Nu är livet slut

[prinsus_]

Jag har en son på 2,5år och jag känner att jag håller på att dö sakta. Jag har undan för undan tvingats förändra mitt liv för att klara av det sedan vi fick barn. Vi har flyttat från hästgård till radhus. Sålde ena hästen förra sommaren och har haft den andra på kollo hos svärmor sedan augusti förra året för att klara av sonen och flytten. Sonen är väldigt krävande och vi har varit på samspelsbehandling på BUP. Det har varit strul med dagmamman som inte heller orkar med honom och måste hela tiden ta kompledigt så nu har vi bestämt oss för att lösa det hela tills han börjar på sitt nya dagis i augusti. Jag jobbar halvtid och pluggar halvtid och mina studier har jag fått lägga åt sidan i vår pga sonen. Det är jag som har honom på veckorna framöver och jobbar helger plus att min mamma och min svärmor kommer hit och hjälper oss lite (100mil resp 40mil). Jag har en spekulant på min häst och idag var hon och tittade på honom och blev eld och lågor så nu är min sista häst snart såld. Nu sitter jag här med man och en fruktansvärt jobbig 2,5åring i ett radhus när jag helst bara vill fly ut i en stuga i skogen och ha hästar utan barn. Med en sån jobbig unge går det absolut inte att klara av att ha hästar hemma. Jag kan inte ens prata i telefon i en minut utan att han skriker och kastar grejer. Jag känner inte många i vår nya stad men jag kan ändå inte träffa någon för min son är ett monster och låter mig inte prata med den som hälsar på utan ska ha all uppmärksamhet. BUP-behandlingen går ut på att ge honom mer uppmärksamhet, ramsor och lekar och jag kämpar och kämpar men jag orkar snart inte mer. Han klarar sig inte ens tillräckligt länge för att jag ska hinna steka falukorv och koka makaroner så jag får nog lägga ner sån avancerad matlagning och köra helt med burkmat. Det är ett självmordsuppdrag att rasta hunden.

Snart är sista hästen såld. Jag har absolut ingenting att leva för. Jag älskar min man men vi får ju inte lov att tala med varandra längre och när monstret har somnat är vi helt slut. Min man tycker dessutom att jag är fruktansvärd när jag säger vad jag känner. Men han är ju på jobbet 40 timmar i veckan

 

[Vica]

Sv: Nu är livet slut

Jag är inte en av dem som kommer med nått klämkäckt "seså det blir nog snart bättre ska du se!". Be kommun/soc hjälpa dej och din son att få en plats på ett vettigt dagis alt be din man ta pappaledigt så att du kan få en time-out. Det är nog det du behöver och är i ENORMT behov av.

Håller alla tummar jag kan!

 

[Gabbi]

Sv: Nu är livet slut

Spontant: Oj, stackars dig. Jag har inga barn själv, så jag har inga direkta intelligenta råd, men du måste ju få ditt liv tillbaka. Finns det ingen möjlighet till mer avlastning? Måste din man jobba 40 timmar?

 

[martha]

Sv: Nu är livet slut

Men fy va hemskt att behöva känna så, du måste verkligen se till att få proffesionell hjälp så det inte slutar illa detta här.

 

[martha]

Sv: Nu är livet slut

..alltså det är allvarligt sånt här, en klasskamrat hade en "likadan" flicka , hon sökte hjälp men fick ingen och tillslut så raserades allt och hon tog livet av sin flicka i ett tillstånd av "jagvetintevad"

 

[Oldie]

Sv: Nu är livet slut

Du, jag har varit där oxå. Min son sov sin första hela natt när han var 3,5 år gammal. Innan dess sov han 2 timmar som mest innan det var dax att vakna.
Och fick han inte 100% uppmärksamhet så blev det 'high-life' resten av natten.
Han krävde bara allt från oss föräldrar. Såklart slutade det men skilsmässa mellan oss men kiddot är bara super nu.

Nu är han världens goaste unge när han är 9 snart, han sover som en gris och är jätterar mot alla barn han träffar. Han är bäst i skolan i sin åldersklass och väldigt empatisk Så ge inte upp.
Håll ut bara om ni orkar och ta inte ut frustrationen på varann så har ni en god chans att få en superkille om några år.

 

[Tajger]

Sv: Nu är livet slut

Spontant känner jag att din man måste ta hand om detta en tid, mycket för att förstå hur du har det på dagarna. Och du ska inte vara där!

Låter jättejobbigt, känner med dig!

 

[Inte_Ung]

Sv: Nu är livet slut

I USA kallar man åldern "Terrible Two".
Och den är jobbig - särskilt om man inte fått till det innan 2.
Ni behöver hjälp och det fort.
Annars så kommer det att kunna sluta riktigt illa.
Kanske måste pojken bo borta ett tag och få lära sig regler samtidigt som ni återhämtar er och får lära er hävda regler.

Barn blir inte bra av sig själva utan kräver faktiskt både uppfostran och dressyr.

 

[lil-sis]

Sv: Nu är livet slut

Så om hon bara står ut i sju år så löser sig saken av sig självt?

*kl*

TS, skaffa hjälp. Och se till att din man är hemma en vecka där du är borta en heltid så kanske han förstår.

 

[antiloop8]

Sv: Nu är livet slut

Kollat upp avlastningsfamilj?
Vet ett par som fick det och idag har de världens bästa familjeliv ihop.

 

[Inte_Ung]

Sv: Nu är livet slut

Och det är alltid något barn varje år som slås gult och blått av föräldrar som tappat vettet av utmattning och vanmakt.

Man måste söka hjälp.

 

[biffen]

Sv: Nu är livet slut

Prata med soc. Få hjälp - avlastningsfamilj några dagar per månad tex.
Du måste ta hjälp, be om hjälp för att komma ur situationen och det är du och bara du som kan be om den, eftersom det är du som mår dåligt av hur livet ser ut. Jag tror inte att din man förstår hur du mår, det måste du börja med att försöka förmedla. Man ska inte behöva känna som du gör, men jag förstår till 100% att du gör det och att det inte är barnets "fel" utan det är hela situationen som gör att det blir fel. Styrkekramar!

 

[martha]

Sv: Nu är livet slut

otäckt...min klasskamrat ströp sitt barn, gömde henne i källaren och var med i1½- 2 dygn o letade efter henne...total blackout...

 

[Teilani]

Sv: Nu är livet slut

Kära nån, jag lider verkligen med dig, och en stor anledning till att jag själv är väldigt tveksam till det här med barn är att jag är rädd att det ska bli såhär. Att man måste ge upp sig själv helt och hållet.

Jag kan tycka att det inte vore för mycket begärt att pappan hade sonen själv några kvällar i veckan så att du kunde ha häst på halvtid istället för att sälja. Om inte annat bara få komma ut och rasta hunden utan barn för att få känna lite frihet.

Samtidigt så blir det troligen bättre om bara ett par år när sonen växer upp och vill göra saker på egen hand. Är det ett alternativ att låna ut din häst på foder till köparen?

I vilket fall känns det som om du nog behöver ha semester, har din man nån semester att ta ut? Går det att ordna så du kan åka och hälsa på din mamma några dagar själv och sova och andas?

 

[Oldie]

Sv: Nu är livet slut

Så om hon bara står ut i sju år så löser sig saken av sig självt?

*kl*

TS, skaffa hjälp. Och se till att din man är hemma en vecka där du är borta en heltid så kanske han förstår.

Kul slutsats .

Jag bara sa att man i den åldern behöver ge extra mycket till barnet som jag såg det. Men jag ber om ursäkt för det dumma inlägget.
Jag lämnar det till experterna och inte till oss idiotiska föräldrar som tagit oss igenom det. Bye bye.

 

[Vica]

Sv: Nu är livet slut

Kul slutsats .

Jag bara sa att man i den åldern behöver ge extra mycket till barnet som jag såg det. Men jag ber om ursäkt för det dumma inlägget.

Men om man har gett allt man har och 179% till så kan man väl inte ge så mycket mer eller? Man ska ju inte behöva sätta sitt liv till.

 

[Ludd]

Sv: Nu är livet slut

Hej!

Låter fruktansvärt jobbigt!!!

Håller med om vad de flesta skrivit men vill tillägga: har du testat att minimera sockret i barnets kost/kollat att barnet inte är allergiskt mot något?

Kanske kunde det även funka att behandla med zonterapi för att få ner spänningsnivån i kroppen. Detta är bara funderingar.

Hoppas du kan få avlastning på något sätt. Stödfamilj?

 

[Oldie]

Sv: Nu är livet slut

Men om man har gett allt man har och 179% till så kan man väl inte ge så mycket mer eller? Man ska ju inte behöva sätta sitt liv till.

Då får man dela. Mannen kan kanske inte jobba 40 timmar i veckan för stålarna. Man kan kanske inte ha den standarden man är van med. Har man barn så är de tamejfan det primära. Inte jobbet.

 

[Vica]

Sv: Nu är livet slut

Då får man dela. Mannen kan kanske inte jobba 40 timmar i veckan för stålarna. Man kan kanske inte ha den standarden man är van med. Har man barn så är de tamejfan det primära. Inte jobbet.

Nej, men föräldrarnas psykiska hälsa då? Nån måtta får det då vara!

 

[doglover]

Sv: Nu är livet slut

Tänker jag bara när jag läser om det stackars barnet. Jag kan förstå föräldern absolut (då jag själv har ett barn) men jag kunde inte låta bli att tänka: vad hemskt att göra så mot sitt barn.

Men hon sökte hjälp och fick ingen? Vet du varför hon inte fick det?