Näthat

[MJLee]

Jag är så ledsen ikväll. Läser överallt om näthat, trolls, nätmobbing hur det sprids vidare och hur människor verkar alltmer anse att det är naturligt. Jag älskar nätet, det är det bästa som uppfunnits, det ger möjlighet till oändlig kunskap, till att träffa människor som delar intressen. Rolig, intensiv debatt och diskussion, härligt att prata med andra, att man lär av andra. Dela erfarenheter och stötta i med och motgång. Fantastiskt att man kan vara vän med människor på andra sidan jorden som, man annars aldrig hade lärt känna eller visste existerade. Men varför lockar nätet också fram det mörkaste fulaste och mest hatiska i människor? Vad gör att man kan sitta bakom en skärm och vräka ur sig saker som om man sa det ansikte mot ansikte skulle få en polisanmäld och antagligen inlagd. Tänk att man träffar en skådespelare, politiker eller bara en flyktig bekant på stan och går fram till personen och säger, 'äckliga, fula, vidriga, feta hora. Du borde ta livet av dig det blir bättre för alla andra.' Jag tror inte många skulle göra det, men att twittra det eller skriva det på ett forum eller för den delen i ett mail det verkar gå alldelse utmärkt.

Läste senaste om 'gamergate' om hur kvinnor kränks, hotas med våldtäkt och att dödas enbart för att de är kvinnor som vågar inkräkta på en mansdominerat område. Hur är folk funtade som hotar en 14 årig flicka med gängvåldtäkt för att hon pratar om tolerans och medmänsklighet. Och det är inte bara tonåringar och barn som gör det, utan många vuxna tillsynes välfungerande människor som borde ha uvecklat ett konsekvenstänkande, moral och etik.

Vad är så svårt med att ha regeln, om jag inte kan säga det ansikte mot ansikte, om jag inte kan stå för det jag säger IRL och med mitt egen namn då ska jag heller inte skriva det anonymt?

 

[Lotheb]

Jag har aldrig förstått det kommer aldrig förstå det. Hur man kan orka lägga energi på något sådant? Respektera och delar du inte åsikt gå vidare. Orka lägga energi på att trashtalka och grejer.

Sen visst inom spel är det ganska extremt inom vissa typer av spel själva jargongen. Men det är inte näthat. Det är snarare än jädrigt trist jargong som måste arbetas bort och har inte riktigt med kön att göra tex.

Sen alla guilder och online spel jag spelat dom senaste 16 åren har alltid haft kvinnor med i grupperna. Dom har alltid varit respekterade och omtyckta. Och många killar många gåner gått väldigt långt för att vara dem till lags. Ofta höre tollerans också när det kommer till misstag och annat.

Bara mina 2cents i ämnet.

 

[MJLee]

Jag är inte mycket av en gamer men har en del vänner som är. De har pratat ganska mycket om just sexismen och hur de blivit behandlade som kvinnor. Läste en del om gamergate efter att vi chattat om det och det verkar ha gått långt bortom jargong till mordhot och genuin stalking. Just att man hatar så öppet och uttalar hot är något jag inte förstår. Vet inte hur man på ett konstruktivt sätt kan få stopp på hatet och få människor att förstå konsekvensen av sina ord.

 

[Emtherlia]

Just näthat gör mig så jävla förbannad. Vad är det för fega idioter som vräker ur sig så mycket skit? Varför? Vad får de ut av det?

 

[Monstermom]

Jag tror faktiskt det är rätt basic mänskliga egenskaper som får chans att verkligen komma till syns... Som du säger söker vi på nätet upp människor med liknande intressen, bildar grupper som blir som en verklig grupp irl med alla de psykologiska faktorer det för med sig. Hotar någon gruppen, gruppens kultur, reagerar medlemmarna i (orimligt) försvar. I tillägg representerar gruppen ett starkt personligt intresse, något man sannolikt inte har utlopp för i samma utsträckning irl, vilket gör medlemmarna ännu mer engagerade i gruppens identitet och "säkerhet", och så lägger man till det att folk sitter hemma (viktigt för vilka gränser man sätter kring sitt eget beteende), totalt anonyma och inte ens kan se den andra personen (eller bli sedd själv). Det är alltså en situation som tar fram många negativa beteenden, men som är ytterst speciell då de naturliga motbalanserna är bortplockade...

Jag tror väldigt få som näthatar är medvetna om att de gör något helt galet? Jag tror de rycks med och ser sig själv som att de är på den rättfärdiga sidan som kämpar emot någon annan som är gränslös/hotfull?

Jag tror det här är ett beteende som är väldigt svårt att komma till rätta med utan att förändra något av det omkringliggande, jag tror det faller sig helt naturligt att i alla fall vissa (fler än man tror!) gör sådana saker. Kanske skulle det räcka att begränsa anonymiteten, men jag tvivlar...

 

[honung]

En typ av människor som lever i en ganska grå och trist vardag, underbetalda och understimulerade, lite bittra och bortglömda som för tjugo år sedan knappt greppade en penna har fått ett tangentbord och därmed en röst.
Det är därför partier och röstare som SD finns, det är därför det finns näthat. Internet ger även den förnöjde en möjlighet att stundvis mästra och bemästra, därför finns näthat i alla grupper.

Jag som internet-dinosaurie som varit social på nätet i 20 år tror på och älskar det anarkistiska internet, men känner att alla skulle tjäna på att internet-kunskap läggs in i skolan redan från första dagen barn börjar där.

Precis som samhället i övrigt är internet föränderligt och grundat på attityder.

 

[No1]

Vad är så svårt med att ha regeln, om jag inte kan säga det ansikte mot ansikte, om jag inte kan stå för det jag säger IRL och med mitt egen namn då ska jag heller inte skriva det anonymt?

En del i detta grundar sig nog inte helt osannolikt i intoleransen mot oliktänkande samt oförmåga att kunna ta kritik.
Uppriktighet, även om den framförs enligt konstens alla regler, belönas allt som oftast med svidande konsekvenser irl.
Problemet är att behovet av att uttrycka denna "uppriktighet" kvarstår varvid nätet har kommit att bli det främsta verktyget.
Effekten blir enorm med tanke på lätt-tillgängligheten och spridningseffekten. Det går inte riktigt att jämföra med tidigare brevskrivning med anonym avsändare.

Var och en kan gå till sig själv när det kommer till dialog irl. Är man en av dem som uppmuntrar ärlighet/uppriktighet irl genom att föra sakliga argumentationer oavsett vad som levereras eller är man lättkränkt och irrationell där gråt/aggression och urspårning ligger nära till hands?
Är man kanske en av alla irl som knyter-näven-i-fickan och aktivit undviker konfrontationer och istället kanaliserar det via internet?