Sambo+häst=?

Nu vet ju jag egentligen inte alls hur ni har det, men det verkar på dig som att han är en bortskämd gnällmåns som vill att du ska vara hemma och serva honom. Han kan inte ge konkreta exempel på vad han vill eller hur ni ska komma dit, utan lägger över allt på dig och ger dig dåligt samvete. Det
är säkert inte hela sanningen, men det är bilden jag får när jag läser vad du skrivit. Det är den tonen du har i dina inlägg. Håller du med mig?

Jag har varit tillsammans med liknande killar och det tar så otroligt mycket mental energi. Det är inte förrän nu när jag har ett förhållande som fungerar och där vi stöttar varandra i våra intressen som jag förstår hur extremt tråkigt det var innan.

Min man följer ofta med till stallet, till träningar och tävlingar. Han tycker inte det är fantastiskt, men han gör det för att det går snabbare om han hjälper till, han får umgås med mig och han får vara med mig när jag gör något jag älskar. För honom väger det upp att det kanske inte är underbart hela tiden. Och följer han inte med till stallet så fixar han lite hemma så att vi kan t.ex. äta direkt när jag kommer hem och sedan göra något ihop. Det är ju rätt ineffektivt om han ska sitta och glo i flera timmar när jag är borta och sen när jag kommer hem ska jag börja städa eller laga mat bara för att det ska bli millimeterrättvist.

Men jag får ju ge tillbaka också. Jag tycker inte det är skitkul att åka och sitta i en unken lokal medan han spelar och pratar gitarrer med gubbar. Men jag ser ju hur roligt han tycker det är, och då blir det värt det för mig liksom.

Vi är en familj, vi är på samma sida. Jag skulle aldrig vilja vara med någon som säger "du är aldrig hemma" och surar över det. I min familj säger man "jag vill spendera mer rolig tid med dig, hur ska vi gemensamt ändra på något så att detta händer?". Och om det då blir att han får göra mer hemma, då får det väl vara så. Vi är en familj och då får och ger man efter behov och förmåga. Tycker jag iallafall.

Men eftersom han verkar ha fastnat lite i sitt gnälltänk, då får du hjälpa honom att komma därifrån. Om du vill alltså. Det går att lära sig kommunicera bättre med varandra, men det tar nog ett tag att komma dit. Personligen hade jag hellre varit tillsammans med någon som redan hade en vettig inställning, men det är ju lätt för mig att säga.
 
Men eftersom han verkar ha fastnat lite i sitt gnälltänk, då får du hjälpa honom att komma därifrån. Om du vill alltså. Det går att lära sig kommunicera bättre med varandra, men det tar nog ett tag att komma dit. Personligen hade jag hellre varit tillsammans med någon som redan hade en vettig inställning, men det är ju lätt för mig att säga.

Fast helt ärligt upplever jag det som TS är den gnälliga. Om respektive vill, är det klart att denne ska följa med på intressen i den utsträckning som funkar. Men att på något sätt kräva att det ska vara roligt även för partnern - helt orealistiskt.

Däremot är jag inte projektledare för min man, det får han reda ut själv. Men TS har en rätt tråkig ton när hon anser att han inte ska ligga på soffan utan följa med till stallet och hjälpa till. Var och en förfogar väl över sin egen tid? Är det finare/bättre att vara ute och syssla än att vara inne och vila?
 
Fast helt ärligt upplever jag det som TS är den gnälliga. Om respektive vill, är det klart att denne ska följa med på intressen i den utsträckning som funkar. Men att på något sätt kräva att det ska vara roligt även för partnern - helt orealistiskt.

Däremot är jag inte projektledare för min man, det får han reda ut själv. Men TS har en rätt tråkig ton när hon anser att han inte ska ligga på soffan utan följa med till stallet och hjälpa till. Var och en förfogar väl över sin egen tid? Är det finare/bättre att vara ute och syssla än att vara inne och vila?

