Ni med "krävande" hobby och partner..

[MiniLi]

OT men du är ofta så himla bra!

Åh, tack så snällt sagt

 

[Miao]

Men han å sin sida verkar tänka att han fortfarande kan få mig att ändra mig och bli mindre störande för honom. Att jag skulle bli väldigt deprimerad om jag inte hade annat att göra än att ta hand om barnet och boendet hjälper inte som argument. Jag kan minsann ha uppehåll några år osv..

Det känns hemskt att skriva, men som flera andra redan skrivit så läser jag att han vill forma om dig till något som passar hans liv och att ert gemensamma liv också ska passa det han vill.... .

Jag blir också särskilt illa berörd av de partier där du skriver att du inte tar upp saker med honom gällande hundarna för oron att han ska börja bråka och bli otrevlig . Ett partnerskap ska ju få en att må bra, det ska tillföra något positivt i ens liv och inte massa ångest, bråk och ledsamheter.

Och att han inte har någon som helst förståelse för att hundintresset är en så stor del av dig, utan någon som han tycker att du bara kan lägga ner för att han inte gillar det.... Det ser för mig ut som total egoism och total oförståelse från hans sida.

 

[Heulwen]

Låter väldigt besvärligt och det som oroar mig mest är att han inte tar in att du kommer bli deprimerad om du gör avkall på ditt intresse. Hade min partner sagt så till mig hade jag kämpat för att underlätta hans intresse eller allra minst inte lägga käppar i hjulet för utövandet av det. Om du mår bra, mår er relation bra! Givetvis måste han också må bra, men relationer tarvar större/mindre kompromisser med varandra, det heter trots allt relation för att man "står i relation till en annan människa". Och då kan inte han diktera allt/göra dig till en helt annan människa än den du är.

Sedan är det också väldigt märkligt att han sade att du får ägna tid åt ditt intresse när ni flyttar ut på landet, ni gör så och sedan gäller det inte längre ...? Har du frågat honom rakt ut om det?

Angående valpköp så påverkar det hela familjen, även om det finns en huvudman som tar ansvaret, valpar är ganska besvärliga. Där kan jag tycka att ni borde vara överens. Å andra sidan ser jag det ur mitt perspektiv i en lägenhet i stan, i ett hus på landet med trädgård kanske valptiden inte är fullt lika jobbig.

Jag skulle faktiskt visa honom första inlägget i tråden, ibland behöver man läsa saker och begrunda för att det ska smälta in. Be honom läsa det flera gånger och fundera över natten innan han svarar. Vad svaret sedan blir kan nog ge en hint om er relations framtid, på gott eller ont ...

Hoppas det löser sig, på ett eller annat sätt till det bättre!

 

[Migo]

Hur gör ni andra som har partners som inte riktigt uppskattar det ni vill göra? Får ni det att funka? Jag är så innerligt trött på allt negativt som kommer av det enda jag vill syssla med, som jag var aktiv med redan när vi träffades. Det negativa i vardagen blir som ett ok.

Jag har dumpat dem. Flera stycken. Ska det vara tvåsamhet så ska den leda till att jag mår bättre, inte sämre, än om jag är ensam.

 

[Migo]

han har aldrig ens varit i rummet när det är valpning osv,

Jag tror aldrig jag mött en klok människa som inte fascinerats av födslar, som tyckt att det vore en fantastisk upplevelse att få vara med om en valpning/lamning/fölning/you name it. Oavsett om de är intresserade av djur eller inte. Stor varningslampa!

 

[kossankaj]

Jag tror aldrig jag mött en klok människa som inte fascinerats av födslar, som tyckt att det vore en fantastisk upplevelse att få vara med om en valpning/lamning/fölning/you name it. Oavsett om de är intresserade av djur eller inte. Stor varningslampa!

Jag tycker det är asäckligt med födslar skulle aldrig titta på det frivilligt, säger inte så mycket mer om mig än just att jag inte är fashinerad av födslar !!

 

[athena_arabians]

Jag tror aldrig jag mött en klok människa som inte fascinerats av födslar, som tyckt att det vore en fantastisk upplevelse att få vara med om en valpning/lamning/fölning/you name it. Oavsett om de är intresserade av djur eller inte. Stor varningslampa!

Exakt, det är en ära att få vara med när ett nytt liv kommer till världen

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror aldrig jag mött en klok människa som inte fascinerats av födslar, som tyckt att det vore en fantastisk upplevelse att få vara med om en valpning/lamning/fölning/you name it. Oavsett om de är intresserade av djur eller inte. Stor varningslampa!

Men alltså, måste man vara fascinerad av födslar för att vara en bra människa? Hade min man en jycke som skulle valpa skulle hjälpa till för min makes skull men vara fett jävla äcklad genom hela processen. Hela grejen creepar ut mig totalt. Enorm varningslampa då eller?

 

[Sassy]

För mig är det faktiskt en enorm skillnad på en krävande hobby och husdjur som bor hemma. Givetvis ursäktar det inte TS sambos snurrande, men för mig hade ett förhållande varit slut om en partner skaffat ett djur vi inte varit överens om. Jag har själv som uppfödare nekat köpare där djuret inte är välkomnat av alla vuxna familjemedlemmar.

