Bukefalos 28 år!

Socialt obekväm?

Jag måste säga att jag själv är en aning skeptiskt till det här med att låtsas.
Känns som det kan finnas två sidor av det, en att man må stärka sig själv, en att man lurar sig själv med något som inte är riktigt och det kan få en att känna sig falsk och då kanske till och med må dåligt för att det inte är äkta så att säga. :/
Men ingen människa är väl bara en enda person?
Man har väl många olika sidor?

När jag är vänlig så är det en av mina delar. Jag är en bitter surfita, en surpuppa, en riktig satkärring, en varm vän, en glad tönt, en tokig och barnslig typ - allt det där är jag.
Jag är bara olika delar av mig själv vid olika tillfällen. Är inte de flesta människor så?

finns det någon som är likadan alla dagar om året?
 
Jag måste säga att jag själv är en aning skeptiskt till det här med att låtsas.
Känns som det kan finnas två sidor av det, en att man må stärka sig själv, en att man lurar sig själv med något som inte är riktigt och det kan få en att känna sig falsk och då kanske till och med må dåligt för att det inte är äkta så att säga. :/

Men det är väl inte att ljuga att visa sidor av sig själv som finns? Jag tror det är ytterst få som klarar av att visa något de inte har inom sig. Jag är självkritisk och tycker ofta jag är värdelös. Det betyder ju inte att jag är det eller att det är det andra ser. Man kan som sagt öva sig på att visa de andra sidorna av sig själv också. Numera om jag får beröm för något säger jag "Tack så mycket" men det har tagit många år att ta sig dit.

Som sagt, inget ska ske på bekostnad av någon annan men många är dåliga på att säga till sig själv: "Det där var faktiskt bra!".
 
Men ingen människa är väl bara en enda person?
Man har väl många olika sidor?

När jag är vänlig så är det en av mina delar. Jag är en bitter surfita, en surpuppa, en riktig satkärring, en varm vän, en glad tönt, en tokig och barnslig typ - allt det där är jag.
Jag är bara olika delar av mig själv vid olika tillfällen. Är inte de flesta människor så?

finns det någon som är likadan alla dagar om året?

Det är ju det där som är fantastiskt när man inser och accepterar ALLA delarna av sig själv. Alla delar kanske inte är så vackra men det kvittar, de är ju de som gör den man är.
 
Jag måste säga att jag själv är en aning skeptiskt till det här med att låtsas.
Känns som det kan finnas två sidor av det, en att man må stärka sig själv, en att man lurar sig själv med något som inte är riktigt och det kan få en att känna sig falsk och då kanske till och med må dåligt för att det inte är äkta så att säga. :/
Men låtsas man inte alltid när man provar på något nytt? Inte kunde du väl rida från början? Ändå satte du dig på hästen och "låtsades" rida fast du egentligen inte kunde.

Det är väl så man lär sig? Testar, försöker, låtsas att man kan?
 
Men ingen människa är väl bara en enda person?
Man har väl många olika sidor?

När jag är vänlig så är det en av mina delar. Jag är en bitter surfita, en surpuppa, en riktig satkärring, en varm vän, en glad tönt, en tokig och barnslig typ - allt det där är jag.
Jag är bara olika delar av mig själv vid olika tillfällen. Är inte de flesta människor så?

finns det någon som är likadan alla dagar om året?
Tror du missade min poäng i det jag skrev, så jag förtydligar: Det jag belyste var en tanke om det här med att låtsas inte människor över lag. :)
 
Men det är väl inte att ljuga att visa sidor av sig själv som finns? Jag tror det är ytterst få som klarar av att visa något de inte har inom sig. Jag är självkritisk och tycker ofta jag är värdelös. Det betyder ju inte att jag är det eller att det är det andra ser. Man kan som sagt öva sig på att visa de andra sidorna av sig själv också. Numera om jag får beröm för något säger jag "Tack så mycket" men det har tagit många år att ta sig dit.

Som sagt, inget ska ske på bekostnad av någon annan men många är dåliga på att säga till sig själv: "Det där var faktiskt bra!".
Syftade inte på sidorna hos sig själv, mer om att låtsas något som inte är riktigt. T ex att låtsas att man är smal och snygg, när man i verkligheten kanske är överviktig med massa fula ärr osv. Mer så jag mena.
 
Vad behöver du de de där få minuterna eller sekunderna till?
- ärlig fråga.
Aa du, det är inget jag bestämmer över, det kommer krypande. Har extrem låg tolerans mot köer generellt. Jag får ett stresspåslag och sen är det typ down the drain.. Jag har testat mindfulness och yoga, men blir stressad av det med :(
 
Syftade inte på sidorna hos sig själv, mer om att låtsas något som inte är riktigt. T ex att låtsas att man är smal och snygg, när man i verkligheten kanske är överviktig med massa fula ärr osv. Mer så jag mena.

Smal är en definition av snygg (vilket inte alla delar). Det jag menar är om man kliver in i ett rum och utstrålar "a million dollars" dvs att man är snygg (oavsett storlek), rolig, smart och trevlig så är det det många kommer att se. Tro mig, det fungerar för jag har gjort det många gånger när jag egentligen mått skit.
 
Jag undviker ögonkontakt (ända sedan jag var liten), var väldans nära att få aspergerdiagnos/högfungerande autism tillsammans med mina andra diagnoser pga detta. Tex handlar jag i mataffär tittar jag oftast inte på kassörskan... Jag mår dåligt av tiggare utanför affär för dom vill jag verkligen ge ögonkontakt (och säga hej) samtidigt som det är bland det jobbigaste jag vet (tar mkt onödig energi att "slå om systemet")... ofta så tittar jag men ser inte. Alltså jag kan ge ögonkontakt men jag är inte närvarande.

Nån fler med denna problematik?

Känner igen det där. Nu har jag inga större problem med ögonkontakt en kort stund med personer jag känner/är bekant med, men när jag möter helt okända personer vet jag inte vart jag ska titta, sjukt obehagligt att ta ögonkontakt (fråga mig dock inte varför...:confused:).
Med personer jag känner väl (t.ex sambo, syskon, nära vänner osv) har jag inga större problem med ögonkontakt men jag tycker det är väldigt distraherande med intensiv ögonkontakt när man ska prata om nåt mer komplicerat än typ vädret. Jag fäster helst blicken på något annat när jag pratar med någon (jag tittar dock upp på personen då och då, men skippar gärna "öga mot öga-situationer"), finns liksom ingen bättre plats för ett ordentligt snack som framför tv'n ;)
 
Jag är social i mitt yrke då det kräver det. Då har jag en självklar roll liksom. I vardagen och privat är jag dock rätt blyg och tillbakadragen, tycker inte om tillställningar med mycket folk. Eller ens att hälsa på svärmor om det är för många där samtidigt tex.
 
Smal är en definition av snygg (vilket inte alla delar). Det jag menar är om man kliver in i ett rum och utstrålar "a million dollars" dvs att man är snygg (oavsett storlek), rolig, smart och trevlig så är det det många kommer att se. Tro mig, det fungerar för jag har gjort det många gånger när jag egentligen mått skit.
Visst man kan väl vara lite överviktig och må bra, men samtidigt ska man inte vara för överviktigt (se vissa amerikanare) och de försöker få det till att de är vackra, men istället borde samhället försöka hjälpa dom att inse att de kanske inte borde ha ätit så mycket för att bli så stora. Nu blir det nästan lite som att samhället uppmuntrar till ohälsa, för vårt skelett är inte byggt för att klara den massan. Kanske om flera tusen år, men inte nu.

Sen mena jag inte smal som att vara snygg, det var mer de fula ärren som exemplet kanske ville ha snyggt inte sin vikt.
 
Visst man kan väl vara lite överviktig och må bra, men samtidigt ska man inte vara för överviktigt (se vissa amerikanare) och de försöker få det till att de är vackra, men istället borde samhället försöka hjälpa dom att inse att de kanske inte borde ha ätit så mycket för att bli så stora. Nu blir det nästan lite som att samhället uppmuntrar till ohälsa, för vårt skelett är inte byggt för att klara den massan. Kanske om flera tusen år, men inte nu.

Sen mena jag inte smal som att vara snygg, det var mer de fula ärren som exemplet kanske ville ha snyggt inte sin vikt.

Ta det här på rätt sätt men jag tror inte riktigt du förstår vad jag menar :) Jag menar inte att man ska tänka "jag har inga ärr" eller "jag är smal" utan det är den generella attityden som man kan visa upp, genom träning: "Jag är snygg, smart och rolig".

Detaljerna är inte viktiga, det är inställningen jag försöker illustrera med mina exempel. Det kan också vara: "Jag är seriös, smart och kompetent" alt "Jag är en jättekul partyprisse". Man kan utstråla sådant man spontant inte känner, genom att öva. För rätt många som inte mår bra är det man spontant känner inte positiva saker och alla har något positivt inom sig. Mår man dåligt är det ännu lättare att fokusera på att man är värdelös osv och det är ingen som är värdelös.
 
Nivå?
Jag tror inte att du riktigt läste det jag skrev, alternativt att jag inte lyckades få fram vad jag menade.

Du skrev


Det handlar - som jag ser det - att ta fram ett gäng av sina sidor. Eftersom min tro är att alla har en mängd olika delar. Inte bara två som du skrev.
Jamen, det låter väldigt löjligt när du svarar exakt samma som jag skrev utan att förklara vidare, lite åt det barnsliga hållet tyvärr.

De två sidor jag syftade på var återigen om just det där med att låtsas.

"Jag måste säga att jag själv är en aning skeptiskt till det här med att låtsas.
Känns som det kan finnas två sidor av det, en att man må stärka sig själv, en att man lurar sig själv med något som inte är riktigt och det kan få en att känna sig falsk och då kanske till och med må dåligt för att det inte är äkta så att säga.
"

Det jag menar är att det kan finnas två sidor av att låtsas, inte att vi människor har olika sidor. Fokuserade mer på ordet låtsas än något annat.
 
Ta det här på rätt sätt men jag tror inte riktigt du förstår vad jag menar :) Jag menar inte att man ska tänka "jag har inga ärr" eller "jag är smal" utan det är den generella attityden som man kan visa upp, genom träning: "Jag är snygg, smart och rolig".

Detaljerna är inte viktiga, det är inställningen jag försöker illustrera med mina exempel. Det kan också vara: "Jag är seriös, smart och kompetent" alt "Jag är en jättekul partyprisse". Man kan utstråla sådant man spontant inte känner, genom att öva. För rätt många som inte mår bra är det man spontant känner inte positiva saker och alla har något positivt inom sig. Mår man dåligt är det ännu lättare att fokusera på att man är värdelös osv och det är ingen som är värdelös.
Fast hur bygger man upp det där om vi säger att omgivningen är nedlåtande?
T ex Sara försöker tänka att hon är snygg, smart och rolig, men alla i hennes omgivning tycker det motsatta så Sara blir nedtryckt. Hon har provat att byta omgivning men samma sak händer oavsett vart hon vänder sig. Vad ska Sara göra då? Sara kan inte ändra vad andra människor tycker och säger.
 
Fast hur bygger man upp det där om vi säger att omgivningen är nedlåtande?
T ex Sara försöker tänka att hon är snygg, smart och rolig, men alla i hennes omgivning tycker det motsatta så Sara blir nedtryckt. Hon har provat att byta omgivning men samma sak händer oavsett vart hon vänder sig. Vad ska Sara göra då? Sara kan inte ändra vad andra människor tycker och säger.

Då skulle jag säga att Sara får titta lite på sig själv och fråga: "Utstrålar jag verkligen det jag vill visa?" samt "Har jag verkligen läst av/uppfattat de andra människorna rätt?".

Det är en sak om det känns så i en grupp av människor men om det är ett mönster som upprepar sig i andra grupperingar får man som sagt titta på sig själv alternativt titta på de människor man dras till att umgås med. Finns inte en suck att jag frivilligt skulle umgås med de som inte är trevliga men har väl inte alltid resonerat så utan velat vara en av de populära (vad det nu är?).
 
Fast hur bygger man upp det där om vi säger att omgivningen är nedlåtande?
T ex Sara försöker tänka att hon är snygg, smart och rolig, men alla i hennes omgivning tycker det motsatta så Sara blir nedtryckt. Hon har provat att byta omgivning men samma sak händer oavsett vart hon vänder sig. Vad ska Sara göra då? Sara kan inte ändra vad andra människor tycker och säger.
Fast varför tycker alla som hon möter så? Genom sitt eget beteende, attityd o h självförtroende kan man ofta påverka hur man blir bemött.
Dvs självklart kan man bli illa behandlad på tex en arbetsplats men om man byter arbetsplats och alltid blir illa behandlad enligt en själv? Om man också tycker att man blir illa behandlad i alla sammanhang man är tex stall man varit, alla föreningar, av alla grannar etc. Ja då kanske man ska börja fundera.
Jag var tex mobbad/utfryst i skolan. Men det var det sammanhanget. Jag kunde sen byta miljö och inte vara mobbad där.
Däremot tror jag att man självklart bär med sig ärr av det som man varit med om, men jag tycker inte man ska förutsätta som ovan att Sara kommer bli nedtryckt överallt.
Jag tror det är ngt man antingen utstrålar/ beteende eller så drar man sig till fel personer. Eller så tror man att de ska behandla en illa så man är otrevlig skälv från början etc.
 
Fast hur bygger man upp det där om vi säger att omgivningen är nedlåtande?
T ex Sara försöker tänka att hon är snygg, smart och rolig, men alla i hennes omgivning tycker det motsatta så Sara blir nedtryckt. Hon har provat att byta omgivning men samma sak händer oavsett vart hon vänder sig. Vad ska Sara göra då? Sara kan inte ändra vad andra människor tycker och säger.
Man blir bemött utifrån det man utstrålar.

Läs vad @athena_arabians och @stjarnhimmel skriver.

det knyter tillbaka till det jag skrev om att ta fram oilika delar av en själv. Det man ger får man tillbaka. Om man är nöjd med sin egen uppenbarelse (man behöver inte vara stolt, bara accepterande) så är andra också det.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Ja, här är en sån där fråga som jag nog egentligen vet svaret på själv - men behöver få höra det för att göra det. Gäller en fysisk...
Svar
3
· Visningar
427
Senast: Pilot
·
Kropp & Själ Jag har haft en arbetsterapeut på plats för att hjälpa mig med min hjärntrötthet och hur jag ska hantera mitt arbete på den nivå jag...
Svar
18
· Visningar
918
Senast: BernT
·
Kläder & Bli fin Jag behöver hjälp! Jag har alltid varit helt ointresserad av kläder och mode, hemma driver jag helst runt i mjukisbyxor, t-shirt...
2 3
Svar
54
· Visningar
6 255
Senast: Ullmerkott
·
Kropp & Själ Har en äldre person som inte har många år kvar till pensionen som drar på sej offerkoftan så fort hen inte gör som "hen ska" Oavsett vad...
Svar
8
· Visningar
1 214
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp