När hjärnan och hjärtat vill olika (antal barn)

[turbofling]

Som kvinna måste det vara enormt stor skillnad på livet här och i Österrike - självförsörjande med egen yrkeskarriär och eget boende, eller hemmafru i svärföräldrarnas hus?

Jag har aldrig varit mamma i Sverige och aldrig levt utan barn här (flyttade när äldsta var 3 veckor) sa jag kan inte riktigt jämföra. Just nu är jag föräldraledig och sen vill jag jobba men inte heltid, sa lite vill jag inte träffa barnen (och inte min sambo heller). Sen är det inte svärföräldrarnas hus, varan del är varan och inte min svärfars. Vi har själva betalat bygget och sa är det för dom flesta här. Antingen ärver man huset/tomten eller sa bygger man själv sin del.

 

[Kattennizze]

Ja, städhjälp är nog nästan normen, det är inte så dyrt, men barn tar ju ändå tid, även om man har råd och möjlighet att ta hjälp med dem. Hur det nu är så måste man ju ändå vara gravid med dem, föda dem och vara föräldraledig med dem, och att ha en inneboende barnflicka som kan ta all vab, vaknätter och lämna/hämta på dagis uppfattar jag som mindre vanligt. Jag känner iaf ingen som har det så, möjligen släkt som rycker in (nästan en förutsättning, om båda jobbar heltid och reser i jobbet).

När du säger att rika människor har fyra-fem barn, menar du generellt i samhället, eller i ditt umgänge? I mitt umgänge är det inte så, av den enkla anledningen att de som har fyra-fem barn av förklarliga skäl inte har hunnit satsa fullt ut båda två på yrkeslivet. Då har man prioriterat familjelivet istället. Jag känner folk som har stora våningar i innerstan, men då är båda föräldrarna framgångsrika yrkesmässigt, och de har bara två barn. Det kan säkert vara annorlunda i kretsar där man ärvt pengarna och det är mer traditionella könsroller, men i innerstan här är det väldigt många som är mer progressiva och har ärvt kulturellt snarare än ekonomiskt kapital.

Nej nej, jag umgås inte med rika människor alls på det sättet utan det var när jag växte upp och nu hör jag ju talas om dem via bekantas bekanta typ. Och av mina begränsade studier har jag iakttagit just detta att de verkar ha många barn och kvinnan ofta är hemma och shoppar och de har hemhjälp (barnflickor, städhjälp, hjälp vid fester osv) Faktiskt, år 2015. Men det är väl en mkt snäv krets vi pratar om här. Bland de jag umgås med finns det alla varianter, de flesta har dock tre eller fyra barn men har ingen hemhjälp och kvinnorna är välutbildade och jobbar. Det jag har märkt är att de har mycket hjälp av släkten, men så bor jag i Norrland och inte i Stockholm och där i fjollträsk är ju många inflyttade utan sina släktingar och så.

 

[Freyja_bus]

Kl

Jag har ju som du vet också tre barn, i nästan samma ålder som dina (yngsta är något äldre, nu 16 månader).

Jag har alltid känt att jag vill ha tre barn. Efter de två första som kom med 1,5 års mellanrum tyckte maken att det var stopp. Jag kände väldigt starkt att det bara måste bli ett till barn, det var en jättestor sorg för mig att inse att det kanske inte skulle bli så. Efter ett tag ändrade han sig ändå, tack och lov, och när mellandottern fyllde 3 år föddes minstingen!

Nu känner jag mig nöjd. Jag har inte alls samma bottenlösa, hysteriska, kroppsliga längtan efter ett till barn, som jag hade efter ettan och tvåan. Jag känner att det är lagom såhär om man ska kunna räcka till som man vill. För mig är det viktigt att kunna ge varje barn egentid och att samtidigt kunna umgås mycket tillsammans som familj. Med de tre vi har nu fungerar det oftast så som jag vill, även om vissa perioder är jobbigare än andra. Vår minsting är verkligen helt galen just nu och kräver konstant uppmärksamhet, vilket ibland känns jobbigt och lite orättvist mot de två stora (och visst, de klagar inte och har ju varandra, men jag vill ju kunna ge MIN tid till dem). Men jag vet ju att det kommer nya tider fortare än kvickt

Så. Även om jag känner att det är bra såhär med tre barn, så har jag ändå jättesvårt att göra mig av med alla bebisgrejer! För skulle det råka bli en fyra hade jag ju inte blivit ledsen ändå Jag älskar att vara gravid och föda barn och ha den där lilla varma, goa bebissnuffsen i sjalen, och jag älskar livet som småbarnsmamma, så nog skulle jag greja det alltid! Och visst känner jag en liten sorg över att aldrig få uppleva allt det där igen. Så jag tänker att jag kanske får bli barnmorska istället, ha ha

Och så skaffade vi en liten valp just också, det känns också himla bra!

 

[turbofling]

Jag kände aldrig en jättestark längtan efter en tredje som du Freyja, det var egentligen lite som nu. En del av mig ville men en del av mig kände att det var bra med tva.

Men visst kände du ett tag att du ville ha en fyra eller har jag blandat ihop dig med ngn?

Min svägerska och hennes man far en bebis i sommar, det far mig att bade längta efter att ga igenom samma som henne samtidigt som jag tänker att jag kan bebisgosa med deras bebis da och da (dom bor i samma hus sa vi bor nära).

Jag försöker övertala mig själv om att det är bra som det är nu, för det är det.

Barnmorska skulle vara ngt, men jag tror det blir svart med spraket för mig och att det är väldigt svart att komma in pa den utbildningen här.

Jag skulle ocksa vilja ha en hund, men det säger sambon tvärnej till. Han blev svart biten av en hund som barn och har sen dess svart för hundar.

 

[Freyja_bus]

Alltså, jag har nog känt några gånger att en fyra inte skulle vara helt fel, men jag har inte känt samma starka längtan som med de andra.

Jag älskar att vara gravid och föda barn och hela den biten och skulle gärna göra om det flera gånger, men det är ju bara en pyttedel av föräldraskapet och använder jag hjärnan så känner jag mig ändå tillfreds med att det inte ska bli fler barn.

 

[turbofling]

Sa är det nog för mig ocksa, egentligen. Jag har bara lite svart att acceptera det.

 

[Ajda]

Kommer man inte alltid bli sugen på en bebis med jämna mellanrum?

Både jag och sambon tycker 2 barn räcker. Men visst blir jag sugen ibland.
Just nu är jag väldigt nöjd med dom två vi har. Minstingen är trotsig och "kan inte" just nu, så jag är rätt mättad på föräldraskap haha.

 

[Girasol]

Vi har tre underbara barn (snart 6 ar, 4 ar och 9 manader). Efter manader av funderade har min man nu sagt att tre barn räcker och delvis haller jag med honom men mitt hjärta gör det inte. Jag har sa svart att fa in att jag aldrig mer ska fa uppleva känslan av att ha en växande bebis i magen, allt spänning om vad det är för en liten person, förlossingen och första gangen man ser sin lilla bebis, bebisbubblan och att fa se alla utvecklingssteg under det första aret, aldrig mer fa använda dom där minikläderna, aldrig mer liggdelen pa vagnen.
Ja, ni hör ju.

Det är bara 1,5 ar mellan mina äldsta och dom är väldigt tajta. Jag är rädd att minstingen (3,5 ar mellan henne och mellanbarnet) kommer att bli utanför sa en del av mig vill att hon ska ha ett syskon i nära alder ocksa, fast jag vet att det inte är en garanti för att dom blir bra kompisar.

Men samtidigt sa blir allt mer komplicerat med fyra barn, en vanlig bil fungerar inte längre, jag vill gärna aka "hem" till Sverige ngn gang per ar och barn betalar nästan fullt pris pa flyget sa det blir dyrt, jag vill ha tid för alla barnen (nu är inga problem med dom växer, sen kommer läxor och mer hobbys).

Hur har det varit för er? När har ni känt er nöjda med antalet barn och försvinner den där bebislängtanen?(skulle vi fa en fyra, kommer jag da längta efter en femma?)

Orkar bara fatta mig kort, har alltid velat ha många barn, nöjde mig dock med tre som råkade bli fyra. Steriliserade mig id fjärde eftersom kroppen inte tål hormoner och frågan om den skulle orka med fler (ryggen). Skilde mig.. tänkte mi ett stilla singelliv i minst tio år Men så stod han där en kväll.. Blev ett par dater och redan på andra daten kom så: jag vill ha egna barn. Bästa han kunde sagt, jag visste vad jag hade att deala med och han fick veta exakt vad jag stod i frågan. Så bara att fundera om vi tyckte det var värt att satsa på ett förhållande eller bryta på en gång. Nu föddes första av de två barn vi planerat för, men tyvärr blir det inga fler. Ivf som kostat oss 150 000:- är inte orsaken, utan den komplikationsfyllda graviditeten där vi förlorade ett av två början och sedan en katastrofförlossning där jag med nöd och näppe klarade livet, för att läkarna skulle klara rädda min livhanke så tvingades de operera bort min livmoder för att stoppa blödningarna. Så här blev det definitivt stopp i barnalstrandet. Jag sörjer detta enormt, inte så mycket att jag nästan dog, för jag lever ju, men att valet inte längre är mitt/vårt om ett framtida syskon. Det biter mig hårt i själen minst ett par gånger per dag. Klyschigt kan tyckas alla som säger att- ja men ni fick ju en alla fall och du har ju fyra sen innan. Det är ingen tröst och direkt idioti att säga. Förlusten är där i alla fall, kanske ännu mer pga att ena tvillingen inte orkade graviditeten. Nåja det är bara att ge det tid, för tid läker många sår eller i alla fall gör dom mindre känsliga.

I övrigt: våga vägra minibuss!!! Jag kör Mitsubishi Pajero 7sitsig. En underbar bil utom i plånboken. Stor, tung, törstig, stadig och alldeles underbar bil att ratta. Ska alla med så blir det dock tajt för barnvagnen.. Men även vagnmässigt har jag inte köpt någon lien klen grej, bor ju på landet och den ska klara hästhagar och skogsvägar etc.

 

[ako]

@Girasol kan man alltså få barn via ivf om man är steriliserad? Är det med egna ägg eller via äggdonation då? Bara nyfiken :-)!

 

[Girasol]

Kommer man inte alltid bli sugen på en bebis med jämna mellanrum?

Både jag och sambon tycker 2 barn räcker. Men visst blir jag sugen ibland.
Just nu är jag väldigt nöjd med dom två vi har. Minstingen är trotsig och "kan inte" just nu, så jag är rätt mättad på föräldraskap haha.

@Girasol kan man alltså få barn via ivf om man är steriliserad? Är det med egna ägg eller via äggdonation då? Bara nyfiken :-)!

Japp kan man, fast man får betala allt själv, dvs inte via landstinget/regionerna. När man steriliseras så bryter man förbindelsen mellan äggstockar och livmoder. Detta kan ske på olika vis, i mitt fall skar man av äggledarna och sydde ihop var ände för sig men man kan även gå in via slidan och placera en stent i varje äggledare som då växer samman och medför att passage inte kan ske. I övrigt är det inga förändringar för kroppen, man har sin normala menscykel och ägglossning och allt. För att maximera vid ivf så behandlas man helt enligt vanliga protokoll med målet att få ut så många ägg som möjligt då man vill ha toppägg och rutinen skiljer sig inte åt. Så att sterilisera sig idag är inget definitivt beslut att inte kunna skaffa barn i framtiden, men det kostar som sagt var och vår dotter har hittills kostat 150 000:- att tillverka totalt. Värd varenda krona .
Det innebär även att an ju går privat -alltså inga vårdköer utan vi behövde endast vänta in mensen för att köra igång. Sedan är det aldrig garantier att det faktiskt blir ett barn, vilket det inte alltid blir på naturlig väg heller. Vi gjorde 3 försök, varav första blev ett ma, andra försöket tog sig inte och tredje blev dottern + död tvilling men graviditetsresan och förlossningen var allt annat än trevligt och inget jag kommer genomgå igen eftersom man hamnade i kritiskt läge och tvingades operera bort livmodern under förlossningen för att rädda mitt liv. Det sörjer jag, för planen var ändå två små nu.. MEN hade de klarat livmodern så hade jag ändå inte chansat på en gång till eftersom riskerna och komplikationerna var så stora -visade det sig i efterhand. Så även läkaren sa det -du behöver inte leka med döden mer nu, vi har varit rejält oroliga och en graviditet till hade definitivt försatt dig i det läget du genomgick nu... OCH så jädra smärtsamt detta varit så neej inte en chans i havet. Fruktansvärt var namnet om jag ska vara ärlig.

 

[Kattennizze]

@Girasol fy vad hemskt det du har gått igenom. När jag fick ta bort min sista äggledare blev det en sorgeprocess. Det är ju förstås skillnad gentemot att ta bort sin livmoder. Tur att allt ändå gått bra för er. Hade jag kunnat få barn på naturlig väg hade jag gärna skaffat fler barn.

 

[Girasol]

@Girasol fy vad hemskt det du har gått igenom. När jag fick ta bort min sista äggledare blev det en sorgeprocess. Det är ju förstås skillnad gentemot att ta bort sin livmoder. Tur att allt ändå gått bra för er. Hade jag kunnat få barn på naturlig väg hade jag gärna skaffat fler barn.

Ja usch, det här vill jag inte göra om, även om det var värt det. Fast sorgen över det barn vi gärna hade försökt skaffa till, kommer nog vara ganska närvarande ett långt tag framöver, ffa för mig. Vet inte riktigt hur sambon tänker. Han är nog mest glad över att både jag och dottern är i livet. Honom skickade jag till jobbet idag, för halvdag likaså imorgon, så han får lite fokus på annat då han behöver det, fast han tycker det är skönt att vara hemma också. Men vi reder oss och jag tror han känner sig trygg med att gå till jobbet -att kunna hänga upp livet på något normalt för att kunna bearbeta. Här hemma är ju inte det mest konstruktiva att bearbeta saker just nu. -så jag passar på att inte tänka hela tiden, utan försöker få ihop sista tentan, så jag kan lägga det stressmomentet åt sidan och sen kan jag få bryta ihop på riktigt. Sy det där babynestet jag planerade att sy i god tid innan hon föddes osv osv. Nåja var sak har sin tid -ibland samtidigt

 

[ako]

Ja usch, det här vill jag inte göra om, även om det var värt det. Fast sorgen över det barn vi gärna hade försökt skaffa till, kommer nog vara ganska närvarande ett långt tag framöver, ffa för mig. Vet inte riktigt hur sambon tänker. Han är nog mest glad över att både jag och dottern är i livet. Honom skickade jag till jobbet idag, för halvdag likaså imorgon, så han får lite fokus på annat då han behöver det, fast han tycker det är skönt att vara hemma också. Men vi reder oss och jag tror han känner sig trygg med att gå till jobbet -att kunna hänga upp livet på något normalt för att kunna bearbeta. Här hemma är ju inte det mest konstruktiva att bearbeta saker just nu. -så jag passar på att inte tänka hela tiden, utan försöker få ihop sista tentan, så jag kan lägga det stressmomentet åt sidan och sen kan jag få bryta ihop på riktigt. Sy det där babynestet jag planerade att sy i god tid innan hon föddes osv osv. Nåja var sak har sin tid -ibland samtidigt

Får man fråga om komplikationerna hade något samband med att du bar steriliserad eller om det bara blev så ändå?

Stort Grattis i alla fall till dottern!!! Förstår nu att hon är alldeles ny (fattade inte det först). Kram

 

[Kattennizze]

Ja usch, det här vill jag inte göra om, även om det var värt det. Fast sorgen över det barn vi gärna hade försökt skaffa till, kommer nog vara ganska närvarande ett långt tag framöver, ffa för mig. Vet inte riktigt hur sambon tänker. Han är nog mest glad över att både jag och dottern är i livet. Honom skickade jag till jobbet idag, för halvdag likaså imorgon, så han får lite fokus på annat då han behöver det, fast han tycker det är skönt att vara hemma också. Men vi reder oss och jag tror han känner sig trygg med att gå till jobbet -att kunna hänga upp livet på något normalt för att kunna bearbeta. Här hemma är ju inte det mest konstruktiva att bearbeta saker just nu. -så jag passar på att inte tänka hela tiden, utan försöker få ihop sista tentan, så jag kan lägga det stressmomentet åt sidan och sen kan jag få bryta ihop på riktigt. Sy det där babynestet jag planerade att sy i god tid innan hon föddes osv osv. Nåja var sak har sin tid -ibland samtidigt

Får jag fråga om det här med din moderkaka har att göra med din EDS? Svara bara om du vill förstås. Jo det är en sorg. Nu när jag hár ägglossning för första gången i mitt liv eftersom jag blivit så gammal så kanske kanske jag hade kunnat få barn på naturlig väg och det är ju synd att det inte går. Å andra sidan är jag bara girig egentligen, jag har ju redan tre. Och vissa får inga alls! Men innerst inne vet jag att en graviditet absolut inte skulle vara bra för mig fysiskt heller.