Någon som adopterat?

[Kattennizze]

För oss var det självklart att syskonet också skulle vara dövt, det var liksom inget vi ens behövde diskutera. Och eftersom vi vet att det finns döva barn som behöver nya föräldrar så visste vi också att vi kunde välja det.
Vi ser vilket utanförskap det kan innebära att vara döv idag även om omgivningen gör sitt bästa. Vi har tex inte mycket umgänge med grannar, trots att det finns en massa barn där vi bor, för det fungerar inte (en familj fungerar det med och det är vi väldigt glada för). Det kan funka annars om barnen leker en och en, men så fort det är flera hörande barn så hamnar vår tjej utanför eller så drar hon sig undan själv. Vi turas alltid om att vara med henne (om vi tex är på kalas eller andra träffar där det bara är hörande med) så hon inte behöver vara själv plus att vi kan tolka, men hur roligt är det i längden att alltid bara få ha mamma och pappa i släptåg? I döva/teckenspråkiga sammanhang är hon avslappnad och trygg och det är en helt annan tjej som tar för sig på ett helt annat sätt. Vi kan liksom släppa henne där med vetskapen att hon kan kommunicera med precis alla. Så vi drar oss av förklarliga skäl mer och mer till döva familjer och dövföreningars aktiviteter.

Och eftersom lillasyster också är döv kommer dom alltid ha detta unika och starka band. Och dom kommer alltid ha samma språk.

Allmänt om SN (special needs) och adoption är att man måste ta ställning till var man står kring t.ex olika sjukdomar och funktionsnedsättningar. Länderna kräver oftast detta. För detta handlar ju om barn som redan har en tuff ryggsäck och om man nu har hamnat i en situation där man behöver nya föräldrar så måste man såklart få komma till föräldrar som är beredda på det bagaget PLUS en eventuell sjukdom, funktionsnedsättning, missbildning eller vad det nu kan röra sig om. Många tycker att det är provocerande för när man föder barnen får man inte välja. Men föder man barnet har man inte historien av separationer, att kanske ha fått bo på barnhem osv med sig. Allt det gör ju saker med barn och bara att vara adopterad är ett särskilt behov i sig. Vi får tackla saker som föräldrar som har biologiska barn inte behöver. Våra barn har haft ett annat liv före det dom har med oss. Vår dotter (och många andras barn som vi känner) har separationsångest som faktiskt grundar sig i att livet och människorna de kände till aldrig kom tillbaka. Den känslan är på riktig, det är mer än bara en rädsla, det är något dom varit med om. Vår tjej kan fortfarande inte åka taxi till skolan, bara hem. Vi kör henne varje dag. Och vi har mött små pikar och kommentarer om att hon väl får lära sig. Men tänk på att hon satte sig i just en taxi den där morgonen den 5 nov 2013, åkte ifrån huset hon bodde i och kom aldrig mer tillbaka. Det liv hon kände till lämnade hon bakom sig. Människorna är borta. Inte konstigt att hon är rädd. Kommer vi finnas kvar, kommer hon få komma tillbaka till huset? Kommer allt det hon byggt upp här vara borta? Kan hon lita på att hon får åka hem efter skolan?

Önskar man av olika anledningar rikta in sig på något specifikt, som vi har gjort, så kan det gå både snabbt och långsamt.

Jag säger bara wow.

 

[Poppinella]

Nästa vecka åker vi till lillasyster! Jag är så himla glad - nu är slutspurten här. ÄNTLIGEN!

 

[Poppinella]

Insåg för övrigt att denna tråden faktiskt startades för 8 år sen! Jösses!

 

[Messy]

Nästa vecka åker vi till lillasyster! Jag är så himla glad - nu är slutspurten här. ÄNTLIGEN!

Wooooppaaaaa!!! Grymt! Kul att följa er!! lycka till!

 

[Petruska]

Insåg för övrigt att denna tråden faktiskt startades för 8 år sen! Jösses!

Två ganska långa "graviditeter". Men nu har du två barn, minsann! Jag ser fram mot att få höra lite mer om lillasyster vad det lider.

 

[Smulu]

Åh vad roligt! Lycka till med lillasyster!
Hoppas de får en riktigt nära relation!

 

[Kaktusblomma]

Nästa vecka åker vi till lillasyster! Jag är så himla glad - nu är slutspurten här. ÄNTLIGEN!

Stort Grattis! Lång väntan, men snart är den över. Jag har följt resan i dessa 8 år (!) och gläds så med er!

 

[Sar]

Så himla roligt med lillasyster, jag gläds med er!!!

 

[ako]

Nästa vecka åker vi till lillasyster! Jag är så himla glad - nu är slutspurten här. ÄNTLIGEN!

Stort Grattis

 

[Poppinella]

Nu har vi har vår lillasyster i ungefär 1 1/2 månad. Vi har verkligen fått en go liten tjej som alltid har ett leende att bjuda på och som sprattlar av lycka med hela kroppen när hon ser en efter att man varit borta en stund. Anknytningen har gått SÅ mycket bättre än vi vågat hoppas på, hon valde min famn framför vårdarnas redan efter ett par timmar på barnhemmet och sedan har det bara gått... bra liksom! Ingen stor hjärtskärande sorg att hantera, ingen osund distanslöshet. Hon är sund och harmonisk och fann sig otroligt snabbt tillrätta i vårt sällskap. Hon puttar bort andra om dom kommer för nära och skulle någon annan lägga en hand på henne lyfter hon bort den. Så hon sköter det väldigt bra själv att hålla andra på avstånd
Storasyster ÄLSKAR att ha en lillasyster och är så himla stolt! Vill visa upp henne för alla. Såklart är det en omställning att inte alltid vara själv om uppmärksamheten, men för det mesta känner vi att hon verkligen har växt av att bli storasyster.

Sömnen har varit det som tagit mest på krafterna, det och storasysters utbrott (som vi haft att jobba med sen vi fick henne). Sömnen börjar vi komma tillrätta med och vi har äntligen hittat ett system som funkar för oss alla. Det har inte varit så lätt med TVÅ barn som vaknar många gånger varje kväll/natt, har svårt att somna från första början, svårt att somna om om dom vaknar, inte vill sova tillsammans och inte vill sova själva... hm. Men nu har vi som sagt löst det och alla verkar glada och nöjda och sover bättre! Och ingen sover ensam.
Utbrotten, ja dom är som dom är, men vi jobbar mycket med rutiner och förberedelser och annat som underlättar vardagen.

Det jobbigaste är att även om vi visste att det skulle bli en del sjukvårdsbesök så blir det betydligt fler än vad vi räknat med för det finns en misstanke om att lillasyster har en ganska tråkig diagnos så hon utreds en del nu. Och under utredningen hittade man även en annan sak så det ska också utredas.
Och för storasyster väntar också två utredningar som kommer ta en del tid och kraft. Så det känns jobbigt emellanåt för att det är så mycket sådant som upptar denna tid som borde gå åt till att lära känna varandra bättre och hitta vår vardag.
Det lär inte lugna sig på ett tag, men vi njuter verkligen av dagarna som kommer emellanåt där INGET är inplanerat (som idag). Dom försöker vi att ta vara på.

 

[Raderad medlem 6459]

@Poppinella Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Vilka helt fantastiska föräldrar ni är! Jag blir så rörd och så glad och lycklig när jag läser den här tråden för det är så mycket kärlek och så mycket gott i den.

 

[Poppinella]

@Poppinella Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Vilka helt fantastiska föräldrar ni är! Jag blir så rörd och så glad och lycklig när jag läser den här tråden för det är så mycket kärlek och så mycket gott i den.

Men så snäll du är!

Vi är verkligen lite chockade över hur bra det hittills gått med henne. Så därför glömmer vi ibland hur kort tid det faktiskt handlar om. Sedan är vi medvetna om att det kan vända också, men då får vi vara glada så länge det känns så här bra. Hon var på ett barnhem med helt fantastisk personal. Dom var så kärleksfulla och fina och gjorde allt dom bara kunde för barnen. Det märktes också på att barnen var väldigt harmoniska och glada. Det var mycket skratt och stoj där. Barnhemmet jobbar också mycket för den biologiska familjen både före, under och efter en eventuell adoption och det känns otroligt bra. Biologiska familjen har varit väldigt delaktiga under hela processen. Vi fick även träffa hennes mamma när vi var där. Det var det tuffaste och finaste jag någonsin varit med om!
Nu uppdaterar vi barnhemmet kontinuerligt och vi vet att när vi fått klarhet i alla medicinska omständigheter så kommer hennes biologiska mamma att få information om läget.

Vi har fått en så fin start tillsammans vilket är skönt när det också har varit så väldigt jobbigt stundtals. Men det jobbiga har ju inte gällt henne som person utan allt runt omkring som händer.

 

[TinyWiny]

Men så snäll du är!

Vi är verkligen lite chockade över hur bra det hittills gått med henne. Så därför glömmer vi ibland hur kort tid det faktiskt handlar om. Sedan är vi medvetna om att det kan vända också, men då får vi vara glada så länge det känns så här bra. Hon var på ett barnhem med helt fantastisk personal. Dom var så kärleksfulla och fina och gjorde allt dom bara kunde för barnen. Det märktes också på att barnen var väldigt harmoniska och glada. Det var mycket skratt och stoj där. Barnhemmet jobbar också mycket för den biologiska familjen både före, under och efter en eventuell adoption och det känns otroligt bra. Biologiska familjen har varit väldigt delaktiga under hela processen. Vi fick även träffa hennes mamma när vi var där. Det var det tuffaste och finaste jag någonsin varit med om!
Nu uppdaterar vi barnhemmet kontinuerligt och vi vet att när vi fått klarhet i alla medicinska omständigheter så kommer hennes biologiska mamma att få information om läget.

Vi har fått en så fin start tillsammans vilket är skönt när det också har varit så väldigt jobbigt stundtals. Men det jobbiga har ju inte gällt henne som person utan allt runt omkring som händer.

Vissa barn behöver det där lilla extra från sina föräldrar och jag kan bara säga att era barn har gjort ett enormt bra val

 

[Imogen]

Åh vad glad jag blir för er skull! Er alla fyra!

Hur gammal är lillasyster?

 

[Messy]

Biologiska familjen har varit väldigt delaktiga under hela processen. Vi fick även träffa hennes mamma när vi var där. Det var det tuffaste och finaste jag någonsin varit med om!

Oj vad jobbigt!!! Förstår verkligen avståndet mellan känslorna!!
De måste ju vara evigt tacksamma och det måste kännas så bra för dem att VETA... samtidigt som deras lilla tjej inte är med just dem längre!
De har ett helt hästforum som kan intyga att hon får det bra iaf

Din familj är så grym!!! Önskar er all lycka till med nya familjemedlemmen! Och ett stort grattis storasyster!

 

[Poppinella]

Åh vad glad jag blir för er skull! Er alla fyra!

Hur gammal är lillasyster?

Men tack!
Hon är 16 månader nu.

 

[Poppinella]

Oj vad jobbigt!!! Förstår verkligen avståndet mellan känslorna!!
De måste ju vara evigt tacksamma och det måste kännas så bra för dem att VETA... samtidigt som deras lilla tjej inte är med just dem längre!
De har ett helt hästforum som kan intyga att hon får det bra iaf

Din familj är så grym!!! Önskar er all lycka till med nya familjemedlemmen! Och ett stort grattis storasyster!

Det känns nog väldigt bra för dom att veta var hon hamnar och att vi dessutom har träffats. Jag har dock inte kunnat se på filmen från överlämningen själv än. Det var nämligen då vi fick träffa hennes mamma. Jag fick dottern överlämnad till min famn av hennes första mamma. Så fint och symbolisk, men utan tvekan det svåraste jag har varit med om. Det var faktiskt ingen lycka just då, bara sorg. Sorg för alla, sorg för att hon inte får växa upp med sin första mamma, sorg för att mamman inte får se sin dotter växa upp, sorg för att adoption ens behöver finnas... Jag gjorde inget annat än att gråta...

 

[Vallmo]

Det känns nog väldigt bra för dom att veta var hon hamnar och att vi dessutom har träffats. Jag har dock inte kunnat se på filmen från överlämningen själv än. Det var nämligen då vi fick träffa hennes mamma. Jag fick dottern överlämnad till min famn av hennes första mamma. Så fint och symbolisk, men utan tvekan det svåraste jag har varit med om. Det var faktiskt ingen lycka just då, bara sorg. Sorg för alla, sorg för att hon inte får växa upp med sin första mamma, sorg för att mamman inte får se sin dotter växa upp, sorg för att adoption ens behöver finnas... Jag gjorde inget annat än att gråta...

Men, så starka känslor! Fruktansvärt och fantastiskt på samma gång!
Vet inte om jag skrivit i tråden tidigare, men jag vill också säga att ni verkar vara så underbara föräldrar till era flickor. Jag är så imponerad över hur ni har hanterat allt från början till nu.
Fantastiskt, tänk om alla barn var så efterlängtade och älskade.

 

[Messy]

Det känns nog väldigt bra för dom att veta var hon hamnar och att vi dessutom har träffats. Jag har dock inte kunnat se på filmen från överlämningen själv än. Det var nämligen då vi fick träffa hennes mamma. Jag fick dottern överlämnad till min famn av hennes första mamma. Så fint och symbolisk, men utan tvekan det svåraste jag har varit med om. Det var faktiskt ingen lycka just då, bara sorg. Sorg för alla, sorg för att hon inte får växa upp med sin första mamma, sorg för att mamman inte får se sin dotter växa upp, sorg för att adoption ens behöver finnas... Jag gjorde inget annat än att gråta...

kommer ni kunna hålla kontakten med familjen?

 

[Amha]

kommer ni kunna hålla kontakten med familjen?

Frågan jag inte visste om och hur jag skulle ställa.