Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

[älgen]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Jaha

Fast det blev nog lite taget ur sitt samanhang då jag försökte förklara att man kan skapa felaktigt beteend hos hästen...
My bad.

 

[Tjalfe]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Jag är fortfarande lite nyfiken på vad du har läst i andra trådar som får det att låta som att jag är rädd för Zacke?

Tror nästan du blandar ihop mina hästar....

 

[älgen]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Det där har vi väl redan klargjort?

Rädd för att rida=jag förkortat det till rädd.

 

[Tjalfe]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Okej, tyckte bara det var konstigt eftersom jag nästan bara har skapat utrustnings och bildtrådar om den här hästen.

 

[älgen]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Rent allmänt ser jag gärna till helheten.

 

[Tjalfe]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Okej, blev bara nyfiken när du skrev "av vad jag läst i andra trådar så verkar det tyvärr som att du är rädd för hästen".

 

[skogsridmulle]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Skulle tro att meningen skulle vara "rädd för att rida hästen", men som sagt förkortat. Man kan faktiskt bli det. Jag blev det efter att vi gick omkull o fick avbryta träningen sex veckor. Den avåkningen adderad till en massa andra avåkningar adderad till dålig start när vi skulle sätta igång igen gjorde mig rädd. men med sällskap, tid o tränare kom jag över det. Visst,jag skulle kunna kalla det något annat, och i rädslan fanns väl även andra känslor också; osäkerhet tex. Men det tog jag mig förbi med sällskap o tränare som puschade fram oss på bana igen.

 

[Totola]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

*kl*

Har (tyvärr) inte orkat läsa igenom hela tråden, men tycker ämnet är väldigt intressant.
Har själv en häst som kan vara lite natt och dag uppsuttet/avsuttet (svara gärna i min tråd också, ni experter som kommenterat i denna! ) och ridbarhetsmässigt (avslappning, rakriktningsträning och dylikt) så följer mycket med upppå ryggen. Men inte beteendet!
Nu är det ju inte bara för mig som den beter sig så, förra ägarna var duktiga på att poängtera att han var allra värst i hoppningen, lite stressad rent allmänt i ridningen, och en kolugn ängel från marken, typ.
Har massor med griller i huvudet gällande uteritter, men i dressyren trodde jag mig inte ha det (kanske uppstod från förra kusen som gjorde tvärvändningar/reste sig/bockade om man bad den om något för krävande?) och den har ju faktiskt lugnat ner sig en del.

Försöker att ha en bild i huvudet av att hästen går lugnt och snällt och sudda bort alla förutfattade meningar. Samtidigt så om jag bara gör det så tycker hästen att jag är för ofokuserad och blir less.

Tror det är lätt hänt att få hjärnspöken från gamla erfarenheter. Man får nog försöka bevisa för sig själv att det visst går, och sudda ut alla dåliga bilder snabbt som attan!

Lycka till iaf och hoppas det blir bra till slut!
Skulle inte se det som konstigt att den är lite tittig om du rider ut i ny miljö. Det blir en annan trygghet att ha någon som går före, även om man såklart bör kunna lära hästen att den tryggheten kan komma uppifrån hästryggen också.

 

[Tjalfe]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Skönt att någon har det liknande iaf.

Dom få gångerna som jag haft hästsällskap med ute så har han gått någorlunda lugnt och tryggt FÖRST men har blivit tokig av att gå sist.

Satt och diskuterade med en kompis igår. Och kom fram till att det jag nog är allra mest rädd för är att hästen ska bli rädd, göra nått skutt så jag trillar av och att han sedan ska springa iväg och komma ut på den stora vägen vi bor brevid(E20). Har fått känna på den känslan några gånger då hästen galoperar rakt mot alla lastbilar/bilar och det har varit hemskt. Har försökt sätta upp staket så att det blir svårare för dom att komma ut på vägen, men är svårt att "stänga igen" överallt.

 

[Totola]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Dom få gångerna som jag haft hästsällskap med ute så har han gått någorlunda lugnt och tryggt FÖRST men har blivit tokig av att gå sist.

Sådär är det me min också faktiskt. Får han gå först kan han vara lite tittig men blir lugnare rent fysiskt (inget dille på att man måste trava/springa på samma sätt som om den går bakom) om han får gå på i sitt eget tempo. Fungerade kanon när en tjej gjorde sällskap med min andra häst som går apsakta och inte bryr sig om han halkar efter! så fick vi lite träning i häst som travar ikapp bakifrån och att själva stanna och vänta då och då.
När vi ha försökt gå efter eller bredvid har det mest blivit dragkamp till slut när han tycker att han fått nog!
Men det här har jag fått för mig kommer från travet.?

Brukar ju vilja ha sällskap för att jag själv ska bli lugn, men tyvärr är det många "sällskapshästar" som mest gör det värre. Så nu på mina senaste få tappra försök har det blivit väldigt korta turer själv.

Satt och diskuterade med en kompis igår. Och kom fram till att det jag nog är allra mest rädd för är att hästen ska bli rädd, göra nått skutt så jag trillar av och att han sedan ska springa iväg och komma ut på den stora vägen vi bor brevid(E20). Har fått känna på den känslan några gånger då hästen galoperar rakt mot alla lastbilar/bilar och det har varit hemskt. Har försökt sätta upp staket så att det blir svårare för dom att komma ut på vägen, men är svårt att "stänga igen" överallt.

Ja sådär är det för mig också. Om det bara vore att man är skraj för att göra illa sig så tror jag inte jag skulle reagera lika mycket. Dra på sig en säkerhetsväst och köra på liksom.

Det jag tycker kan fungera för mig i längden (i somras var han helt ok att rida ut på ett tag, då i sällskap med min andra häst som sagt) är att göra något JAG tycker är trevligt och rogivande.
Jag gillar terräng. Gärna skogsstigar där man bitvis kan gå lite offroad upp på klippor och dylikt. Då får både jag och hästen något att tänka på, och jag blir extra motiverad att vara konsekvent - att kräva att hästen går försiktigt (men försöker rida på långa tyglar för att inte störa, bara bromsa vid behov).
Dumt nog så är jag van vid min förra kuse som var ett riktigt terrängfordon och inte såg någon terräng som för svår (nåja, i princip, hästens gränser var iaf bra mycket färre än mina!) och min nuvarande känner sig utnyttjad eller hur man ska förklara det om man ber honom gå någonstans där han får svårt att sätta fötterna rätt, hålla balansen osv. Den andra är också sån som KAN gå i princip vartsomhelst och bara anpassar fart och försiktighet efter terrängen. Shit vad jag trodde att jag skulle bryta benen på honom en gång! Så det blir lite kulturkrock.

Nu när de äntligen har broddar bak också ska jag testa lite fler såna kortare uteritter. Dilemmat är väl mest att även hanteringen och dressyren blir förstörd om/när han blir stressad och tappar förtroende för mig. Vid nåt tillfälle tog det veckor att få tillbaka kommunikationen i dressyren igen.
Jag måste vara på topp mentalt för att klara baksidorna med träningen. Och man måste nästan rycka sig i kragen och hjärntvätta in: "det GÖR inget, det där kommer du kunna reparera! det är bra i längden för kommunikationen!" när det känns som att allt bara blev pannkaka.
Har lätt för att göra en höna av en fjäder om en ridtur inte känts harmonisk.

 

[westernsuzie]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Kan inte annat än att hålla med! (roligt uttryckt )

måste ta till kraftuttryck ibland hehe..

 

[Buddahn]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

Håller med om så mycket du skriver Totola. Jag använder mig mycket av typ samma mentala träning och då blir det så mkt lättare. Jag brukar fokusera en bit av vägen framför mig och visualisera att hästen knatar på i lugnt tempo och det har fungerat sedan jag började med det. Trillade av för några månader sedan och slog mig inte ens men rädslan fastnade ändå och nu har den så gott som släppt igen, tack vare att jag slår bort ala negativa tankar så gott det går och fokuserar endast på det positiva.
Till dig Tjalfe vill jag bara tipsa om att så fort en negativ tanke fladdrar förbi så måste du slå bort den och vända den till en positiv bild i ditt huvud hur du och din ponny klarar allt. När du ger dig ut för att rida så tillåt dig att hoppa av så fort det känns olustigt och tänk inte att du måste rida hela vägen. Tänk dig bara framåt en liten bit åt gången. Läste att du hade en rätt ung ponny så det är ju bara positivt om du miljötränar den och dig både uppsuttet och från marken tills ni litar på varandra. Det är ingen brådska eller ett måste att det ska ridas hela tiden. Jag vet att det känns jobbigt när man väl blivit rädd men jag är helt säker på att du kan lösa det bara du försöker slå bort de negativa bilderna som så lätt ploppar upp i huvudet. Lycka till!

 

[Totola]

Sv: Skillnad på "från marken" och uppsuttet.

För den som är intresserad kan jag skryta med att jag red ut själv på kusen som "gjorde" mig uterittsrädd för ett tag sen!!
Han är *egentligen* väldigt snäll, men efter att jag hade blivit ordentligt skärrad en gång och fick dessa mentala bilder i huvudet så snart hästen inte ville gå, då började han utnyttja det. Efter ytterligare ett par incidenter som befäste det så beslutade jag att inte rida ut själv på den hästen, för att inte befästa det dåliga beteendet i honom också.

Vi tog en minitur ute i solskenet och jag satt med ett stort flin hela tiden! Hästen tyckte det var roligt för att komma ut och var riktigt bussig så det hjälpte såklart (skulle bl a sitta upp från en trasig plastpall som small till när jag satt upp, men han stod så snällt så!) det blev stopp för att titta vad som hände ungefär var 10:e meter, men det gjorde inget. Bara att vänta tills han fått titta ett par sekunder och sen be honom gå. Vi gick förbi traktorer och allt, visserligen parkerade, men ändå!

Tar det som en stor vinst även om det verkligen var en jättekortis, 7-800 meter kanske. Sen *kan* det ha något att göra med att jag numera ser honom som lättare än den andra kusen!