Söka nytt arbete under sjukskrivning?

[Lovisaleonora]

Jag är rätt säker på att man även på monster1:s kommun har administrativa uppgifter som är mer dagsbundna än det hon gör på sin nuvarande tjänst. I synnerhet som att arbetsgivaren inte alls verkar ha försökt rehabilitera henne skulle jag börja med att titta där.

Fast läser man TS inlägg så känns det som det inte är aktuellt att slösa bort alla utbildningsåren och gå ner till en enklare tjänst.

TS: du vill sälja en tjänst som du inte kan leverera. Du vill att någon anställer dig för det din utbildning avser, men som du inte kan utföra just nu. Att hitta någon som är villig att betala fullpris för detta är någonstans mellan svårt och omöjligt. Det kan gå, men frågan är om du vill stressa med att försöka hitta en sådan plats - om det ens är möjligt.

Är det inte bättre att göra något annat ett tag, skaffa perspektiv och sedan komma tillbaka? Är det ett vikariat du går ner till, är det ingen som ifrågasätter att du hamnar där under en kortare tid.

 

[mandalaki]

Fast läser man TS inlägg så känns det som det inte är aktuellt att slösa bort alla utbildningsåren och gå ner till en enklare tjänst.

TS: du vill sälja en tjänst som du inte kan leverera. Du vill att någon anställer dig för det din utbildning avser, men som du inte kan utföra just nu. Att hitta någon som är villig att betala fullpris för detta är någonstans mellan svårt och omöjligt. Det kan gå, men frågan är om du vill stressa med att försöka hitta en sådan plats - om det ens är möjligt.

Är det inte bättre att göra något annat ett tag, skaffa perspektiv och sedan komma tillbaka? Är det ett vikariat du går ner till, är det ingen som ifrågasätter att du hamnar där under en kortare tid.

Det behöver inte nödvändigtvis vara en enklare tjänst, men en tjänst med annan typ av arbetsuppgifter. Det låter livsfarligt i hennes läge att säga upp sig för att ge sig ut på arbetsmarknaden.

 

[Inte_Ung]

Med en färsk femårig utbildning förstår jag om man inte tänker på att köra buss i första hand.

Precis.
Och det är en del av problemet.
Man biter sig fast i utbildningen som till varje pris måste utnyttjas.

Om man inte mår bra av det så måste man ju överge den planen.
Köra buss är ett bra exempel på en sysselsättning i andra änden av skalan.
Det som händer - det händer här och nu.
Dessutom så anses det av vissa som stressigt, och det kan det vara, men bara just där och just då sedan så går det över.
Där någonstans så måste man leta efter en försörjning och syssla som fungerar på ungefär samma sätt.
Den skall absolut inte nöta på samma ställe som där man är utnött utan måste hitta ett nytt och oförbrukat ställe att nöta på.
Detta ställe kan vara olika från person till person.
Men.
Gemensamt är att det inte är samma sak som man gjorde och blev utnött av.

Det går säkert att bli utnött av att köra buss också, med för mycket "här och nu".

 

[Lovisaleonora]

Å andra sidan kan det vara hälsovådligt att stanna kvar och vänta på att arbetsgivaren ska hitta på något vettigt.

Jag hade absolut krävt omplacering, gärna på något helt annat ställe än nuvarande, om det är geografiskt möjligt. Sitta i annan byggnad, med annat gäng etc.

Att stanna kvar och hoppas och tro på förändring är nog liktydigt med att gå rakt in i väggen. Varje morgon.

Någon har väl uttalat att definitionen av dumhet är att göra samma sak på samma sätt men förvänta sig ett annat resultat än tidigare?

 

[Inte_Ung]

Man kan bli så utbränd att man verkligen inte återhämtar sig.
Och då så har man garanterat aldrig mer någon nytta av vilken 5årig utbildning som helst.

 

[mandalaki]

Precis.
Och det är en del av problemet.
Man biter sig fast i utbildningen som till varje pris måste utnyttjas.

Om man inte mår bra av det så måste man ju överge den planen.
Köra buss är ett bra exempel på en sysselsättning i andra änden av skalan.
Det som händer - det händer här och nu.
Dessutom så anses det av vissa som stressigt, och det kan det vara, men bara just där och just då sedan så går det över.
Där någonstans så måste man leta efter en försörjning och syssla som fungerar på ungefär samma sätt.
Den skall absolut inte nöta på samma ställe som där man är utnött utan måste hitta ett nytt och oförbrukat ställe att nöta på.
Detta ställe kan vara olika från person till person.
Men.
Gemensamt är att det inte är samma sak som man gjorde och blev utnött av.

Det går säkert att bli utnött av att köra buss också, med för mycket "här och nu".

Har du en civilingenjörsexamen? Isåfall tror jag att du hade tyckt att det definitivt var för tidigt att börja tänka i termer av att köra buss för du annars skulle "bita dig fast i utbildningen" - redan efter tre år.

Att däremot börja köra buss efter typ 15-20 år på jobbet - det är en helt annan sak.

 

[Inte_Ung]

Har du en civilingenjörsexamen?

Inte jag.
Men en civilingenjör som jag känner sadlade om och blev hovslagare.
En bussförare är legitimerad tandläkare, en och annan civilingenjör, någon pilot och så en civilekonom vad jag säkert vet.

Om man blir sjuk av sitt arbete så är det inte värt det oavsett vilken utbildning som man har.
När både hjärnan och kroppen har kopplat ner så kommer man inte ens ihåg vad man lärde sig på den där exklusiva utbildningen.
Vad nytta gör den då?

 

[mandalaki]

Inte jag.
Men en civilingenjör som jag känner sadlade om och blev hovslagare.
En bussförare är legitimerad tandläkare, en och annan civilingenjör, någon pilot och så en civilekonom vad jag säkert vet.

Om man blir sjuk av sitt arbete så är det inte värt det oavsett vilken utbildning som man har.
När både hjärnan och kroppen har kopplat ner så kommer man inte ens ihåg vad man lärde sig på den där exklusiva utbildningen.
Vad nytta gör den då?

Jodå, jag känner också folk som sadlat om. Dock inte så tidigt som tre år efter utbildningen. Monster1 har dessutom en av de längre utbildningarna.

Men ffa har ju arbetsgivaren inte gjort något för att rehabilitera henne. Det kommer långt före att t ex köra buss.

 

[lil-sis]

Jodå, jag känner också folk som sadlat om. Dock inte så tidigt som tre år efter utbildningen. Monster1 har dessutom en av de längre utbildningarna.

Men ffa har ju arbetsgivaren inte gjort något för att rehabilitera henne. Det kommer långt före att t ex köra buss.

TS arbetsgivare låter som skit och det verkar dumt att ens tänka på att stanna kvar just där.

Att man inte vill slösa med sin utbildning förstår jag men att bränna ut sig bortom vett och sans är ju också att slösa bort utbildningen. Och kanske förstöra alla möjligheter till att kunna jobba alls.

Så ja, rehab först och främst men även fly just den arbetsplatsen.

 

[mandalaki]

TS arbetsgivare låter som skit och det verkar dumt att ens tänka på att stanna kvar just där.

Att man inte vill slösa med sin utbildning förstår jag men att bränna ut sig bortom vett och sans är ju också att slösa bort utbildningen. Och kanske förstöra alla möjligheter till att kunna jobba alls.

Så ja, rehab först och främst men även fly just den arbetsplatsen.

Fast man ska inte, i monsters läge, behöva fundera på det alldeles ensam. Hon är ju fortfarande så skadad. Att säga upp sig för att hitta något annat - det är det sista jag tycker att man ska göra.

Arbetsgivaren, företagshälsovården och FK bör tillsammans med monster komma fram till en rehab-plan.

 

[mandalaki]

Förresten undrar jag om inte @Björk är väldigt hemma på det här området.

Anropar henne för att se om hon kanske har mer lite mer konkreta råd att ge monster.

 

[Inte_Ung]

Men ffa har ju arbetsgivaren inte gjort något för att rehabilitera henne.

Det kommer inte att hjälpa henne.
Hon orkar inte och det kan inte en arbetsgivare ordna upp.
Hon måste vila i några år och göra något annat.

Oavsett utbildning.
Det fungerar ju inte - ingen utbildning i världen hjälper mot det.

Sedan när hon har återhämtat sig så kanske att utbildningen är till nytta eller kanske inte.

När man är sjuk och arbetsoförmögen så är man ju det oavsett utbildning.

 

[Inte_Ung]

Arbetsgivaren, företagshälsovården och FK bör tillsammans med monster komma fram till en rehab-plan.

Det är mycket som "bör".
Och man kan hinna dö innan det händer.
Vad nytta har man av det då?

 

[Inte_Ung]

@mandalaki Ditt resonemang påminner om att inte vilja lämna sitt hus i krig för att överleva.
Det är så mycket investerat i huset att man hellre stannar i det och dör.

 

[Korven]

Det är mycket som "bör".
Och man kan hinna dö innan det händer.
Vad nytta har man av det då?

Jag tog tidig pensionering i stället, vilket gjorde alla glada för då behövde de inte betala mera och jobba med ett hopplöst fall. En arbetsskadeersättning mm räddade mig. Samma dag jag skickade in papper till pensionsenheten blev jag "frisk". Free at last.

 

[mandalaki]

@mandalaki Ditt resonemang påminner om att inte vilja lämna sitt hus i krig för att överleva.
Det är så mycket investerat i huset att man hellre stannar i det och dör.

Ja, eller så påminner det om t ex arbetsmiljölagen. Arbetsgivare har skyldighet att erbjuda rehabilitering. Men det är det jag undrar om inte @Björk vet precis vad som gäller.

 

[monster1]

Det här känner jag igen mig ruskigt väl i. Och jag lärde mig den hårda vägen hur farligt det är. När jag ägnade mig åt lite självrannsakan efter min utbrändhet insåg jag att jobbet hade blivit en för stor del av min identitet, och att det också var mitt intresse gjorde att jag inte släppte det under någon enda timme på dygnet. Jag var singel, hade inga fritidsintressen, jobbet uppfyllde mig totalt.

Det där är skitsvårt att göra något åt. Man är nämligen superambitiös och högpresterande och får en massa positiv feedback från arbetsgivaren. Tills det bara brakar.

En av åtgärderna jag tog till för att resa mig igen var att ta upp ridningen igen, den som jag hade slutat med redan i tonåren. Men jag behövde "en liten hobby", det blev ridning, hästar, jag skaffade egen häst - och äntligen kunde jag släppa tankarna på jobbet.

Om du är likadan som jag, så tror jag att det du behöver hos din arbetsgivare är arbetsupgifter som avslutas när du går hem. De hänger inte över dig till nästa dag, för då börjar du med något nytt när du kommer och avslutar det när du går hem.

Jag har massor av intressanta fritidsintressen, jag har häst (pensionerad skogsmulle med fång), katt, tidigare dansade jag aktivt orientalisk dans tillsamman med en grupp men här nere finns inget sådant så det blir om jag åker iväg någon gång, jag stickar och virkar mycket, målar lite, jag odlar både på min lilla uteplats och i min kolonistuga. Jag har ett brett samhällsengagemang som hänger ihop med mitt yrkesval.

Jag längtar efter trygghet, att landa, att inte vara tvungen att flytta eller oroa sig för nästa räkning (nu med det här jobbet har jag ju inte behövt det utan då har det blivit andra problem istället), att slippa känslan av att det man bygger upp hela tiden riskerar att ryckas ifrån en. Det är ju därför jag inte bara kan vila i en rehablillitering för att i slutet av rehabilliteringen så står FÖRÄNDRINGEN, den jobbiga, de nya besluten, avsked, avslut, börja om från början... Jag vet inte om jag orkar.

 

[lil-sis]

Fast man ska inte, i monsters läge, behöva fundera på det alldeles ensam. Hon är ju fortfarande så skadad. Att säga upp sig för att hitta något annat - det är det sista jag tycker att man ska göra.

Arbetsgivaren, företagshälsovården och FK bör tillsammans med monster komma fram till en rehab-plan.

Det skrev jag inte heller. Att TS ska söka nytt jobb nu på en gång.

Men att försöka komma på hur man ska orka på det stället lär inte leda någon vart.

Rehab-ansvaret låter fint men är inte så mycket värt i längden på en arbetsplats som inte är intresserad.

 

[mandalaki]

Jag har massor av intressanta fritidsintressen, jag har häst (pensionerad skogsmulle med fång), katt, tidigare dansade jag aktivt orientalisk dans tillsamman med en grupp men här nere finns inget sådant så det blir om jag åker iväg någon gång, jag stickar och virkar mycket, målar lite, jag odlar både på min lilla uteplats och i min kolonistuga. Jag har ett brett samhällsengagemang som hänger ihop med mitt yrkesval.

Jag längtar efter trygghet, att landa, att inte vara tvungen att flytta eller oroa sig för nästa räkning (nu med det här jobbet har jag ju inte behövt det utan då har det blivit andra problem istället), att slippa känslan av att det man bygger upp hela tiden riskerar att ryckas ifrån en. Det är ju därför jag inte bara kan vila i en rehablillitering för att i slutet av rehabilliteringen så står FÖRÄNDRINGEN, den jobbiga, de nya besluten, avsked, avslut, börja om från början... Jag vet inte om jag orkar.

Aha, då ser det ju helt annorlunda ut än det du skrev förut - att du bara hade jobbet och inget annat.

Det där sista låter som sådant man tar i terapi ... Jag gick i terapi efter min utbrändhet. De där tankarna du beskriver är destruktiva och svåra att ta sig loss ur på egen hand.

 

[monster1]

Aha, då ser det ju helt annorlunda ut än det du skrev förut - att du bara hade jobbet och inget annat.

Det där sista låter som sådant man tar i terapi ... Jag gick i terapi efter min utbrändhet. De där tankarna du beskriver är destruktiva och svåra att ta sig loss ur på egen hand.

Jo, jag har gått i terapi, just nu är det någon gruppgrej där de pratar om stress. Jag har andra grejer jag kan göra på fritiden, de känns bara inte viktiga, de är inte "meningen med livet". Hästen och katten kommer kanske leva några år till, sen är det slut med det. Att kunna jobba med något som engagerar mig, utvecklas och göra saker som känns viktigt är det som ger mening till mitt liv. Det behöver inte nödvändigtvis vara exakt det jag gör just nu, men jag har svårt att se hur man ska kunna finna ett värde i sitt liv om man inte gör sådant som känns viktigt.