Bukefalos 28 år!

När ni var små...

Jag ville jobba med tävlingshästar och ja det har jag gjort. Var kanske inte så fantastiskt som jag trodde men höll på i nästan 10 år.

Nu skulle jag väldigt gärna bli polis men kvalar tyvärr inte in.
 
Jag ville jobba med hästar pinsamt länge. Vågade dock inte flytta hemifrån efter nian, så alla såna utbildningar var otänkbara. Älskar att skriva, så valde att gå journalistisk linje på gymnasiet. Kom på att journalist nog inte var vad jag ville bli heller, drömmen är nog snarare mer författare än journalist.

Gick socionomliknande utbildning på högskolan sen, men det är ruggigt svårt att få jobb när det inte är en ren socionomexamen och jag inte hade någon direkt arbetslivserfarenhet innan.

Jobbar just nu 50% i hästsportsbutik (så jag jobbar ju egentligen med hästar utan att fysiskt göra det i stallet), och 50% som kontorist på en bilverkstad. Det bästa av två världar, hästar och bilar. :up:
 
Vilket osökt får mig att minnas när jag stegande in på Af i Östersund och undrade om de hade några lediga ridlärar- eller journalistjobb åt mig. Och fick tipset att söka jobbet som sömmerska på en fabrik som sydde grenen på strumpbyxor ... :crazy:

:rofl::rofl::rofl:
 
Det är jättekul faktiskt! Jag jobbar med hela skalan, från naturkatastrofer till terrorister kan man säga. Risk och sårbarhet, övningar, utbildningar, planer, säkerhetsskydd, brottsförebyggande, hot och våld osv. Nu är det civilt försvar som är på tapeten, jag kollar också på reservkraftverk, nödvatten, oljeskydd, har hand om Posom. Titta på utbildning på Mölnlyckeakademien, jag gick där för längesen, inte exakt samma som finns idag (tror den bara finns som distans idag, jag gick två år heltid). Mitt tips är, hoppa på nu, området kommer kräva mer folk i framtiden och utveckling sker otroligt fort. @Ariane
 
Jag ville också bli veterinär. Har alltid älskat djur och alltid varit fascinerad av medicin och biologi. Läkare hade jag inte någon tanke på, dels för att jag inte tyckte så mycket om människor (:D), och dels tror jag att jag helt enkelt inte trodde att jag var en "sån". (Läkare var i mina ögon någon slags magiska övermänniskor, tittade mycket på "Doktorn kan komma"). Tyvärr hade jag inte superbetyg. Prao på djursjukhus i 9:an och tyckte det var obehagligt med alla djur som behövde (eller ännu värre, inte behövde men det gjordes ändå) avlivas, veterinärdrömmen blev lite skavd.

Ville läsa naturbruk på gymnasiet, men fick inte för min pappa, så det blev naturvetenskap istället, hatade matte, fysik och kemi, älskade biologin! Mådde dåligt och gick ut med kassa betyg och väldigt trött på skolan, ville bli hippolog! Jobbade med hästar i två år, varav ett år utomlands. Insåg att jag dels inte var tillräckligt duktig ryttare för att bli beridare och dels att jag aldrig skulle ha råd att köpa en egen häst för den lönen jag hade.

Saknade faktiskt naturvetenskapen, pluggade inför och gjorde högskoleprovet (igen) och sökte och kom in på biologprogrammet. Läste första terminen (som var bara kemi, väldigt nyttigt för mig som fattade nada av kemin i gymnasiet), sökte sedan och kom in på masterutbildningen Medicinsk biologi. Fantastiskt rolig utbildning och äntligen fick jag lära mig allt som jag drömt om!

Sen kände jag att det inte var tillräckligt. :angel: Jag var avundsjuk på läkarstudenterna som fick fördjupa sig ännu mer i vissa väldigt spännande ämnen. Insåg också att min utbildning ledde till en framtid inom forskningen. Påbörjade ett forskningsprojekt, insåg att jag HATAR att skriva artiklar. Plötsligt var jag mer intresserad av människor och ville träffa patienter.

Drömmen om veterinär dök upp igen, men nu med konkurrens av läkaryrket. Insåg att jag i princip skulle behöva göra om hela gymnasiet för att få upp mina betyg för att kunna plugga i Sverige. Var inte så sugen på Matte B och Historia A... Sökte och kom in på läkarutbildningen i Ungern och flyttade dit utan att ha en aning om vad som väntade mig!

