När ni var små...

[Snubbelfot]

Ville bli advokat. Pluggade lite efter gymnasiet men var oroligt trött på att plugga och orkade inte engagera mig vilket gjorde att jag inte fortsatte.
Blev egenföretagare istället, drivit flera olika bolag. Det trodde jag inte var ngt för mig men det funkar perfekt med att planera min egna tid.

Fast väldigt många advokater är ju egenföretagare, jag ser inte motsatsförhållandet mellan begreppen...? Egenföretagare är ju inte ett yrke, utan en verksamhetsform för ett oändligt antal olika yrken...?

 

[Freazer]

Fast väldigt många advokater är ju egenföretagare, jag ser inte motsatsförhållandet mellan begreppen...? Egenföretagare är ju inte ett yrke, utan en verksamhetsform för ett oändligt antal olika yrken...?

För att förtydliga så är jag egenföretagare inom ngt jag absolut inte trodde jag skulle arbeta med.

 

[Flixies]

Kul tråd! Jag känner mig veligast i världen, har haft sååå många olika drömyrken och även bytt utbildning och yrke ett antal gånger... Som liten ville jag föda upp hästar, bli ridlärare, elitryttare eller beridare. Sedan ville jag bli författare. Sedan ville jag bli veterinär. Sedan ville jag bli skådespelare. Sedan ville jag bli fotograf. Efter gymnasiet skulle jag försöka tänka smart istället för att gå efter alla "omöjliga drömmar" (ok, veterinär skulle inte ha varit omöjligt men med tiden insåg jag att jag egentligen inte ville bli det längre), så jag utbildade mig till näringsfysiolog. För det lät smart, typ. Och jag var rejält insnöad på kost och hälsa. Tog kandidatexamen inom det och blev jätteförvånad när det inte fanns någon arbetsmarknad alls. Jobbade med annat: butiksbiträde, arbetsförmedlare, ridlärare, fotograf. Så två av mina drömyrken, ridlärare och fotograf, har jag ju faktiskt provat på. Och vissa delar av de yrkena var precis så underbara som jag hade föreställt mig - men vissa delar var verkligen inte alls som jag hade tänkt mig. Rätt som det var kom jag på att jag ville bli grundskollärare och det är jag alldeles strax färdigutbildad som. Det känns rätt, och jag brinner verkligen för det nu, men jag är livrädd att jag ska fortsätta vela och än en gång vilja göra något helt annat om fem år. Jag vill liksom hela tiden vidare, jag känner att livet är för kort för att göra samma sak hela tiden. En liten dröm jag har nu är att efter x antal år som lärare ägna mig åt forskning, inom skola och utbildning då.

Jag får väl se det som en styrka, att ha provat på många olika yrken och fått mycket erfarenhet. Och omöjliga drömmar tror jag är jätteviktiga att ha kvar! Jag kan inte riktigt förklara hur men drömmen om att t.ex. bli skådespelare håller mig helt klart motiverad i det mesta jag gör, även om jag inte alls satsar på den drömmen. När jag jobbade som arbetsförmedlare träffade jag SÅ många ungdomar som helt och hållet saknade drömyrken, de hade inte sett någon poäng alls i att slutföra gymnasiet för de hade inget mål med att bli något överhuvudtaget. Jag hade på allvar möten med ungdomar vars mål var att få bidrag!!! Så, som lärare kommer jag göra allt för att motivera mina elever att drömma. Bättre att drömma om ett "omöjligt" yrke än att inte drömma alls.

 

[purity_666]

...vad ville ni då bli när ni blev stora?
Hur långt från er drömbild av vad ni skulle jobba med hamnade ni?
Vågade ni statsa på drömmen?
Vad gjorde att ni inte satsade?

Min första dröm var att bli hästuppfödare,(big surprise ) ha ett stort stuteri med massa hästar, helst araber. Men det är ju inte så lätt om man nu inte råkar ha några miljoner som bara ramlar ner i knäet på en. Med hårt slit lyckades jag ändå få till en gård och några ston, och har fått flera mysiga föl. Fast det är verkligen inget jag blivit rik på.

Sen ville jag bli författare, och det vill jag nog fortfarande, men jag har inte ro i kroppen att sitta och skriva så länge och fokuserat som behövs. Jag kan på min höjd få ihop en novell på ca 2000 ord, vad ska det stå i resten av boken?
Sen lyser väl den där ultimata storyn, den som någon annan skulle vilja läsa, med sin frånvaro.
Drömmer vidare med kurs i skriv och berättarteknik.

Efter det ville jag syssla med astronomi, och nu har vi kommit till gymnasiet. Jag älskar fysik och jag älskar det fantastiska universum som vi bor i. Jag blir helt tårögd av att lyssna på Carl Sagan's "Pale Blue Dot" och läser med stort intresse på NASAs nyhetssida. Men det är väldigt mycket matte och jag har återigen för dåligt tålamod för att kunna jobba med denna dröm på heltid.

Nu är jag läkare, efter en lång och krokig väg. Det hade jag ALDRIG gissat om man frågat mig som 5, 10, 15 eller 25-åring. Det har aldrig funnits på kartan som yrke innan jag tydligen både sökt och kommit in på utbildningen. Nu har jag kommit så långt att det är dags att välja specialitet och jag har ingen aning. Så det är väl därför jag sitter här och försöker blicka bakåt för att se om finns några ledtrådar hur jag ska gå framåt.

Hur blev det för er?

Jag ville bli veterinär, helst på zoo, så jag ville kunna hjälpa alla sorters djur.

Drömmen föll på att jag kan svimma om jag ser blod. Jag tål inte riktigt att titta på variga sår heller, bajs är inte riktigt heller min grej. Avliva djur..njae. Det var liksom inte realistiskt. I min drömvärld innebar det nog mest att sätta på bandage och sånt.

Sen ville jag bli ridande polis. Den drömmen lades på hyllan när jag insåg att man var tvungen att vara polis också, inte bara rida runt i uniform på stan

 

[Elegant machinery]

Jag ville jobba med tävlingshästar och ja det har jag gjort. Var kanske inte så fantastiskt som jag trodde men höll på i nästan 10 år.

Nu skulle jag väldigt gärna bli polis men kvalar tyvärr inte in.

Jag ville bli cirkusdirektör. Det kändes inte som någon framtidsbransch så jag lämnade den drömmen när jag blev äldre

Nu jobbar jag med webb och kommunikation, jag har alltid haft lätt för teknik och varit intresserad av teknikutveckling så det passar mig rätt bra även om jag önskar att jag hade kunnat jobba mer med händerna och skapa något fysiskt ibland. En stor fördel är att jag kan jobba mycket på distans så länge jag har en vettig internetuppkoppling, den friheten är värd mycket för mig.

 

[Sleepan]

Jag ville bli hippolog eller polis, helst ridande sådan.

Gick naturbruksgymnasium, hästhållning och är därmed diplomerad hästskötare. Dock inte använt mig av denna utbildning ännu

Jobbar sedan 3 år tillbaka som polis och har planer på att ta mig till rytteriet så småningom.

 

[Modest]

Inte så krokig yrkesbana hittills. Ville som alla andra bli veterinär när jag var liten, släppte den drömmen för arkitekt i unga tonår men tyckte sedan att gymnasiebiologin om människokroppen var extremt intressant och jag hade lätt att förstå mig på den. Sökte läkarprogrammet ganska snart efter gymnasiet då jag inte hade något särskilt för mig, kom in och har nu ett år kvar till examen.

Då jag inte är 25 år fyllda när jag går ut och därför troligen kommer ha en lång karriär, känner jag just nu att jag gärna väljer en "spännande" och jourtung specialitet först, för att efter 10-15 år sadla om till något lugnare.

Jag ville också bli veterinär. Har alltid älskat djur och alltid varit fascinerad av medicin och biologi. Läkare hade jag inte någon tanke på, dels för att jag inte tyckte så mycket om människor ()

Gud vad jag känner igen mig! Men nu tror jag att det är en styrka att inte automatiskt bli så känslomässigt engagerad som jag tror att jag hade blivit om jag valt veterinäryrket.

Nu håller jag på och lär mig att koloskopera och tycker att det är jätteroligt! Dessutom har jag tydligen talang för det vilket såklart gör det ännu roligare.

Sidospår: under ST får man alltså inte koloskopera själv? Trodde i min enfald att det var något som både ST och såklart specialister gjorde självständigt.

 

[Marvin]

Sidospår: under ST får man alltså inte koloskopera själv? Trodde i min enfald att det var något som både ST och såklart specialister gjorde självständigt.

Koloskopi är en tekniskt svår undersökning och det krävs egentligen att man göra flera hundra per år för att upprätthålla sin kompetens (och ännu fler för att skaffa den kompetensen). Så ingen bra undersökning att sprida ut på ST-läkare som inte kommer att syssla med det i framtiden. Sen är det lite olika på olika sjukhus, vet att i Malmö finns det ingen kolorektalkirurg som koloskoperar, de har särskilda endoskopister för det. På vissa ställen lär sig ST-läkare sigmoideoskopier, hos oss lär sig alla att gastroskopera.

 

[Modest]

Koloskopi är en tekniskt svår undersökning och det krävs egentligen att man göra flera hundra per år för att upprätthålla sin kompetens (och ännu fler för att skaffa den kompetensen). Så ingen bra undersökning att sprida ut på ST-läkare som inte kommer att syssla med det i framtiden. Sen är det lite olika på olika sjukhus, vet att i Malmö finns det ingen kolorektalkirurg som koloskoperar, de har särskilda endoskopister för det. På vissa ställen lär sig ST-läkare sigmoideoskopier, hos oss lär sig alla att gastroskopera.

Aha, jag förstår. Tack för utförligt svar!