Ni som separerat...

Status
Stängd för vidare inlägg.

Matten

Trådstartare
Hur sjutton klarar man det när man har barn?! Vi har nära bekanta som är på "G", vilket får en själv att tänka till ganska mycket...
Tänk att inte träffa gullungen på en v.! Hur överlever man? Jag tror jag skulle dö... :cry: Tar det lång tid innan man kan "njuta" av sin lediga v., eller gör man aldrig det? Kramar Matten
 
Sv: Ni som separerat...

Man kan väl ha kortare intervaller än en vecka. Fast jag tror att man i första hand får inse att det inte handlar om de VUXNAS behov av sitt barn utan barnets behov. Om man har inställningen att man skulle dö om man inte fick träffa sin gullunge på en vecka så tror ja´g att det överförs på barnet och problemen kommer som ett brev på posten.

jag var ensam med första två och hade inga som helst problem med det, de hade det precis lika bra med pappan som med mig och jag njöt av min "lediga" tid lika mycket som jag njöt av att vara med dem. Som jag ser det så handlar hela uppväxt, uppfostran om att klippa navelsträngen...och att hjälpa dem att bli självständiga.
 
Sv: Ni som separerat...

Jag blev en mycket bättre mamma som verkligen kunde njuta av min tid med sonen efter separationen eftersom jag mådde så mkt bättre själv.
Jag hade inge problem att lämna bort honom en vecka då jag vet att han har det jättebra hos sin pappa. Naturligtvis hjälper det ju att jag och pappan nu har mkt bättre kontakt än vi hade när vi var gifta och vi hjälps åt med hämtning/lämning på dagis osv om det strular. Vi har också varit noga med att sonen ALLTID har kunnat ringa "hem" om det är nått och dessutom har han fått vara med och bestämma lite om hur vi skulle göra med tider osv. Han är nu sex år, skulle precis fylla fem nän jag lämnade pappan.
 
Sv: Ni som separerat...

Går ju alltid att göra som min sambos ex gör.... Låt inte barnet träffa pappan.... Viktigast i en separation är väl att den ena vuxna mår bra, eller hur? :mad:
 
Sv: Ni som separerat...

ja, eftersom jag beskrivit hur BRA relation jag och pappan har så finns det inte i min värld att inte låta pappan träffa barnet!
 
Sv: Ni som separerat...

Eh.. oki... jag förstår inte riktigt varför du tog åt dig... Jag var ironisk o syftade på min sambos ex... Jag tvivlar starkt på att du och hon är samma person.... med tanke på hur din situation ser ut.

Självklart är det alltid viktigast hur barnen mår. Jag tycker det är synd att inte alla prioriterar det bara. O jag syftar ENDAST på min sambos ex!!!
 
Sv: Ni som separerat...

Hm.. när man riktar ett svar till någon använder man inte citatsvar då? Jag kanske gör helt fel när jag svarar... Om jag vill svara den som startar tråden, hur gör jag då?
 
Sv: Ni som separerat...

du trycker på "svara" knappen i det inlägg som du vill svara på. Om du tittar i högra översta hörnet av ditt inlägg så ser du vem du riktat inlägget till! Om det är en lång tråd och/eller man bara vill svara rent generellt så kan man tex skriva *lånar knapp* för att påpeka att det inte är riktat till någon speciell!!
 
Sv: Ni som separerat...

Aha... då förstår jag... Jag trodde man svarade på den som lagt in tråden när man svarade... Sorry... Svaret var inte menat till dig... :o
 
Sv: Ni som separerat...

Ja hur går det för din sambo och dig???

Visst hade ni dom på umgänge och har sedan begärt verkställighet??
Eller minns jag fel?

// Åsa
 
Sv: Ni som separerat...

Hallå! Det stämmer...

Det går inge vidare... Exxet gör som hon vill o inget umgänge finns för tillfället... Min sambo är helt knäckt o har insett att som pappa finns det ingen hjälp att få...

Är trist när barnen kommer emellan på det här sättet....

Tack för att du frågade! :bow:
 
Sv: Ni som separerat...

Baserar mitt svar på vad en kollega sagt till mig, eftersom jag inte har egen erfarenhet.

det är så mycket som händer i samband med en skiljsmässa, även på det rent personliga och känslomässiga planet. Hon hade varit med sin man i 17 år, så det blev förstås en stor omställning att skilja sig. Hon sa att hon verkligen behövde den "barnlediga veckan" för att orka. Då hade hon tid att bearbeta vad som hänt, tänka över omställningen som skett i hennes liv och finna vägar att gå vidare. Det gjorde att hon hade mer kraft att engagera sig i barnen när det var "hennes vecka".

Sedan, när det gått några år och bitarna fallit på plats, kunde hon tänka sig att ha barnen mera, samtidigt som hon inte tyckte det var rätt ur pappans perspektiv att han skulle ha dem mindre än 50% av tiden.
 
Sv: Ni som separerat...

Betalar hon vite då för gång hon hindrar pappan eller.....
Jag tycker ni har det förskräckligt! Och det stackars barnet....vilken människa.

// Kramar Åsa
 
Sv: Ni som separerat...

