"Mobbad"i skolan

[charmant]

Min pojke är snart 9 år och går i 3:klass.Stora grabben ju
Nu är det så att han har massor med kompisa i skolan,är populär och så bland vänner,spelar fotboll och tjejerna verkar tycka att han är ganska söt.Så långt är ju allt frid och fröjd.men...stort MEN.I hans klass går det en pojke som är på min son nästintill dagligen och slår,spottar på honom,kunffas och kastar saker på honom.Detta händer både i klass rummet och på rasterna.Min son kom hem häromdagen med ett stort sår på hakan efter att han fått en smäll av sin plågoande.Vi har pratat med hans fröken och en elev assistent men inge nbättring har skett.det enda som hänt var att vi fick hem ett brev från hans fröken en dag....Min son hade gett igen.han som annars är ganska lugn hade slagits.När vi pratade med honom om det så säger han att han fått nog och inte vill gå i skolan längre.Varje morgon är en kamp och jag får hela tiden"locka"honom med roliga saker som kommer att hända i skolan just den dagen tex jumpa,slöjd mm.
nu är det så här att pojken som är på min son tydligen har någon sjukdom typ adha,aspergers elelr liknande och har en assistent men föräldrarna vägrar utreda honom trots skolans uppmaningar och dom vill ha honom kvar i en vanlig klass trotsatt han inte klarar av detta socialt.det är inte bara min son han är på utan aven andra men min är mer utsatt enligt lärarna.
Vi har ringt rektorn som lovade att göra någon men inget har hänt.
vad sjutton ska jag göra?Jag får ju tvinga en gråtandes pojke till skolan vissa dagar,se hur ledsen han är när jag släpper av honom vid skolan,försöka trösta honom när han kommer hem osv.
han har blivit så skoltrött och slarvar med läxorna om vi inte tjatar och åter tjatar.
någon som har några tips och råd?Tacksam för svar.

 

[charmant]

Sv: "Mobbad"i skolan

Oj vad långt det blev.Hoppas att någon orkar läsa det ialla fall.:smirk:

 

[zilla]

Sv: "Mobbad"i skolan

Ring och prata med hans föräldrar . ..tjata på rektorn tills något blir gjort. vet läraren om att han inte vill gå till skolan .?
Stå på dig tills du ser en bättring.(och ge mängder av kramar) ....

 

[Stisse]

Sv: "Mobbad"i skolan

Kan du hålla din pojke hemma ett par veckor
välförsedd med läxor i ren protest tills de gör
något mer för att lösa problemet.
Skolan är tvungen att agera!

Ingen ska behöva må så dåligt och få ångest
när de går i skolan eller ska till skolan.

 

[jea78]

Sv: "Mobbad"i skolan

tyvärr så får du inte hålla dina barn hemma från skolan medvetet, då kan polisen koplas in, så var det iallafall när jag var liten.

charmant:
stå på dej, ge dej inte. Din son har lika stor rätt som alla andra att ha det bra i skolan, det är ju faktiskt din sons framtid som står på spel.
Lycka till
Styrke kramar till dej och din son

 

[Stisse]

Sv: "Mobbad"i skolan

Jo det går nog bra om pojken mår psykiskt dåligt
och vägrar gå till skolan.

 

[charmant]

Sv: "Mobbad"i skolan

Läraren vet hur han känner det.hans föräldrar brur sig inte osv.jag tjatar nu på rektorn att nåt ska göras.Får se vad som händer efter lovet.
jea78:tackar....styrke kramar kan behövas ibland

 

[Stisse]

Sv: "Mobbad"i skolan

Kanske det kan ordnas ett möte där
lärare, föräldrar samt barn är närvarande.

Lycka till i alla fall.

 

[charmant]

Sv: "Mobbad"i skolan

Stisse:jag har faktiskt några gånger låtit honom vara hemma då det har varit allt för jävligt på morgonen men eftersom han komemr efter i skolan och har det jobbigt så lönar det sig tyvärr inte då skol arbetet blir lidande.

 

[Stisse]

Sv: "Mobbad"i skolan

Jag förstår! min idé var en ytterlighet, kanske dåligt genomtänkt ;-)
Ledsamt det där med att det blir jobbigt för er alla
när ni ska till skolan på morgonen. Sånt slukar energi.
Hoppas verkligen att det löser sig.

 

[charmant]

Sv: "Mobbad"i skolan

Tackar.ja visst tar det energi.ett möte med alla inblandade är väl mitt nästa "drag"om inte rektorn gör nåt efter lovet nu.

 

[jea78]

Sv: "Mobbad"i skolan

Jo det går nog bra om pojken mår psykiskt dåligt
och vägrar gå till skolan.

då har dom ändrat det på senare tid då, mina föräldrar lät mej var hemma, det slutade med en anmälan hos polisen, ett tele samtal från dom till mina föräldrar och jag var tvungen att gå till skolan igen.
Hade dom forstatt att ha mej hemma kunde det ha slutat med fängelse straff.

 

[Halvhalt]

Sv: "Mobbad"i skolan

Så här tänker jag när jag läser det du skriver.
Det finns några olika aspekter på problemet som var och en kräver sin egen lösning. För det första och naturligtvis främsta handlar det för dig om hur din son mår och påverkas av den här andra pojken och hur han upplever sin egen skolsituation just nu. För det andra handlar det om det som konkret händer och sker under skoltid i form av trakasserier och mobbing från den andra pojkens sida. För det tredje handlar det om det sätt på vilket skolan och föräldrar gemensamt hanterar situationen. Alla dessa aspekter hör ihop men kan faktiskt samtidigt till viss del bemötas var för sig. Det finns inte en given lösning för alla bitar. (Förutom det faktum att den andra pojken helt plötsligt bara upphörde med mobbingen av sig själv förstås...)

Jag tror att det viktigaste för oss som föräldrar í sådana här situationer är att i möjligaste mån hjälpa vårt barn till lösningar som de själva kan kontrollera. Det är alltid snabbaste vägen till en positiv förändring. Då är de dessutom inte lika beroende av andras agerande, t.ex. lärare, rektorer eller andra föräldrar. Detta kan vara svårt men ändå alltid värt att anstränga sig för att göra. I ditt fall kan det handla om att tillsammans med din son försöka hitta konkreta lösningar på hur han skall lyckas undvika vissa situationer och på bästa sätt hantera andra som inte går att undvika. En nio-åring är redan oerhört verbal och dessutom uppfinningsrik och borde i förtroliga samtal med dig kunna vända och vrida på det som händer i skolan för att hitta alternativa lösningar och strategier som han testar och sedan utvärderar tillsammans med dig. Då blir han själv AKTIV och lösningsfokuserad istället för ett "passivt offer" som tappar mer och mer självförtroende och tilltro till sig själv och sin förmåga att hantera konflikter. Uppenbarligen har han själv prövat en strategi - att ge igen - i brist på annat. På sätt och vis har en från honom konstruktiv vilja till förändring tyvärr resulterat i en destruktiv handling. Det är denna egna vilja till att själv förändra sin situation som är källan till den kraft ni skall använda, men DU som förälder måste förse honom med acceptabla lösningar - konkreta lösningar att prova i skolvardagen! Här är era ständiga samtal och er gemensamma fantasi den avgörande faktorn. Faran är att man som förälder i sin frustration och upprördhet lägger ALLT sitt fokus på att försöka förändra det som händer i skolan, lärarnas sätt att agera, rektorns sätt att leda eller andra föräldrars sätt att hantera sina barn. Problemet är att om man gör det så sviker man omedvetet alltför ofta sitt barn, trots all välmening, för de befinner sig på en helt annan nivå - VARJE DAG - där ingenting egentligen ändras medan vuxenvärlden diskuterar och argumenterar och "byråkratiserar" i jakt på syndabocken...

VISST ska vi sätta igång samhällets maskinerier och reagera när barnen far illa i skolan och saker behöver tas itu med, MEN den viktigaste aspekten är lika fullt att hjälpa ens barn att klara sin situation i vardagen under tiden. Det är i den uppgiften vår framgång eller vårt misslyckande som en trygg och stöttande förälder visar sig. Inte i hur högt vi skriker på vuxenvärldens barrikader. Detta är också viktigt men ger inte det direkta och livsviktiga stöd som våra barn behöver för att klarar livets svårigheter och prövningar med bevarad tro på sig själv och sin egen förmåga.

Så, vad blev det av detta långa inlägg. Jo, mitt råd är att OAVSETT hur du väljer att hantera situationen gentemot skolan så har du inga garantier för att det leder till den önskade förändringen, och framför allt brukar sådant ta tid. Därför är det ännu viktigare att du inte omedvetet för över din egen frustration och känsla av hjälplöshet inför situationen på din son, utan istället tillsammans med honom blir en aktiv problemlösare. Våga TRO att ni två tillsammans kan hitta lösningar på hans problem och visa din son att du har förtröstan och tilltro till honom. Ingjut mod och egenvärde i din son och uppmuntra honom att se lösningar och stärk och bekräfta honom när han hittat sätt att hantera saker på som fungerar för honom. Gör inte det misstag som så många gör när barnen drabbas av problem i skolan, nämligen att förstärka det negativa i missriktad sympati.

Gör vad du kan för att skapa en konstruktiv dialog med skolan och övriga föräldrar. Men under tiden lyssna på din son och känn med honom med hjärtat - men vägled honom alltid med hjärnan.

Lycka till och många kramar/Halvhalt

 

[charmant]

Sv: "Mobbad"i skolan

Tack halvhalt.
Jag prata med min son dagligen och vi har kommit fram till tex att han ska gå i väg om han blir påhoppad,säga sluta till den andra pojken.Hålla sig från honom på rasterna."Skvallra"till fröken när det hänt något så hon får veta allt som sker dagligen.
Ofta känns det som om lärarna och lite "blinda" på vad som händer på rasterna osv.
En enda person har reagerat på vad som händer och det är en fritids fröken från min sons förra fritids.Hon lovade att hjälpa oss så vi får hålla tummarn för att hon kan hjälpa oss att driva detta vidare.0

Nu ligger ju mycket i att den andre pojken kanske har en störning och då kanske han inte ens fröstår att det han gör är fel osv.Han måste ju också få hjälp och det är inte mitt ansvar utan hans föräldrars sak att ta tag i men dom gör verkligen inte det...synd om pojken i grund och botten men även om man har en sjukdom så får man inte betee sig hur som helst.Han har ju en elev assistent men hon är bara med på lektionerna och aldrig på rasterna osv.

Hmmm,just nu känns allt så rörigt,alla lovar att göra saker men inget händer känns det som.
Pojkens föräldrar borde ju vilja hjälpa sitt barn till ett bättre beteende tycker man väl?
Vi får väl se vad som händer,är så otroligt trött på allt tjafs dagligen och all gråt från min pojkes sida.
Man blir ju mörkrädd när man läser om barn som är i 10 års åldern frågar sina föräldrar hur man hänger osv....ska min pojke behöva känna så om inget görs?
Min pojke är glad och verkar må bra i övringt när han är hemma och leker med sina kompisar och på fotbollspanen är han en av de duktigaste i laget och mycket uppskattad men även här finns den andre pojken och "förstör"min sons största intresse.Fotbollen!
Men när han ska till skolan så är det som att vända blad...från en glad trygg kille blir han en ledsen liten kille som vill sitta intill mamma i soffan.
Det blir väl till att lägga alla energi på detta för att få ett slut.hur mycket ska man orkar och tåla egentligen?

 

[cirkus]

Sv: "Mobbad"i skolan

Väldigt märkligt med föräldrar som inte VILL hjälpa sitt barn. Har inte skolan någon form av rättighet här att begära en utredning ?

Fy vad svårt att inte nå fram. har du någonsin försökt att prata med själva pojken ? Vad säger han ?

Barn med AS har ofta oerhört svårt att läsa andra människor, kanske kan NI göra en överenskommelse du, han och din pojke så att han förstår att NEJ, så får man inte göra ? Eftersom han inte tycks fatta att det han gör inte är okej.

Se är en fråga också, vad gör din son ? Han måste ju göra NÅGOT för att den här killen skall bli som han blir, han kanske inte ens är medveten om det, men om et nu finns tex AS i bilden så kanske han går något som gör att det slår slint. Försök att hitta vad det kan vara.

Är det BARA detta som gör att skolan är jobbig ? Det är ju alltid lätt att skylla på nån som uppenbart inte är snäll ? Han kanske har svårt för nånting de håller på med eller så ställs et för jobbiga krav på honom ? Min son tex får gärna ont i huvudet om han vet att det skall hända ngt i skolan som han inte behärskar.

 

[cewe]

Sv: "Mobbad"i skolan

Jag tycker du ska kräva att det finns vuxna ute på rasterna.
Din son ska absolut kunna känna sig trygg, hur ska han annars kunna lära sig något.

Jag lider verkligen med dig, har varit i precis samma situation med TVÅ av mina barn. Det är inte roligt man känner sig så maktlös.

Den äldsta är 15 och har just börjat få tillbaka sitt självförtroende.
Han fick byta klass i sexan för då blev det ohållbart, det var tyvärr lite för sent. Nu börjar han få tillbaka sitt självförtroende igen.

 

[charmant]

Sv: "Mobbad"i skolan

Cirkus:vad jag vet och vad lärare mfl säger så gör inte min son något.Alla som blir mobbade gör väl inget för att utsättas för det????
Denna pojke har som sagt någon störning och min son är väl ett lätt offer då han är så känslig och mjuk.
Jag vet vad AS är då jag jobbar med vuxna med den diagnosen...denna pojke har mycket som tyder på denna sjukdom.

 

[charmant]

Sv: "Mobbad"i skolan

Enligt lärare,utvecklingssamtal mm så har min pojke inga problem med inlärningen i skolan inom något ämne.han ligger bra till i skolan men självklart blir det jobbigt att arbeta då en annan elev kan gå fram och slå honom med knytnäven på axeln eller kasta sudd i huvudet på honom.jag skulle inte kunna sköta mitt jobb jag helelr om någon var dum mot mig.

 

[charmant]

Sv: "Mobbad"i skolan

Jag tycker du ska kräva att det finns vuxna ute på rasterna.
Din son ska absolut kunna känna sig trygg, hur ska han annars kunna lära sig något.

Jag lider verkligen med dig, har varit i precis samma situation med TVÅ av mina barn. Det är inte roligt man känner sig så maktlös.

Den äldsta är 15 och har just börjat få tillbaka sitt självförtroende.
Han fick byta klass i sexan för då blev det ohållbart, det var tyvärr lite för sent. Nu börjar han få tillbaka sitt självförtroende igen.

Usch vad hemska att höra.Att det ska få gå så långt.Vi har ju haft funderingar på att byta skola också men tycker vä linte att problemet ligger hos oss utan den andra pojkens föräldrar och skola.
Vi har försökt få ut mer vuxna på rasterna men dom säger att dom inte ha tillräckligt med folk till det???

 

[Basilika]

Sv: "Mobbad"i skolan

Min äldsta son är lika gammal som din.
Det som tagit skruv när min son varit ute för liknande saker är när jag själv ringt upp förövarens föräldrar och berättat vad som hänt och bett dem be sitt barn att be min son om ursäkt. Och det har vi själva "råkat ut" för när min son tagit ut trakasserierna på andra barn, och det är ju inte vad man längtar efter som förälder.