O
ondaegot
Eftersom att min katt som numera är fyra år gammal går under ständigt avlivningshot hos mina föräldrar ska jag nu ta hem henne till Göteborg.
Tequila är en väldigt speciell katt. Hon är huskatt, snart fyra år. Har en trevlig mamma men okänd pappa. Hon är uppvuxen i ett stall där hon bodde tills hon var tolv veckor.
När vi började ha henne ute så dröjde det inte länge förrän en grannkatt började slåss med henne. (Fastän hon bara var en kattunge). Det hände flera gånger, och varje gång bajsade hon på sig, så jag var tvungen att duscha stackarn. Jag vet inte om det är det som har gett traumatiska men eller varför hon är som hon är.
Hon har alltid varit ganska orolig av sig och är ganska blyg för nya människor, ljud, och andra katter.
Hon är kelig när hon själv tar intiativ till det, men när hon inte vill längre måste man vara väldigt uppmärksam för om man gör något hon inte vill, så springer hon inte iväg som andra katter, utan är väldigt aggressiv. Hon biter en, eller slår till en i ansiktet, eller river en. Hon är väldigt känslig och man får inte titta henne i ögonen, då blir hon också aggressiv.
Ibland tror jag bara att hon busar, att hon inte vet vad hon inte får göra. När man klappar henne på magen länge och hon tar tag i en och biter och sparkar med bakfötterna. Oavsett anledning så är det väldigt ouppskattat.
Ser jag att hon inte vill längre, så brukar jag bara knuffa bort henne från knät. Jag kan ju läsa henne tillräckligt bra så det händer numera väldigt sällan. Men mina sambos kommer ju inte kunna det, inte heller människor på besök.
Finns det något man kan göra åt det? Hur ska man reagera på en sån katt? Jag vill ju inte skrämma henne, hon blir så lätt rädd.
Anledningen till att mina föräldrar vill avliva henne är dels för att hon är aggressiv, men till stor del för att hon på senare tid har kissat inne då och då. Mest på samma matta.
Hon är ju rumsren egentligen. Det måste ju vara nåt hon inte trivs med. Eller att mattan kanske har kvar en del av kisslukten trots maskintvätt. Jag vet inte vad det är hon vantrivs med.
Jag ska prova att byta kattsand nu när hon kommer ner.
Det skulle kunna vara att hon har fått kattsällskap. Katchoo som andra katten heter är också min katt, som jag lämnade kvar i tron att tequila tyckte om att få en katt som hon inte var rädd för och kunde leka med. Dom leker ju varje dag och så men dom sover inte tillsammans och Tequila vill inte kela när Katchoo är i närheten. Hon får ju mindre uppmärksamhet nu. Speciellt eftersom att Katchoo är en sån översocial och framåt katt.
Tequila kommer bli ensamkatt igen nu när jag tar med henne ner. Det känns ändå som om hon trivs bäst så. Men jag är så orolig att hon inte kommer trivas. Hon kommer ju inte kunna gå ut (eller rent teoretiskt skulle hon ju det men jag skulle aldrig släppa ut henne i det området) förutom på balkongen.
Å andra sidan så går hon knappt ut nu heller. Hon håller sig till balkongen eftersom att hon är rädd för andra katter och inte har något eget revir.
Det här känns som sista chansen, jag tycker om Tequila hur mycket som helst trots alla hennes egenheter. Men jag tvivlar på att någon annan skulle göra det, jag kommer aldrig hitta omplaceringshem till henne om det inte skulle fungera.
Det som måste fungera är alltså med mina sambos (som iofs bara kan låta henne vara ifred) och med hennes innekissande.
En annan sak är att hon är alldeles för överviktig. Hon väger fem kilo, och hon skulle behöva gå ner minst ett.
Vi provade lightfoder (jag har glömt bort vilket, det var en stor vit påse, har för mig att det var science plan) vilket gjorde att hon blev tjockare är någonsin. Så jag har ingen aning om vad jag ska köpa för foder och ge henne. Eller hur lång tid det tar innan man kan se en skillnad. Tips tas tacksamt emot.
Och förlåt för att det blir så ostrukturerat och mycket men jag behöver verkligen råd och hjälp från någon erfaren kattmänniska. Det är så mycket tankar jag måste ha ut och få respons på.
Mvh Emma
Tequila är en väldigt speciell katt. Hon är huskatt, snart fyra år. Har en trevlig mamma men okänd pappa. Hon är uppvuxen i ett stall där hon bodde tills hon var tolv veckor.
När vi började ha henne ute så dröjde det inte länge förrän en grannkatt började slåss med henne. (Fastän hon bara var en kattunge). Det hände flera gånger, och varje gång bajsade hon på sig, så jag var tvungen att duscha stackarn. Jag vet inte om det är det som har gett traumatiska men eller varför hon är som hon är.
Hon har alltid varit ganska orolig av sig och är ganska blyg för nya människor, ljud, och andra katter.
Hon är kelig när hon själv tar intiativ till det, men när hon inte vill längre måste man vara väldigt uppmärksam för om man gör något hon inte vill, så springer hon inte iväg som andra katter, utan är väldigt aggressiv. Hon biter en, eller slår till en i ansiktet, eller river en. Hon är väldigt känslig och man får inte titta henne i ögonen, då blir hon också aggressiv.
Ibland tror jag bara att hon busar, att hon inte vet vad hon inte får göra. När man klappar henne på magen länge och hon tar tag i en och biter och sparkar med bakfötterna. Oavsett anledning så är det väldigt ouppskattat.
Ser jag att hon inte vill längre, så brukar jag bara knuffa bort henne från knät. Jag kan ju läsa henne tillräckligt bra så det händer numera väldigt sällan. Men mina sambos kommer ju inte kunna det, inte heller människor på besök.
Finns det något man kan göra åt det? Hur ska man reagera på en sån katt? Jag vill ju inte skrämma henne, hon blir så lätt rädd.
Anledningen till att mina föräldrar vill avliva henne är dels för att hon är aggressiv, men till stor del för att hon på senare tid har kissat inne då och då. Mest på samma matta.
Hon är ju rumsren egentligen. Det måste ju vara nåt hon inte trivs med. Eller att mattan kanske har kvar en del av kisslukten trots maskintvätt. Jag vet inte vad det är hon vantrivs med.
Jag ska prova att byta kattsand nu när hon kommer ner.
Det skulle kunna vara att hon har fått kattsällskap. Katchoo som andra katten heter är också min katt, som jag lämnade kvar i tron att tequila tyckte om att få en katt som hon inte var rädd för och kunde leka med. Dom leker ju varje dag och så men dom sover inte tillsammans och Tequila vill inte kela när Katchoo är i närheten. Hon får ju mindre uppmärksamhet nu. Speciellt eftersom att Katchoo är en sån översocial och framåt katt.
Tequila kommer bli ensamkatt igen nu när jag tar med henne ner. Det känns ändå som om hon trivs bäst så. Men jag är så orolig att hon inte kommer trivas. Hon kommer ju inte kunna gå ut (eller rent teoretiskt skulle hon ju det men jag skulle aldrig släppa ut henne i det området) förutom på balkongen.
Å andra sidan så går hon knappt ut nu heller. Hon håller sig till balkongen eftersom att hon är rädd för andra katter och inte har något eget revir.
Det här känns som sista chansen, jag tycker om Tequila hur mycket som helst trots alla hennes egenheter. Men jag tvivlar på att någon annan skulle göra det, jag kommer aldrig hitta omplaceringshem till henne om det inte skulle fungera.
Det som måste fungera är alltså med mina sambos (som iofs bara kan låta henne vara ifred) och med hennes innekissande.
En annan sak är att hon är alldeles för överviktig. Hon väger fem kilo, och hon skulle behöva gå ner minst ett.
Vi provade lightfoder (jag har glömt bort vilket, det var en stor vit påse, har för mig att det var science plan) vilket gjorde att hon blev tjockare är någonsin. Så jag har ingen aning om vad jag ska köpa för foder och ge henne. Eller hur lång tid det tar innan man kan se en skillnad. Tips tas tacksamt emot.
Och förlåt för att det blir så ostrukturerat och mycket men jag behöver verkligen råd och hjälp från någon erfaren kattmänniska. Det är så mycket tankar jag måste ha ut och få respons på.
Mvh Emma
