Jag har jobbat som administratör på FK och alltså jobbat tillsammans med - men inte som - PHL. Personligen så såg jag mest problemen med tjänsten, men kanske också för att jag inte riktigt hade rätt personlighet för att jobba inom FK. Vi hade väldigt hög personalomsättning, det började och slutade kanske runt 5 personer varje månad på ett kontor med 80 pers, och de som hade jobbat i över ett år var "inventarier".
Jag tyckte också att det var relativt många PHL som blev sjukskrivna av stress där jag jobbade. Det verkade vara svåra förutsättningar för att göra ett bra jobb, för varje handläggare överöstes med ärenden (dvs sjuka personer), och som jag förstod det så fanns det inte en chans att hinna göra ett bra jobb eller ta hand om alla på det sätt handläggarna egentligen skulle ha velat.
Det verkade hänga mycket på vilken närmsta chef man hade. Om det var en bra person så verkade jobbet kunna bli mer drägligt, men en dålig chef och spänningar inom gruppen kunde orsaka en arbetssituation som verkade svår att hantera - det var ganska vanligt att personal satt och grät på kontoret om dagarna. Men oavsett närmsta chef så hade den chefen ändå inte mandat att minska antalet ärenden, utan man var tvungen att försöka hantera det antal ärenden som delades ut från central nivå.
Jag reagerade också på säkerhetstänket. Det satt hårt i väggarna att "man måste ha hög säkerhet" när man träffade "kunder" (eller ja, det verkade variera över tid vad de sjukskrivna personerna skulle kallas), och säkerhetstänket var så högt att jag upplevde att det nästan skapade mer rädsla än trygghet. Det verkade nästan som att många PHL var rädda för att gå till ett personligt möte med en kund. Det var mycket prat om hur möteslokalerna skulle möbleras för att kunderna inte skulle bli aggressiva eller försöka begå självmord (!) under ett möte, och många PHL hade alltid överfallslarm med sig till mötet.
När jag började på FK - alltså som administratör och inte som PHL! - så rekommenderades jag att skaffa hemligt telefonnummer, ta bort mig från alla listor på nätet om möjligt och inte berätta vitt och brett till andra människor om var jag jobbar, "pga den generella hotbilden mot FKs anställda". Vi hade också larm inne i lokalen som alltid var på och som skulle larma "tex om någon tog sig in och började skjuta vilt omkring sig"... Till en början var möteslokalerna fysiskt skilda från kontoret jag jobbade på, och till kontoret fanns det inga skyltar alls utan man smög in genom en obemärkt bakdörr - allt för att försvåra för externa att hitta till själva kontorslokalen och för att inte låtsas om att det var FK som låg där.
Nu har FK omorganiserats en eller ett par gånger sen jag slutade där - det omorganiseras ofta - så kanske ser det annorlunda ut. Och kanske ser det olika ut på olika kontor. I mina ögon var det mycket som jag tyckte var oacceptabelt i handläggarnas arbetssituation, men det fanns uppenbarligen några som trivdes med sitt jobb och som älskade att träffa människor och försöka hjälpa dem på bästa sätt, och dessa personer beundrade jag starkt!