Bukefalos 28 år!

Obesvarad kärlek gör så ont!

Bara att lämna och gå vidare. Vänner av motsatt kön är ingen bra idé eftersom det bara skapar komplikationer. I synnerhet inte om det finns starka känslor involverade.

Tänk dock över ditt beteende till nästa förhållande så att du inte återigen gör slut med en bra kille för att du hoppas att gräset är grönare på andra sidan. Lycka till!

Rent trams. En av mina bästa vänner är mitt ex (och ja, min nuvarande partner har träffat honom och har inga problem med vår vänskap). Flera av mina närmaste vänner är män, utan att det finns sexuella undertoner etc. Vi är helt enkelt vänner, punkt.
 
Vi går ut och går, ser på film, lirar tv-spel, lagar mat, åker på roadtrips. Vi är vänner helt enkelt.
Det har fungerat för mig att ha manliga vänner i 31 år.
Min bästa vän är man, vi skickar ungefär 3000 sms till varandra i månaden samt pratar i telefon en timme per dag och vi är även kollegor.
Min pojkvän har inga problem med det, hade han haft det hade han inte varit min pojkvän :p

Låter ju väldigt konstruktivt att ha "pojkvän" när man är i medelåldern.
 
Menar du att man ska sluta ha vänner? Infaller det just på 30-årsdagen eller är det tidigare eller senare?

Inte vänner men pojk resp flickvänner. Som människa är det inte lämpligt att skaffa barn efter det att man fyllt 40. Vid det laget är du förhoppningsvis gift och har barn.
 
Ja det tycker jag absolut :)
Jag har vrit gift, inte min grej och barn är inte heller min grej.

Med all respekt. I regel är det brist på uppfostran och lämpliga förebilder om du har den inställningen. Är dina föräldrar gifta? Hur talade de om barn med dig? Lärde de dig vad du ska leta hos en "bra" partner mm mm. Det är klart att du hamnar snett om dina föräldrar inte ger dig vägledning.

I den här tråden ser vi många exempel på det. Sedan leder beslut efter beslut till en mindre konstruktiv livstil.
 
Med all respekt. I regel är det brist på uppfostran och lämpliga förebilder om du har den inställningen. Är dina föräldrar gifta? Hur talade de om barn med dig? Lärde de dig vad du ska leta hos en "bra" partner mm mm. Det är klart att du hamnar snett om dina föräldrar inte ger dig vägledning.

I den här tråden ser vi många exempel på det. Sedan leder beslut efter beslut till en mindre konstruktiv livstil.

Min föräldrar var gifta i 30 år, fram tills min mamma dog.
De uppfostrade mig till att bli en trygg och självständig individ. Att jag ska leva det det liv jag vill, ett liv jag mår bra med och trivs med.
De lyckades alldeles utmärkt med den delen.
 
Med all respekt. I regel är det brist på uppfostran och lämpliga förebilder om du har den inställningen. Är dina föräldrar gifta? Hur talade de om barn med dig? Lärde de dig vad du ska leta hos en "bra" partner mm mm. Det är klart att du hamnar snett om dina föräldrar inte ger dig vägledning.

I den här tråden ser vi många exempel på det. Sedan leder beslut efter beslut till en mindre konstruktiv livstil.

Alla vill inte leva efter din snäva ram. Det är absurt att tro att ett sätt att leva ska passa alla (och skulle dessutom skrämma mig, likriktning är aldrig bra).

Dina idéer hör hemma på 1800-talet, inte i ett modernt samhälle.
 
Det är väl inte så konstigt att hans känslor har svalnat. Han har ägnat ett år till att sörja vad som inte blev och antaligen bygga upp en drömbild, drömmar är ofta svåra att leva upp till.

Nu är det till att gå vidare - antingen så blir det för jobbigt att vara vänner och då bryter ni nu. Eller så klarar ni att just vara vänner. Du får ställa dig frågan, hur du kommer må när han träffar en ny, blir du glad å hans vägnar eller blir du ledsen å dina? Ungefär där nånstans borde du kunna se vad som funkar
 
För att återgå till tråden.
Jag kan tänka mig att han hade en bild om hur det skulle vara, att han fastnat i det som varit.
När ni sen träffades igen så insåg han att han faktiskt gått vidare, att bilden inte stämde längre.
Det är så lätt att minnas det som varit bra.
 
Min föräldrar var gifta i 30 år, fram tills min mamma dog.
De uppfostrade mig till att bli en trygg och självständig individ. Att jag ska leva det det liv jag vill, ett liv jag mår bra med och trivs med.
De lyckades alldeles utmärkt med den delen.
Hade tänkt skriva ett likadant inlägg, men du hann före! Mina underbara föräldrar (som tyvärr inte finns längre) var ett par i 40 år, tills mamma gick bort. De visade varje dag hur ett BRA äktenskap kan vara. Kanske var det därför jag hade kraft och mod att bryta upp från mitt äktenskap som INTE var bra? Och jag hoppas att mitt exempel, att lämna det som inte fungerar, kan vara ett bra exempel för min dotter. Jag vill att hon i sitt liv skall få ha bra relationer, inte tvingas stanna i något "bara för att"!! Och jag ser det inte som det främsta målet att hon skall "bli gift och få barn", utan att hon skall få leva sitt liv som hon vill och vara lycklig med det!

Jag har för övrigt flickvän nu... Trots att jag är 45!!! :D
 

Liknande trådar

S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
4 686
Senast: Sassy
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
13 012
Senast: Ramona
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 077
Senast: Whoever
·
Relationer Jag har blivit ghostad. Det gör ont, jag är ledsen och jag saknar honom. Jag vill ha svar - vad var det som hände? Eller egentligen hade...
Svar
11
· Visningar
1 796
Senast: Stefffie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp