Prat med bebisar...

[pajaztar]

Varför pratar folk så löjligt med sina småbarn? Det låter ju urfjantigt. "Ska mamma ge dig den?" "Ska vi sätta på dig en blöja?" Och det ständiga upprepandet när barnet säger något. "Ja, en skylt!" "Ja, en lastbil!"

BLIR man sån när man skaffar barn?!

 

[martha]

Sv: Prat med bebisar...

japps , det blir man , hur pratar du själv med en bebis....jag har ju ingen bebis längre men jag pratar barnsligt med djuren hemma istället

 

[Zenith]

Sv: Prat med bebisar...

Varför pratar jag så med mina hästar och djur??

 

[Björk]

Sv: Prat med bebisar...

Att prata med enkla ord och upprepa ord som barnet säger tycker jag inte är "farligt". Jag tror snarare det är BRA för barnets språkutveckling. Att däremot prata bebisspråk á la "nu ska mammis ta bojt bjöjan" eller "åh, titta poppo!" eller "inte kjappa vovvis, nu ska vovvis nanna" - det tror jag däremot inte är så toppen för barns språkutveckling. Min mamma la sig vinn om att inte prata bebisspråk på det viset med mig och min lillebror utan tyckte det var viktigt att kalla ord vid sitt rätta namn från början. Jag är av samma åsikt. Men, som sagt: att använda lätta ord och enkla meningar och upprepa - det ser jag inget fel i - snarare tvärtom!

 

[Dito]

Sv: Prat med bebisar...

Pratar inte bebisspråk som föregående gav exempel på men å andra sidan pratar jag inte aktiekurser med min bebis heller.

Klart jag jollrar och busar och har mig med henne men inget "daddaspråk"

 

[Björk]

Sv: Prat med bebisar...

å andra sidan pratar jag inte aktiekurser med min bebis heller.

Å andra sidan.... vilken aktiehaj det kanske blir av bebisen!!

 

[Dito]

Sv: Prat med bebisar...

Fan... kanske skall testa ändå...

Blir kanske försörjd av henne på gamla dar

 

[mimus]

Sv: Prat med bebisar...

Varför pratar folk så löjligt med sina småbarn? Det låter ju urfjantigt. "Ska mamma ge dig den?" "Ska vi sätta på dig en blöja?" Och det ständiga upprepandet när barnet säger något. "Ja, en skylt!" "Ja, en lastbil!"

BLIR man sån när man skaffar barn?!

Ja, det blir man, tack och lov, skulle jag vilja påstå.

Genom att benämna det barnet är om och benämna vad som händer i barnets omgivning, gör att barnets lust till utveckling och nyfikenhet stimuleras.
Därför att det är så en förälder skapar en relation till sitt barn och genom upprepningar så vet barnet vad som kommer att ske.
Likaså får barnet bekräftat att det är på rätt väg när föräldern upprepar det barnet pekar på.

Vänd på det, vad tror du händer med barn som inte får denna stimulans?

 

[slice]

Sv: Prat med bebisar...

Jag pratar nästan så med katten.

Så hemsk jag kommer att bli när...

HEJKOMOCHHJÄLPMIG!!!!!

 

[pajaztar]

Sv: Prat med bebisar...

Jag menar ju inte att man INTE ska prata med dem, det är klart de måste aktiveras annars blir de ju inte "riktiga" :P Vad jag stör mig på är när människor förställer rösten, och varför kan det inte bara räcka att säga "Ja, det är riktigt" när de säger "BOLL!!!"? (Måste man säga "Ja, en BOLL!!!" Gärna med obligatoriskt JÄTTEFLIN.)

 

[Blixtra]

Sv: Prat med bebisar...

De lär sig av upprepning och jag vill ha ett språkbegåvat barn med ett stort verbalt ordföråd, så vi ska pladdra på och upprepa allt !

 

[mimus]

Sv: Prat med bebisar...

Därför om man har ett "jätteflin" så blir barnet intresserat och om man piper med rösten eller ändrar tonlägen så blir barnet ännu mera nyfiket.

Detta finns innbyggt i våra "minnen", det är därför vi också jollrar med våra djur.
Helt naturligt.
Ett barn som inte ser nyanser i ett ansikte eller hör spännande röster tappar så småningom intresset till sin omgivning.

Jag träffar en del deprimerade bebisar via mitt jobb, och jag kan lova dig att det krävs ett oerhört engagemang av leenden och tonlägen för att ens få ögonkontakt, allra minst ett leende.

Nu beskriver jag ytterligeher.

Så jag beundrar alla som förställer rösten, fortsätt med det!!

 

[Stollan]

Sv: Prat med bebisar...

Jag kan lugna dig med att språkutvecklingen inte tar stryck av att pratat på "babyspråk" så till vida att man inte håller fast vid det när barnet är större. Jag pratade babyspråk med min dotter och idag är hon 8 år gammal och har ett ordförråd som är större än normalt för hennes ålder.
Detta för att jag medvetet har gett henne mer och mer ord när vi pratat och även spenderat mycket tid med att förklara vad dom betyder när hon frågar. Jag själv har ett stort ordförråd och kan många "fina och avancerade" ord som jag gärna använder själv och det har smittat av sig på min dotter.
Jag tror allt att dom flesta har slutat att använda "babyspråk" till barn över 2 år även om vovve mm används.
Jag hade en kompis vars syskon alltid fick lära sig det korrekta ordet och visste inte vad vovve vad vid 3 års ålder så frågan är vems ordförråd som är störst. 3 åringen som vet vad både vovve och hund är för något och kan båda orden även om den föredrar ett av dom eller barnet som bara har fått lära sig det "korrekta" som bara kan ett av dom?
Känner man att det tar emot att prata babyspråk med en baby skall man givetvis inte tvinga sig till det men det kan vara bra att veta att den lilla tid som man brukar prata babyspråk med barn mycket sällan påverkar språket eller ordförrådet. Det är när man fortsätter och inte tänker sluta ens efter barnet har börjat i skolan som det kan påverka negativt men jag har sällan träffat på människor som pratar på samma sätt med en baby som med en 2 åring. Det ändrar sig oftast med automatisk när barnet växer och blir större.

Så Slice, var inte alls orolig för att pladdra babyspråk med bebisen för så länge du inte bibehåller det när barnet blir lite större så är risken liten för att det kommer att påverka barnets ordförråd.
Är du ändå rädd för det så läs gärna böcker för högläsning är en sådan sak som tränar upp och utökar ordförrådet mer.

 

[escodobe]

Sv: Prat med bebisar...

Varför pratar folk så löjligt med sina småbarn? Det låter ju urfjantigt. "Ska mamma ge dig den?" "Ska vi sätta på dig en blöja?" Och det ständiga upprepandet när barnet säger något. "Ja, en skylt!" "Ja, en lastbil!"

BLIR man sån när man skaffar barn?!

Jag pratar aldrig bebeisspårk annat än när jag tränar hunden :smirk: eftersom hundar reagerar på tonfall.
Har träffat på tjejer som pratar bebispråk med sina pojkvänner - då SPYR jag nästan

Att upprepa vad folk har sagt gör jag dock ofta med en del förståndshandikappade(ibland även dementa) som har svårt att göra sig förstodda - det är som en bekräftelse på att jag hört/upfattat det de sagt RÄTT - och har jag inte det så kan de rätta mig.

 

[Happimess]

Sv: Prat med bebisar...

Ganska intressant fenomen det där faktiskt. Min mamma har berättat att hon aldrig har pratat bäbisspråk med mig, vilket resulterade i att jag aldrig heller pratade bäbisspråk utan pratade flytande när jag var två. Hon har alltid diskuterat saker med mig sedan jag var en liten skit, och nu visar det sig genom att jag ideligen får förklara ord jag använder för mina korkade kompisar som inte har världens största ordföråd
Jag tror det är viktigt att man varierar sig i språket när man pratar med barn, och skippar daddasnacket. Upprepningar däremot, kanske kan funka bra som bekräftning på att barnet faktiskt sagt rätt?

 

[Tokmaja]

Sv: Prat med bebisar...

Nått daddaspråk pratas inte hemma, alltså vi säger inte "pajapjy" om paraply eller "poa" om hästen.
Vovven kan vi dock säga, just för att jag själv kallar hundarna för vovvarna .
Men förställer rösten det gjorde jag när han var liten, för att få kontakt med honom, barn är som djur, hundar reagerar på ljud, när barnen inte till fullt förstår orden behöver de ljudet för att höra om det är negativt eller positivt, enkelt.
Upprepningarna är en bekräftelse på att barnet sagt rätt tex.
Än idag, sonen är 3 snart, vill han ha bekräftelse på saker han kommenterar, säger jag bara "jasså säger du det" är han inte helt säker på att jag förstått och upprepar och upprepar tills jag kanske svarar "jasså bollen är i trädet" (om det nu är det han tjatat om) då brukar man få ett stort leende tillbaka och en nick och så kan han fortsätta, för då vet han att jag förstår vad han pratar om.

När barnet tex pekar på en boll när de är mindre och kanske säger "ö ö" kan det vara så enkelt att det är just ordet de är ute efter, de vill höra "boll" för att få in det i sitt eget ordförråd, för att förstå att en boll både kan vara blå och gul och med byggare bob på .

Jag tycker att det känns rätt logiskt och enkelt.
Du gör ju exakt samma sak när du ska träna en hund i lydnad tex.
Du upprepar sitt och fot och när hunden gör rätt får den ett glatt "bra". (jag menar givetvis inte att man säger sitt, sitt sitt sitt tills hunden sitter, utan man gör ju många upprepningar för att lära hunden att sitta) och som sagt, små barn är som djur !

 

[Stollan]

Sv: Prat med bebisar...

Glömde ju att kommentera upprepningar och känner att det måste jag ju för jag kan bara inte låta bli
Barn skickar ofta frågor i bekräftelseform. Så när barnet säger "Titta en bil" men menar, "heter det bil?", "ser du också bilen?", "ser du vad jag ser?" osv. Därför skickar man tillbaka frågan som ofta kommer i bekräftelseform genom att säga "Ja se bilen". Det är också så barnen lär sig korrekt grammatisk sammansättning.
Samma när ett barn säger ett ord på fel sätt så skickar man tillbaka i påstående form på ett sätt som visar barnet vad som är korrekt. Gör du detta direkt så finns risken att barnet känner sig kritiserat men gör man det indirekt så visar man snarare än att uppmana barnet att säga ordet på rätt sätt.
Sedan kan man också stoppa in beskrivande ord i meningen tillbaka för att lära barnet färg, form mm.
Tex. "Ja se vilken fin grön bil"
Detta i sin tur ökar på ordförrådet hos barnet vilket leder oss till ett av svaren om hur ett barn kan få ett stort ordförråd

 

[bettysmatte]

Sv: Prat med bebisar...

Varför pratar folk så löjligt med sina småbarn? Det låter ju urfjantigt. "Ska mamma ge dig den?" "Ska vi sätta på dig en blöja?" Och det ständiga upprepandet när barnet säger något. "Ja, en skylt!" "Ja, en lastbil!"

BLIR man sån när man skaffar barn?!

Det blir man säkert. Jag är sådan, och jag jobbar på förskola med andras barn. Att prata mycket med barn ÄR det bästa sättet att utveckla språket på. Jag är inte bara förskollärare utan också, hrm, fil. dr. i utvecklingspsykologi. Har läst en hel del om barns språkutveckling...

 

[Björk]

Sv: Prat med bebisar...

Jag kan lugna dig med att språkutvecklingen inte tar stryck av att pratat på "babyspråk" så till vida att man inte håller fast vid det när barnet är större. Jag pratade babyspråk med min dotter och idag är hon 8 år gammal och har ett ordförråd som är större än normalt för hennes ålder.
Detta för att jag medvetet har gett henne mer och mer ord när vi pratat och även spenderat mycket tid med att förklara vad dom betyder när hon frågar. Jag själv har ett stort ordförråd och kan många "fina och avancerade" ord som jag gärna använder själv och det har smittat av sig på min dotter.

Jomen, självklart! Som jag sa använder man ju inte avancerat språk med små barn. Men du påpekar ju att du också medvetet har börjat använda mer avancerade ord allteftersom. Det är precis vad jag menar.

Vovve och kisse var dåliga exempel. Men jag tror fortfarande inte det är vettigt att prata för mycket babyspråk; då menar jag använda "j" istället för "r" i ord eller använda barnets ord på sakerna, tex "ampa" =lampa eller "smussig"= smutsig. Den typen av babyspråk tror jag inte kan vara bra för språkutvecklingen. Om inte annat så blir det så många fler ord som måste läras in på nytt längre fram någonstans.

Jag tror allt att dom flesta har slutat att använda "babyspråk" till barn över 2 år även om vovve mm används.
Jag hade en kompis vars syskon alltid fick lära sig det korrekta ordet och visste inte vad vovve vad vid 3 års ålder så frågan är vems ordförråd som är störst. 3 åringen som vet vad både vovve och hund är för något och kan båda orden även om den föredrar ett av dom eller barnet som bara har fått lära sig det "korrekta" som bara kan ett av dom?

Som sagt: vovve var ett lite halvdåligt exempel. Men vad hindrar att man använder (som du gjort?) både vovve och hund? Om man BARA använder vovve så är väl det inte speciellt mycket klokare?

Känner man att det tar emot att prata babyspråk med en baby skall man givetvis inte tvinga sig till det men det kan vara bra att veta att den lilla tid som man brukar prata babyspråk med barn mycket sällan påverkar språket eller ordförrådet. Det är när man fortsätter och inte tänker sluta ens efter barnet har börjat i skolan som det kan påverka negativt men jag har sällan träffat på människor som pratar på samma sätt med en baby som med en 2 åring. Det ändrar sig oftast med automatisk när barnet växer och blir större.

Jag tror vi är rätt eniga. Det jag motsätter mig är just när man talar med sina barn med jättemycket daddaspråk under en lång tid. Eller när man; som några släktingar till mig; talar väldigt tyst och otydligt själv och väldigt LITE med sina barn. Deras döttrar har talat rätt sent; och; inte oväntat; otydligt. Den yngsta har man dessutom i familjen fortsatt prata med i "bebistonläge" så även som 11-åring förändrades hennes röst till att låta "daddig" när hon pratar med mamma. Det är såna "avarter" som jag personligen inte gillar. (de äldre systrarna sa dessutom till en äldre släkting att "M pratar alltid bebisspråk med mamma, för då får hon som hon vill!")

 

[prinsessfeminist]

Sv: Prat med bebisar...

Varför pratar folk så löjligt med sina småbarn? Det låter ju urfjantigt. "Ska mamma ge dig den?" "Ska vi sätta på dig en blöja?" Och det ständiga upprepandet när barnet säger något. "Ja, en skylt!" "Ja, en lastbil!"

BLIR man sån när man skaffar barn?!

Ja, man blir sådan. det beror på att man som förälder vill hjälpa barnet att få ett språk.