Narrativet att dressyrryttare är rädda för sina hästar

[warg]

Jag ser det om och om igen. Narrativet att dressyrryttare är rädda för sina hästar - och att det går ut över hästarnas välfärd. Vad kommer detta ifrån och hur har narrativet vuxit sig starkt? Och varför är det dressyren som drabbas hela tiden av den här typen av narrativ? Jag känner rätt många dressyrryttare och jag vet inte en enda som är rädd för sin häst. (Däremot har jag varit med om att ANDRA tyckt att mina relativt känsliga och reaktiva hästar är läbbiga, men det är ju en annan sak. Jag har valt den typen av hästar för att jag gillar det, om andra vill ha hästar med mindre reaktion är det helt ok för mig).
En besläktad reflektion är att dressyrhästar rids sämre och mindre varierat än andra hästar. Jag vill tvärt om hävda att dressyrryttarna oftare är medvetna om hur hästen behöver gymnastiseras och inte bara motioneras än genomssnittsryttaren - om man nu ska klumpa ihop och generalisera. Däremot går de troligen fler pass på ridbanan än vad t ex en ryttare som har sin häst för att komma ut i skogen väljer att göra - just för att gymnastiserandet ofta lämpar sig att göra på en slät yta med ett bra underlag. Varför tror ni att det låter så här i debatten?

 

[Elo]

Jag tror att i många fall är ordet rädd rätt, men kanske inte ordet 'för'. Jag tror också det finns en stor dos 'om' där.

Man är rädd att hästen skall bli kall. Att den inte skall få tillräckligt med foder, att den skall snubbla (på ojämnt underlag) att den inte skall få tillräckligt med 'gymnastiska övningar' osv.

Jag tycker att jag oftare ser övertäckning, överfodring osv hos amatör-dressyrryttare än amatör-hoppryttare (även om det är en generalisering, inte en sanning i alla specifika fall). Det är mycket snack om att man inte kan hålla en tävlingsmässig dressyrhäst på mindre än 4 dressyrpass i veckan (gärna fler) och då blir det svårt att 'hinna' göra allt det där andra - uteritter, jobb utan ryttare, bommar/hoppning osv.

Så kanske inte alltid rädd för, men definitivt lite för rädd om.

 

[Marvin]

För att många hobbyryttare som benämner sig själva som dressyrryttare har landat i den grenen för att de inte vågar hoppa. Eller rida ut. Med ursäkten att de ”rider dressyr” hasar de runt runt i ridhuset dag efter dag. Leder hästen dit och skrittar fram och av inne i ridhuset pga läskigt ute. De allra flesta tävlar inte heller, eller ens tränar.

Jag har ett gäng sådana här i min omgivning. När jag stod uppstallad på anläggning med ridhus lärde jag mig snabbt att inte försöka rida ut med dem, för de vågar bara skritta och kanske trava långsamt (på helt plan väg).

Min dressyrtränare ber mig ibland att ”gasa” mig ur en situation eller övning och när jag gör det utbrister hon alltid att det är så skönt med nån som ”inte är rädd för fart”.

Hon själv rider GP, och jag tror inte hon är rädd för sina hästar.

 

[JohannaB]

För att många hobbyryttare som benämner sig själva som dressyrryttare har landat i den grenen för att de inte vågar hoppa. Eller rida ut. Med ursäkten att de ”rider dressyr” hasar de runt runt i ridhuset dag efter dag. Leder hästen dit och skrittar fram och av inne i ridhuset pga läskigt ute. De allra flesta tävlar inte heller, eller ens tränar.

Men om de varken tränar eller tävlar dressyr, varför kallar du dem dressyrryttare?

 

[Marvin]

Inte jag, de själva!

 

[warg]

För att många hobbyryttare som benämner sig själva som dressyrryttare har landat i den grenen för att de inte vågar hoppa. Eller rida ut. Med ursäkten att de ”rider dressyr” hasar de runt runt i ridhuset dag efter dag. Leder hästen dit och skrittar fram och av inne i ridhuset pga läskigt ute. De allra flesta tävlar inte heller, eller ens tränar.

Jag har ett gäng sådana här i min omgivning. När jag stod uppstallad på anläggning med ridhus lärde jag mig snabbt att inte försöka rida ut med dem, för de vågar bara skritta och kanske trava långsamt (på helt plan väg).

Min dressyrtränare ber mig ibland att ”gasa” mig ur en situation eller övning och när jag gör det utbrister hon alltid att det är så skönt med nån som ”inte är rädd för fart”.

Hon själv rider GP, och jag tror inte hon är rädd för sina hästar.

Ja den typen av ryttare ser ju aldrig jag! Men så synd att etiketten dressyrryttare i så fall hamnar på en grupp som faktiskt inte är det? (Gasa sig ur situationer är jättebra, och att ge en känslig och reaktiv häst en ventil genom att låta den galoppera på rejält i skogen är ofta en bra metod för att få bättre fokus på banan)

 

[JohannaB]

Men om de varken tränar eller tävlar dressyr, varför kallar du dem dressyrryttare?

Eller varför kallar dem sig dressyrryttare kan jag ju också skriva förstås. Läste formuleringen för snabbt och dåligt

 

[warg]

Eller varför kallar dem sig dressyrryttare kan jag ju också skriva förstås. Läste formuleringen för snabbt och dåligt

Ja det är ju märkligt!

 

[Marvin]

Eller varför kallar dem sig dressyrryttare kan jag ju också skriva förstås. Läste formuleringen för snabbt och dåligt

Jag tror att de är helt övertygade om att det är det de gör.

 

[warg]

Jag tror att de är helt övertygade om att det är det de gör.

Men är det den gruppen som menas när dressyrryttare beskrivs som rädda för sina hästar? Det är inte riktigt så jag uppfattat det. (men jag var å andra sidan okunnig om att gruppen fanns tills nyss!)

 

[villhöver]

Jag tror att det hänger ihop med en föreställning om att dressyr är puttinuttigt, rosetter, piff och tantigt - och tanter är ju fega... Eller hur?
Och kanske även den omvända (alltså omvända mot att dressyrryttare är rädda) spelar in - att rädda ryttare rider dressyr.
Det känns som att det ibland är på samma nivå som mellanstadiets "hästar är hamburgare". Något man säger för att driva med-, och förlöjliga.

Jag står i ett "rent" dressyrstall och hos oss är jag lätt den fegaste ryttaren Men jag är inte rädd för min häst.
Alla (åldrar 17-70 år och på nivå unghäst till GP) rider både inne och ute i alla gångarter, hoppar efter förmåga och jag tror ingen begränsar sig nämnvärt (jag själv rider helst ut själv - då utan begränsning i aktivitet, i grupp tar vi det lugnare för att matte ska sitta kvar ända hem ). De hästar som man är lite orolig och "duttig" kring är hästar som har gamla skador som man är rädd om.

 

[JohannaB]

Utan att ha statistik på det, snarare en känsla och att jag kanske observerat det i min omgivning så ser jag fler dressyrhästar på lösdrift än hopphästar. Fälttävlanshästar vet jag inte ens om jag vet hur de ser ut (läs, jag följer nog inga FT ryttare så det vet jag faktiskt inte).

Men det är ju den saken vi försöker diskutera här, varför är upplevelsen eller fördomen att dressyrhästar övertäckas och dressyrryttare är rädda för att rida? För stämmer verkligen de upplevelserna?

 

[Marvin]

Men är det den gruppen som menas när dressyrryttare beskrivs som rädda för sina hästar? Det är inte riktigt så jag uppfattat det. (men jag var å andra sidan okunnig om att gruppen fanns tills nyss!)

Det finns säkert fler subgrupper!

 

[LenaH]

Jag tänker som @Marvin - det handlar om de ryttare som rider dressyr för att de inte vågar nåt annat, inte för att de brinner för dressyr.

I min omgivning både tränar och tävlar en hel del av dem faktiskt också och många av dem rider trevligt, det är inte det, men det märks - rädslan alltså - för världen krymper när man är rädd.

 

[Habina]

Det finns säkert fler subgrupper!

Jag tillhör gruppen "fälttävlansryttare" dvs ett gäng med personer som har en dröm om att hoppa terränghinder eller tom våga sig på att starta en startfälttävlan, men som aldrig kommer till skott för att det dyker upp andra saker som förhindrar det hela.

 

[Nepenthe]

I de stallen jag befunnit mig i är det så som @Marvin skriver.

Jag har även varit medryttare på några sådana hästar som jag red ut men aldrig ägaren. Där stod det i annonsen att medryttaren bara fick rida ut för ryttaren ville träna/tävla.

 

[Piaff]

Jag vet flera såna ”rädd för allt annat så rider dressyr” men de som verkligen är dressyrryttare som jag känner till (inklusive mig själv) är inte alls rädda. Jag har lejt bort hoppningen på min häst pga bristande ryttartalang men hoppar gärna småstockar ute där vi får bra flyt. Min häst har typ samma träningsupplägg som en fälttävlanshäst med intervallpass, dressyr, klättring, hoppning och rena nöjespass i skogen.

 

[warg]

Men då verkar ju problemet vara att hela gruppen "dressyrryttare" döms efter en grupp som inte ens egentligen är dressyrryttare? Det är ju väldigt synd och rätt orättvist?

 

[pajaztar]

Men då verkar ju problemet vara att hela gruppen "dressyrryttare" döms efter en grupp som inte ens egentligen är dressyrryttare? Det är ju väldigt synd och rätt orättvist?

Ja det är väl så det brukar vara med stereotyper

 

[warg]

Ja det är väl så det brukar vara med stereotyper

Fast förekommer liknande stereotyper om andra ryttare? Bedöms hoppryttare efter fördomar om en grupp som inte hoppar? Eller fälttävlansryttare efter en grupp som inte rider fälttävlan? Och varför förekommer så många negativa narrativ om just dressyrryttare?