Trodde länge att jag skulle bli narkosläkare, men även kirurgi var spännande. Många diskussioner med en del av mina lärare ("Surgery is not for ladies!") gjorde att jag blev ännu mer sugen på det.
Efter examen vikade jag ett halvår på kirurgen, trivdes bra, men inte säker på att det var det jag ville göra. Bytte sedan till ett halvårsvikariat på medicin (fick legitimation direkt från Ungern och fick därför inte göra AT) och efter 2 veckor på mitt medicin-vik ringde jag desperat min gamla chef på kirurgen och bönföll honom att ta tillbaka mig! :eek: (Han har haft väldigt roligt åt detta). Gjorde mitt halvår på medicin och sen har det varit kirurgi.

Nu har jag gjort ST i 6,5 år, beroende på att jag fortfarande HATAR att skriva artiklar och har det där jäkla forskningsarbetet kvar att göra. :yuck:
Men, under tiden påbörjat min subspecialisering till kolorektalkirurg. Trodde länge att jag ville bli kärlkirurg så det beslutet förvånade mig (och resten av kliniken), men det har vuxit fram under lång tid. Nu håller jag på och lär mig att koloskopera och tycker att det är jätteroligt! Dessutom har jag tydligen talang för det vilket såklart gör det ännu roligare.
 
:D
Eller hur, jag kommer att bli så poppis!

Om vi säger så här... jag har tappat räkningen på antalet koloskopier jag gjort (rätt aggressiv Morbus Crohn) men de jag kommer ihåg är de som gjordes av läkare som inte var så skickliga :crazy: Plus att jag älskar verkligen att de bytt till koldioxid i alla apparaterna i Falun :up: Det är mycket lättare efteråt.
 
Om vi säger så här... jag har tappat räkningen på antalet koloskopier jag gjort (rätt aggressiv Morbus Crohn) men de jag kommer ihåg är de som gjordes av läkare som inte var så skickliga :crazy: Plus att jag älskar verkligen att de bytt till koldioxid i alla apparaterna i Falun :up: Det är mycket lättare efteråt.

Kan tänka mig det. Den bästa skopisten jag har träffat är sjuksköterska, till skillnad från oss kirurger som far runt överallt på akuten, avdelning, operation och mottagning så ägnar han hela dagarna åt att skopera och är otroligt skicklig! :bow: Stör mig på när de schemalägger mig med läkarkollegor som handledare, jag vill lära mig av honom. Är ledig denna veckan, men tänkte åka in till jobbet bara för att vara med honom på koloskopier. :angel::D Länge sedan jag var så engagerad i något!
 
Jag ville bli veterinär :D
Hade så himla gärna blivit veterinär även nu, men känner dels inte för att plugga så mycket nu och har heller inte betygen för det.
När jag insåg det där med betygen, på gymnasiet ungefär, så ville jag bli journalist. Började plugga journalistikvetenskap på universitetet och gillade det, men hittade sedan en kommunikatörsutbildning med inriktning mot sociala medier och jobbar med det idag. Jag trivs jättebra med mitt jobb och veterinärdrömmen lever jag ut genom vänner och bekanta som jobbar som veterinärer :)
 
Jag skulle vilja låna många av er för att visa för mina elever att livet inte är slut om man inte kommer in på den första utbildningen man söker och är klar efter tre år... Själv är jag ju alltså studie- och yrkesvägledare, men det var ju inte direkt det jag drömde om när jag var liten.

Som så många andra ville jag bli veterinär, men insåg snabbt att matematik inte var min grej. Började läsa arkeologi, men tjocka böcker på danska och långt hem till mamma i kombination gjorde den karriären kort. Lutade mer åt bibliotekarie och läste ett antal poäng litteraturvetenskap innan HAN kom in i mitt liv och fick mig att flytta söderut. Lärarhögskolan var närmast, och det fanns lediga platser på SYV-utbildningen och där är jag, 26 år senare.

Skriva bok ska jag också göra, nån gång, och forska!
 
Jag skulle vilja låna många av er för att visa för mina elever att livet inte är slut om man inte kommer in på den första utbildningen man söker och är klar efter tre år... Själv är jag ju alltså studie- och yrkesvägledare, men det var ju inte direkt det jag drömde om när jag var liten.

Som så många andra ville jag bli veterinär, men insåg snabbt att matematik inte var min grej. Började läsa arkeologi, men tjocka böcker på danska och långt hem till mamma i kombination gjorde den karriären kort. Lutade mer åt bibliotekarie och läste ett antal poäng litteraturvetenskap innan HAN kom in i mitt liv och fick mig att flytta söderut. Lärarhögskolan var närmast, och det fanns lediga platser på SYV-utbildningen och där är jag, 26 år senare.

Skriva bok ska jag också göra, nån gång, och forska!

fast finns det inte redan någon publikation med folks brokiga väg till sin karriär?
 
Jag ville bli hästskötare... Det var nog inte mycket tanke bakom det mer än att jag gillade att borsta hästar :idea: Runt högstadieåldern började jag inse att det var mycket slit och dåligt betalt. Hade ändå kvar någon dröm och ville gå naturbruksgymnasium eller liknande men ingen runt omkring mig tyckte att det var en bra idé, det var för smalt och jag var inte "tillräckligt intresserad". Gick istället samhällsvetenskaplig linje med idrottsinriktning, förstår inte hur jag hamnade där för jag var knappast mer intresserad av idrott än av djur och natur? :confused:

Tog studenten utan någon som helst plan. Jobbade i stall (vid det här laget hade hästintresset tagit betydligt större plats), i mataffär, på bank. Åkte till USA och jobbade som au pair. Sen var det dags att bestämma sig. Jag velade otroligt mycket, tills jag insåg att naturvetenskap var det som intresserade mig mest och jag behövde därför läsa upp naturämnena på ett basår. Tog mig igenom basåret enkelt och skrev högskoleprovet för att öka mina chanser. Velade återigen fruktansvärt mycket inför ansökningen och landade till slut på agronom när jag insåg att jag kanske kunde följa min dröm om än på ett lite annorlunda vis.

Nu tar jag alldeles snart examen, agronom med master i animal science. Vad det blir sedan får framtiden utvisa, men det skulle vara väldigt fint att få jobba med djurvälfärd på något sätt :)
 
Jag ville bli hoppryttare, väldigt originellt :cool: Gick NB inriktning ridsport på gymnasiet och jobbade efter det i ett försäljningsstall och sen till Irland och jobbade med galoppörer. Hade efter det lite unghästar/problemhästar som gick lättare klasser, men jobbade heltid i ett snickeri för att finansiera hästeriet. ..
Hamnade av en slump på en utbildning som lokförare, och när jag väl började jobba med det och träffade min man så blev ridningen minst sagt lagd åt sidan och vi började med hästuppfödning i stället. Har en del avelsston som rids för nöjes skull i skogen, och i år har vi ett sto som gått gall, tidigare tävlat msv hopp med junior på ryggen och är en helt fantastisk individ :love: Har varit iväg på lite träningar med henne, och tränaren undrade varför jag inte satsade på att rida och tävla istället.. Blev lite taggad där en stund, tills jag lastat av hästen hemma och kommit tillbaka till verkligheten.. Hålla igång tävlingshästar är ju ett heltidsjobb i sig, jag tycker det är rätt skönt att kunna sitta inne framför tvn med familjen när det är snöstorm ute, utan att behöva tänka på att man har hästar som måste tränas.. Dessutom behöver man en hel del talang för att rida större klasser, och den saknas tyvärr :p

Har haft lite tankar på att läsa ekonomie kandidatprogrammet på Lund, men det ligger nog rätt många års funderingar framåt i tiden :D Har ingen lust att försöka överleva på studiebidrag...
 
Mitt allra första drömjobb var att bli kassörska på ICA :D Jag var väl sex år gammal eller nåt. De var alltid så trevliga och snälla tyckte jag och sån ville jag bli. Sen ville jag bli frisör men pga att min hud saknar skyddsbarriär hade jag nog utvecklat allergi mot typ allt ganska direkt. Som tolvåring ville jag bli tandläkare (har alltid varit fascinerad av tänder :D) och pluggade natur på gymnasiet för att bli behörig för högskolan. Kom inte in efter gymnasiet, det var så sjukt många sökande, så jag jobbade ett år i hemtjänsten i mina hemtrakter. Det fick mig att inse att jag inte ville ha en massa patienter att le fint åt men ville fortfarande jobba med tänder så då var tandtekniker det enda valet kvar, för då har man ingen (eller väldigt lite) kontakt med patienter så jag sökte under tiden jag jobbade i hemtjänsten och är nu inne på mitt sjunde verksamma år som tandtekniker :)
 
Det är så roligt och inspirerande att läsa allas historier!

Jag ville bli lärare under i stort sett hela min uppväxt, först för barn i förskoleålder vilket med tiden ändrades till både högstadielärare och ämneslärare på gymnasiet. Var tvärsäker på att det var lärare jag skulle bli. Sista året på gymnasiet tog den drömmen plötsligt slut, till viss del hängde det nog ihop att väldigt många av mina lärare avrådde mig och berättade om hur stressande de upplevde yrket. Tråkigt men sant.

Efter gymnasiet blev det ett år som au pair i Nya Zeeland, sedan något år med olika vikariat inom äldreomsorgen, på förskolor och i butik. Numera studerar jag till agronom med inriktning landsbygdsutveckling och trivs jättebra. Under den här tiden på året kan jag ibland ångra att jag inte utbildar mig till något inom trädgård istället då jag tror jag hade trivts jättebra med det också. Men jag får väl skaffa mig en stor trädgård längre fram och ha det som fritidsintresse istället. :)
 
Jag jobbar som lärare på ett högstadium. Och denna tråden ger mig bekräftelse på det jag länge misstänkt. SYVarna är typ mutade. Behövs det arbetstagare i t.ex. floristbranschen, så ska alla elever söka florist. Även om du drömmer om att bli astronaut.
Nej, så kan jag lova dig att det inte är, men det är väldigt många som skulle vilja att vi jobbade på det viset! "Varför ser ni inte till att fler söker till Industriprogrammet?"
 
...vad ville ni då bli när ni blev stora?
Hur långt från er drömbild av vad ni skulle jobba med hamnade ni?
Vågade ni statsa på drömmen?
Vad gjorde att ni inte satsade?

Min första dröm var att bli hästuppfödare,(big surprise :D) ha ett stort stuteri med massa hästar, helst araber. Men det är ju inte så lätt om man nu inte råkar ha några miljoner som bara ramlar ner i knäet på en. Med hårt slit lyckades jag ändå få till en gård och några ston, och har fått flera mysiga föl. Fast det är verkligen inget jag blivit rik på.

Sen ville jag bli författare, och det vill jag nog fortfarande, men jag har inte ro i kroppen att sitta och skriva så länge och fokuserat som behövs. Jag kan på min höjd få ihop en novell på ca 2000 ord, vad ska det stå i resten av boken?
Sen lyser väl den där ultimata storyn, den som någon annan skulle vilja läsa, med sin frånvaro.
Drömmer vidare med kurs i skriv och berättarteknik.

Efter det ville jag syssla med astronomi, och nu har vi kommit till gymnasiet. Jag älskar fysik och jag älskar det fantastiska universum som vi bor i. Jag blir helt tårögd av att lyssna på Carl Sagan's "Pale Blue Dot" och läser med stort intresse på NASAs nyhetssida. Men det är väldigt mycket matte och jag har återigen för dåligt tålamod för att kunna jobba med denna dröm på heltid.

Nu är jag läkare, efter en lång och krokig väg. Det hade jag ALDRIG gissat om man frågat mig som 5, 10, 15 eller 25-åring. Det har aldrig funnits på kartan som yrke innan jag tydligen både sökt och kommit in på utbildningen. Nu har jag kommit så långt att det är dags att välja specialitet och jag har ingen aning. Så det är väl därför jag sitter här och försöker blicka bakåt för att se om finns några ledtrådar hur jag ska gå framåt.

Hur blev det för er?

Ville bli advokat. Pluggade lite efter gymnasiet men var oroligt trött på att plugga och orkade inte engagera mig vilket gjorde att jag inte fortsatte.
Blev egenföretagare istället, drivit flera olika bolag. Det trodde jag inte var ngt för mig men det funkar perfekt med att planera min egna tid.
Nu uppfyller jag en dröm om ett eget föl bredvid mina bolag och hobbytävlar på mina ridhästar.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Orkar inte vara anonym.... I våras fick jag tillfälle att vara med i en smärtstudie gjord av Örebros universitet för att få hjälp med...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
28 151
Senast: EmmaW
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp