Patrik Kittel vinner världscupfinalen efter succéküren

Jag fattar fortfarande inte, då måste vi totalt ha misstolkat varandra? Vilket enskilt ord menar du att jag skulle anmärkt på?
Som sagt tänker jag inte diskutera den typen av frågeställningar och det gäller även via bakvägen in. Mitt förra inlägg var ett försök att klargöra, som uppenbarligen misslyckades.
 
Som sagt tänker jag inte diskutera den typen av frågeställningar och det gäller även via bakvägen in. Mitt förra inlägg var ett försök att klargöra, som uppenbarligen misslyckades.
Så du kan inte tänka dig att förklara vad du menar när jag inte fattar? Jag upplevde nämligen inte alls att jag hängde upp mig på ett ord utan mitt syfte var att jag ville nyansera debatten. Uppenbarligen tolkade du mitt inlägg på ett helt annat sätt. Men vi kan lämna det där, du anklagar mig för något och vägrar förklara vad det är när jag ber dig.
 
Någonstans på VM i Herning började jag förlora intresset. Jag hade precis köpt en ny unghäst, börjat rida för en ny tränare med resultat på hög nivå. Redan första lektionen fick jag byta träns och bett. Jag red på ett novabett med löst spänd engelska nosgrimma. Det skulle vara tredelat med remontnosgrimma.

Sedan skulle hästen ha stöd på bettet, kort tygel och mycket stöd för att rama in hästen. Ingen mer uteridning. Dressyr i princip varje dag, små volter + åttvolter, ut och in med baken osv…
På riktigt - INGEN MER UTERIDNING?
Det är ju bästa receptet för att få en halt häst att inte rida ut och bara rida dressyr på små volter. Hur fan kan någon rekommendera detta?
 
På riktigt - INGEN MER UTERIDNING?
Det är ju bästa receptet för att få en halt häst att inte rida ut och bara rida dressyr på små volter. Hur fan kan någon rekommendera detta?

Alltså exakt, trodde knappt jag läste rätt - helt förfärligt!! Jag slutade för många år sedan att träna för en meriterad tränare/fd OS-ryttare som insisterade på att jag borde nyttja gramantyglar i samband med bytesträning (inte bara för det men som en väsentligt bidragande orsak), men det känns ju rätt futtigt jämfört med om någon hade sagt "du får lägga av med att rida ut". Bästa receptet inte bara för en halt utan också mentalt avstängd häst i en ständigt begränsad värld av vita staket och ridhusväggar. :(
 
På riktigt - INGEN MER UTERIDNING?
Det är ju bästa receptet för att få en halt häst att inte rida ut och bara rida dressyr på små volter. Hur fan kan någon rekommendera detta?
Förklaringen jag fick var att hästen måste lära sig gå ”i ramen” och att man därför under en tid enbart ska rida med kontakt (läs kort tygel) och arbeta hästen systematiskt.

Nu gjorde jag inte det, jag red ut också.
Men, nu i efterhand ångrar jag att jag lyssnade på hen.

Jag förlorade både den mjuka ridningen och kontakten med hästen. Allt blev bara krav och jag förlorade inspirationen och kraften allt mer.
 
Vi ska komma ihåg att det är denna typen av ridning som PK står för...

Visa bifogad fil 143642
Omg vilka vulster att ta spjärn mot, eller vad det heter. Läste precis i en Dressyr Facebookgrupp från USA på frågan måste man ha en dressyrsadel, att dressyrsadeln håller fast en i korrekt sits, gammelfaster skulle dånat (enligt henne skulle sadeln inte hålla fast ryttaren i en korrekt sits, utan ryttaren skulle ha det.)
 
Omg vilka vulster att ta spjärn mot, eller vad det heter. Läste precis i en Dressyr Facebookgrupp från USA på frågan måste man ha en dressyrsadel, att dressyrsadeln håller fast en i korrekt sits, gammelfaster skulle dånat (enligt henne skulle sadeln inte hålla fast ryttaren i en korrekt sits, utan ryttaren skulle ha det.)
Ja alltså jag kan förstå att man ibland vill ha och behöver rejälare stöd beroende på sin egen förmåga osv men ryttare på denna nivån (som inte är pararyttare) ska i min mening kunna rida med minimalt stöd.

Dagens dressyrelit är ett skämt. Dressyr ska ridas med lätthet, minimala hjälper och i balans. Modern elitdressyr är tungt, ihopdraget, ryttaren bär hästen på stångtygeln och benen paddlar som på en simmande anka i varje hjälp. Samtidigt ser man ibland fantastiska ritter på mindre tävlingar och undrar varför dessa ekipage inte premieras och satsas på.
 
Förklaringen jag fick var att hästen måste lära sig gå ”i ramen” och att man därför under en tid enbart ska rida med kontakt (läs kort tygel) och arbeta hästen systematiskt.

Nu gjorde jag inte det, jag red ut också.
Men, nu i efterhand ångrar jag att jag lyssnade på hen.

Jag förlorade både den mjuka ridningen och kontakten med hästen. Allt blev bara krav och jag förlorade inspirationen och kraften allt mer.

Det motsatta hände när vi började rida för en tränare som började i en annan ände än "vanligt". De stora framstegen kom inte i dressyrarbetet först (för att vi på ryggen är långsamma med att lära om och få allt på plats) utan i att hästen fick mer egen framåtbjudning, blev mindre tittig (min gissning är att bara det faktum att vi började fokusera på hans balans i "hans tempo" gjorde skillnad för honom) och ännu mer en myspropp på marken. :love: Vi är fortfarande på lägsta möjliga nivå om man pratar tävlingsklasser, men med en glad och arbetsvillig häst som numera är lika positiv när dressyrsadeln läggs på som när han vet att vi ska ut i skogen, och går med spetsade öron mot ridhuset.

Alla hästar kanske inte är lika tydliga med vad de tycker är roligt och inte (och många tävlingshästar har ju en högre grundmotivation att vara till lags), men för mig kommer det där uttrycket alltid vara det som avgör om vi valt "rätt" eller inte i framtiden. Och då har ändå ingen runt hästen någonsin varit ryttare som pressar för resultat eller rider med kraft.
 
Det motsatta hände när vi började rida för en tränare som började i en annan ände än "vanligt". De stora framstegen kom inte i dressyrarbetet först (för att vi på ryggen är långsamma med att lära om och få allt på plats) utan i att hästen fick mer egen framåtbjudning, blev mindre tittig (min gissning är att bara det faktum att vi började fokusera på hans balans i "hans tempo" gjorde skillnad för honom) och ännu mer en myspropp på marken. :love: Vi är fortfarande på lägsta möjliga nivå om man pratar tävlingsklasser, men med en glad och arbetsvillig häst som numera är lika positiv när dressyrsadeln läggs på som när han vet att vi ska ut i skogen, och går med spetsade öron mot ridhuset.

Alla hästar kanske inte är lika tydliga med vad de tycker är roligt och inte (och många tävlingshästar har ju en högre grundmotivation att vara till lags), men för mig kommer det där uttrycket alltid vara det som avgör om vi valt "rätt" eller inte i framtiden. Och då har ändå ingen runt hästen någonsin varit ryttare som pressar för resultat eller rider med kraft.
Han på bilden är också extremt TYDLIG - svänger vi mot ridhuset/banorna får han ännu mer bråttom och när vi har ridit klart och ska gå hem gör han sig verkligen ingen brådska ut från ridhuset/banan, han tycker att vi hållit på för kort tid! :love:
Han kommer dessutom ut på gången för att bli sadlad utan uppmaning, även om han står och äter hö.
Jag har hört Per Waaler säga: "Rid din häst på ett sätt som gör att den vill bli riden av dig imorgon också!" och det känns som om jag gör det. :love:
 
Omg vilka vulster att ta spjärn mot, eller vad det heter. Läste precis i en Dressyr Facebookgrupp från USA på frågan måste man ha en dressyrsadel, att dressyrsadeln håller fast en i korrekt sits, gammelfaster skulle dånat (enligt henne skulle sadeln inte hålla fast ryttaren i en korrekt sits, utan ryttaren skulle ha det.)
Man har inte stora knästöd för att ta spjärn mot dem.
 
Min idol, inga blå tungor där inte. :)

En sak som är lite underlig är att man säger att dagens hästar är mera känsliga och svårridna. I unghästtesterna har man ju lagt in ridprov och annat som väl borde premiera enkla hästar?

Ulla Håkansson t.ex. beskrev ju hur svåra en del av hennes hästar var och även andra hästar på absolut högsta nivå som t.ex. Madick och Butterfly Flip lär ha varit ganska besvärliga och många andra. Och de är hästar från förr.
 
En sak som är lite underlig är att man säger att dagens hästar är mera känsliga och svårridna. I unghästtesterna har man ju lagt in ridprov och annat som väl borde premiera enkla hästar?

Ulla Håkansson t.ex. beskrev ju hur svåra en del av hennes hästar var och även andra hästar på absolut högsta nivå som t.ex. Madick och Butterfly Flip lär ha varit ganska besvärliga och många andra. Och de är hästar från förr.
Jag tror att moderna sporthästar är mer reaktiva än för säg 50 år sedan, men så väldigt stor skillnad tror jag inte det är ändå på dagens hästar och de som var aktiva för 30 år sedan. Skillnaden är väl snarare många gånger hästhållningen och dagens ryttare, många hästar är underaktiverade, understimulerade och miljötränas inte och många ryttare varken vågar eller har möjligheter att rida ut.
 
Jag tror att moderna sporthästar är mer reaktiva än för säg 50 år sedan, men så väldigt stor skillnad tror jag inte det är ändå på dagens hästar och de som var aktiva för 30 år sedan. Skillnaden är väl snarare många gånger hästhållningen och dagens ryttare, många hästar är underaktiverade, understimulerade och miljötränas inte och många ryttare varken vågar eller har möjligheter att rida ut.
Det är väl främst att de är mer överrörliga och att vi avlat fram sämre munnar, alltså mer bettfel.
Kan man hantera överrörliga individer som dessutom har stor gång och är mer reaktiva så kan man ju få en enkel häst. Men det broder väl en del hos folk och hästarna upplevs stökiga eller måste rundsmörjas regelbundet.
 
Man har inte stora knästöd för att ta spjärn mot dem.
Knästöd för att hålla en Grand Prix ryttare på rätt plats låter ju också helt fel. Om jag skulle rida så mycket och så länge hade jag nog önskat att jag skulle klarat att rida i en platt sadel sedan.

(men så föredrar ju jag alltid platta sadlar där jag själv väljer var jag sitter när jag rider å andra sidan)

Men för att bygga vidare på just det jag skrev så är stöden självklart inte ditsatta för att ta spjärn mot så man kan dra i tyglarna men jag har absolut läst artiklar om att det kan vara svårt att få till riktigt stor kraft i tyglarna om man inte har knästöd att spjärna mot. Om de artiklarna hade rätt vet jag såklart inte.
 
Knästöd för att hålla en Grand Prix ryttare på rätt plats låter ju också helt fel. Om jag skulle rida så mycket och så länge hade jag nog önskat att jag skulle klarat att rida i en platt sadel sedan.

(men så föredrar ju jag alltid platta sadlar där jag själv väljer var jag sitter när jag rider å andra sidan)

Men för att bygga vidare på just det jag skrev så är stöden självklart inte ditsatta för att ta spjärn mot så man kan dra i tyglarna men jag har absolut läst artiklar om att det kan vara svårt att få till riktigt stor kraft i tyglarna om man inte har knästöd att spjärna mot. Om de artiklarna hade rätt vet jag såklart inte.
Jag tror faktiskt inte att PK har en sådan sadel för att han behöver "hållas på plats". Vad jag kan se på bilden så är nog det där snarare lårstöd dessutom vilket faktiskt ger större frihet och rörlighet i sadeln än vad knästöd ger.

Jag menar inte på något sätt att försvara PK nu, men att hugga en bild och göra en massa ogrundande antaganden om varför sadeln ser ut som den gör är ju bara trist och låg diskussionsnivå?
Man gillar olika sadlar helt enkelt. Det har ingenting att göra med att man inte skulle klara av att sitta i en sadel med annan utformning. Vissa gillar djup sits, andra föredrar flat sits. Vissa vill ha knästöd, andra lårstöd. Alla kroppar ser olika ut och idag finns det ju tack och lov så pass många olika sadelvarianter och anpassningsmöjligheter att de allra flesta faktiskt kan hitta en sadel som passar ens kropp och som hjälper snarare än stjälper när man rider.
Jag gillar sadlar med höga och relativt stora stöd men jag har aldrig någonsin upplevt att jag skulle vara fastlåst i en sådan sadel. Det går utmärkt att röra sig i sadeln ändå, sålänge sadeln faktiskt passar ens kropp.

Det du har läst i artiklarna verkar helt galet. Jag har aldrig någonsin hört varken tränare eller sadelförsäljare prata om att man skulle behöva ha stora stöd för att spjärna mot när man drar i tyglarna. Kan inte minnas att jag känner någon som uttryckt sådana åsikter heller. Det måste vara udda avarter som man nog inte ska tro representerar den allmänna synen.
 
Jag tror faktiskt inte att PK har en sådan sadel för att han behöver "hållas på plats". Vad jag kan se på bilden så är nog det där snarare lårstöd dessutom vilket faktiskt ger större frihet och rörlighet i sadeln än vad knästöd ger.

Jag menar inte på något sätt att försvara PK nu, men att hugga en bild och göra en massa ogrundande antaganden om varför sadeln ser ut som den gör är ju bara trist och låg diskussionsnivå?
Man gillar olika sadlar helt enkelt. Det har ingenting att göra med att man inte skulle klara av att sitta i en sadel med annan utformning. Vissa gillar djup sits, andra föredrar flat sits. Vissa vill ha knästöd, andra lårstöd. Alla kroppar ser olika ut och idag finns det ju tack och lov så pass många olika sadelvarianter och anpassningsmöjligheter att de allra flesta faktiskt kan hitta en sadel som passar ens kropp och som hjälper snarare än stjälper när man rider.
Jag gillar sadlar med höga och relativt stora stöd men jag har aldrig någonsin upplevt att jag skulle vara fastlåst i en sådan sadel. Det går utmärkt att röra sig i sadeln ändå, sålänge sadeln faktiskt passar ens kropp.

Det du har läst i artiklarna verkar helt galet. Jag har aldrig någonsin hört varken tränare eller sadelförsäljare prata om att man skulle behöva ha stora stöd för att spjärna mot när man drar i tyglarna. Kan inte minnas att jag känner någon som uttryckt sådana åsikter heller. Det måste vara udda avarter som man nog inte ska tro representerar den allmänna synen.
Finns många åsikter om de där stöden på dressyrsadlar. En är att om ryttaren sitter lite i bakvikt med överkroppen bakom lodlinjen så är det svårt att hålla ner knän och lår. Så stora stöd hjälper ryttaren hålla skänkeln på plats fast sitsen egentligen inte är helt i balans. Behöver ju inte vara att man sitter bakåtlutat hela tiden men de flesta lutar kroppen bakåt i ganska stora delar av programmen tycker jag.
 
Finns många åsikter om de där stöden på dressyrsadlar. En är att om ryttaren sitter lite i bakvikt med överkroppen bakom lodlinjen så är det svårt att hålla ner knän och lår. Så stora stöd hjälper ryttaren hålla skänkeln på plats fast sitsen egentligen inte är helt i balans. Behöver ju inte vara att man sitter bakåtlutat hela tiden men de flesta lutar kroppen bakåt i ganska stora delar av programmen tycker jag.
Ja klart det finns åsikter, men det går väl inte att påstå att det skulle vara allmänt vedertaget att lårstöd/knästöd ska hjälpa en att spjärna emot när man drar i tyglarna?

Folk har ju suttit med bakåtlutade överliv i alla år, långt före det blev inne med stora stöd. Den tunga och bakåtlutade sitsen var ju ganska standard förr.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Hästnyheter De kom, sågs och segrade. Missade du Patrik Kittels vinnarkür med Touchdown när världscupfinalen avgjordes på fredagskvällen kan du se...
Svar
0
· Visningar
70
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Patrik Kittel och Touchdown övertygade direkt när dressyrens världscupfinal inleddes med Grand Prix. Ekipaget red hem andraplatsen, med...
Svar
0
· Visningar
83
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Patrik Kittel och hästen Touchdown följde upp onsdagens andraplats med att vinna i världscupfinalen i dressyrens fria program. Den...
Svar
0
· Visningar
161
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Patrik Kittel på Touchdown är tvåa efter första dagen av dressyren i världscupfinalen i Riyadh, Saudiarabien. – Det var en superstart på...
Svar
0
· Visningar
140
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp