Selektiv ätstörning, vuxen.

[nullo-modo]

Vad finns det för hjälp att få som vuxen/medelålders med selektiv ätstörning.
Har varit inne på 1177 där selektiv ätstörning tas upp ihop med massa andra ätstörningar men när jag läser om hjälp som kan fås så tycker jag det är för ätstörningar där vikt ingår i ätstörningen.

Hönan eller ägget men är ointresserad av mat men om det beror på mitt selektiva ätande eller funnits där ändå är inget jag har en aning om.
Största problemet är konsistensen och bitar.
Känns inte som jag blivit vuxen i maten utan kan inte dricka juice med fruktkött i eller yoghurt med frukbitar från fabriken i men även kokta grönsaker, kan skriva upp ännu mer men skulle jag ta med allt så blir det ett lång långt inlägg.

Är inte att jag är rädd för att sätta i halsen eller inte speciellt rädd för att spy även om det inte är trevligt. Får jag något i mig som ingår i det inte jag kan äta så är det ett evigt hulkande och spyreflexerna tar sats ända ner från magmusklerna så det syns på långa vägar att jag är påväg att spy och sedan låser sig för resten av måltiden. Spyr händer så gott som aldrig men får ofta upp det en bra bit i strupen.

Finns det hjälp att få som vuxen? finns det någon här som i vuxen ålder fått hjälp och hur gick det?

 

[Bapelsin]

Jag har inget svar på din fråga, jag vill bara säga att du inte är ensam. Jag har ett barn med selektivt ätande och det är liksom helt okej enligt samhället, men att jag som är 41 år gammal har selektivt ätande ses mest bara som barnsligt (upplever jag). Jag har inte samma problem som du, jag KAN äta det mesta, jag bara FÖREDRAR att äta nudlar. Äter ”fulnudlar” varje dag och har gjort de senaste åren. Min sambo lagar mat nästan varje dag och då äter jag det han lagat (men han måste laga allt på ”rätt” sätt) men fick jag välja själv skulle jag äta nudlar till både frukost, lunch och middag.

 

[nullo-modo]

Jag har inget svar på din fråga, jag vill bara säga att du inte är ensam. Jag har ett barn med selektivt ätande och det är liksom helt okej enligt samhället, men att jag som är 41 år gammal har selektivt ätande ses mest bara som barnsligt (upplever jag). Jag har inte samma problem som du, jag KAN äta det mesta, jag bara FÖREDRAR att äta nudlar. Äter ”fulnudlar” varje dag och har gjort de senaste åren. Min sambo lagar mat nästan varje dag och då äter jag det han lagat (men han måste laga allt på ”rätt” sätt) men fick jag välja själv skulle jag äta nudlar till både frukost, lunch och middag.

Även jag upplever det som att andra uppfattar det som barnsligt att ha selektiv ätstörning.
Fick ju alltid höra som barn att det var ju något som ju skulle växa bort med åldern.

 

[Kilauea]

Finns saker där jag kan tycka smaken är ok, men det går inte att få ner. Det tar bara stopp. Fysiskt (eller framförallt psykiskt) omöjligt.

Med en bror med diagnos inom autismspektrat (vet inte vad man kallar det nuförtiden, så ber om ursäkt om jag trampar nån på tårna om det blir fel) och väldigt selektiv i maten så tror jag att jag ev också kan ha nåt liknande.
Och håller med om att det ses barnsligt - vuxna ska tycka om typ allt. Punkt.

 

[Bapelsin]

Finns saker där jag kan tycka smaken är ok, men det går inte att få ner. Det tar bara stopp. Fysiskt (eller framförallt psykiskt) omöjligt.

Med en bror med diagnos inom autismspektrat (vet inte vad man kallar det nuförtiden, så ber om ursäkt om jag trampar nån på tårna om det blir fel) och väldigt selektiv i maten så tror jag att jag ev också kan ha nåt liknande.
Och håller med om att det ses barnsligt - vuxna ska tycka om typ allt. Punkt.

Och även om man inte tycker om det så ska man äta det ändå…

 

[Kilauea]

Och även om man inte tycker om det så ska man äta det ändå…

Ja men precis. Det är bara att äta.
Men nej, det går inte.

 

[Bapelsin]

Ja men precis. Det är bara att äta.
Men nej, det går inte.

Nej det går verkligen inte. Är min man med brukar han låta mig skyffla över på hans tallrik (diskret). Är han inte med blir det det gamla goa ”servettricket”.

 

[Kilauea]

Nej det går verkligen inte. Är min man med brukar han låta mig skyffla över på hans tallrik (diskret). Är han inte med blir det det gamla goa ”servettricket”.

Man kan också knuffa ihop allt i samma hög, så ser det mindre ut.

 

[Grazing]

Vad finns det för hjälp att få som vuxen/medelålders med selektiv ätstörning.
Har varit inne på 1177 där selektiv ätstörning tas upp ihop med massa andra ätstörningar men när jag läser om hjälp som kan fås så tycker jag det är för ätstörningar där vikt ingår i ätstörningen.

Hönan eller ägget men är ointresserad av mat men om det beror på mitt selektiva ätande eller funnits där ändå är inget jag har en aning om.
Största problemet är konsistensen och bitar.
Känns inte som jag blivit vuxen i maten utan kan inte dricka juice med fruktkött i eller yoghurt med frukbitar från fabriken i men även kokta grönsaker, kan skriva upp ännu mer men skulle jag ta med allt så blir det ett lång långt inlägg.

Är inte att jag är rädd för att sätta i halsen eller inte speciellt rädd för att spy även om det inte är trevligt. Får jag något i mig som ingår i det inte jag kan äta så är det ett evigt hulkande och spyreflexerna tar sats ända ner från magmusklerna så det syns på långa vägar att jag är påväg att spy och sedan låser sig för resten av måltiden. Spyr händer så gott som aldrig men får ofta upp det en bra bit i strupen.

Finns det hjälp att få som vuxen? finns det någon här som i vuxen ålder fått hjälp och hur gick det?

Är det en ätstörning då..? Tänker att det väl inte är en störning för att man har svårt för olika konsistenser och sånt.

 

[_Elly_]

Jag tror inte det finns så mycket vård annat än att få bolla med en dietist vad man kan testa och näringsdrycker utskrivna om det påverkar såpass att det behövs. Testa, testa, testa och det är aldrig fel att äta vad man faktiskt kan, oavsett vad andra trångsynt tycker Hitta sånt du kan äta och ingen behöver fruktkött i juice eller fruktbitar i yoghurt när det finns andra alternativ. All hets på att man ska äta allt... Så trist.

( ja jag vet att SÄ kan vara riktigt jobbig innan någon säger det)

 

[nullo-modo]

Är det en ätstörning då..? Tänker att det väl inte är en störning för att man har svårt för olika konsistenser och sånt.

Jo selektiv ätstörning är en ätstörning idag.

 

[literealistisk]

Är det en ätstörning då..? Tänker att det väl inte är en störning för att man har svårt för olika konsistenser och sånt.

Det handlar inte om att man har svårt för det, det handlar om att man fysiskt inte kan få i sig maten (tex sitter och hulkar som ts beskriver)

Jag har också detta ts, har inte sökt hjälp så inget svar på din fråga. Men du är iaf långt ifrån ensam!

 

[nullo-modo]

Jag tror inte det finns så mycket vård annat än att få bolla med en dietist vad man kan testa och näringsdrycker utskrivna om det påverkar såpass att det behövs. Testa, testa, testa och det är aldrig fel att äta vad man faktiskt kan, oavsett vad andra trångsynt tycker Hitta sånt du kan äta och ingen behöver fruktkött i juice eller fruktbitar i yoghurt när det finns andra alternativ. All hets på att man ska äta allt... Så trist.

( ja jag vet att SÄ kan vara riktigt jobbig innan någon säger det)

Är det "bara" näringsdrycker så känns det som onödigt att ta upp tiden hos vården för.

Fast för mig är det ett problem att inte kunna äta om jag blir bortbjuden för att det är lök i maten eller svamp eller något av alla andra 711 olika saker jag inte kan äta.
Hur påverkar det ett hypotetiskt blivande ungt bonusbarn av att leva med en som har en selektiv ätstörning som äter annat än övriga och skär bort fett från kött.

 

[Grazing]

Jo selektiv ätstörning är en ätstörning idag.

Jo det vet jag men att "bara" tycka det är jobbigt med konsistens osv har jag svårt att se som en ätstörning..ett problem förstår jag ju med att det är. Jag har själv svårt för med konsistensen på saker och ting men jag ser det inte som ett stört beteende för att jag vill ha någonting annat än vad som kanske serveras. Klart livet hade dock varit lättare om jag lyckats bete mig vad som anses normalt och äta allt som serveras oavsett.

Är det "bara" näringsdrycker så känns det som onödigt att ta upp tiden hos vården för.

Fast för mig är det ett problem att inte kunna äta om jag blir bortbjuden för att det är lök i maten eller svamp eller något av alla andra 711 olika saker jag inte kan äta.
Hur påverkar det ett hypotetiskt blivande ungt bonusbarn av att leva med en som har en selektiv ätstörning som äter annat än övriga och skär bort fett från kött.

Men det måste väl ändå vara "tillåtet" att inte kunna äta allting. Har man barn i närheten eller så så är det ju bara isåfall att förklara att det är svårt att äta pga konsistensen tex. Det är bara bra att normalisera tycker jag att alla inte klarar av att äta allting.

Alla är inte likadana och att behöva specialmat och äta annat än vad som serveras är inte fel. Tråkigt att allt som inte är normalt ska räknas som stört. Tänker att just ordet ätstörning och hjälp för det finns först när svårigheterna med att hitta något ätbart blir såpass stora att dom påvekar ens hälsa.

 

[_Elly_]

Är det "bara" näringsdrycker så känns det som onödigt att ta upp tiden hos vården för.

Fast för mig är det ett problem att inte kunna äta om jag blir bortbjuden för att det är lök i maten eller svamp eller något av alla andra 711 olika saker jag inte kan äta.
Hur påverkar det ett hypotetiskt blivande ungt bonusbarn av att leva med en som har en selektiv ätstörning som äter annat än övriga och skär bort fett från kött.

Mig veterligen finns det inget annat än fortsätta testa, kanske ändra tillagningssätt på råvarorna etc (som du säkert redan testat) men går inte att bota. Ja, diagnosen försvårar vardagen för de som har den, absolut. Det är en knepig diagnos :/


Jag tror inte alls att det scenariot behöver vara ett problem då även barn i familjer där en har SÄ kan ju lära sig att alla inte äter samma saker så varför inte en vuxen som av olika skäl inte äter en del saker. Som att deras klasskompis inte äter kött, gris eller har tomatallergi.

 

[manda]

Är det en ätstörning då..? Tänker att det väl inte är en störning för att man har svårt för olika konsistenser och sånt.

Jo. Här är det beskrivet rätt bra.

@nullo-modo jag tror att en svälj-logoped eller en allmänlogoped med intresse svälj/ät skulle kunna vara hjälpsamt att träffa för att kartlägga och hitta strategier, tex vad gäller avdramatiserande inför (dig själv och) bonusbarnet. Det är vanligare att logopeder är inkopplade i ät-team och mattelektivitet hos barn, och rådgivning om förhållningssätt samt information är en viktig del. Det gör att en insatt logoped kan i alla fall de perspektiven och borde kunna vara ett bra bollplank, eventuellt tillsammans med dietist. De flesta regioner har remisskrav till logoped, vilket VC eller företagsläkare borde kunna bistå med.

Bor du i storstad finns flera mun-ät-svälj-team som borde gå att remittera till. Om inte annat är det jätteviktigt att remissflödet speglar det verkliga behovet så att vård kan utformas ordentligt. Risk att vårdutbudet fortsätter vara bristfälligt fram till ett behov, i form av remisser, framkommer. Så att söka vård är viktigt även strukturellt. Även en neurologoped som jobbar med svälj/hjärnskada osv kan ha angränsande kompetens som gör den till en resurs för dig. Allmänna neurologopeder är vanligare än ät-team så därför nämner jag det.

Lycka till! /logopeden

 

[MiniLi]

Jag tror tyvärr det beror på vilken del av sverige du bor i, men överlag är det rätt mycket oklarheter kring vilka vårdgivare som ansvarar för diagnosen ARFID. Framförallt när det gäller vuxna, lite lättare att få vård för barn.
På vissa ställen är det vuxenpsyk som ansvarar, ibland är det ätstörningsenheterna och ibland är det oklart. Vårdcentralen är förmodligen ett bra ställe att börja på, förhoppningsvis kan de göra en första bedömning och vid behov remittera vidare.

 

[MiniLi]

Jo det vet jag men att "bara" tycka det är jobbigt med konsistens osv har jag svårt att se som en ätstörning..ett problem förstår jag ju med att det är. Jag har själv svårt för med konsistensen på saker och ting men jag ser det inte som ett stört beteende för att jag vill ha någonting annat än vad som kanske serveras. Klart livet hade dock varit lättare om jag lyckats bete mig vad som anses normalt och äta allt som serveras oavsett.

Men det måste väl ändå vara "tillåtet" att inte kunna äta allting. Har man barn i närheten eller så så är det ju bara isåfall att förklara att det är svårt att äta pga konsistensen tex. Det är bara bra att normalisera tycker jag att alla inte klarar av att äta allting.

Alla är inte likadana och att behöva specialmat och äta annat än vad som serveras är inte fel. Tråkigt att allt som inte är normalt ska räknas som stört. Tänker att just ordet ätstörning och hjälp för det finns först när svårigheterna med att hitta något ätbart blir såpass stora att dom påvekar ens hälsa.

Det krävs att det selektiva ätandet leder till näringsbrister/viktnedgång (alt att man inte klarar sig utan näringsdrycker) eller ger en stor påverkan på livskvalitet/funktion i vardagen/mående.
Det är egentligen ett sk födorelaterat syndrom, men numera ligger det under samma kapitel som ätstörningar i diagnosmanualen.

 

[nullo-modo]

Jo. Här är det beskrivet rätt bra.

@nullo-modo jag tror att en svälj-logoped eller en allmänlogoped med intresse svälj/ät skulle kunna vara hjälpsamt att träffa för att kartlägga och hitta strategier, tex vad gäller avdramatiserande inför (dig själv och) bonusbarnet. Det är vanligare att logopeder är inkopplade i ät-team och mattelektivitet hos barn, och rådgivning om förhållningssätt samt information är en viktig del. Det gör att en insatt logoped kan i alla fall de perspektiven och borde kunna vara ett bra bollplank, eventuellt tillsammans med dietist. De flesta regioner har remisskrav till logoped, vilket VC eller företagsläkare borde kunna bistå med.

Bor du i storstad finns flera mun-ät-svälj-team som borde gå att remittera till. Om inte annat är det jätteviktigt att remissflödet speglar det verkliga behovet så att vård kan utformas ordentligt. Risk att vårdutbudet fortsätter vara bristfälligt fram till ett behov, i form av remisser, framkommer. Så att söka vård är viktigt även strukturellt. Även en neurologoped som jobbar med svälj/hjärnskada osv kan ha angränsande kompetens som gör den till en resurs för dig. Allmänna neurologopeder är vanligare än ät-team så därför nämner jag det.

Lycka till! /logopeden

Tack, tillhör stor göteborg så hoppas på att det är en fördel.

 

[nullo-modo]

Jag tror tyvärr det beror på vilken del av sverige du bor i, men överlag är det rätt mycket oklarheter kring vilka vårdgivare som ansvarar för diagnosen ARFID. Framförallt när det gäller vuxna, lite lättare att få vård för barn.
På vissa ställen är det vuxenpsyk som ansvarar, ibland är det ätstörningsenheterna och ibland är det oklart. Vårdcentralen är förmodligen ett bra ställe att börja på, förhoppningsvis kan de göra en första bedömning och vid behov remittera vidare.

Vad kan bedömas vid en första bedömning? Är inte underviktig och lider bara av en brist (järn) om inget ändrats sedan jag tog prover sist.

Där emot så påverkar det mig mycket psykiskt i det sociala.