Ska det säga "klick" ?

[unspection]

Sv: Ska det säga "klick" ?

Jag vet precis hur du menar. Jag har oxå en häst (-05) som jag känner mig osäker på ibland. Jag skulle aldrig kunna sälja honom eftersom han är min kärlek, men ibland så tvivlar jag. Han kan oxå plötsligt kasta sig åt sidan, eller tvärnita mitt i galoppen för att han ser spöken. Oftast när han blir lite uttråkad och jag inte alls är beredd.
Jag läste i en bok om att bygga en "måltrappa" Den fungerar utmärkt på oss.
Nederst har jag en bas som jag alltid kan komma tillbaka till.
Blir lite konstigt nu eftersom man börjar nedifrån, men så här ser den ut:

5. Gå över bommar och hoppa små kryss
4. Börja kunna kräva lite mer som att gå ordentligt ut i de läskiga hörnen
3. Galoppera på samma sätt som i 1 och 2
2. Trava på samma sätt som i 1
1. Skritta lungt och avslappnat, känna att jag andas rätt och inte spänner mig.

Nu är den här väldigt lätt, men när man har åkt av ordentligt ngn gång så vet man att det kan vara lite klurigt att inte spänna sig när man sitter upp nästa gång.
Denna kan man såklart ändra så att den passar just dig. Funkar inte 3:an så går man ner till 2:an eller 1:an igen och det är helt ok.

Oj vad detta blev långt.

tycker att 4an vore vara där 1an är.. för om hästen inte går förbi de läskiga sakerna så tror jag inte det går att skritta lugnt och avslappnat?

 

[Totola]

Sv: Ska det säga "klick" ?

tycker att 4an vore vara där 1an är.. för om hästen inte går förbi de läskiga sakerna så tror jag inte det går att skritta lugnt och avslappnat?

Jag skulle nog inte ha bytt plats på dom, man vill ju ha ett tryggt utgångsläge att utgå ifrån och ha att falla tillbaka på om det börjar kännas otryggt eller att man går tillbaka och börjar om ifall man själv eller hästen börjar bli spänd, som belöning om inte annat.
Börjar man med ett neutralt ställe där man själv och hästen känner sig trygg är det mycket lättare att komma till någon avspänning öht.

 

[Tinuri]

Sv: Ska det säga "klick" ?

det sa klick med stort K innan jag ens ridit tinsku, kände mej trygg så fort jag hoppade upp på hans rygg, han var satans trög men jag tyckte så mkt om han! nu, 2 år senare e han så framåt man vill ha honom på banan och emellanåt tom het i terrängen, så kan de gå med fd ridskolehäst, älskar honom verkligen och jätteglad att jag köpte en så snäll häst som första häst, vad han än gör känner jag mej alltid säker på honom!


en bild på underbaringen:

 

[Elanor]

Sv: Ska det säga "klick" ?

För mig sa det verkligen "klick", och det var henne eller ingen!
Känner mig fortfarande kär när jag ser henne

Nästa gång jag ska köpa häst kommer jag leta efter klicket igen, då känns det rätt från början.

 

[Sevedstorp]

Sv: Ska det säga "klick" ?

För oss har det nog också varit så att de hästar vi har, har det klickat med med en gång. Däremot har det inte inneburit att allt fungerat perfekt alltid, utan vi har haft våra duster (och har fortfarande) med dem lite då och då. När man bara är helt tokig på dem. Vi har i alla fall en häst, som vi verkligen inte borde ha köpt. Hon är verkligen en sk problemhäst och jag tror inte att vi hade tagit oss an henne om vi vetat hur mycket tid vi behövt lägga ner på henne. Men jag har aldrig ångrat att hon blev våran. Hon har sina dagar, men de blir allt färre och har gått från att vara helt opålitlig stirr-häst till en lugn och mysig tjej. Dessutom har vi under resans gång lärt oss så enormt mycket av henne, som vi aldrig skulle lärt oss om vi inte köpt henne med hjärtat. Även den sista vi köpte nu var ett "felköp" då vi egentligen inte alls hade råd med henne, men hela familjen blev så enormt förälskade i henne att vi helt enkelt fick ta oss råd.

Det är just det att vi köpt dem med hjärtat som har gjort att man orkat ut i ur och skur och när de har haft dåliga dagar. För de är som familjemedlemmar, ibland är man arg på varandra, ibland inte men man älskar varandra och det är det som gör att man står ut med även dåliga sidor hos varandra.

Flummigt, va?

 

[Nasseman]

Sv: Ska det säga "klick" ?

Ge honom lite tid. Många hästar blir ängsliga av att byta stall, ryttare etc.

När jag köpte min första var jag kär, men ändå medveten om att det skulle bli tufft (nypensionerad galoppör). Det tog ett år innan vi hittade alla knappar.

Nummer två (dotterns pålle) som lyckades pricka in alla egenskaper vi INTE skulle ha (förutom att han inte var märr) hade jag kunnat köpa redan när vi klev in i stallet och han tittade på oss. Det stod VÅR HÄST i hela pannan på honom. (Vi är fortfarande två år senare lika nöjda).

När fullblodet dog började jag leta häst i nån slags panikångest över att han var död. Provred några få. Alla fina men ingen klickade så direkt, men en av dem gjorde mig varm i hjärtat. Han var yngst och grönast - och han gör mig fortfarande väldigt varm i hjärtat.

Jag antar att du kände för hästen eftersom du trots allt köpte honom. Försök lär känna honom så att han litar på dig.

 

[Muppz]

Sv: Ska det säga "klick" ?

När jag sökte häst var min nuvarande häst den ENDA som jag provred som det inte sa klick med. Men vi hade lite otur med hästköpet när alla hästar hade t.ex. något fel i benen när de gjorde veterinärkontroll. Men nu i slutänden tror jag att den hästen vi köpte är den bästa vi kunde få Han är snäll och så på alla sätt förutom att han är ganska jobbig i terrängen, svänger, stegrar och bockar.. Men bockar gör han hela tiden. Köpte honom i slutet av Maj 2009 och har blivit avbockad två gånger :P senast i förrgår.. Men jag tror att så gott som alla hästar kan bli ens drömhäst nångång, bara man låter det ta sin tid! Lycka till med din häst Och prova mycket som att rida utan sadel, bara gå ut på en promenad osv. det stärker hästens förtroende till dig och du har mycket enklare med allt.

 

[unspection]

Sv: Ska det säga "klick" ?

det går lätt att skritta runt på en volt i mitten av ridhuset avslappnat och lugnt. men hörnen och bommarna är där man får en klump i magen. ska jag ska jag börja rida med ledare tills jag har bättre självförtroende?

 

[Gesska]

Sv: Ska det säga "klick" ?

När jag fick min första egna ponny sa det inte klick...
Henne fick jag på min 9års dag.
Mormor och morfar kom upp till vår gård med transport och 2st ponnyer. Först lastades det ut ett skäcksto, hon var tunn och bukig men ganska söt.
Sen lastades Moonlight ut.
Hon var så mager att alla benen syntes tydligt, man och svans var nästan helt avskavd.
Istället för att bli glad så blev jag jättelessen.
Hon hade varit ägd av en man med svår demens och hans 20st ponnyer fick mat och vatten när han kom ihåg dom. De flesta av ponnyerna dog eller blev avlivade när dom blev hittade.
Moonlight blev en toppenponny. Vi hade superkul i 5år.

Med min andra egna ponny sa det klick första gången jag såg honom. Det fanns bara han! Nu 13år senare finns det fortfarande bara han, mina drömmars häst!

 

[Totola]

Sv: Ska det säga "klick" ?

det går lätt att skritta runt på en volt i mitten av ridhuset avslappnat och lugnt. men hörnen och bommarna är där man får en klump i magen. ska jag ska jag börja rida med ledare tills jag har bättre självförtroende?

Det kan du såklart göra, om det hjälper dig mentalt.
Å andra sidan så kan du göra mycket själv också. Eftersom det "bara" är att ändra inställning. (hehe, lättare sagt än gjort såklart, men ibland gör man det onödigt svårt för sig också! )
T ex så brukar jag kombinera två st tänk när det gäller såna saker :
* Visualisera att hästen går jättelugnt och fint förbi där man tänkt gå. Håller kvar målbilden och fokuset även om det inte går som man tänkt, men skärper till sig för att ha kvar den positiva bilden och är positiv inför att man kommer klara av det. Behövs det kan man hjärntvätta sig långt i förväg genom att visualisera hur man går förbi allt farligt och gå igenom det tills man inte har några invändningar eller dåliga scenarion kvar i huvudet som blandar sig i!
* Visualisera att det är en häst. En häst är inte en robot eller en bil utan egen vilja, en häst är en levande tänkande varelse med egna känslor och åsikter. Det är det som är roligt med att rida! Det är roligare om hästen har lite hyss för sig och hittar på lite eget just för att det visar att det är en häst! (kan också behövas lite visualisering för att pränta in det i huvudet, och stärkt självförtroende så man intalar sig att man kommer klara av alla situationer man kan tänkas stöta på! )

Har man den här inställningen hamnar man inte lika lätt i en fight eller ond cirkel med hästen heller. Gör den inte som man har tänkt så skrattar man lite och fortsätter fokusera på det man ville att den skulle göra, utan bestraffningar eller dylika dumheter.
Det är det som brukar hjälpa mig, för jag har lite liknande problem. Jag måste lära mig lita på hästen och skaffa en positiv inställning + självförtroende för att inte ofrivilligt förstärka hästens osäkerhet. Vilket går bättre och bättre men det kommer inte bara *poff* försvinna utan det kräver jobb. Det tar tid! Särskilt om man haft lite jobbiga incidenter redan.
En annan viktig grej är att aldrig göra något som man känner på sig inte kommer bli bra. Då har man inte den där positiva bilden i huvudet utan tvärtom så kommer man löpa större risk att trigga den onda cirkeln = lika bra att låta bli och komma igen när man hunnit förbereda sig bättre mentalt.