Söka nytt arbete under sjukskrivning?

[monster1]

Jag klarade mig på att vila så att jag kunde tänka igen.
Sedan kom jag på hur jag skulle komma över den alldeles på egen hand.

Men jag är inte du.

 

[monster1]

Men du måste i stället släppa taget.
Visst, du kommer att falla.
Men det gör du till slut i alla fall när du inte längre orkar hålla dig fast.
Och ju längre tid som du väntar, eller lyckas med att hålla dig kvar, desto djupare blir fallet.

Men kanske måste du, precis som jag behövde, veta efteråt att det fanns inget mer som du kunde göra.

Om vad? Om livet?

 

[Inte_Ung]

Men jag är inte du.

Sant.
Men du måste ändå komma ur din situation, eller hur?
För så där kan du ju inte ha det.

Och jag fick lära mig av proffs att det allra vanligaste är att man efter att ha kommit igenom en krasch är att man har ett mycket bättre välbefinnande än före kraschen.

 

[Inte_Ung]

Om vad? Om livet?

Om kampen.
Ge upp med att kämpa och låt saker och ting bli som de blir.
Ligg kvar i sängen.
Förr eller senare så blir det tråkigt och då så kommer du att stiga upp.

 

[monster1]

Om kampen.
Ge upp med att kämpa och låt saker och ting bli som de blir.
Ligg kvar i sängen.
Förr eller senare så blir det tråkigt och då så kommer du att stiga upp.

Du måste skämta, i vilken verklighet lever du?

 

[Inte_Ung]

Du måste skämta, i vilken verklighet lever du?

Nej jag skämtar inte.
Jag lever i den verkligheten som kommer efter en krasch.

Jag har varit där du är nu och tagit mig igenom.

Du tuggar på precis som jag gjorde då.
Och det enda som man vet då är att du måste sluta med det.
Annars så kommer din kropp och hjärna att koppla ner och du får permanenta skador.

Så handlingsplan:
1. Läkare på måndag akut.
Du är suicidal och måste tas om hand.
NU!

2. Vila och släppa alla krav.
Återhämtning kräver det.

3. Söka din någon annan sysselsättning som inte tar livet av dig.

4. Lära dig att hantera livet så att du aldrig mera hamnar där du är nu.

Vi vill dig väl - allihopa i tråden.
Vi vet vad vi talar om.
Och det är litet som ett missbruk att vara "Duktig Flicka" och det måste man ut ur.
För att överleva.

Man blir litet av en "Nykter arbetsnarkoman".

 

[monster1]

Nej jag skämtar inte.
Jag lever i den verkligheten som kommer efter en krasch.

Jag har varit där du är nu och tagit mig igenom.

Du tuggar på precis som jag gjorde då.
Och det enda som man vet då är att du måste sluta med det.
Annars så kommer din kropp och hjärna att koppla ner och du får permanenta skador.

Så handlingsplan:
1. Läkare på måndag akut.
Du är suicidal och måste tas om hand.
NU!

2. Vila och släppa alla krav.
Återhämtning kräver det.

3. Söka din någon annan sysselsättning som inte tar livet av dig.

4. Lära dig att hantera livet så att du aldrig mera manar där du är nu.

Vi vill dig väl - allihopa i tråden.
Vi vet vad vi talar om.
Och det är litet som ett missbruk att vara "Duktig Flicka" och det måste man ut ur.
För att överleva.

Man blir litet av en "Nykter arbetsnarkoman".

Jag har en depression och en utmattning, jag är INTE akut suicidal. Jag har en läkartid på tisdag, jag kan inte bara gå hem och lägga mig utan en sjukskrivning. Att bara ligga hemma på sängen är inte heller vägen ur en depression.

Din though love eller vad det är du försöker dig på är helt missriktad, det får mig bara att känna mig ännu mer ensamen, desperat och framtidslös.

 

[Inte_Ung]

Din though love eller vad det är du försöker dig på är helt missriktad, det får mig bara att känna mig ännu mer ensamen, desperat och framtidslös.

Ja det känns ju så eftersom att jag inte bekräftar att det kan bli som du vill att det ska bli.
Och tyvärr så blir det litet värre innan det kan bli bättre.
Jag känner så igen känslan.

Men det finns inget annat sätt.
Återhämtning kräver vila.
Du kan inte hoppa över det och gå på omstart direkt.
Kroppen håller inte för det.

Du verkar dock inte vara framme vid änden ännu utan vill kämpa ett tag till.

 

[mandalaki]

Ja det känns ju så eftersom att jag inte bekräftar att det kan bli som du vill att det ska bli.
Och tyvärr så blir det litet värre innan det kan bli bättre.
Jag känner så igen känslan.

Men det finns inget annat sätt.
Återhämtning kräver vila.
Du kan inte hoppa över det och gå på omstart direkt.
Kroppen håller inte för det.

Du verkar dock inte vara framme vid änden ännu utan vill kämpa ett tag till.

Ser du inte att hon ber dig sluta köra över henne?

 

[Inte_Ung]

Ser du inte att hon ber dig sluta köra över henne?

Visst ser jag det.
Så jag går nu.
Hon kan ju ha det som hon har det.
Det verkar ju fungera utmärkt - eller hur?

 

[mandalaki]

Visst ser jag det.
Så jag går nu.
Hon kan ju ha det som hon har det.
Det verkar ju fungera utmärkt - eller hur?

Vad hon säger är att hon inte behöver din "hjälp".

 

[mandalaki]

@monster1 - har du någon plan för läkarbesöket på tisdag?

 

[Sleepy]

Jag har en läkartid på tisdag

Det gläder mig att höra. Även om du inte känner dig akut suicidal, så är de tankarna något du behöver berätta om då, så att du får rätt hjälp.

Du är inte ensam, vi finns här. Det finns hjälp att få och det kommer att bli bättre.

 

[honung]

Visst ser jag det.
Så jag går nu.
Hon kan ju ha det som hon har det.
Det verkar ju fungera utmärkt - eller hur?

Du går för långt. Det är jobbigt att läsa dina inlägg utan att ens vara TS.

 

[monster1]

@monster1 - har du någon plan för läkarbesöket på tisdag?

Nej, men det kanske jag borde ha. Det blir så lätt att man sitter där och förminskar sina problem. Ska man skriva en lista eller något?

 

[honung]

Ska man skriva en lista eller något?

JA! Skriv också ned vad du känner. Du är bra på att formulera dig skriftligt. Det förenklar så väldigt mycket för både dig och läkaren.

 

[mandalaki]

Nej, men det kanske jag borde ha. Det blir så lätt att man sitter där och förminskar sina problem. Ska man skriva en lista eller något?

Det kan du absolut göra! Glöm inte att lyssna på hens svar bara, ibland blir man så koncentrerad på sin nästa fråga att man glömmer lyssna.

Om jag var du skulle jag fundera på fyra områden att ta upp:

• Ev heltidssjukrivning
• Ev medicinering
• Ev remiss till psykiatrin
• Ev samtalskontakt/terapi.

Och gör dig inte duktigare än du är när du sitter där. Det är så lätt att släta över och säga att Jodå, det går bra för mig. För det gör det ju inte.

 

[TinyWiny]

@monster1 Men du kan inte hänga upp allt på andra.
För det är vad du gör nu.
Det är arbetsgivarens fel eller vården som prioriterar bort dig eller vad som helst bara inte något som du kan påverka själv.

Men sanningen är att just du och bara du kan påverka ditt mående.
Och sanningen är också att när du har kommit på hur du skall göra för att må bra på egen hand så behöver du inte må dåligt mera.

Det första som du måste göra är att acceptera "Bra nog" att perfekt inte är nödvändigt och att litet är bättre än inget.

Vem ska hen hänga upp det på då tycker du? När man skriker sig hes för att få hjälp men inte får den hjälpen man behöver ha och man inte orkar själv längre vad tycker du att man ska göra då? Alla reagerar inte som du gör på SSRI preparat. Väldigt många mår asdåligt utav dem och det hjälper dem inte alls utan gör istället livet ännu sämre. Ts har verkligen försökt, hur kan du då ställa dig och sparka på någon som redan ligger? Snälla tänk dig för innan du skriver.

 

[Inte_Ung]

När man skriker sig hes för att få hjälp men inte får den hjälpen man behöver ha och man inte orkar själv längre vad tycker du att man ska göra då?

Jag kan vända på frågan.

Om man skriker sig hes för att få hjälp men inget händer, skall man skrika högre då eller kanske hitta en annan väg?
Och vem är det som skall komma farande med den där hjälpen som man skriker efter?
Tänk om där inte finns någon annan att skrika på, vad gör man då?

 

[TinyWiny]

Jag kan vända på frågan.

Om man skriker sig hes för att få hjälp men inget händer, skall man skrika högre då eller kanske hitta en annan väg?
Och vem är det som skall komma farande med den där hjälpen som man skriker efter?
Tänk om där inte finns någon annan att skrika på, vad gör man då?

Ja inte skriver man som du gör på ett forum iallafall. Acceptera att inte alla är som du utan det finns faktiskt människor som inte har ett stort socialt skyddsnät som kan hjälpa dem utan att det faktiskt finns människor som är ensamma.

Vad man gör kan jag tyvärr inte svara på eftersom det för min del har varit ren tur att jag har träffat läkare som har haft vilja och kunskap nog att hjälpa mig med de sjukdomar jag släpar på men nog förstår jag Ts för även om mina sjukdomar är fysiska så är det precis lika svårt att få någon vettig hjälp.