Jag säger inte emot dig. Därför skrev jag i mitt första stycke att jag upplevde det som att hon tyckte att han var en gnällmåns. Det är den tonen jag upplever att hon har när hon skriver. Det betyder ju inte att han är det, men det verkar som att hon tycker det. Jag skrev det för att göra henne uppmärksam på att det är så hon skriver och därför kanske så hon pratar med sin partner. Då blir ju han säkert ännu mer "gnällig". Och så fortsätter det.

Det känns mer som att det är kommunikationen mellan dem som brister, än att hon lägger tid i stallet.
 
Jag tycker det verkar som ni är oense om hur hushållssysslorna ska organiseras och fördelas mellan er.
Kanske också vilken nivå det ska vara t.ex. om disk får stå till nästa dag eller inte?

Helt oberoende av om den fria tid som sen blir över används till hästar eller annat.

Edit: Förtydligar att det inte säger något om ifall hästen också kan vara ett problem eller inte.
 
Senast ändrad:
Varför vill du att han ska vara med i stallet? Varför försöker du få honom att göra saker? Var och en bestämmer själv vad hen vill och inte vill. Visst hade jag blivit irriterad om min sambo låg i soffan och jag sprang som en skållad råtta och skötte allt hemma jämt men i stallet vill jag inte ha honom med och han skulle aldrig kräva att jag hängde med honom på hans intressen. Självklart hjälper vi varandra vid behov men inte hänga med bara för att det är den andres intresse. Bara för att vi har valt att leva ihop så innebär inte det att vi har smält ihop till samma person och måste göra samma saker.
 
Vem som är gnälligast kan inte jag avgöra och det spelar nog ingen roll heller.

Jag tänker spontant att man ska ta vara på sin lycka. Finns lyckan i att leva för sin hobby så tycker jag inte att man ska låta sig begränsas. En kompromiss här tänker jag att får ts att vara havlycklig med hobbyn och halvlycklig med sambon. Personligen väljer jag att vara hellycklig.

Men det är ju jag det. Livet är kort och jag tänker aldrig mera låta mig begränsas av dåliga kompromisser.
 
Hej! Har ni någon gång blivit tvugna att välja mellan kärlek till en människa och kärlek till djur?

Jag står lite i en sån sits just nu. Min sambo är trött på att jag aldrig är hemma. Jobbar heltid långa dagar och obekväma arbetstider(sjukhus).
Försöker sedan hålla igång min häst ca 5 dagar i veckan.

Min sambo då har börjat klaga på att jag aldrig är hemma och att jag inte prioriterar honom. Han tycker heller inte om att jag Lägger typ alla pengar på hästen så jag kan inte spara så mycket i månaden. Men vad ska man göra? Jag måste jobba och jag kan inte se ett liv utan häst!

Han vill att jag ska ha häst men han agerar ju väldigt tvärt emot. Har ni varit med om liknande? Vi har varit tillsammans i 3 år och bott ihop i 2..


Ja o jag valde hästen! Har inte ångrat det än, det är nog 25 år sedan jag gjorde mitt val den gången. Väljer samma igen om jag skulle behöva.
 
Jag skrev lite dumt kanske.. Jag gör mycket hemma! Det är han som säger att jag inte gör något. Så fort jag har tid hemma plockar jag undan och tvättar. Just nu tränar jag ca två gånger i veckan för att vi är inne i en väldigt jobbig period nu, annars tränar jag en dag.

Det här med att jag vill att han ska vara med i stallet är för att han har varit de tidigare och tyckt det var roligt. Det är nu den senaste tiden jag har puschat honom lite att följa för att han bara ligger hemma i soffan och sover annars. Försöker få honom att gå och träna eller göra något men det vill han inte. Nu har han i alla fall kommit igång och kör cross en gång i veckan och det är ju roligt tycker jag.

Vi har växt upp väldigt olika. Hans mamma var hemma alltid så hon städade och tvättade medan de var i skolan/jobbade. Hade maten klar när dem kom hem. Då var stallet klart och allt.
Jag däremot har haft föräldrar där båda jobbade heltid, både jag och min bror idrottade en hel del där jag hade träningar 6 dagar i veckan. pappa var tränare till min bror så alla kom hem sent och då blev det något snabbt och lätt att äta. Städa fick man göra när det fanns tid till det.

Så det kan ju vara det som krockar också. Jag är van att vara i full gång men han är mer van att få allt serverat.

Det är ännu viktigare då att försöka få till en konkret diskussion om vad man förväntar sig, vad man vill och så vidare.

Helst utan att döma om man kan. Idag har jag egentligen tusen saker jag borde göra. Jag har legat i sängen nästan hela dagen och sovit halva. För jag är trött ända in i märgen. Nu säger jag inte det är så för din sambo, men om man "dömer på förhand" och tar med sig sånt så faller diskussionen innan den börjat. Och i ett fall skulle det kunna innebära att han går in i diskussionen med att du bara bryr dig om hästen och du med att han bara ligger på soffan och vill bli servad.

Men försök ha ett konstruktivt samtal kring vad ni både känner, vill samt förväntar er. Och se hur nära eller långt från varandra ni står. Och sen måste ni bestämma om det känns värt att jobba och kompromissa eller om det kanske är bättre att gå skilda vägar.
 
Hej! Har ni någon gång blivit tvugna att välja mellan kärlek till en människa och kärlek till djur?

Jag står lite i en sån sits just nu. Min sambo är trött på att jag aldrig är hemma. Jobbar heltid långa dagar och obekväma arbetstider(sjukhus).
Försöker sedan hålla igång min häst ca 5 dagar i veckan.

Min sambo då har börjat klaga på att jag aldrig är hemma och att jag inte prioriterar honom. Han tycker heller inte om att jag Lägger typ alla pengar på hästen så jag kan inte spara så mycket i månaden. Men vad ska man göra? Jag måste jobba och jag kan inte se ett liv utan häst!

Han vill att jag ska ha häst men han agerar ju väldigt tvärt emot. Har ni varit med om liknande? Vi har varit tillsammans i 3 år och bott ihop i 2..

I mina tidigare relationer med pojkvänner/sambo har jag varit rätt hård. Hästar är mitt största intresse och de har som bara fått acceptera att det tar mycket tid. Lite hårt och egoistiskt kanske och det blev en del gnäll ibland, men då försökte vi verkligen ta vara på tiden när vi båda var hemma och "lediga". Ska tilläggas att jag inte har några barn, så var och en kunde lägga sin egen tid på vad man ville.

Det här förändrades lite när jag träffade min man. Hästen var forfarande väldigt viktig, men vår relation blev viktigare. Nu har jag tur och har en otroligt stöttande man när det gäller mitt hästägande, men även han har ifrågasatt varför så mycket tid tillbringas i stallet. Vi pratade då mycket om detta, jag försökte förklara vad jag gör i stallet och varför det är så viktigt för mig, och han fick berätta varför han tyckte det kändes jobbigt/tråkigt att sitta hemma själv så ofta. Han har själv ett stort intresse i att meka, så han är mest hemma men i garaget/källaren när jag är i stallet. Vi hittade sätt att kompromissa genom att jag tex tog in en medryttare och försökte lägga kortare pass på dagar han slutade tidigare osv.

Jag väljer att inte uttala mig kring ert förhållande då det är så otroligt olika hur man känner, men för mig var det aldrig ett svårt val. Jag skulle aldrig riskera den relation jag har med min man över mitt hästintresse, men han måste dock acceptera att hästarna kommer vara en del av mig och mitt liv och så får man försöka mötas halvvägs :)
 
Varför ska han följa med till stallet och du när han åker cross? Är det inte bättre om hans crosskörande och din stalltid sker samtidigt och sen efteråt kan ni träffas hemma och göra nåt ni båda tycker är roligt?

Min man har inget intresse av hästar. Jag har ridit hästen jag rider nu sen december och han har sett den två gånger. En gång på tävling och en gång ett vanligt ridpass på gården. När han var med på gården så ägnade han större delen av tiden med att gosa med gårdens katt (den kunde han ju iaf läsa av vad den ville, hans analys av hästens åsikter var komiskt dåliga faktiskt, lite gulligt hur clueless han var). Däremot stöttar han mig fullt ut därför att han ser hur glad jag blir av att hålla på med hästar. Ja, det tar mycket tid men jag är också noga med att ge honom och familjen tid. Och sen är hela familjen såna som behöver mycket ensamtid. Jag tror att det är en bra egenskap alla som har en tidskrävande hobby borde leta efter hos en partner. Stort behov av ensamtid. Ett plåster funkar oftast inte. Såvida man inte har samma hobby.
 
Jag tror det är viktigt att prata om förväntningar på relationen.
Mitt ex hade förväntningar om att i en relation träffas man i stort sett jämt. Han hade inte många vänner eller intressen och såg relationen som "ett intresse"
Medan jag ville ha mkt tid till intressen, vänner etc.
 
Nu har jag ingen sambo. Eller ens en pojkvän (av en anledning kanske :angel:), men hästarna är det jag lever för. Jag har två halvtidstjänster just nu (var arbetslös rätt länge efter studierna, och hade inte råd att tacka nej till den första halvtidstjänsten när jag fick den, och har nu kompletterat den med ytterligare en halvtid). Det ena jobbet är ett 8-17, måndag-fredagjobb, medan det andra innebär senare kvällar och helger (handels). Just nu är det lite extremt för att butiken har sin högsäsong, men under resterande delar av året (juli-mars) jobbar jag varannan vecka tre vardagar på icke-butiksjobbet, två i butiken och fyra timmar på lördagen, den andra veckan två vardagar på icke-butiksjobbet, tre i butiken och ledig helgen.

Jobbar jag 8-17 får jag släppa ut hästarna och ge frukost innan jobbet, har möjlighet att lunchfodra på lunchrasten eftersom både hästarna och jobbet är hemma i byn och får ta allt annat i stallet på kvällen. Jobbar jag vardag i butiken hinner jag däremot med det mesta, inklusive att motionera hästen, på förmiddagen, eftersom jag ytterst sällan börjar före elva. Och fyra timmar varannan lördag är inte hela världen. Lediga helger hinner jag lätt med allt stalljobb på morgonen/förmiddagen, så det enda som blir kvar är att lunchfodra och sen släppa in på kvällen/se till att det finns vatten ute till nästa morgon. Och då stressar jag inte precis.

Skulle jag haft en pojkvän skulle jag alltså haft möjlighet att ta stallet på vardagmornar minst två och vissa veckor tre dagar/vecka när han förmodligen (förutsatt att han jobbar 7-16/8-17) ändå är på jobbet, och har sen hela kvällen att förfoga över på annat sätt, frånsett den typ kvart det tar att ta in hästarna. Helgerna pratar vi om kanske fyra timmar/dag. Av en hel helg! Det är förbaske mig inte mycket. Och skulle han då ha mage att klaga på de två-tre kvällar som blir över, så hade valet varit enkelt. En tävlingsdag är så klart mer stalltid, men dels styrs ju tävlingarna av om jag jobbar helg = kan inte åka på alla jag vill, och dels åker vi ofta i svinottan så då antar jag att de flesta ändå ligger och sover. (Vi = jag och pappa.) Hade en eventuell pojkvän velat följa med hade han så klart fått det, men det är inget jag hade krävt.

För mig är det viktig om jag hade haft någon att han hade haft egna intressen. Det är inte meningen att han ska behöva vara någon hushållsslav medan jag är i stallet, utan det får man hjälpas åt med vid andra tillfällen. Men han får gärna förstå hur det är att brinna för något. Och att man inte ger upp det hur som helst. Sen kanske man inte behöver gå och skrota och dra benen efter sig i stallet som jag kan göra som singel, men jag har ju å andra sidan inte så mycket att skynda mig hem till heller. Det finns liksom två saker i mitt liv som inte är förhandlingsbara, mina hästar och min bil. De prioriterar jag inte bort för allt smör i Småland, varken tidsmässigt eller ekonomiskt.

Mitt ex var extremt biltokig. La lika mycket tid i garaget som jag gjorde i stallet. Det gjorde vi klart för varandra redan första dejten. Nu blev det i kombination med att vi hade tio mil emellan det som störtade förhållandet istället (ingen hade tid att ses så långa perioder som krävs när man har en bit emellan och inte kan ses jättespontant), men hade vi bott i samma stad kan jag fortfarande tycka att förutsättningarna var optimala.
 
Jag driver krog vilket betyder massa långpannor ( 12-16 timmar) Max en helg ledigt i månaden jobb alla röda dagar etc jag har dessutom 2 tonåringar 3 hästar och 4 hundar och har ändå en sambo som är noll hästintresserade och jobbar 8-17 . Det är sällan gnäll på pållarna han vet att de är min Oas möjligen på alla jobbhelger då han ofta får gå på sociala grejer själv, men han vet att barnen är prio ett och att jag älskar mitt jobb och hästar han valde ju den personen så det går ju inte att komma och gnälla sen?
 
Jag hade en sambo som var svartsjuk på mina djur och därför gnällde om dem. Jag valde djuren.
Jag vill inte vara med någon som försöker begränsa mig.
Jag puschar alltid mina partners att ha egna hobbys utanför förhållandet. Jag tror det är sunt.
Nu har de flesta själva antingen tränat väldigt mycket på gym och/eller varit aktiva i någon sport som kräver en del.
Nuvarande tränar lite, jagar och är förtjust i motorer av olika slag.
Jag vet fruar/sambos till jaktkompisar som gnäller varje gång det är jakt(även om det inte finns barn eller om mannen sköter barnen oftast annars).
Jag vill aldrig bli en sån just för att jag behöver min frihet och mitt hästeri.
Vi ser till att få tid ihop iaf.
 
Hej! Har ni någon gång blivit tvugna att välja mellan kärlek till en människa och kärlek till djur?

Jag står lite i en sån sits just nu. Min sambo är trött på att jag aldrig är hemma. Jobbar heltid långa dagar och obekväma arbetstider(sjukhus).
Försöker sedan hålla igång min häst ca 5 dagar i veckan.

Min sambo då har börjat klaga på att jag aldrig är hemma och att jag inte prioriterar honom. Han tycker heller inte om att jag Lägger typ alla pengar på hästen så jag kan inte spara så mycket i månaden. Men vad ska man göra? Jag måste jobba och jag kan inte se ett liv utan häst!

Han vill att jag ska ha häst men han agerar ju väldigt tvärt emot. Har ni varit med om liknande? Vi har varit tillsammans i 3 år och bott ihop i 2..

Har levt i ett sådant förhållande. Han tyckte jag skulle minska ned hästarna för att vara med honom. På frågan om vad det var han saknade o vad vi skulle göra istället blev svaret "sitta i soffan o hålla handen". Han hade 0 förståelse för mitt intresse. Själv hade han inget alls. Pengar var ett issue...fast mitt intresse kostade 0 kronor i månaden, det som kostade var bensinen dit o hem. Han kom från ett liv med en mamma som servade medan jag kom från en mer aktiv tillvaro. Det hela eskalerade när han inte fick igenom sin vilja o det blev psykisk misshandel istället.

Han är idag ett ex.
 
Jag har haft två mycket korta förhållanden där det klagades på hästarna, i ena gnälldes det dessutom över att jag var i stallet när han jobbade, så det var inte tiden utan intresset som var fel. Jag sätter inte en man på piedestal, han är vuxen och klarar sig utan att jag ska passa upp på honom och tål han inte det så är jag inte intresserad. :yuck:
 
Jag har dock sett fall där jag förstått varför sambo/man protesterat mot hästarna.
En hade 9 hästar som man inte hann göra något med direkt utom sköta stall, staket, mocka, mata, vattna etc. Det var ett jävla gnäll om att aldrig hann man rida. Man ville ju tävla.
De hade litet barn som fick klara sig själv ofta IOM att mamma var i stallet och pappa jobbade över.
Mamma fick sjukskriva sig för att orka sköta gård och hästar.
Där förstår jag. Där borde man haft 2-4 hästar och mindre stall/mark. För att både orka rida som man vill. Men främst för barnets skull. Och orka jobba.
 
Hej! Har ni någon gång blivit tvugna att välja mellan kärlek till en människa och kärlek till djur?

Jag står lite i en sån sits just nu. Min sambo är trött på att jag aldrig är hemma. Jobbar heltid långa dagar och obekväma arbetstider(sjukhus).
Försöker sedan hålla igång min häst ca 5 dagar i veckan.

Min sambo då har börjat klaga på att jag aldrig är hemma och att jag inte prioriterar honom. Han tycker heller inte om att jag Lägger typ alla pengar på hästen så jag kan inte spara så mycket i månaden. Men vad ska man göra? Jag måste jobba och jag kan inte se ett liv utan häst!

Han vill att jag ska ha häst men han agerar ju väldigt tvärt emot. Har ni varit med om liknande? Vi har varit tillsammans i 3 år och bott ihop i 2..
Inte jag men exet,

Han hade en tidskrävande stor hobby plus ville satsa på karriären-jobbet. Riktigt jäkla duktig på sitt jobb och har alla möjligheter till en fin karriär. Han hade innan mej fått flera ultimatum från tidigare flickvänner. Typ 'sluta/minska med hobbyn(hans liv-vardag, som mitt hästintresse i jämförelse) eller jag gör slut'.
Han gjorde slut istället..
Han hade efter det inga planer att träffa någon just därför.
När vi träffades förklarade han detta tidigt, men jag föredrar att killen har hobbys liksom jag och inte 'bara sitter hemma o väntar',
för jag hade mina hästar som tar minst lika mycket tid. Och jobbade mycket.
Jsg var nog den första som hade samma syn på saken. Därför fungerade vi.

Det tog slut av andra orsaker än just detta men jag tror det är viktigt att inse 'vad man ger sej in i'



Edit, förövrigt har jag nu en sambo som har samma hobby som exet och utövar den minst lika mycket. Och också ett jobb som kräver endel.
:p
 
Senast ändrad:
Ingen har vågat be mig välja, det har kanske varit uppenbart från dag 1 att jag inte skulle välja dem. :p

Djuren går först, jag tog på mig det ansvaret för länge sedan och jag kommer aldrig överge dem för en man. Jag är inte intresserad av att ha en man som inte bryr sig om djur och som försöker kontrollera mig. Tycker det är tragiskt när kvinnor tvingas sälja sina älskade hästar pga att mannen vill ha henne hemma vid spisen.

Men jag kräver inte att han ska vara med i stallet, precis som han inte kräver att jag ska titta på när han spelar tennis. Det känns som väldigt bortkastad tid. Mycket bättre att jag gör mitt och han gör sitt och så har vi tid för varann efteråt. :)
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
28
· Visningar
2 689
Senast: bobbbo
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 669
Senast: Hellhound
·
  • Artikel
Dagbok Behöver få skriva av mig lite nu känner jag. 2023 var ett riktigt tufft år på många sätt, orkar/kan inte gå in på allt här men liksom...
Svar
0
· Visningar
503
Senast: miumiu
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 201

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp