Ni som separerat...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Ni som separerat...

Jag skrev:
Det resulterade sig i att mamman blev tilldömd att vita på 5000kr/per umgängestillfälle dvs 10 000kr på en helg när hon umgängesvägrar. Och hon fick betala hans rättegångskostnader.

Självklart menar jag:

Det resulterade sig i att mamman blev tilldömd ett vite på 5000kr/per umgängestillfälle dvs 10 000kr på en helg när hon umgängesvägrar. Och hon fick betala hans rättegångskostnader.
 
Sv: Ni som separerat...

Jag har inte den erfarenheten som förälder men min sambo har två barn som vi har varannan vecka.

JAG själv skulle tycke det vore fruktansvärt om vi gick ifrån varann och då ev dela på umgänget.
Men vet givetvis att det ska vara för barnets skull hur man fördelar tiden.

Ett plus som kommit av att vi har ett gemensamt barn (mitt första) är att jag inser varför sambons ex beter sej som hon gör (till liten del),hon saknar sina barn...

Men, det rättfärdigar ändå absolut INTE henns beteende :mad:
men som sagt;jag kan förstå henne.
 
Sv: Ni som separerat...

Känns på något konstigt sätt skönt att veta att vi inte är ensamma...

När man har barn är det då inte meningen att man ibland får bortse från sina egna negativa känslor och se till barnets bästa...??
Är en förmåga som vissa mammor tydligen saknar.
 
Sv: Ni som separerat...

Oki...

Jag förstår inte hur man kan gå och göra falska anmälningar till polisen, Jag förstår inte hur man kan svartmåla någon man en gång älskat o valt att skaffa barn med, på en socutredning... Jag förstår inte hur man kan välja att ta sitt barns pappa ifrån barnet. Jag kan däremot förstå att tankarna finns där men att göra tankarna till handling det förstår jag absolut inte.
 
Sv: Ni som separerat...

Min syster lämnade sin sambo när hennes dotter var ganska liten(1-2 år). Vad jag förstår så har det inte varit fruktansvärt jobbigt för henne. Kanske för att hon träffat en ny och byggde ett nytt hem den tiden som dottern var hos pappan - och när hon var med förstås. Men jag vet att det var lite kämpigt i början, det är inte lätt att lämna ifrån sig sin ängel en hel vecka när man är van att ha henne på sig jämt - hon var ju också ganska liten.

Nu väntar hon sin 4:e bebis och har ju barn hemma när dottern är hos pappan. Hon skulle nog helst vilja ha henne hemma jämt också men det är inte längre jättesorgligt. Dottern har det bra hos pappa och bor där nära sin jämnåriga kusin(min andra systers dotter) som hon ofta är hos.
Det tråkigaste är väl att hon måste släppa henne vissa högtider, men o andra sidan så anpassar vi oss efter detta och därav får hon det så bra som möjligt. Sålänge hon är lycklig så är vi också lyckliga. :)

Det viktigaste är att dottern har det bra. Kan säga att syskonen är lite avundsjuka på att hon har två pappor och två farfar och farmor. :D Och hon tycker nog att det är ganska skönt att få komma hem till lugna hemmet hos pappa ibland - för lillebror är hyperenergisk och lillasyster klänger på henne och lånar hennes klackskor och väskor. :rofl: Men man märker att de också saknar henne för när det börjar bli dags frågar de efter henne och när hon kommer blir hon överöst med kramar och glada rop från sina syskon.
 
Senast ändrad:
Sv: Ni som separerat...

Gissar på att för dom finns inte gränsen som en annan har... :smirk:

Att deras svartsjuka eller vad det är, gör att dom inte handlar efter barnens bästa.

Kanske dom vet vad som är rätt men klarar det ändå inte, men då tycker jag man söker hjälp istället för att förstöra en hel familj.
 
Sv: Ni som separerat...

Min sons pappa och jag separerade för ca 3år sen..
För oss har det gått bra och det tror jag beror på att pappan är helt fantastisk. Vi har varannanveckas här och den veckan sonen ej är här passar jag på att jobba "massor" så att jag kan vara hemma mer när han är hemma. I början gjorde jag så för att jag inte skulle hinna tänka så mycket men nu tycker jag att det är kanon att kunna fortsätta med det!
 
Sv: Ni som separerat...

Jo hjälp behöver dom... Jag kan förstå att det inte är lätt att trassla upp alla lögner de trasslar in sig i... Men som vuxen människa måste man ju kunna stå för det man sagt o gjort...
 
Sv: Ni som separerat...

Håller med. Men jag tror att det är svårt att få till en vettig debatt i ämnet då många kan känna sig trampade på tårna.
Tanken att vara utan sonen är hemsk!
 
Sv: Ni som separerat...

Hoppas att jag aldrig hamnar i den situationen...men jag beundrar verkligen er som fixar det, och sköter det på ett snyggt sätt. Man är ju tvungen att klara det, om inte annat så för sitt/sina barn skull. Men kan det inte vara svårt att in för barnet/ barnen hålla masken?
Jag menar, verka glad och så, fast det är söndag och man bara räknar timmarna tills de /det skall åka iväg?
Jag har en annan bekant som är separerad, där barnen verkligen är på gränsen till att må riktigt dåligt pga. att pappan missköter sig de veckor han har barnen, vilken j*vla mardröm, att se hur barnen mår, och inget kan göra (hon har varit i kontakt med bla. socialkontoret, bvc. mm., men de mår inte såååå dåligt ännu... :cry: ) Hon mår riktigt dåligt de veckor hon är ensam...
Kramar Matten
 
Sv: Ni som separerat...

Men snälla människa, du ÄGER inte dina barn. Du skulle behöva skaffa dig en längre navelsträng till ungarna. Från det att ungen föds handlar det om att lära barnen bli självständiga. Med din inställning kommer ungen att få det jobbigt och du med.

Dessutom, jag har hört OTALIGA sagor från företrädesvis mammor som tror sig vara den enda som kan ta hand om barnen. De förstorar upp skitsaker och ungarna mår självklart dåligt av det - inte av saken i sig utan mammans inställning.
 
Sv: Ni som separerat...

Ehh, va? ÄGER? Jag pratar om hur jobbigt det kan bli vid en separation då man hamnar i (i alla fall för mig) en onaturlig situation. Dvs. att träffa sina barn varannan vecka. JAG tycker att det tex. var riktigt trevligt att börja jobba igen, jag tycker det är urskönt att få gå ut i stallet ENSAM...ta en fika med en kompis mm. Alltså ha ett "eget" liv utan barn runt benen MEN jag tycker att det skulle vara skit jobbigt att TVINGAS in i en situation där jag inte själv kan välja NÄR jag ska umgås med mina barn. Jag tycker precis som du att vara förälder handlar om att lära barnen att bli självständiga, och ge dem en bra start i livet.
Dina sagor få du stå för själv. I mitt fall (eller rättare sagt min bekant) känner jag båda väl och jag skulle inte heller vilja vara i hennes situation. Men du kanske tycker det är normalt att vara full mitt i veckorna och samtidigt ta hand om en 2 och 5 åring?/Matten
 
Sv: Ni som separerat...

Jag tror inte att det är en tillfällighet att vissa barn har problem med separationer. jag är övertygad om att det ligger hos föräldrarna istället för hos barnen. Jag tror att man får lov att vända på tänket, det är BARNEN som har rätt till sina föräldrar inte tvärt om.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
972
Senast: Praefatio
·
Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
19
· Visningar
2 064
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 190
Senast: Elendil
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
793

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Valp 2024
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp