Minimalism

[Voeux]

Ja precis, vi måste ifrågasätta våra val. Varför vill en ha (t.ex.) ett stort hem egentligen, för sin egen skull eller normen att det är status? Vad är egentligen ett vackert hem och varför är det viktigt? Vill jag lägga min fritid på att scrolla inspirationsbilder på Instagram och Pinterest för att få ett vackrare hem eller borde jag lägga tiden på något jag inte anser mig ha tid med men som skulle ge mig större själslig frid?

Jag håller inte alls med om att statussymboler och vackra ting är tätt förknippat med bekvämlighet, men vi har nog olika referensramar där

Ja, nu skrev jag visserligen att dessa saker är sammanflätade och inte att allt är tätt förknippat med just bekvämlighet. Men jag tänker att statussymboler är just statussymboler eftersom det är saker som är eftersträvansvärda av många. God mat och dryck, stor boendeyta, teknologi som underlättar för oss. Kanske en viss ridutrustning eller en riktigt bra golfklubba. Någonting har ju blivit en statussymbol från början eftersom det är någonting som många vill ha, men kanske inte har möjlighet att skaffa sig. Om det inte var något som ansågs eftersträvansvärt hade det ju inte heller blivit en statussymbol. Så tänker jag i alla fall. Vi har exempelvis köpt en lägenhet på en relativt attraktiv adress. Det är mycket grönska här, ligger precis intill vattnet och är ändå väldigt central vilket gör att det är lätt att ta sig överallt. Dessa fördelar, som många verkar uppskatta, har givetvis gjort att priset har trissats upp och eftersom det blivit dyrt har det därmed blivit svåruppnåeligt och kan mycket väl ses som en statussymbol. Och vi trivs såklart här, eftersom det är grönt, nära vattnet och centralt. Det är lite så jag menar med att allt flätas samman.

 

[Voeux]

Jag blir glad över saker som har en stor praktisk användning i mitt liv. Bra kombo då.

Jag förknippar inte heller statussymboler med bekvämlighet. Nu har jag ingen egen erfarenhet, men inte verkar det så bekvämt att ha ett jättestort hus, flera hus, båt och sportbilar man sällan använder. Bara massor av jobb.

Fast nu rabblar du ju också en massa prylar Jag håller med om att det låter hemskt jobbigt. Men jag pratar mest om saker och ting som man eventuellt redan har. Kläder på kroppen, ett boende, en dator, en TV, en telefon osv. Att en person innehar en sak, eller flera saker, som kan räknas som statussymboler behöver ju inte nödvändigtvis betyda att personen innehar fler prylar än någon annan. Kanske bara bättre prylar, om man nu får leka djävulens advokat lite.

 

[hvala]

Ja, nu skrev jag visserligen att dessa saker är sammanflätade och inte att allt är tätt förknippat med just bekvämlighet. Men jag tänker att statussymboler är just statussymboler eftersom det är saker som är eftersträvansvärda av många. God mat och dryck, stor boendeyta, teknologi som underlättar för oss. Kanske en viss ridutrustning eller en riktigt bra golfklubba. Någonting har ju blivit en statussymbol från början eftersom det är någonting som många vill ha, men kanske inte har möjlighet att skaffa sig. Om det inte var något som ansågs eftersträvansvärt hade det ju inte heller blivit en statussymbol. Så tänker jag i alla fall. Vi har exempelvis köpt en lägenhet på en relativt attraktiv adress. Det är mycket grönska här, ligger precis intill vattnet och är ändå väldigt central vilket gör att det är lätt att ta sig överallt. Dessa fördelar, som många verkar uppskatta, har givetvis gjort att priset har trissats upp och eftersom det blivit dyrt har det därmed blivit svåruppnåeligt och kan mycket väl ses som en statussymbol. Och vi trivs såklart här, eftersom det är grönt, nära vattnet och centralt. Det är lite så jag menar med att allt flätas samman.

Fast varför vill många ha det? För att det är en norm. Det betyder inte att det är bra för en, eller praktiskt. Det finns normer om att vi ska se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, eftersträva högre klass och mer statusprylar. Medelklass sneglar på överklass för att de vill uppåt. Det betyder inte att det är det bästa.

 

[Voeux]

Fast varför vill många ha det? För att det är en norm. Det betyder inte att det är bra för en, eller praktiskt. Det finns normer om att vi ska se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, eftersträva högre klass och mer statusprylar. Medelklass sneglar på överklass för att de vill uppåt. Det betyder inte att det är det bästa.

Nej inte alltid såklart, och det är vad jag menar när jag tidigare skrev att vi måste ifrågasätta varför vi vill ha vissa saker, och till vilket syfte. Normer påverkar oss i allra högsta grad. Det jag menar är att det även kan gå hand i hand med saker och ting som är eftersträvansvärt av helt rimliga skäl. Barolo är godare än Tre Apor, och när vi köper det till lördagsmiddagen i vår allra egna ensamhet så är det inte för att det är ett statusvin. Att vi önskar ett till rum i lägenheten är för att vi önskar få plats med ett barn osv.

 

[Bluefish]

Nu har tråden utvecklats lite men bidrar ändå med min längtan efter ett mer minimalistiskt liv. Eller åtminstone hur jag tror att det hade känts. Fast sen kör jag fast lite, för det är nog inte mycket prylar som skaver utan mycket måsten? Men det klart, mer saker som pockar på uppmärksamheten adderar ju till vad som redan snurrar i skallen. Ingen som kommer in hos mig skulle tro att jag är minimalist, men jag har inte fler saker än jag har användning för/tycker om(förutom garderoben som är i behov av inventering).

Syftet för mig är att känna en ro och en förnöjsamhet för det jag har, även om andelen prylar som jag egentligen bara har för att de är "fina" är för många för att vara riktigt engagerad. Eller snarare oengagerad men att konsumera mindre ger så mycket tillbaka.

 

[Bison]

Absolut ska man vårda sina saker. Att värdesätta något är inte likställt med att ha ett känslomässigt band.

Vad är det för fel på att ha känslomässiga band till vissa saker?
Jag har saker jag fått i present och ärvt från mina föräldrar som jag både värdesätter och har väldigt starka känslor för.

I övrigt är jag inte mycket för status, lyx och flärd.

 

[sjoberga]

Nej inte alltid såklart, och det är vad jag menar när jag tidigare skrev att vi måste ifrågasätta varför vi vill ha vissa saker, och till vilket syfte. Normer påverkar oss i allra högsta grad. Det jag menar är att det även kan gå hand i hand med saker och ting som är eftersträvansvärt av helt rimliga skäl. Barolo är godare än Tre Apor, och när vi köper det till lördagsmiddagen i vår allra egna ensamhet så är det inte för att det är ett statusvin. Att vi önskar ett till rum i lägenheten är för att vi önskar få plats med ett barn osv.

Fast det är normstyrt till del också, exempelvis det där med rummet. Vi fick oombedda synpunkter från omgivningen när inte barnen kunde ha egna rum (bor i litet hus på knappt 115 kvm med som flest 7 personer även om just det var ett kort tag). (Sedan finns det såklart även praktiska och andra skäl till att man önskar det.)

Har inte valt ett liv som på särskilt många sätt kan kallas minimalistiskt. Exempelvis är ägandet av 2 bilar ofrånkomligt och del av försörjningen kommer från att hålla 15-tal djur i 400-kilosklassen. Äger dock betydligt färre prylar än för 5 år sedan och det går raskt nedåt!

Ser och fattar nu att det var precis det du skrev, det är en blandning av normer och andra skäl.

 

[Voeux]

Fast det är normstyrt till del också, exempelvis det där med rummet. Vi fick oombedda synpunkter från omgivningen när inte barnen kunde ha egna rum (bor i litet hus på knappt 115 kvm med som flest 7 personer även om just det var ett kort tag). (Sedan finns det såklart även praktiska och andra skäl till att man önskar det.)

Har inte valt ett liv som på särskilt många sätt kan kallas minimalistiskt. Exempelvis är ägandet av 2 bilar ofrånkomligt och del av försörjningen kommer från att hålla 15-tal djur i 400-kilosklassen. Äger dock betydligt färre prylar än för 5 år sedan och det går raskt nedåt!

Ser och fattar nu att det var precis det du skrev, det är en blandning av normer och andra skäl.

Håller helt med! Oombedda råd baserat på normer är dessutom hemskt ovälkomna.

Själva bor vi på 38 kvm i en minitvåa, så vi skulle nog rent praktiskt behöva mer yta om det blir familj Men vi planerar ändå att kunna bo där med bebis något år, minst.

 

[sjoberga]

Finns det någon variant av minimalismen som handlar mer om att bara ha prylar man verkligen har nytta och glädje av, och vårdar, i kombination? Där man försöker ta bort (helst aldrig befatta sig med) alla prylar som hamnar i förråd och används bara sällan? Och tar bort all konsumtion som inte är till för att mottagaren ska känna glädje (dvs dissa allt som är till för att andra än mottagaren ska reagera på något sätt, dvs normerad glädje)?

Jag tänker en minimalism där det är 100% i linje med att köpa en verkningstång som har ett högt pris, som man använder ofta, vårdar bra och håller minst livstid och som bara finns för det ändamålet (inte för att visas för andra). Även om jag snöat in på den lilla del som handlar om konsumtion och prylar....

 

[Exile]

Finns det någon variant av minimalismen som handlar mer om att bara ha prylar man verkligen har nytta och glädje av, och vårdar, i kombination? Där man försöker ta bort (helst aldrig befatta sig med) alla prylar som hamnar i förråd och används bara sällan? Och tar bort all konsumtion som inte är till för att mottagaren ska känna glädje (dvs dissa allt som är till för att andra än mottagaren ska reagera på något sätt, dvs normerad glädje)?

Jag tänker en minimalism där det är 100% i linje med att köpa en verkningstång som har ett högt pris, som man använder ofta, vårdar bra och håller minst livstid och som bara finns för det ändamålet (inte för att visas för andra). Även om jag snöat in på den lilla del som handlar om konsumtion och prylar....

Jag kanske är dum men är det inte den typen av minimalism som nämnts?

Jag vill tro att jag lever så iaf. Jag ser mig själv som minimalist men det betyder inte att jag inte köper saker, och inte heller att jag alltid köper begagnat i första hand osv.

För mig har det mycket handlat om att förenkla för att få mindre "skräp" i mitt liv både fysiskt och psykiskt. Jag behöver inte fundera så himla mycket på om jag ska köpa den där tröjan eller det där smycket för jag ska inte ha nåt, jag behöver det inte.

Jag köpte ganska nyligen en robotdammsugare. Den underlättar otroligt i vardagen och hjälper mig med städning (som jag hatar) vilket ger mig mer tid att göra som jag vill med. Det är ju en ganska dyr pryl men den förenklar ändå vardagen.

 

[strawberrysylt]

Tycker den har fungerat väldigt bra faktiskt. Vill inte spara på massa saker för att jag kanske, eventuellt har användning för dem om fem år
Då hade jag drunknat i prylar och kläder.

Hmm, ja jag borde nog börja tänka mer så ändå!

Jag trodde ju jag var bra på att rensa, men nu undrar jag vart jag fick det ifrån .
Har ju rensat i garderoben den senaste veckan och rensar i förrådet idag...

Jag tror att jag behöver komma över den där rädslan att "jamen tänk så gör jag mig av med den och ångrar mig!", men alltså många saker är ju inte oersättliga direkt?

Om det är saker jag inte känner nåt känslomässigt för eller som jag vet att det inte är svårt att få tag i igen om jag ångrar mig, då kan jag väl göra mig av med dem?

Jag menar, det går ju faktiskt att skaffa en annan, om jag nu skulle behöva en x i framtiden?
Och att jag kanske behöver tallrikar, men de jag har använder jag inte, då är det ju inte just de tallrikarna jag faktiskt ska ha?

Långt babbel, inte så mycket svar till just dig egentligen, utan mest allmänna tankar härifrån min överfulla lgh...

 

[lil-sis]

Ja vore nice.
Får vänta tills jag byter boende. Och ev personlighet