Bukefalos 28 år!

Socialt obekväm?

Då skulle jag säga att Sara får titta lite på sig själv och fråga: "Utstrålar jag verkligen det jag vill visa?" samt "Har jag verkligen läst av/uppfattat de andra människorna rätt?".

Det är en sak om det känns så i en grupp av människor men om det är ett mönster som upprepar sig i andra grupperingar får man som sagt titta på sig själv alternativt titta på de människor man dras till att umgås med. Finns inte en suck att jag frivilligt skulle umgås med de som inte är trevliga men har väl inte alltid resonerat så utan velat vara en av de populära (vad det nu är?).
Men om vi säger att hon utstrålar det också, men ändå så är omgivningen nedlåtande oavsett vilken omgivning hon har?
 
Men om vi säger att hon utstrålar det också, men ändå så är omgivningen nedlåtande oavsett vilken omgivning hon har?

Först och främst känns det väldigt utopiskt att det skulle vara så men om det verkligen är så får man fundera på vilka människor man umgås med.

Jag tror ändå att det i det fallet är troligare att man får ta en till titt på hur man själv beter sig och vad man utstrålar.
 
Först och främst känns det väldigt utopiskt att det skulle vara så men om det verkligen är så får man fundera på vilka människor man umgås med.

Jag tror ändå att det i det fallet är troligare att man får ta en till titt på hur man själv beter sig och vad man utstrålar.
Kanske ett extrem fall, men ändå nyfiken.
 
Men om vi säger att hon utstrålar det också, men ändå så är omgivningen nedlåtande oavsett vilken omgivning hon har?
Då behöver hon byta omgivning. Kanske väljer hon att umgås med fel personer?
Tex som när jag hade dåligt självförtroende och valde att vara med en pojkvän sim inte behandlade mig bra?när jjag sen fick bättre självförtroende kan jag inte förstå att jag valde att vara med honom.
 
Låter hårt men är förmodligen sant. Sen måste man inse att offerkoftan är omodern.
Ja det låter säkert hårt och det finns säkert andra som tycker andra saker.
Jag har bara märkt själv att om jag själv mår bra så träffar jag människor som behandlar mig bra.
Om jag själv mår dåligt så möter jag människor som behandlar mig dåligt.
Jag tror att det jag sänder ut är det jag får tillbaka.

Sen ibland så väljer man ju inte att umgås med folk tex skolan. Då tvingas man ju ihop med folk. Tex när jag blev utstött i skolan så vet jag inte vad jag hade kunnat göra annorlunda. Så när man bli mobbad tex i skolan så stämmer nog inte det jag skrev är anledningarna. Däremot om jag alltid skulle ha svårt att komma överens i alla sammanhang med alla jag möter så tror jag att jag skulle behöva fundera på mitt beteende.
 
Senast ändrad:
Att man alltid tycker att man själv är ett offer. Jag har inget eget ansvar. Om något är fel är det alltid pga andra och aldrig pga mig själv.
Fortsätter lite.
Att man inte kan se sin eventuella egen del i saker och om samma sak händer om och om igen så tycker man att alla andra är dumma och otrevliga utan att ens överväga att man kanske utstrålar saker som andra uppfattar på ett negativt sätt. Det är lättare att skylla på alla andra och hela världen än att tänka efter och skärskåda sig själv. En gång är ingen gång men om man hela tiden lägger ansvaret på alla andra för allt jobbigt och dåligt som händer så börjar det likna offerkofta :) Passiv agressivitet är ganska typiskt offerkoftor.
 
Fortsätter lite.
Att man inte kan se sin eventuella egen del i saker och om samma sak händer om och om igen så tycker man att alla andra är dumma och otrevliga utan att ens överväga att man kanske utstrålar saker som andra uppfattar på ett negativt sätt. Det är lättare att skylla på alla andra och hela världen än att tänka efter och skärskåda sig själv. En gång är ingen gång men om man hela tiden lägger ansvaret på alla andra för allt jobbigt och dåligt som händer så börjar det likna offerkofta :) Passiv agressivitet är ganska typiskt offerkoftor.
Varför är passiv aggressivitet typisk offerkofta?
 
Varför är passiv aggressivitet typisk offerkofta?
Därför det är ofta ett sätt att undkomma jobbiga insikter när någon kommer med åsikter om det verkligen är alla andras fel. Ofta får man svar i samma stil som:
"Jamen då är det väl jag som är helt dum i huvudet då och förtjänar att alla behandlar mig som en dörrmatta. Jag ska aaldrig mer klaga på någonting för jag är ju bara helt fel och alla andra har rätt att mobba mig!" Ofta följt av samma stil som:
"Såhär är det alltid! Alla bara hoppar på mig/kränker mig fast jag inte har gjort nånting, jag ska aldrig mer be om hjälp eller råd!"
Det är ett sätt att befästa för sig själv att alla andra verkligen är ute efter att mobba/kränka/trycka ner mig för kolla bara vad som händer när jag ber om hjälp och råd- alla säger åt mig att det är mig det är fel på. Självinsikten i en offerkofta är oftast noll.
Det betyder inte att alla som faktiskt blir mobbade, utnyttjade, nedtryckta har en offerkofta på sig. Absolut inte. Men när man under hela sitt liv eller iaf långa perioder känner att samma sak händer om och om igen så kanske man ska försöka se sig själv, vad man utstrålar, mitt kroppsspråk, min ton, mina ordval och framförallt stanna upp och verkligen känna om det är så att folk tänker och tycker det som jag tror att de gör. Eller är det mina egna förutfattade meningar som färgar vad jag upplever.
Har man en gång blivit mobbad eller på annat sätt nedtryckt så är det lätt (och en överlevnadsgrejj) att förutsätta att folk dömer mig för det är lättare att bli positivt överraskad om de inte gör det än att bli ledsen igen om de gör det. Problemet är ofta då att man istället lägger en massa överdrivna tolkningar i precis allting alla andra gör och säger.

Om man kollat på Real Housewives of New Jersey någon gång i de första säsongerna så fanns det en karaktär som hette Danielle och hon är för mig bilden av en offerkofta. Om du googlar så tror jag du förstår vad jag menar :)
 
Jag kan tänka att det är lätt att fastna i en offerroll om man tex tidigare varit mobbad eller har dåligt självförtroende.
Jag vet att jag under en period i tonåren tänkte att ingen vill umgås med mig. Tex sa några tjejer att de hade bjudit med mig hem till dem ett par gånger samt att de bjudit med mig ut flera gånger men jag inte verkade intresserad av att umgås med dem. Men jag hade inte fattat det! Det kan ha varit så att jag inte såg och hörde det. Jag var då helt inställd på att de inte ville umgås med mig.
Det tycker jag är att ta en offerroll. Att bestämma sig för att ingen vill umgås med mig. Det gör att msn tolkar allt så och man hör inte ens när någon tex bjuder med en.
 
Fast varför klassas passiv aggressivitet som offerkofta, tänker det är väl bättre att vara passivt aggressiv än att vara öppet aggressiv? Ingen gillar väl en person som är aggressiv? :confused:
 
Fast varför klassas passiv aggressivitet som offerkofta, tänker det är väl bättre att vara passivt aggressiv än att vara öppet aggressiv? Ingen gillar väl en person som är aggressiv? :confused:

Men alla gillar en positiv, icke aggressiv ännu bättre. Passiv aggressivitet har inte så mycket att göra med fysisk aggressivitet.
 
Fast varför klassas passiv aggressivitet som offerkofta, tänker det är väl bättre att vara passivt aggressiv än att vara öppet aggressiv? Ingen gillar väl en person som är aggressiv? :confused:
Lite olika förklaringar på vad passiv aggressivitet är som jag hittade:

"Den som är passiv-aggressiv ger ingen respons när det är väntat. Ilska uttrycks inte heller på ett rakt sätt, utan visar sig i sarkasm, iskall tystnad, "glömska", slingrande eller undvikande, och den passivt aggressive kommer inte att bekräfta att hen är arg eller motvillig till något. Hen kommer istället bete sig passivt och indirekt."

"Människor som ägnar sig åt passivt aggressivt beteende "straffar" dem runt omkring dem i icke-konfronterande sätt. I stället för att bara säga, "jag vill inte hjälpa dig med denna uppgift," de kan visa upp en timme sent och tjura om något de saknar för att hjälpa dig med din uppgift. De spelar ofta "martyr" och "offer" i relationer. "

"Passiv aggressivitet tar sig uttryck i form av en tyst och envis motvilja att försöka hitta lösningar, se från olika perspektiv och att lyssna på andras åsikter. Syftet med denna envisa tystnad kan exempelvis vara att personen vill straffa den andre, eller att få sin vilja igenom för att den andre ger upp.
Ofta är personen som uttrycker sin aggressivitet på det här sättet en person med stor osäkerhet eller låg självkänsla. De är inte tydliga i sin kommunikation utan tycker att omgivningen borde förstå hur personen känner och vad de behöver."

Inte så chamigt.....
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Ja, här är en sån där fråga som jag nog egentligen vet svaret på själv - men behöver få höra det för att göra det. Gäller en fysisk...
Svar
3
· Visningar
397
Senast: Pilot
·
Kropp & Själ Jag har haft en arbetsterapeut på plats för att hjälpa mig med min hjärntrötthet och hur jag ska hantera mitt arbete på den nivå jag...
Svar
18
· Visningar
912
Senast: BernT
·
Kläder & Bli fin Jag behöver hjälp! Jag har alltid varit helt ointresserad av kläder och mode, hemma driver jag helst runt i mjukisbyxor, t-shirt...
2 3
Svar
54
· Visningar
6 023
Senast: Ullmerkott
·
Kropp & Själ Har en äldre person som inte har många år kvar till pensionen som drar på sej offerkoftan så fort hen inte gör som "hen ska" Oavsett vad...
Svar
8
· Visningar
1 196
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp