Bukefalos 28 år!

Personlig handläggare på FK - erfarenheter

Manza

Trådstartare
Är det någon här som har kunskap om eller erfarenhet av en sådan tjänst? Vilka fördelar och nackdelar såg du? Vad ligger ingångslönen på, och hur ser löneutvecklingen ut?

Det verkar som att Försäkringskassan i Stockholmsområdet massrekryterar just nu. Jag har sett flera annonser för samma typ av tjänst med flera lediga tjänster per annons. Det känns som att det kanske inte bara ligger ökade anslag bakom, utan även stor personalomsättning?

Jag tycker att arbetsbeskrivningen låter intressant och utvecklande, men om arbetsmiljön är ohållbar är det förstås ett stort minus! All input är intressant :)
 
Har jobbat på FK som handläggare för ca 15 år sen. Ett vikariat på 6 månader ungefär, med möjlighet till förlängning, men jag sökte annat.

Jag skulle vilja säga såhär: jätteglad att jag jobbade där; det var en bra merit och gav mycket goda kunskaper i LAF (lagen om allmän försäkring). I och med att jag jobbar med HR så har jag haft stor nytta av mina erfarenheter från FK. MEN... När jag sökte så ville de ha högskoleutbildade människor, men löneläget var inte anpassat till detta... Jag sökte till ett rent HR-jobb och höjde min lön med ett antal tusenlappar.
Dessutom tyckte jag jobbet var ganska "låst" - man är ju en myndighetsperson och då blir det väldigt mycket bedömande och det finns inte många friheter inom ramarna - när man träffade en individ så var det liksom inte mycket JAG kunde eller skulle bistå med; jag skulle samordna rehabiliteringen; bedöma om rätten till sjukpenning fanns, få inblick i hur arbetsgivaren kunde/inte kunde sköta sin del, fråga vården om det fanns mer att göra osv.
Jag träffade individer där jag gärna hade önskat kunnat göra mer, men det ingår inte i rollen.

Fördelarna är som sagt att det är lärorikt, bra arbetskamrater och mycket kontakt med människor. Man måste gilla att tolka skrivelser och att skriva själv.
 
Försäkringskassan söker alltid mycket folk på en gång, enklare att utbilda då misstänker jag
När jag hörde lön för en vanlig handläggare för några år sedan var den runt 22000 men som statligt anställd får man fler semesterdagar beroende på ålder
 
Har jobbat på FK som handläggare för ca 15 år sen. Ett vikariat på 6 månader ungefär, med möjlighet till förlängning, men jag sökte annat.

Jag skulle vilja säga såhär: jätteglad att jag jobbade där; det var en bra merit och gav mycket goda kunskaper i LAF (lagen om allmän försäkring). I och med att jag jobbar med HR så har jag haft stor nytta av mina erfarenheter från FK. MEN... När jag sökte så ville de ha högskoleutbildade människor, men löneläget var inte anpassat till detta... Jag sökte till ett rent HR-jobb och höjde min lön med ett antal tusenlappar.
Dessutom tyckte jag jobbet var ganska "låst" - man är ju en myndighetsperson och då blir det väldigt mycket bedömande och det finns inte många friheter inom ramarna - när man träffade en individ så var det liksom inte mycket JAG kunde eller skulle bistå med; jag skulle samordna rehabiliteringen; bedöma om rätten till sjukpenning fanns, få inblick i hur arbetsgivaren kunde/inte kunde sköta sin del, fråga vården om det fanns mer att göra osv.
Jag träffade individer där jag gärna hade önskat kunnat göra mer, men det ingår inte i rollen.

Fördelarna är som sagt att det är lärorikt, bra arbetskamrater och mycket kontakt med människor. Man måste gilla att tolka skrivelser och att skriva själv.
Tack, intressant att läsa!

Just att förhålla sig till ett tydligt ramverk tycker jag kan vara intressant, om det är det man är inställd på. Däremot kan jag föreställa mig att det leder till en viss frustration att inte kunna göra mer. Men samtidigt viktigt och trygg att kunna luta sig mot lagstiftning när man gör svåra bedömningar.

Får jag fråga vad löneläget var när du var på FK? Det jag har lyckats googla mig till nu är löner omkring 29-35 000 för den här typen av handläggare, där det är krav på minst en kandidat. Svårt att veta dock, har även läst om lägre löner.
 
Försäkringskassan söker alltid mycket folk på en gång, enklare att utbilda då misstänker jag
När jag hörde lön för en vanlig handläggare för några år sedan var den runt 22000 men som statligt anställd får man fler semesterdagar beroende på ålder
Så är det säkert, den här anställningen inleds med 10 veckors utbildning.

Runt 22 000 låter väldigt mkt lägre än det jag har läst. Kan det vara för de handläggartjänster som bara kräver gymnasieexamen kanske? Semestern har jag koll på :)
 
Jag tycker att arbetsbeskrivningen låter intressant och utvecklande, men om arbetsmiljön är ohållbar är det förstås ett stort minus! All input är intressant :)
Efter att ha avverkat ett stort antal personliga handläggare under min sjukskrivning så skulle jag definitivt vilja påstå att personalomsättningen är hög, alternativt att ganska många faktiskt blir sjukskrivna/utmattande pga belastningen.

Jag har också sett viss vanmakt från handläggare (och mitt fall är inte extremt) vilket inte alla verkar kunna hantera jättebra. Det är också lätt att, som sjuk, inte ge kritiken dit den hör hemma så det förekommer troligtvis en hel del av utskällningar och otrevligheter (vilket det känns som det ofta gör för myndighetspersoner som måste leverera dåliga nyheter? ).

Så jag skulle säga att det i många fall verkar vara ett rätt tungt jobb i många lägen även om det såklart finns positiva sidor också! (Min bästa handläggare älskade uppenbarligen sitt jobb och hon var fantastisk!)
 
Efter att ha avverkat ett stort antal personliga handläggare under min sjukskrivning så skulle jag definitivt vilja påstå att personalomsättningen är hög, alternativt att ganska många faktiskt blir sjukskrivna/utmattande pga belastningen.

Jag har också sett viss vanmakt från handläggare (och mitt fall är inte extremt) vilket inte alla verkar kunna hantera jättebra. Det är också lätt att, som sjuk, inte ge kritiken dit den hör hemma så det förekommer troligtvis en hel del av utskällningar och otrevligheter (vilket det känns som det ofta gör för myndighetspersoner som måste leverera dåliga nyheter? ).

Så jag skulle säga att det i många fall verkar vara ett rätt tungt jobb i många lägen även om det såklart finns positiva sidor också! (Min bästa handläggare älskade uppenbarligen sitt jobb och hon var fantastisk!)
Ja, du har nog helt rätt i det du skriver. Både vad gäller personalens arbetsbelastning, och att man lätt blir måltavla för utskällningar och otrevligheter. Där känner jag att det kan vara hanterbart om arbetsplatsen har rutiner för typ debriefing och kontinuerlig handledning - det är ju ändå svåra livssituationer man kommer i kontakt med och ibland tvingas lämna oönskade besked kring. Det är väl det jag skulle vilja veta mer om från någon som jobbar/har jobbat som handläggare för sjukpenning, hur arbetsmiljön är!
 
Jag har jobbat som administratör på FK och alltså jobbat tillsammans med - men inte som - PHL. Personligen så såg jag mest problemen med tjänsten, men kanske också för att jag inte riktigt hade rätt personlighet för att jobba inom FK. Vi hade väldigt hög personalomsättning, det började och slutade kanske runt 5 personer varje månad på ett kontor med 80 pers, och de som hade jobbat i över ett år var "inventarier". :) Jag tyckte också att det var relativt många PHL som blev sjukskrivna av stress där jag jobbade. Det verkade vara svåra förutsättningar för att göra ett bra jobb, för varje handläggare överöstes med ärenden (dvs sjuka personer), och som jag förstod det så fanns det inte en chans att hinna göra ett bra jobb eller ta hand om alla på det sätt handläggarna egentligen skulle ha velat.

Det verkade hänga mycket på vilken närmsta chef man hade. Om det var en bra person så verkade jobbet kunna bli mer drägligt, men en dålig chef och spänningar inom gruppen kunde orsaka en arbetssituation som verkade svår att hantera - det var ganska vanligt att personal satt och grät på kontoret om dagarna. Men oavsett närmsta chef så hade den chefen ändå inte mandat att minska antalet ärenden, utan man var tvungen att försöka hantera det antal ärenden som delades ut från central nivå.

Jag reagerade också på säkerhetstänket. Det satt hårt i väggarna att "man måste ha hög säkerhet" när man träffade "kunder" (eller ja, det verkade variera över tid vad de sjukskrivna personerna skulle kallas), och säkerhetstänket var så högt att jag upplevde att det nästan skapade mer rädsla än trygghet. Det verkade nästan som att många PHL var rädda för att gå till ett personligt möte med en kund. Det var mycket prat om hur möteslokalerna skulle möbleras för att kunderna inte skulle bli aggressiva eller försöka begå självmord (!) under ett möte, och många PHL hade alltid överfallslarm med sig till mötet.
När jag började på FK - alltså som administratör och inte som PHL! - så rekommenderades jag att skaffa hemligt telefonnummer, ta bort mig från alla listor på nätet om möjligt och inte berätta vitt och brett till andra människor om var jag jobbar, "pga den generella hotbilden mot FKs anställda". Vi hade också larm inne i lokalen som alltid var på och som skulle larma "tex om någon tog sig in och började skjuta vilt omkring sig"... Till en början var möteslokalerna fysiskt skilda från kontoret jag jobbade på, och till kontoret fanns det inga skyltar alls utan man smög in genom en obemärkt bakdörr - allt för att försvåra för externa att hitta till själva kontorslokalen och för att inte låtsas om att det var FK som låg där.

Nu har FK omorganiserats en eller ett par gånger sen jag slutade där - det omorganiseras ofta - så kanske ser det annorlunda ut. Och kanske ser det olika ut på olika kontor. I mina ögon var det mycket som jag tyckte var oacceptabelt i handläggarnas arbetssituation, men det fanns uppenbarligen några som trivdes med sitt jobb och som älskade att träffa människor och försöka hjälpa dem på bästa sätt, och dessa personer beundrade jag starkt!
 
Jag har jobbat som administratör på FK och alltså jobbat tillsammans med - men inte som - PHL. Personligen så såg jag mest problemen med tjänsten, men kanske också för att jag inte riktigt hade rätt personlighet för att jobba inom FK. Vi hade väldigt hög personalomsättning, det började och slutade kanske runt 5 personer varje månad på ett kontor med 80 pers, och de som hade jobbat i över ett år var "inventarier". :) Jag tyckte också att det var relativt många PHL som blev sjukskrivna av stress där jag jobbade. Det verkade vara svåra förutsättningar för att göra ett bra jobb, för varje handläggare överöstes med ärenden (dvs sjuka personer), och som jag förstod det så fanns det inte en chans att hinna göra ett bra jobb eller ta hand om alla på det sätt handläggarna egentligen skulle ha velat.

Det verkade hänga mycket på vilken närmsta chef man hade. Om det var en bra person så verkade jobbet kunna bli mer drägligt, men en dålig chef och spänningar inom gruppen kunde orsaka en arbetssituation som verkade svår att hantera - det var ganska vanligt att personal satt och grät på kontoret om dagarna. Men oavsett närmsta chef så hade den chefen ändå inte mandat att minska antalet ärenden, utan man var tvungen att försöka hantera det antal ärenden som delades ut från central nivå.

Jag reagerade också på säkerhetstänket. Det satt hårt i väggarna att "man måste ha hög säkerhet" när man träffade "kunder" (eller ja, det verkade variera över tid vad de sjukskrivna personerna skulle kallas), och säkerhetstänket var så högt att jag upplevde att det nästan skapade mer rädsla än trygghet. Det verkade nästan som att många PHL var rädda för att gå till ett personligt möte med en kund. Det var mycket prat om hur möteslokalerna skulle möbleras för att kunderna inte skulle bli aggressiva eller försöka begå självmord (!) under ett möte, och många PHL hade alltid överfallslarm med sig till mötet.
När jag började på FK - alltså som administratör och inte som PHL! - så rekommenderades jag att skaffa hemligt telefonnummer, ta bort mig från alla listor på nätet om möjligt och inte berätta vitt och brett till andra människor om var jag jobbar, "pga den generella hotbilden mot FKs anställda". Vi hade också larm inne i lokalen som alltid var på och som skulle larma "tex om någon tog sig in och började skjuta vilt omkring sig"... Till en början var möteslokalerna fysiskt skilda från kontoret jag jobbade på, och till kontoret fanns det inga skyltar alls utan man smög in genom en obemärkt bakdörr - allt för att försvåra för externa att hitta till själva kontorslokalen och för att inte låtsas om att det var FK som låg där.

Nu har FK omorganiserats en eller ett par gånger sen jag slutade där - det omorganiseras ofta - så kanske ser det annorlunda ut. Och kanske ser det olika ut på olika kontor. I mina ögon var det mycket som jag tyckte var oacceptabelt i handläggarnas arbetssituation, men det fanns uppenbarligen några som trivdes med sitt jobb och som älskade att träffa människor och försöka hjälpa dem på bästa sätt, och dessa personer beundrade jag starkt!
Det du beskriver låter faktiskt fruktansvärt. Var i landet var det här någonstans, och hur många år sedan? Vet du om 80 pers räknas som ett stort eller litet kontor?
 
Det var i Stockholmsområdet för ca 3-4 år sen. Vårt kontor räknades som ett av de mindre vill jag minnas, men det försvann ju folk hela tiden så mot slutet var vi nog bara runt 60. FK gjordes som sagt om en hel del efter jag slutade pga omorganisation, så kanske ser det annorlunda ut nu?... Å andra sidan har jag svårt att tro att arbetsbelastningen inte är fortsatt hög.
Ledsen om det blev lite nedskrivning av det hela, men min personlighet passade som sagt inte riktigt med stämningen på FK och jag hade personligen svårt att trivas. Däremot skulle jag definitivt kunna rekommendera administratörsrollen - som var bra när jag var där, om än väldigt ensam. Men jag kan inte säga att jag skulle rekommendera handläggarrollen - åtminstone inte utifrån det jag såg och upplevde.
 
Det var i Stockholmsområdet för ca 3-4 år sen. Vårt kontor räknades som ett av de mindre vill jag minnas, men det försvann ju folk hela tiden så mot slutet var vi nog bara runt 60. FK gjordes som sagt om en hel del efter jag slutade pga omorganisation, så kanske ser det annorlunda ut nu?... Å andra sidan har jag svårt att tro att arbetsbelastningen inte är fortsatt hög.
Ledsen om det blev lite nedskrivning av det hela, men min personlighet passade som sagt inte riktigt med stämningen på FK och jag hade personligen svårt att trivas. Däremot skulle jag definitivt kunna rekommendera administratörsrollen - som var bra när jag var där, om än väldigt ensam. Men jag kan inte säga att jag skulle rekommendera handläggarrollen - åtminstone inte utifrån det jag såg och upplevde.
Det var tråkigt att höra, jag tycker ju att arbetsbeskrivningen låter himla intressant! Jag har väl förstått att det är en inte helt lätt arbetssituation på FK, och det är ju såklart möjligt att situationen har förbättrats sedan du jobbade där, men ja... Att riskera sjukskrivning själv låter ju inte helt optimalt.
 
Syster jobbade på FK innan pension och vad hon berättade för mig var att hon efter omorganisationen inte längre utförde någon bedömning.
Samma klienter men hennes jobb blev då att kontrollera om rätt blanketter fyllts i och om rätt ord använts. Klientens mående hade inget med hennes arbete att göra, där fanns inga möjligheter för henne med 45 års erfarenhet i jobbet att "hjälpa" någon.
 
Det var tråkigt att höra, jag tycker ju att arbetsbeskrivningen låter himla intressant! Jag har väl förstått att det är en inte helt lätt arbetssituation på FK, och det är ju såklart möjligt att situationen har förbättrats sedan du jobbade där, men ja... Att riskera sjukskrivning själv låter ju inte helt optimalt.
Nej, det är verkligen dumt att riskera sjukskrivning! Men jag vet att det var många PHL som slutade på vårt kontor som fortsatte som PHL men bara bytte till andra kontor runt Stockholm. Det kanske var så att jag jobbade på "rötäggskontoret"?... :p Svårt att säga, då jag inte hade så mycket kontakt med andra kontor. Jag hoppas att du får svar från någon annan också, som kan berätta om hur det ser ut i dagsläget! :up:
 
Nej, det är verkligen dumt att riskera sjukskrivning! Men jag vet att det var många PHL som slutade på vårt kontor som fortsatte som PHL men bara bytte till andra kontor runt Stockholm. Det kanske var så att jag jobbade på "rötäggskontoret"?... :p Svårt att säga, då jag inte hade så mycket kontakt med andra kontor. Jag hoppas att du får svar från någon annan också, som kan berätta om hur det ser ut i dagsläget! :up:
Jamen det låter ju lite hoppfullt i alla fall, att de fortsatte inom samma yrke! Ja, jag hoppas på att det finns någon bukefalist som jobbar som phl idag och vill berätta hur det är.

Det jag tänker är att massrekryteringen förhoppningsvis kanske innebär att de ökar på antalet handläggare för att minska arbetsbördan. Även om det säkert också beror på att många slutar. Jag ska på intervju nästa vecka, så vi får se hur jag känner efter det: :up: eller :nailbiting:

Du skrev förut att du inte hade rätt personlighet för att trivas på FK - vad tror du är bra egenskaper/personlighet att ha?
 
Syster jobbade på FK innan pension och vad hon berättade för mig var att hon efter omorganisationen inte längre utförde någon bedömning.
Samma klienter men hennes jobb blev då att kontrollera om rätt blanketter fyllts i och om rätt ord använts. Klientens mående hade inget med hennes arbete att göra, där fanns inga möjligheter för henne med 45 års erfarenhet i jobbet att "hjälpa" någon.
Så tråkigt att hon kände att hennes arbetsroll förändrades till det sämre. Jag tror att man får vara förberedd på att jobbet som handläggare på FK är enormt regelstyrt - just för att kunna garantera en rättssäker och konsekvent myndighetsutövning. Sedan att det kan uppfattas som orättvist och stelbent av både sjukskrivna och handläggare har jag all förståelse för. Och säkert blir det ibland fel och ineffektivt!
 
Du skrev förut att du inte hade rätt personlighet för att trivas på FK - vad tror du är bra egenskaper/personlighet att ha?
Jag kan börja med vad jag tror var mitt främsta problem, och det är att jag tar så pass illa vid mig av såna saker som det överdrivna säkerhetstänket och att folk mår dåligt (både kunder och handläggare). För mig är mjuka värden jätteviktiga och jag vill ha bra sammanhållning och god stämning.

Som jag upplevde de handläggare som var bra på sin sak och som verkade trivas, så var de väldigt starka i sin övertygelse om sitt uppdrag att göra nånting bra och hjälpa andra! De hade liksom ett uppdrag och kall, och de tog inte så mycket vid sig av omorganisationer och om förutsättningarna ändrades, kollegorna nojjade eller cheferna började vidarebefordra order uppifrån om konstiga regler och nya påhitt om att man inte fick använda vissa ord eller skulle jobba med värdegrunder eller så. De handläggarna var stabila och trygga i sig själva och visste vad de tyckte var rätt eller fel. De var också stresståliga, lösningsfokuserade och lyckades hela tiden hålla fokus på att hjälpa andra och känna medkänsla. Lite som att låta "oväsentligheterna" rinna av en lätt, som vatten på en gås, och vara lite "hårdhudad" mot organisatoriskt strul och konstiga idéer (som nästa GD ändå kommer ändra på ;) ), utan hela tiden hålla fokus på de individer som de har som uppdrag att hjälpa.
Alltså - stabil, positiv, gott självförtroende, lite "gåsdräktsmentalitet", självgående, fokuserad och ha stor människovärme.

Lycka till på intervjun!! :up:
 
Jag kan börja med vad jag tror var mitt främsta problem, och det är att jag tar så pass illa vid mig av såna saker som det överdrivna säkerhetstänket och att folk mår dåligt (både kunder och handläggare). För mig är mjuka värden jätteviktiga och jag vill ha bra sammanhållning och god stämning.

Som jag upplevde de handläggare som var bra på sin sak och som verkade trivas, så var de väldigt starka i sin övertygelse om sitt uppdrag att göra nånting bra och hjälpa andra! De hade liksom ett uppdrag och kall, och de tog inte så mycket vid sig av omorganisationer och om förutsättningarna ändrades, kollegorna nojjade eller cheferna började vidarebefordra order uppifrån om konstiga regler och nya påhitt om att man inte fick använda vissa ord eller skulle jobba med värdegrunder eller så. De handläggarna var stabila och trygga i sig själva och visste vad de tyckte var rätt eller fel. De var också stresståliga, lösningsfokuserade och lyckades hela tiden hålla fokus på att hjälpa andra och känna medkänsla. Lite som att låta "oväsentligheterna" rinna av en lätt, som vatten på en gås, och vara lite "hårdhudad" mot organisatoriskt strul och konstiga idéer (som nästa GD ändå kommer ändra på ;) ), utan hela tiden hålla fokus på de individer som de har som uppdrag att hjälpa.
Alltså - stabil, positiv, gott självförtroende, lite "gåsdräktsmentalitet", självgående, fokuserad och ha stor människovärme.

Lycka till på intervjun!! :up:
Jätteintressant, tack. Och tack för lyckönskningen angående intervjun - jag var rätt pepp innan men efter att ha läst alla skräckhistorier så känner jag mig milt skeptisk :cautious:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Försäkring
  • Akvarietråden IV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

  • Presentation och frågor 💖🦄
  • Föl 2020
  • Insektsspray

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp