fanns en dokumentär på Netflix som jag tror populariserade livsstilen en del. Plus Marie Kondo är lite inne på minimalistiskt tänk också som jag förstått det. Netflixdokumentären var om dessa två (eller skapad av dem, minns inte): https://www.theminimalists.com/

 

[hvala]

Jag dras helt klart mot minimalism. Fast jag älskar (de flesta av) mina saker så jag kommer aldrig bli minimalist på riktigt. Och jag har man och två småbarn som absolut inte är minimalister. Men jag försöker verkligen tänka igenom vad vi har och om det behövs. Jag rensar ofta. Jag tänker igenom mina inköp noga. Jag lägger pengar på saker som får mig att må bra, som träningskläder, och undviker trender som man tröttnar på.

 

[sjoberga]

Det är nog ganska svårt att leva i stor familj och lyckas renlärigt vara minimalist. Dels för att alla kanske inte är med på det, men också för att de minimala behoven är olika för olika personer och då blir det trots medvetenhet så att man som del av hushållet har tillgång till mycket mer än man hade behövt.

Jag tycker det är intressant som del av motrörelse till västvärldens totala fokus på konsumtion och ägande.

Vi borde alla tänka tydligare på vad vi faktiskt behöver och faktiskt använder mycket och vill göra. Det skulle minska delen av konsumtionen som handlar om normtryck, statusjakt och allmänt ägandebegär.

Dessutom kan människor bli friare med mer pengaöverskott, och sättet för vanliga dödliga som inte har eller får ihop stort kapital, kan vara att drastiskt dra ned på utgifterna. Frihet genom minskat behov av att förvärvsarbeta ska inte underskattas.

 

[Voeux]

När jag löst frågan hur jag kan få in ett bibliotek med arbetsplats i ett tiny house och samtidigt ha möjlighet att bjuda några vänner på middag och ha gäst över natten ska jag skaffa ett!

Åh, jag skulle också vilja ha ett tiny house. Med rimligt pendlingsavstånd till mitt jobb är det visserligen fortfarande svindyrt, och med förhoppning om familj i framtiden kanske det inte är helt görbart.

Min storebror köpte precis hus i mitt drömområde. Där har jag velat ha hus sen jag var 15 år. Det har dock förändras mycket på sistone och från att ha varit ett litet lantligt område nere vid havet har det blivit bjässar till nybyggen. Ett sånt har storebror köpt. Själv väntar jag på att exets mamma ska sälja sin FANTASTISKT vackra villa i samma område. Den är liten, med ack så vacker, och har allt man behöver. Men ja, den lär hon ju inte släppa.

 

[nullo-modo]

Går efter tänket men har för många intressen som kräver prylar och utrymme så krockar där för mig.

 

[Tilly_85]

Minimalism är ju en stil av arkitektur/inredning till att börja med, och så har själva bildspråket spritt sig. Men en kan ha en minimalistisk livsstil helt utan att gilla den minimalistiska visuella stilen, och en kan gilla minimalism som bildspråk utan att för den delen leva minimalistiskt.

Fanns en dokumentär på Netflix som jag tror populariserade livsstilen en del. Plus Marie Kondo är lite inne på minimalistiskt tänk också som jag förstått det. Netflixdokumentären var om dessa två (eller skapad av dem, minns inte): https://www.theminimalists.com/

Ah, det är där det kommer ifrån Marie kondo har jag sett lite av, dom andra 2 har jag inte hört om men verkar spännande, ska kollas upp

 

[Lager]

Någon mer än jag som är intresserad av minimalism? På vilket sätt och vilket syfte fyller det för dig?

Ja. Jag gillar inte prylar. Skulle lätt kunnat bo i ett lite större hotellrum. Säng, fåtölj/soffa, skrivbord, bokhylla, garderob, badrum, liten köksdel - det blir bra!

Jag bor litet även idag, och det gör rent praktiskt att jag inte kan samla på mig en massa saker. Jag vill ha sådant som används och har ett vardagssyfte. Lättaste metoden är ju att bara helt enkelt inte köpa nytt, utan använda det jag har tills det måste byta ut.

Min svaghet är böcker, men även där försöker jag rensa med jämna mellanrum och antingen skänka till min arbetsplats eller till Myrorna.

Fixar inte att ha en massa prydnadsgrejer och sånt som bara står.

Däremot hardcore-minimalisterna som typ lever i ett tomt vitt rum känns snäppet över vad jag önskar.

 

[Voeux]

Marie kondo har jag sett lite av

Jag gillar organisationsexperter, men för mig blir det lite väl när allting ska "spark joy". Jag känner kanske inte riktigt att min durkslag sparks joy, men jag är glad över att jag har det när jag behöver hälla av vatten från något. Så det är väl lite ens balansgång det där.

Här om dagen läste jag även en tips om att man skulle behandla varje måltid som om man skulle smaka ett väldigt dyrt vin. Jag gillar verkligen idén, och jag försöker få det lite ceremoniellt och lugnt när jag ska äta. På morgonen tänder jag alltid lite ljus till frukosten och även lunchen vid datorn har sina rutiner. Men med det sagt, det skulle ju inte funka i längden heller om varje måltid ska behandlas som ett dyrt vin. Småbarnsföräldrar skulle nog skratta rakt ut åt ett sådant påstående. Ibland måste man ju bara fylla magen i farten för att få vardagen att gå ihop. Men jag ser alla de här tipsen som inspiration, och ett sunt tankesätt. Sen till vilken grad man kan applicera det i sitt liv varierar nog lite i olika perioder.

 

[farin]

Jag önskar jag vore lite mer minimalistisk...

Jag märker av att ha många saker tröttar mig, både genom intryck, beslut som behöver tas av valmöjligheter och för att det är mer att hålla efter. Så jag strävar åt det hållet, att ha det jag behöver och mår bra av, men inte mer. Det går lååångsamt!

Drömbilden är att var sak har en egen plats, att den kommer tillbaka dit efter användning, att jag har saker framme som ger mig en positiv känsla när jag ser dem, att jag har en vilsam mängd saker synliga.

Men... "clutter attracts clutter" och där är jag idag

 

[hvala]

Jag gillar organisationsexperter, men för mig blir det lite väl när allting ska "spark joy". Jag känner kanske inte riktigt att min durkslag sparks joy, men jag är glad över att jag har det när jag behöver hälla av vatten från något. Så det är väl lite ens balansgång det där.

Här om dagen läste jag även en tips om att man skulle behandla varje måltid som om man skulle smaka ett väldigt dyrt vin. Jag gillar verkligen idén, och jag försöker få det lite ceremoniellt och lugnt när jag ska äta. På morgonen tänder jag alltid lite ljus till frukosten och även lunchen vid datorn har sina rutiner. Men med det sagt, det skulle ju inte funka i längden heller om varje måltid ska behandlas som ett dyrt vin. Småbarnsföräldrar skulle nog skratta rakt ut åt ett sådant påstående. Ibland måste man ju bara fylla magen i farten för att få vardagen att gå ihop. Men jag ser alla de här tipsen som inspiration, och ett sunt tankesätt. Sen till vilken grad man kan applicera det i sitt liv varierar nog lite i olika perioder.

Ja för mig är inte Marie Kondo förenligt med minimalism men jag har inte läst in mig på hennes budskap, bara sett henne hjälpa folk städa i garderoben.

Jag tycker man får fel förväntningar på saker om allting måste klara kriteriet ”spark joy”. Det känns mest som ett argument att göra sig av med saker man tröttnat på och köpa nytt. Det vi - och klimatet/miljön - behöver är att sluta konsumera så mycket och sluta jaga efter hem och garderober som imponerar på andra. Vi ska inte köpa saker som får oss att må bra, vi ska sluta ha känslomässiga band till våra saker.

 

[Sigvard]

Jag hade älskat att leva minimalistiskt! Har varit min dröm länge; att bo litet och ha få ägodelar i kombination med att jobba deltid. Typ en stuga på 30 kvm mitt ute i skogen EN stekpanna, ETT durkslag, FYRA dricksglas osv.

En av tre har jag: jobbar deltid (55%), men hade absolut kunnat bo mindre och äga betydligt mindre saker. Eller ja, jag äger inte så mycket - men min man är en ”bra-och-ha:are”. Så har förpassat en del av hans saker till källaren

 

[Voeux]

Det vi - och klimatet/miljön - behöver är att sluta konsumera så mycket och sluta jaga efter hem och garderober som imponerar på andra. Vi ska inte köpa saker som får oss att må bra, vi ska sluta ha känslomässiga band till våra saker.

Det där tycker jag dock är hemskt svårt att skilja på, fullt ut. En dyr klocka kan ju exempelvis vara både en statussymbol, och ett hemskt vackert objekt. Ett stort och vackert hem kan både vara en statussymbol och får oss att trivas bra hemma. Jag tror vi kan jobba på att ifrågasätta våra val, och våra inköp, varför vill jag ha just detta? Vad är drivkraften? Så att vi inte gör våra val av fel anledning. Men ofta tycker jag att statussymboler, vackra ting och bekvämlighet flätas samman.

 

[Nahar]

Ja för mig är inte Marie Kondo förenligt med minimalism men jag har inte läst in mig på hennes budskap, bara sett henne hjälpa folk städa i garderoben.

Jag tycker man får fel förväntningar på saker om allting måste klara kriteriet ”spark joy”. Det känns mest som ett argument att göra sig av med saker man tröttnat på och köpa nytt. Det vi - och klimatet/miljön - behöver är att sluta konsumera så mycket och sluta jaga efter hem och garderober som imponerar på andra. Vi ska inte köpa saker som får oss att må bra, vi ska sluta ha känslomässiga band till våra saker.

Fast att helt sluta ha känslomässiga band till saker tror jag inte heller är bra. Då blir allt utbytbart och det i sig går ju också konsumtionssamhället i hand. Det handlar ju snarare om att ha rätt känslomässigt band till något, att värdera saken för vad den är snarare än vad en tror att den symboliserar. Jag har känslomässiga band till mina saker som gör att jag tar hand om dem och trivs med dem, värderar dem för vad de tillför mitt liv. Men å andra sidan är ett av mina favoritcitat detta: "One who cannot cast away a treasure at need is in fetters." Så det kanske är skillnad ändå på hur en värderar något, och varför, och om det begränsar en eller inte.

 

[Brassneck]

Eftersom jag är hemskt trött i huvudet idag, och dessutom blev lite inspirerad av tråden om kapselgarderob så tänkte jag att jag kunde starta en om minimalism också. Någon som intresserat mig länge men som jag inte riktigt lever efter fullt ut, även om jag faktiskt är en riktig hejare på att rensa ut och slänga. Om jag skulle få drömma lite så skulle mitt liv se ut lite som nedan:

- En välsorterad garderob som till majoritet består av basplagg. Klassiska plagg som fungerar år efter år, och håller år efter år.
- Minimalt med prylar, och allt skulle vara sorterat såsom någon riktig "home organizing" expert hade gjort det. Plastbyttor, lådor, hängare. Luftiga ytor och system som är enkla att följa.
- Ett rensat nätliv. Ta bort appar och flöden som bara tar energi.
- Jag skulle också vilja lära mig laga enklare maträtter. God mat på få och rena ingredienser.

Någon mer än jag som är intresserad av minimalism? På vilket sätt och vilket syfte fyller det för dig?

Vi bor väldigt litet så det blev nödvändigt att rensa ut i princip allt. Har minnessaker i en flyttkartong, kläderna i en garderob och lite saker i en byrå. Hästgrejer och säsongsgrejer (typ vinterjackor) i en dynbox utanför huset.
Det är väldigt skönt att rensa ut saker! Och ha en av varje grej så man inte behöver bestämma varje dag tex vilka skor man ska ha. (Nej jag har inte bara ett par skor, men jag har bara ett par skor per säsong/väder.)

 

[hvala]

Fast att helt sluta ha känslomässiga band till saker tror jag inte heller är bra. Då blir allt utbytbart och det i sig går ju också konsumtionssamhället i hand. Det handlar ju snarare om att ha rätt känslomässigt band till något, att värdera saken för vad den är snarare än vad en tror att den symboliserar. Jag har känslomässiga band till mina saker som gör att jag tar hand om dem och trivs med dem, värderar dem för vad de tillför mitt liv. Men å andra sidan är ett av mina favoritcitat detta: "One who cannot cast away a treasure at need is in fetters." Så det kanske är skillnad ändå på hur en värderar något, och varför, och om det begränsar en eller inte.

Absolut ska man vårda sina saker. Att värdesätta något är inte likställt med att ha ett känslomässigt band.

 

[hvala]

Det där tycker jag dock är hemskt svårt att skilja på, fullt ut. En dyr klocka kan ju exempelvis vara både en statussymbol, och ett hemskt vackert objekt. Ett stort och vackert hem kan både vara en statussymbol och får oss att trivas bra hemma. Jag tror vi kan jobba på att ifrågasätta våra val, och våra inköp, varför vill jag ha just detta? Vad är drivkraften? Så att vi inte gör våra val av fel anledning. Men ofta tycker jag att statussymboler, vackra ting och bekvämlighet flätas samman.

Ja precis, vi måste ifrågasätta våra val. Varför vill en ha (t.ex.) ett stort hem egentligen, för sin egen skull eller normen att det är status? Vad är egentligen ett vackert hem och varför är det viktigt? Vill jag lägga min fritid på att scrolla inspirationsbilder på Instagram och Pinterest för att få ett vackrare hem eller borde jag lägga tiden på något jag inte anser mig ha tid med men som skulle ge mig större själslig frid?

Jag håller inte alls med om att statussymboler och vackra ting är tätt förknippat med bekvämlighet, men vi har nog olika referensramar där

 

[Angel]

Jag gillar organisationsexperter, men för mig blir det lite väl när allting ska "spark joy". Jag känner kanske inte riktigt att min durkslag sparks joy, men jag är glad över att jag har det när jag behöver hälla av vatten från något. Så det är väl lite ens balansgång det där.

Här om dagen läste jag även en tips om att man skulle behandla varje måltid som om man skulle smaka ett väldigt dyrt vin. Jag gillar verkligen idén, och jag försöker få det lite ceremoniellt och lugnt när jag ska äta. På morgonen tänder jag alltid lite ljus till frukosten och även lunchen vid datorn har sina rutiner. Men med det sagt, det skulle ju inte funka i längden heller om varje måltid ska behandlas som ett dyrt vin. Småbarnsföräldrar skulle nog skratta rakt ut åt ett sådant påstående. Ibland måste man ju bara fylla magen i farten för att få vardagen att gå ihop. Men jag ser alla de här tipsen som inspiration, och ett sunt tankesätt. Sen till vilken grad man kan applicera det i sitt liv varierar nog lite i olika perioder.

Jag får lite rysningar av att man måste bli glad över alla saker man har. Jag är enormt praktiskt lagd och några av mina "måste ha ofta" prylar är av ren praktisk natur. Tex vinterskor, slow-cookern, isskrapan till bilen osv. Inte blir jag speciellt glad över isskrapan men det känns idiotiskt att inte ha en när man kör bil på vintern. Känslor kring prylar tycker jag är snarare är något som man får av situationerna man använder prylen i och jag hatar kyla, men inte tänker jag slänga alla mina vinterkläder bara för det

Jag kör lite mer efter att de flesta av mina prylar ska ha flera användningsområden och köper i princip aldrig någonting som är rent dekorativt utan att ha en egentlig funktion.

 

[Mumma]

Jag får lite rysningar av att man måste bli glad över alla saker man har. Jag är enormt praktiskt lagd och några av mina "måste ha ofta" prylar är av ren praktisk natur. Tex vinterskor, slow-cookern, isskrapan till bilen osv. Inte blir jag speciellt glad över isskrapan men det känns idiotiskt att inte ha en när man kör bil på vintern. Känslor kring prylar tycker jag är snarare är något som man får av situationerna man använder prylen i och jag hatar kyla, men inte tänker jag slänga alla mina vinterkläder bara för det

Här måste jag hålla med, att som Marie Kondo göra sig av med hammaren för att den inte ger en glädje, och i stället använda något så opraktiskt som en stekpanna att spika med...
Ja det scenariot hade då inte glatt mig i alla fall. Inte heller att frysa på vintern utan ordentliga kläder.

 

[sjoberga]

Jag blir glad över saker som har en stor praktisk användning i mitt liv. Bra kombo då.

Jag förknippar inte heller statussymboler med bekvämlighet. Nu har jag ingen egen erfarenhet, men inte verkar det så bekvämt att ha ett jättestort hus, flera hus, båt och sportbilar man sällan använder. Bara massor av jobb.

 

[sjoberga]

Här måste jag hålla med, att som Marie Kondo göra sig av med hammaren för att den inte ger en glädje, och i stället använda något så opraktiskt som en stekpanna att spika med...
Ja det scenariot hade då inte glatt mig i alla fall. Inte heller att frysa på vintern utan ordentliga kläder.

Nej, svårt att finna glädje i att använda saker till nåt de är praktiskt odugliga till..