Martina_m
Trådstartare
Finns det fler här som har häst med Schizofreni?
Eller något åt det hållet iaf
Jag har hittat världens bästa häst som passa mig helt perfekt. Ibland.
En underbar och trygg häst som man kan göra vad som helst med. Går med på allt, och är riktigt sjysst! Vem som helst kan hantera/rida honom! Han vet hur han ska uppföra sig och skulle aldrig gå över en och är riktigt försiktig.
På någon sekund förvandlas han till en okontaktbar, spänd häst. Han stänger helt av och går in i sin egna envisa värld och med massa energi som bara går UPP, inte fram. Han kan stegra, vägra gå, skrika/pipa och slå med huvud, som en tickande bomb som när som helst ska explodera. Går man på honom gör man det hela ännu värre med starkare reaktioner, eller hur man ska säga. Detta kan ske även om man inte sitter på, han bara flyger i luften från egentligen ingenting, men då är det ofta något som har hetsat upp honom. Han kan springa över en och förmodligen inte ens veta att han gjort det. Men det värsta är att sitta på honom i sånt här läge, för det känns som hela hästen har försvunnit under en och man har tappat all styrsel och kontroll.
Han är precis så som jag inte vill ha min häst.
Men på en sekund, kan han tagga ner, öppna upp sig, lyssna och är tryggheten själv. Tänka först och handla sen, på något vis. Tillbaka till sitt rätta jag.
Precis så som jag vill ha min häst!
Hur kan det vara så här?
Är det vanligt att hästar har så stora skillnader på sin personlighet?
Det är väl klart att de kan stissa upp sig, men jag har ju haft häst tidigare, och ingen av dem har varit så här. De har liksom varit sig själva mest hela tiden, även att vissa dagar har de varit pigga och spända och andra inte.
Någon mer som känner igen sig?
Vad gör ni åt saken?
Ville väl egentligen bara skriva av mig. Förstår inte vad min häst får alla idéer från. Det känns lite motigt ibland, när allt kommer på en gång liksom.... och detta är väl den jobbigaste biten.
Eller något åt det hållet iaf
Jag har hittat världens bästa häst som passa mig helt perfekt. Ibland.
En underbar och trygg häst som man kan göra vad som helst med. Går med på allt, och är riktigt sjysst! Vem som helst kan hantera/rida honom! Han vet hur han ska uppföra sig och skulle aldrig gå över en och är riktigt försiktig.
På någon sekund förvandlas han till en okontaktbar, spänd häst. Han stänger helt av och går in i sin egna envisa värld och med massa energi som bara går UPP, inte fram. Han kan stegra, vägra gå, skrika/pipa och slå med huvud, som en tickande bomb som när som helst ska explodera. Går man på honom gör man det hela ännu värre med starkare reaktioner, eller hur man ska säga. Detta kan ske även om man inte sitter på, han bara flyger i luften från egentligen ingenting, men då är det ofta något som har hetsat upp honom. Han kan springa över en och förmodligen inte ens veta att han gjort det. Men det värsta är att sitta på honom i sånt här läge, för det känns som hela hästen har försvunnit under en och man har tappat all styrsel och kontroll.
Han är precis så som jag inte vill ha min häst.
Men på en sekund, kan han tagga ner, öppna upp sig, lyssna och är tryggheten själv. Tänka först och handla sen, på något vis. Tillbaka till sitt rätta jag.
Precis så som jag vill ha min häst!
Hur kan det vara så här?
Är det vanligt att hästar har så stora skillnader på sin personlighet?
Det är väl klart att de kan stissa upp sig, men jag har ju haft häst tidigare, och ingen av dem har varit så här. De har liksom varit sig själva mest hela tiden, även att vissa dagar har de varit pigga och spända och andra inte.
Någon mer som känner igen sig?
Vad gör ni åt saken?
Ville väl egentligen bara skriva av mig. Förstår inte vad min häst får alla idéer från. Det känns lite motigt ibland, när allt kommer på en gång liksom.... och detta är väl den jobbigaste biten.