För egen del har jag svårt att se hur man ska kunna ha ett gemensamt boende om man inte har samma idé om hur livet med djur ska se ut. Det går ju inte att ignorera att de finns där och dikterar villkoren för tillvaron?

 

[Migo]

Men alltså, måste man vara fascinerad av födslar för att vara en bra människa? Hade min man en jycke som skulle valpa skulle hjälpa till för min makes skull men vara fett jävla äcklad genom hela processen. Hela grejen creepar ut mig totalt. Enorm varningslampa då eller?

Om du på pin kiv vägrade gå in i rummet när det händer i ditt hem, så ja. Varningslampa.

 

[BernT]

Jag tycker det är asäckligt med födslar skulle aldrig titta på det frivilligt, säger inte så mycket mer om mig än just att jag inte är fashinerad av födslar !!

Samma här, hade vägrat. Skulle haft minst 100k för att va med, blä.

 

[coolia]

Min kompis är kattmänniska och hon har några katter. De bor på landet. Förra året bestämde mannen att han skulle ha en jakthund. Båda jobbar heltid. Mannen mer än så. Min kompis vill absolut inte ta hand om en hund men mannen sket i det och köpte hunden ändå. Och vem sitter med ansvaret för hunden...?

Inte samma som TS men nog kör folk över varandra. Jag har hoppats i många år på att min kompis ska orka lämna karln.

 

[mandalaki]

För mig är det faktiskt en enorm skillnad på en krävande hobby och husdjur som bor hemma. Givetvis ursäktar det inte TS sambos snurrande, men för mig hade ett förhållande varit slut om en partner skaffat ett djur vi inte varit överens om. Jag har själv som uppfödare nekat köpare där djuret inte är välkomnat av alla vuxna familjemedlemmar.

För egen del har jag svårt att se hur man ska kunna ha ett gemensamt boende om man inte har samma idé om hur livet med djur ska se ut. Det går ju inte att ignorera att de finns där och dikterar villkoren för tillvaron?

Fast då bör man väl inte para ihop sig med någon vars största intresse är tävling och avel? Väljer man en sådan person så har man också gått med på att djuren finns i hemmet, tycker nog jag.

 

[kossankaj]

Exakt, det är en ära att få vara med när ett nytt liv kommer till världen

Verkligen inte... när de blivit runt åtta veckor då är jag beredd på dom, inte.en.chans jag skulle hjälpa till varken med födsel eller städa efter valpar frivilligt.

 

[Sleepy]

Och att han inte har någon som helst förståelse för att hundintresset är en så stor del av dig, utan någon som han tycker att du bara kan lägga ner för att han inte gillar det.... Det ser för mig ut som total egoism och total oförståelse från hans sida.

Verkligen.

En bra livspartner vill ju veta vad som får den andre att må bra, vad som gör denne glad, vad som är viktigt och gör den personen till den den är - och uppmuntra det. Glädjas å partnerns vägnar.

 

[EmmaBovary]

Om du på pin kiv vägrade gå in i rummet när det händer i ditt hem, så ja. Varningslampa.

Fast vissa klarar ju inte av att se sådant, kanske rentav blir svimfärdiga av tanken på slem och blod. Är det en varningslampa?

 

[athena_arabians]

Verkligen inte... när de blivit runt åtta veckor då är jag beredd på dom, inte.en.chans jag skulle hjälpa till varken med födsel eller städa efter valpar frivilligt.

Det är en ära, att en kanske inte klarar av det är en annan sak.

Jag är ödmjukt tacksam för de kalvningar/lamningar jag fått vara med på, både de som gått bra och de som inte gjort det. Det ger en helt annan uppskattning av livet och hur skört det är.

 

[stjarnhimmel]

Fast vissa klarar ju inte av att se sådant, kanske rentav blir svimfärdiga av tanken på slem och blod. Är det en varningslampa?

Håller med. Vet ju folk som svimmat av att se blod eller när de ska vara med på en förlossning. Jag tror man ska akta sig för att döma då

 

[Gnist]

Det är ju en enorm skillnad i att ha fobi/äcklas/må dåligt av att se något födas och på att medvetet och på pin kiv vägra "bara för att".

Tycker jag.

 

[Bulldoozer]

Ni har ett barn ihop, sådär kan ni ju inte ha det! Jag tycker ni ska gå på familjerådgivning som ett första steg så att ni kan prata igenom det ordentligt med utomstående part. Antagligen är det andra saker som skaver också. I ett förhållande så ska man stötta och lyfta varandra men ibland måste man jobba på det också. Jag och min man/kille har varit ihop i snart tretton år och det har ju inte alltid varit en dans på rosor.. Vi var faktiskt på familjerådgivning en gång nåt av de första åren då det var lite trassligt, tydligen så gav det nåt iallafall då vi fortfarande är ihop. Ibland så hjälper det att ha nån utomstående som kan ge lite perspektiv på saker, i vårt fall så fick vi bägge lite av en aha-upplevelse som hjälpte oss vidare.