Min man valde att separera från mig för ett år sen, sonen var då knappt tre år gammal. Och du har rätt... man klarar det inte :-( Nu är sonens pappa en utomordentligt BRA pappa, och ordentligt "pålitlig" i sin papparoll, men en vecka utan sonen är total pest och pina för mig. Och att njuta av sin lediga tid... visst.. Det är användbart att kunna jobba över, göra ärenden i lugn och ro och vara i stallet och ta hand om huset på egen hand, men självklart skulle jag glatt byta bort det mot att istället få stressa iväg hem och vara med sonen. Men det är klart att jag är glad för sonens skull att han har en engegerad pappa och farmor & farfar!!!!
 
Sv: Ni som separerat...

Jag separerade från mina barns pappa när de var 3 resp. 4,5 år gamla. Faktum är att det hela tiden har fungerat väldigt bra och de har bott hos mig i veckorna och hos pappan varannan helg samt skollov o dyl. Vi har haft en bra relation hela tiden och driver fortfarande, efter snart 10 år, hästuppfödningen tillsammans. Detta trots att jag har ny sambo sedan 7 år och att pappan haft några halvlånga relationer under tiden (en av dessa tjejer klarade inte av att vi hade samarbete om hästarna).
Jag har aldrig känt det som svårt att barnen har varit borta några dagar, även om det blir väldigt tyst. Jag pratar med dem varje dag i telefonen eller när jag är i stallet, som ligger på pappans gård.
Nu är mina grabbar 12 resp. 13,5 år gamla och den äldsta säger ofta att han har tyckt att det har varit så skönt att vi kan umgås allihop på födelsedagar osv. Jag och sambon kan t o m gå på fest med mitt ex och har en bra relation till hans ex också.
 
Sv: Ni som separerat...

Njae... de gjorde en överenskommelse istället för böter... som hon svor dyrt o heligt på att hålla... men icke sa nicke....

Ja det är verkligen hemskt att leva mitt i det här.... Och om vi tycker det är hemskt, vad ska då barnet inte tycka?

Att svartsjuka kan ställa till så mycket i någons huvud o handling är för mig en gåta..... men men....
 
Sv: Ni som separerat...

När jag läst dina inlägg här så började jag undra om jag hade skrivit något jag inte kommer ihåg.

Jag känner igen det du skriver så väl, men skillnaden vid verkställigheten var att min sambo inte gick med på något annat än en dom.

Det resulterade sig i att mamman blev tilldömd att vita på 5000kr/per umgängestillfälle dvs 10 000kr på en helg när hon umgängesvägrar. Och hon fick betala hans rättegångskostnader.

Men när hon inte längre kan ställa in umgänge eftersom det kostar (märkligt förresten då min sambo enligt henne är livsfarlig för sonen och skall hållas undan, men när det gäller pengar så kan hon lämna sonen, och vill man, så kan man se det som att hon "säljer" sin son. Men för att förstå varför jag skriver så behöver man ha fakta som ligger till grund för mitt uttalande) pengar, då såg hon till att ställa till med en sådan scen så pojken blev helt förtvivlad och ångestfylld och trodde det var hans fel att mamma alltid blir sån här (denna gången var det inte klokt, hon var fullständigt galen) och eftersom det är han som skall träffa sin pappa så är det ju hans fel att mamma mår dåligt. Snacka om att skuldbelägga och se till att ge sitt barn en lojalitetskonflikt så det skär i mig... arma barn.

Men genom sitt sätt så såg hon till att uppfylla sin del av umgänget genom att lämna sonen, men samtidigt se till att det inte går att genomföra ett umgänge då det definitivt inte hade varit för pojkens bästa. Så efter 5 min så beslutar vi att det inte kommer att bli bra för honom, och avslutar det hela.

Och tänk... då har hon lyckats med att umgänges sabotera men inte behöva betala vite då hon lämnade sonen till umgänge.

Behöver jag säga att jag anser att detta är en människa som skulle hållas bort från barn så lågnt det går...

Om du bara visste, jag skulle kunna sitta i timmar och berätta om detta.

Men det gör bara att min dag börjar dåligt, för detta är så jobbigt och tar så mycket på oss.

Kan förresten även berätta att enligt vår advokat och även Tingsrätten så är detta ett klart fall av att flytta boendet, men då hon tog sonen med sig när han bara var två månader och flyttade och sedan vägrade att tillåta umgänge genom att svartmåla min sambo så hårt till soc och de gick på det utan större utredning (undrar var kompetensen i just detta soc kontor finns??) och därmed så fick hon de bakom sig.
Och därmed så känner sonen och min sambo inte varandra så mycket eftersom hon sett till att det blivit så.
Och vår advokat tror att tingsrätten kanske skulle se det som för svårt för pojken att byta familj då.

Men nu, när sanningen kryper fram i form av en massa bevis, ja då hittar hon på det ena efter det andra för att få sin vilja fram och börjar verkligen bete sig mycket labilt och det finns stunder då vi fruktar för sonens liv :cry:

Som sagt, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst nu...

// Hel
 
Senast ändrad av en moderator:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 180
Senast: Elendil
·
Mat Jag firar ju egentligen aldrig jul, tycker julen tappade sin mening för mig redan innan jag var 12 år, men nu blir det kanske min sista...
Svar
19
· Visningar
1 164
Senast: Acto
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 261
Övr. Barn Då var utredningen klar på sonen, och vi fick två diagnoser. Jättetråkigt såklart, men också väntat. En del av mig känner ”Jaha, nu...
Svar
15
· Visningar
2 231
Senast: Destiny_D
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda -21
  • Alltså dessa bett
  • Födda 2022

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp