Bukefalos 28 år!

Plötsligt fumlig och klantig

Hoppar in och lånar tråden lite.

Äntligen hittade jag en läkare som åtminstone inte bara avfärdade att jag mår dåligt. Så nu är prover tagna, och jag har kortisolbrist.

Så nu ska man kolla upp hypofysen.

Remiss ska vara skickad.

Äntligen händer nånting! Jag har ju bara väntat 10 år på att de ska kolla kortisolet! Men men, bättre sent än aldrig antar jag.

Det är nästan så att jag hoppas att de hittar världens tumör på hypofysen så att jag kan knäppa alla läkare på näsan som har sagt att jag är frisk och rekommenderar terapi och SSRI :mad:
 
Hoppar in och lånar tråden lite.

Äntligen hittade jag en läkare som åtminstone inte bara avfärdade att jag mår dåligt. Så nu är prover tagna, och jag har kortisolbrist.

Så nu ska man kolla upp hypofysen.

Remiss ska vara skickad.

Äntligen händer nånting! Jag har ju bara väntat 10 år på att de ska kolla kortisolet! Men men, bättre sent än aldrig antar jag.

Det är nästan så att jag hoppas att de hittar världens tumör på hypofysen så att jag kan knäppa alla läkare på näsan som har sagt att jag är frisk och rekommenderar terapi och SSRI :mad:

Heja!
Åh vad jag känner igen mig! Jag önskade mig en tumör stor som Australien. När jag sedan väl fick veta att det var en tumör där var jag dock jävligt glad att den inte var i size med australien.. ;)

Har du fått remiss till endo? Eller remiss till magnetröntgen av hypofysen?
Vad låg ditt kortisolvärde på?
 
Heja!
Åh vad jag känner igen mig! Jag önskade mig en tumör stor som Australien. När jag sedan väl fick veta att det var en tumör där var jag dock jävligt glad att den inte var i size med australien.. ;)

Har du fått remiss till endo? Eller remiss till magnetröntgen av hypofysen?
Vad låg ditt kortisolvärde på?
Remissen är tydligen inte skickad än... Kimmis är inte nöjd och ska ringa och fråga varför det tar sån tid imorgon!

Ingen aning vad kortisolvärdet låg på, han ringde upp på kvällen och jag var inte alls mentalt med på att få samtal från läkare då. Men under referens på morgonen iaf, tillräckligt för remiss. Och med tanke på den extrema stress som jag utsätts för just nu i mitt privatliv så är det anmärkningsvärt att det kunde vara lågt. Det borde varit skyhögt!

Pratade med sköterskan idag, och hon sa att det inte ens är säkert att de tar emot remissen :eek:
Med alla mina symptom så hoppas jag verkligen att de gör det!

Som det är nu så kan jag knappt köra bil längre, blir groggy och känner mig som om jag var full :eek:

Ska jobba på måndag, och är yrkeschaufför, det känns riktigt bra... Tror att det blir svårt att få igenom en sjukskrivning tyvärr.
 
Här lullar allt på.
Men hunden har hämtat sig och är nu oförskämt pigg.
Ett träd föll i stormen och missade hus och bil med några ynka centimetrar.
Sedan var vi insvämmade i ett par dagar också pga allt regn (ån steg till över en meter högt vatten på vägen)
Precis som att man inte har tillräckligt ;)
Men nu hoppas jag det kan vara lugnt ett tag iallafall. På den fronten.
Var hos psykologen igår och det visar sig att hon ska sluta och att de inte hittat någon ersättare ännu. Hon är kvar en månad till och ville förbereda mig på att det kommer bli glapp och långa väntetider. Speciellt för sådana som mig som inte är så akuta.
Kändes skit, har ju gått hos henne tre gånger nu och precis börjat komma igång och dessutom känner jag att det gör gott. Men, men.

Sedan ringde endon på sjukhuset (som inte tyckte jag behövde vidare utredning) och var orolig för han tyckte mina sköldkörtelvärden var knasiga. Berättade att jag gått privat och fått levaxin och han blev supersned och tyckte min privatläkare gjorde fel och bla bla bla. Det märks så tydligt att han är dåligt uppdaterad på ny forskning. Dock fick jag verkligen fram hur mycket jag vill ha tillbaka mitt liv och att jag gör vad som helst för att få bli frisk och jobba igen och då mjuknade han faktiskt. Helt otroligt.
Han vill att jag väljer läkare (honom eller privatläkaren) och vill att jag först sänker och sedan tar bort levaxinet och tar om proverna om sex veckor. Han tänker däremot inte utreda tumören vidare, den är ingenting att bry sig om.

Tänker inte välja bort någon av läkarna i nuläget men kan tänka mig att sänka levaxinet en period, har inget att förlora nu, det lär knappast kunna bli sämre.

Egenremissen till CEM är dessutom skickad! Jag tror och hoppas att jag gjorde den riktigt bra.
 
Remissen är tydligen inte skickad än... Kimmis är inte nöjd och ska ringa och fråga varför det tar sån tid imorgon!

Ingen aning vad kortisolvärdet låg på, han ringde upp på kvällen och jag var inte alls mentalt med på att få samtal från läkare då. Men under referens på morgonen iaf, tillräckligt för remiss. Och med tanke på den extrema stress som jag utsätts för just nu i mitt privatliv så är det anmärkningsvärt att det kunde vara lågt. Det borde varit skyhögt!

Pratade med sköterskan idag, och hon sa att det inte ens är säkert att de tar emot remissen :eek:
Med alla mina symptom så hoppas jag verkligen att de gör det!

Som det är nu så kan jag knappt köra bil längre, blir groggy och känner mig som om jag var full :eek:

Ska jobba på måndag, och är yrkeschaufför, det känns riktigt bra... Tror att det blir svårt att få igenom en sjukskrivning tyvärr.

Men, du ska inte köra om du känner dig så. Det är ju för fasen skitfarligt för både dig och andra. Kan din läkare inte poängtera det i intyget? Har du försökt få igenom en sjukskrivning? Olyckligt men bra att Kimmis inte är nöjd. Orkar du så ligg på! Säg till om det behövs hjälp, och rapportera gärna här när du vet något mer!
Jag kör inte bil längre (bara i absoluta nödfall) och damen på försäkringskassan sa att det var en tydlig markör på att man har problem. Viktigt att poängtera i ett sjukintyg mao.

Ojdå, ja då var det nog ordentligt lågt. Med tiden så slutar ju de hårt drivna binjurarna till slut producera så det är inte alls konstigt att kortisolet är lågt trots att du är superstressad. Det finns liksom ingen förmåga kvar. Att gå med obehandlad hypo så länge (som du förmodligen gjort) stressar ju på kroppen ännu mer.

Du ska vara väldigt (jävligt!) rädd om dig just nu!
Och förhoppningsvis tar de emot remissen. Mest troligt till och med. Addison och sånt där brukar skrämma till och med läkarna, tack och lov.
 
Men, du ska inte köra om du känner dig så. Det är ju för fasen skitfarligt för både dig och andra. Kan din läkare inte poängtera det i intyget? Har du försökt få igenom en sjukskrivning? Olyckligt men bra att Kimmis inte är nöjd. Orkar du så ligg på! Säg till om det behövs hjälp, och rapportera gärna här när du vet något mer!
Jag kör inte bil längre (bara i absoluta nödfall) och damen på försäkringskassan sa att det var en tydlig markör på att man har problem. Viktigt att poängtera i ett sjukintyg mao.

Ojdå, ja då var det nog ordentligt lågt. Med tiden så slutar ju de hårt drivna binjurarna till slut producera så det är inte alls konstigt att kortisolet är lågt trots att du är superstressad. Det finns liksom ingen förmåga kvar. Att gå med obehandlad hypo så länge (som du förmodligen gjort) stressar ju på kroppen ännu mer.

Du ska vara väldigt (jävligt!) rädd om dig just nu!
Och förhoppningsvis tar de emot remissen. Mest troligt till och med. Addison och sånt där brukar skrämma till och med läkarna, tack och lov.


Nej men hypo har jag ju inte fattar du väl. Så levaxin fick jag sluta med! Så nu är jag hes igen, tröttare än tröttast, vilket iofs kan bero på binjurarna oxå, hård i magen osv osv...

Jag har inte addison, det var läkaren noga med att poängtera. Hurvida det stämmer eller inte vet jag inte, men jag tycker att jag borde vara mer påverkad då. Att jag blir extra påverkad under stress är ju inte så konstigt, det behövs ju mer kortisol då.

Vet du att jag är så trött att jag inte orkar vara rädd om mig, det känns som att det ju ändå inte händer något.
 
Vet du att jag är så trött att jag inte orkar vara rädd om mig, det känns som att det ju ändå inte händer något.

Att det ska få gå såhär långt så du känner på detta viset. Det är så förjävla orättvist så jag blir alldeles gråtfärdig. Och förbannad.
Om inte du orkar så orkar jag vara rädd om dig. Jag vet att jag inte kan tvinga dig men snälla, tänk dig för en och två gånger nu. Köra är ingen bra idé. Att bara ösa på som vanligt är heller ingen bra idé.
Lågt kortisol är just nu (tyvärr) bra för din del, om vi kan se det från det hållet. Det syns nämligen i pappren, provsvaren, och eftersom det bara är det både läkare och FK tittar på så är det ju bra att det finns där.
Min läkare skrev in mitt höga kortisol i intyget och FK tog hårdare på det än på många av mina knasiga symtom.

Typiskt att du blev av med Levaxinet efter allt kämpande. Dock är det ju tur i oturen. Med misstänkt nedsatt funktion i binjurarna ska du INTE äta levaxin.
 
Att det ska få gå såhär långt så du känner på detta viset. Det är så förjävla orättvist så jag blir alldeles gråtfärdig. Och förbannad.
Om inte du orkar så orkar jag vara rädd om dig. Jag vet att jag inte kan tvinga dig men snälla, tänk dig för en och två gånger nu. Köra är ingen bra idé. Att bara ösa på som vanligt är heller ingen bra idé.
Lågt kortisol är just nu (tyvärr) bra för din del, om vi kan se det från det hållet. Det syns nämligen i pappren, provsvaren, och eftersom det bara är det både läkare och FK tittar på så är det ju bra att det finns där.
Min läkare skrev in mitt höga kortisol i intyget och FK tog hårdare på det än på många av mina knasiga symtom.

Typiskt att du blev av med Levaxinet efter allt kämpande. Dock är det ju tur i oturen. Med misstänkt nedsatt funktion i binjurarna ska du INTE äta levaxin.

Jo, jag vet att man inte ska äta levaxin då. Men jag är sååå trött på att må dåligt. Och jag VILL inte sjukskriva mig!!! Jag vill må bra och arbeta!! För i helvete! Jag är så besviken på sjukvården!!
 
Jo, jag vet att man inte ska äta levaxin då. Men jag är sååå trött på att må dåligt. Och jag VILL inte sjukskriva mig!!! Jag vill må bra och arbeta!! För i helvete! Jag är så besviken på sjukvården!!

Det har väll ingen betydelse vad du vill, en yrkeschaufför har naturligtvis
krav att kunna utföra sitt arbete till 100%.
Med ditt mående nu är du trafikfarlig och jag råkar också veta att du arbetar som väktare som gör det ännu sämre och för mig, snudd till anmälningspliktigt.
Sjuka dig innan du eller annan råkar riktigt illa till!
 
Jo, jag vet att man inte ska äta levaxin då. Men jag är sååå trött på att må dåligt. Och jag VILL inte sjukskriva mig!!! Jag vill må bra och arbeta!! För i helvete! Jag är så besviken på sjukvården!!

Ingen vill vara hemma och sjukskriven MEN när man inte mår bra så ska man inte jobba!

Du börjar inte må bra automatiskt bara för att du går till jobbet och spelar frisk, din kropp mår inte bra just nu och allt blir bara värre om du då väljer att arbeta.

Förnekelse är andra steget av 5 i sorgeprocessen och det låter som att du är där just nu.
 
Jo, jag vet att man inte ska äta levaxin då. Men jag är sååå trött på att må dåligt. Och jag VILL inte sjukskriva mig!!! Jag vill må bra och arbeta!! För i helvete! Jag är så besviken på sjukvården!!

Jag vet precis hur det är :( Jag älskar mitt jobb och ville absolut inte sjukskriva mig heller. Det är så inte mig. Jag kan väl inte vara sjuk?! Sjukskriven har jag aldrig varit, vad ska det hjälpa mot.
Dagen jag "gav upp" och insåg att jag bara kommer bli sjukare och sjukare om jag ignorerar detta var jag helt förstörd. Jag kunde inte stå på benen. I flera dagar faktiskt. Jag mådde verkligen skit redan innan och om möjligt ännu sämre just då.
Sedan var det som om hjärnan laddade om. Nytt fokus. När jag väl kommit över den där spärren inom mig.

Nu när jag faktiskt varit sjukskriven ett tag inser jag hur dumt det hade blivit. Jag tänker på hur det hade varit att jobba nu och det går liksom inte ens att föreställa sig. Jag klarar med nöd och näppe av att ta hand om mig själv. Tyvärr. Jag är en supertrist sambo, vän och matte just nu. Men jag börjar inse att jag bara måste ta det just nu.

Jag vet att du inte VILL sjukskriva dig. Att du VILL jobba. Och det märks att du är ett envetet ånglok. Precis som jag.
Och jag vet att du är förbannad på vården. Det är på grund av den som människor behöver må såhär och det är för jävligt.
Men du måste se bortom det iallafall just nu och tänka på dig själv som någon annan. Hur hade du känt om någon som så uppenbart mår skit skulle ut och köra och bli en fara för både sig själv och andra?

Och ditt riv och jävlar anamma är bra! Det är bra att det finns där inne och du inte bara blir en blöt fläck. Det är bra att det finns att ta av (ren vilja) när kroppen skriker stopp och vården bara nonchalerar. Det är till din fördel när läkarna vill ge dig fel diagnoser och antidepp. Att du vill bli bra och jobba tycker både arbetsgivaren och försäkringskassan om. Däremot måste du välja dina fighter för annars kan reserven ta slut. En fight bara i sig är att jobba sjuk. Den är totalt jätteonödig och ingen kommer att tacka dig för det, allra minst du själv.
 
Jo, jag vet att man inte ska äta levaxin då. Men jag är sååå trött på att må dåligt. Och jag VILL inte sjukskriva mig!!! Jag vill må bra och arbeta!! För i helvete! Jag är så besviken på sjukvården!!

Jag har tänkt på en sak till. Vad säger din chef? Vet denne om hur du mår nu?
Kanske kan det vara så att om du är så envis och vägrar "ge upp" så blir det räddningen för dig att chefen kan ta det ansvaret och se till att du bannemig tar det lugnt och inte kör?
 
Ingen vill vara hemma och sjukskriven MEN när man inte mår bra så ska man inte jobba!

Du börjar inte må bra automatiskt bara för att du går till jobbet och spelar frisk, din kropp mår inte bra just nu och allt blir bara värre om du då väljer att arbeta.

Förnekelse är andra steget av 5 i sorgeprocessen och det låter som att du är där just nu.

Vad är nästa, och hur kommer jag dit fortast möjligt??? :p
 
Vad är nästa, och hur kommer jag dit fortast möjligt??? :p

Hur man kommer till nästa fas är indviduellt men jag skulle tippa på att du blir hjälpt av att helt enkelt ställa dig framför spegeln och säga: Jag är sjuk, jag accepterar det och kan inte göra något åt det men jag tänker inte sluta leva mitt liv.

Det mantrat brukar jag köra med mig själv dom dagarna jag mår piss och pannkaka, är jag förbannad på min kropp så kan jag ställa mig framför spegeln och berätta åt den hur besviken, arg, ledsen, kränkt mm jag känner mig och avslutar alltid med: Men du kommer aldrig att få mig att sluta leva.

Det är faktiskt ganska skönt att få ur sig sina känslor!
 
Hur man kommer till nästa fas är indviduellt men jag skulle tippa på att du blir hjälpt av att helt enkelt ställa dig framför spegeln och säga: Jag är sjuk, jag accepterar det och kan inte göra något åt det men jag tänker inte sluta leva mitt liv.

Det mantrat brukar jag köra med mig själv dom dagarna jag mår piss och pannkaka, är jag förbannad på min kropp så kan jag ställa mig framför spegeln och berätta åt den hur besviken, arg, ledsen, kränkt mm jag känner mig och avslutar alltid med: Men du kommer aldrig att få mig att sluta leva.

Det är faktiskt ganska skönt att få ur sig sina känslor!

Det känns som att det är det jag har gjort, i flera års tid nu, trots läkarnas eviga mantra att jag är frisk....
Jag fortsätter kämpa hur dåligt jag än mår.

Och i sak så mår jag inte sämre nu än vad jag har gjort de senaste åren, det är bara yrseln som är skillnaden. Den är emellanåt helt ok att leva med, men jag märker den framförallt när jag kör bil. Det känns helt enkelt som att jag är full då. Jag skulle köra till affären och köpa ägg, men vände efter 500 meter på grusvägen då det inte kändes bra.

Egentligen så har jag väl inte levt kanske, jag har jobbat, och sedan har jag tillbringat tiden i sängen... Jag får se hur det känns imorgon och bestämma mig då. Jag vet ju att nattjobb på ett redan dåligt mående förvärrar saken REJÄLT. Så att jag mår hyfsat nu, utom illamåendet och yrseln, säger ju inte supermkt om hur jag skulle må vid 23-05 om jag jobbade då...
 
Och i sak så mår jag inte sämre nu än vad jag har gjort de senaste åren, det är bara yrseln som är skillnaden. Den är emellanåt helt ok att leva med, men jag märker den framförallt när jag kör bil. Det känns helt enkelt som att jag är full då. Jag skulle köra till affären och köpa ägg, men vände efter 500 meter på grusvägen då det inte kändes bra.
Jag håller med @ainasoja
Du borde se dig om efter andra färdsätt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 245
Senast: __sofia__
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 935
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Jag blir galen på mig själv och min kropp. Ingen här kan såklart ge ett utlåtande och det är inte det jag är ute efter heller, men ni...
Svar
10
· Visningar
1 755
Senast: 95johsv
·
Samhälle Jag och min bästa vän var ut till en uteservering i går, vi satt och pratade och drack någon cider och hade det bra. Fram emot...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 524
Senast: Fibusen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp