Sommarföräldrar 2017 del 3

[Kanintant]

Puh, ja jag har förstått att den kan pågå ett tag! Just det där med sömnen kan vi pricka av, han är jätteorolig på natten vilket han aldrig varit innan, ligger och gnäller och bökar och äter mycket(!).
Vi hade ju också några bra nätter, så vi tänkte att äntligen får vi kanske sova längre än till 04, men så vände det till det sämre igen. Vår pendlar från glad till ledsen till arg till glad igen hur många gånger som helst varje dag, det känns som att jag vänder ut och in på mig själv utan att han blir nöjd. Ännu mer frustrerad blir jag över att pappa går bra, då funkar det att sitta i babysittern och vara glad? Jag ska gå runt och bära och prata och leka hela tiden och ändå gnälls det.

Vi gav upp och la honom mellan oss hela perioden, det blev så mycket lugnare då (och det var som sagt inga problem att sova egen säng nu). Men ja, väldigt hungrig, har matat mer än innan. Men han har alltid somnat om även om vi matat runt 5-6 , iaf en stund och om han ligger bredvid mig.
Algot har inte varit så kinkig men lite mer än vanligt har det nog varit (man vänjer sig liksom efter ett tag att man inte vet längre vad som är det vanliga ). Men lite mer krävande kan man nog säga, velat ha lite mer uppmärksamhet och så. Vi har fått investera i lite fler leksaker att pilla med och öppna förskolan har varit jättebra eller att bara träffa folk. men ändå inte överstimulera men har varit bra med lite lagom aktiviteter.

 

[Kanintant]

Puh, ja jag har förstått att den kan pågå ett tag! Just det där med sömnen kan vi pricka av, han är jätteorolig på natten vilket han aldrig varit innan, ligger och gnäller och bökar och äter mycket(!).
Vi hade ju också några bra nätter, så vi tänkte att äntligen får vi kanske sova längre än till 04, men så vände det till det sämre igen. Vår pendlar från glad till ledsen till arg till glad igen hur många gånger som helst varje dag, det känns som att jag vänder ut och in på mig själv utan att han blir nöjd. Ännu mer frustrerad blir jag över att pappa går bra, då funkar det att sitta i babysittern och vara glad? Jag ska gå runt och bära och prata och leka hela tiden och ändå gnälls det.

Jag ignorera en del gnäll också, när han ska försöka åla så låter han väldigt mycket och blir arg och när det blir för mycket avbryter jag och sätter han i babysitter en stund (lägga på rygg hjälper inte då vänder han sig bara på mage igen). Jag har vant mig vid att han gnäller en del men att det oftast inte blir jättemycket. Men ja, man märker att han blir mer uttråkad (sen är det ju jättekul när pappa kommer hem såklart). Men för egen del kan jag tycka det är bra att åka iväg eller ta en fika med någon , tycker det kan räcka att han pratat med farmor och farfar en stund så märker man att han blir lite trött och nöjd.

 

[Fritidsryttare]

Vi gav upp och la honom mellan oss hela perioden, det blev så mycket lugnare då (och det var som sagt inga problem att sova egen säng nu). Men ja, väldigt hungrig, har matat mer än innan. Men han har alltid somnat om även om vi matat runt 5-6 , iaf en stund och om han ligger bredvid mig.
Algot har inte varit så kinkig men lite mer än vanligt har det nog varit (man vänjer sig liksom efter ett tag att man inte vet längre vad som är det vanliga ). Men lite mer krävande kan man nog säga, velat ha lite mer uppmärksamhet och så. Vi har fått investera i lite fler leksaker att pilla med och öppna förskolan har varit jättebra eller att bara träffa folk. men ändå inte överstimulera men har varit bra med lite lagom aktiviteter.

Ok! Ja, vår kille har alltid fått ligga mellan oss i sitt nest men nu det senaste så har han fått komma över till mig när han börjat stöka runt 02, men inte ens det har varit riktigt bra. Just det där med uppmärksamheten stämmer väldigt väl in på vår, han vill ha uppmärksamhet men jag fattar inte alltid vad han vill ha för uppmärksamhet. Som du skriver så orkar han ju inte så mycket heller utan att bli överstimulerad. Öppna förskolan pratade jag faktiskt med en kompis om igår, så kanske borde prova att gå dit, de ska öppna en ny i närheten av oss efter jul.
Skönt ändå att veta att det är fler som upplevt ungefär samma grej, man känner sig rätt ensam när man är mitt uppe i det även fast man vet att de flesta bebisar har sina perioder.

 

[Kanintant]

Är det wonder weeks du använder eller hur håller du koll på utvecklingssprången?

Jag använder wonder weeks, tycker den är super och på algot har det stämt nästan på dagen på varje fas. Missade dock först att man ska lägga in beräknat BF och inte när de föddes, för i början så var han en vecka tidig med allt (är ju född en vecka senare) men när jag ändrade så stämde det genast mycket bättre.

 

[Kanintant]

Ok! Ja, vår kille har alltid fått ligga mellan oss i sitt nest men nu det senaste så har han fått komma över till mig när han börjat stöka runt 02, men inte ens det har varit riktigt bra. Just det där med uppmärksamheten stämmer väldigt väl in på vår, han vill ha uppmärksamhet men jag fattar inte alltid vad han vill ha för uppmärksamhet. Som du skriver så orkar han ju inte så mycket heller utan att bli överstimulerad. Öppna förskolan pratade jag faktiskt med en kompis om igår, så kanske borde prova att gå dit, de ska öppna en ny i närheten av oss efter jul.
Skönt ändå att veta att det är fler som upplevt ungefär samma grej, man känner sig rätt ensam när man är mitt uppe i det även fast man vet att de flesta bebisar har sina perioder.

Ja jag kände med att det var skönt att veta att det faktiskt är en fas som de flesta tycker är jobbig.

Sen har jag också tänkt vilket gympapass det är när han ligger och kämpar och hur man själv blir när man är trött efter att lära sig nya saker. Tror mycket av gnället också är att de är trötta i kropp och knopp av allt som ska tas in. Jag har tänkt hur jag blir om jag är riktigt trött eller har blodsockerfall och kan bryta ihop för minsta lilla och så tänker jag att jag ändå är 30 + och borde kunna hantera det och att han är 4 månader och såklart inte kan det.

Ja prova det, här har den varit super och lagom, man kan sitta och dricka kaffe med de andra en stund, eller gå för sig själv om barnet behöver sova eller äta. Algot har sällan orkat hela (2 h) utan ha oftast börjat eller slutat med att sova men då har jag pratat med de andra. Tycker det är skönt att man kan vara med på egna villkor. Märks hur spännande han tycker det är med andra bebisar! och bra att träffa andra vuxna tror jag och bli trygg med det.

 

[Kanintant]

Ok! Ja, vår kille har alltid fått ligga mellan oss i sitt nest men nu det senaste så har han fått komma över till mig när han börjat stöka runt 02, men inte ens det har varit riktigt bra. Just det där med uppmärksamheten stämmer väldigt väl in på vår, han vill ha uppmärksamhet men jag fattar inte alltid vad han vill ha för uppmärksamhet. Som du skriver så orkar han ju inte så mycket heller utan att bli överstimulerad. Öppna förskolan pratade jag faktiskt med en kompis om igår, så kanske borde prova att gå dit, de ska öppna en ny i närheten av oss efter jul.
Skönt ändå att veta att det är fler som upplevt ungefär samma grej, man känner sig rätt ensam när man är mitt uppe i det även fast man vet att de flesta bebisar har sina perioder.

och som sagt, det vände typ en en natt (typ 4 dagar sen här) och man märkte genast att han sov mycket lugnare så det går över. känns som han är mindre hungrig nu med så nu hoppas vi att han snart kan sova hela nätter igen

 

[Fritidsryttare]

Jag ignorera en del gnäll också, när han ska försöka åla så låter han väldigt mycket och blir arg och när det blir för mycket avbryter jag och sätter han i babysitter en stund (lägga på rygg hjälper inte då vänder han sig bara på mage igen). Jag har vant mig vid att han gnäller en del men att det oftast inte blir jättemycket. Men ja, man märker att han blir mer uttråkad (sen är det ju jättekul när pappa kommer hem såklart). Men för egen del kan jag tycka det är bra att åka iväg eller ta en fika med någon , tycker det kan räcka att han pratat med farmor och farfar en stund så märker man att han blir lite trött och nöjd.

Jo, jag tycker nog att jag försöker ignorera en del också, men nu det senaste har det liksom inte gått. Smågnäll funkar liksom, men han har blivit riktigt arg stundtals, och det är svårt att avleda honom då.
Jag var och fikade igår med en kompis, det brukar gå jättebra, men vi fick faktiskt åka hem efter en stund då det bara gnälldes och skrek, det gick inte att föra en konversation i normal samtalston utan att bli avbruten.
Sen pratar han över lag väldigt mycket nu, men det är mycket gnäll och det är högljutt. Funderar på om han kanske börjar få tänder också för ofta när han blir arg så sitter han med händerna i munnen och gräver och gräver och dreglar som bara den. Jag kan inte se att det sticker upp nån tand men det är buckligt och knöligt i tandköttet på sina ställen.

Wonder weeks-appen laddade jag ner idag (missade också BF-dagen först!). Enligt den är det några dagar kvar till nästa språng, men i övrigt stämmer den väl överens med hans beteende just nu (ökad matlust, gråten och kroppskontakten). Suverän app faktiskt, trist att jag inte hittat den förrän nu!

 

[Fritidsryttare]

och som sagt, det vände typ en en natt (typ 4 dagar sen här) och man märkte genast att han sov mycket lugnare så det går över. känns som han är mindre hungrig nu med så nu hoppas vi att han snart kan sova hela nätter igen

Tack för dina inlägg, det piggade upp mig mycket en sån här dag när man verkligen känner sig uppgiven. Det låter som att våra har genomgått samma då, och förhoppningsvis är den här fasen över snart, så man får en liten paus innan nästa.

Du har en stor poäng där med aktivitetsnivån, har inte ens tänkt så långt men det stämmer jättebra på vår kille. Han är ofta glad i början av ett gympapass, sen är det som att det blir överstimulerat på nåt vis och då blir han arg och frustrerad. Han vill ju väldigt gärna vara mycket aktiv också, han vill gärna att man sätter och ställer honom upp så att han får se, och ligger en del på mage också, klart att det är tufft för dem! Ska ha det i bakhuvudet när han drar igång, då får man större förståelse för att de blir trötta och gnälliga.

 

[Ray]

Duktig veterinär som observerade det ändå, kan vara svårt att böja fram nåt bak ö h t. Segt som attans, speciellt om den är så snäll också. Är den gammal? Tänker att om den har några år på nacken iaf och kanske har tävlat och tränat ett tag utan problem så lär den förhoppningsvis hålla hos er också.

Den är bara 11 år och har inte tävlat så mycket. Å andra sidan är det en första ponny vi vill ha. Dottern är inte på tävlings ponny nivå i ridningen än. Denna verkar väl rätt nöjd med liten lätt ryttare och inte så mycket krav.
Man kan ju prova behandla när hon ridit in sig lite mer- se om det blir skillnad. Annars får vi väl byta ponny om nåt år.
Vet är duktig!

 

[Ray]

Jag har inget koll på utvecklingssprång. Men visst kommer ibland några jobbiga dygn.
Jag försöker så gott det går ta det som det kommer. Är det gnälligt så känner jag mig rätt trygg i att det går över.
This too shall pass...

Händerna bor i munnen här. Herregud vilket slask! Biter gärna på annat oxå och fäktar runt med händerna efter saker. Blir rätt frustrerad över att inte lyckas och det gäller både handkontrollen och krypförsöken.
Storasyster är rolig och jätteduktig på att hålla igång honom!

 

[Kanintant]

Jo, jag tycker nog att jag försöker ignorera en del också, men nu det senaste har det liksom inte gått. Smågnäll funkar liksom, men han har blivit riktigt arg stundtals, och det är svårt att avleda honom då.
Jag var och fikade igår med en kompis, det brukar gå jättebra, men vi fick faktiskt åka hem efter en stund då det bara gnälldes och skrek, det gick inte att föra en konversation i normal samtalston utan att bli avbruten.
Sen pratar han över lag väldigt mycket nu, men det är mycket gnäll och det är högljutt. Funderar på om han kanske börjar få tänder också för ofta när han blir arg så sitter han med händerna i munnen och gräver och gräver och dreglar som bara den. Jag kan inte se att det sticker upp nån tand men det är buckligt och knöligt i tandköttet på sina ställen.

Wonder weeks-appen laddade jag ner idag (missade också BF-dagen först!). Enligt den är det några dagar kvar till nästa språng, men i övrigt stämmer den väl överens med hans beteende just nu (ökad matlust, gråten och kroppskontakten). Suverän app faktiskt, trist att jag inte hittat den förrän nu!

Det där med att ha händerna i munnen känns igen, tror inte han har tänder på gång utan det har hällt på ganska länge. Han verkar göra det som mest när han är trött, försöker trycka in hela handen och skriker och nästan klöks och är jättefrustrerad. Jag får likdom bända bort den och ge honom nappen istället (om han ska sova). Dreglar gör han massa också och har gjort länge. Eller är det lite kli i munnen ändå, det vet man ju inte, man känns lite som någon slags avreaktion att man vill ha något i munnen när man är arg (kanske lite som att man själv blir lugn av att tugga och gärna tröstäter om man är orolig).

 

[MalanMjöl]

@Fritidsryttare om man bläddrar tillbaka typ 1,5 månad så hittar du ett liknande inlägg från mig när S. gick in i fjärde språnget. Det skedde också typ över en natt kändes det som och det var det klart jobbigaste till nu. Hennes varade 4-5 veckor och känner så igen det där med humöret att gå från en solstråle till åskmoln på typ 30 s....
Hennes nattsömn var inte så påverkad men den är inte fantastisk iaf, däremot sover hon mycket sämre om dagen under sprången.
Nu tror jag vi är inne i femte språnget, än så länge inte lika illa som fjärde och vi kombinerar det med första förkylningen så svårt att säga vad som är vad. Hoppas det inte varar lika länge som 4:e dock...
Jag hoppas också verkligen snart hon börjar sova mer på nätterna. Hon äter inte så mycket, typ 2 gånger men bökar desto mer runt halvsovandes, men om man inte reagerar genom att typ ge henne nappen och hålla om henne vaknar hon helt.

 

[Fritidsryttare]

Det där med att ha händerna i munnen känns igen, tror inte han har tänder på gång utan det har hällt på ganska länge. Han verkar göra det som mest när han är trött, försöker trycka in hela handen och skriker och nästan klöks och är jättefrustrerad. Jag får likdom bända bort den och ge honom nappen istället (om han ska sova). Dreglar gör han massa också och har gjort länge. Eller är det lite kli i munnen ändå, det vet man ju inte, man känns lite som någon slags avreaktion att man vill ha något i munnen när man är arg (kanske lite som att man själv blir lugn av att tugga och gärna tröstäter om man är orolig).

Exakt (!) så gör vår, försöker äta sin egen hand och klöks. Tyvärr funkar inte napp här utan han blir bara mer arg om man ger den så vi försöker bara ta bort handen istället. Det låter (också) rimligt det där om frustration snarare än tänder, eftersom det mest händer när han är upprörd över nåt. Dreglar gör han dock konstant, har dregel över varenda plagg nu för tiden...

 

[Fritidsryttare]

@Fritidsryttare om man bläddrar tillbaka typ 1,5 månad så hittar du ett liknande inlägg från mig när S. gick in i fjärde språnget. Det skedde också typ över en natt kändes det som och det var det klart jobbigaste till nu. Hennes varade 4-5 veckor och känner så igen det där med humöret att gå från en solstråle till åskmoln på typ 30 s....
Hennes nattsömn var inte så påverkad men den är inte fantastisk iaf, däremot sover hon mycket sämre om dagen under sprången.
Nu tror jag vi är inne i femte språnget, än så länge inte lika illa som fjärde och vi kombinerar det med första förkylningen så svårt att säga vad som är vad. Hoppas det inte varar lika länge som 4:e dock...
Jag hoppas också verkligen snart hon börjar sova mer på nätterna. Hon äter inte så mycket, typ 2 gånger men bökar desto mer runt halvsovandes, men om man inte reagerar genom att typ ge henne nappen och hålla om henne vaknar hon helt.

Ja, det kanske stämmer. Tror att jag har läst flera här inne som haft perioder när det varit kämpigt, likt förbaskat så känner jag mig ensammast i hela världen när vår egen håller på, även fast jag vet att det är naturligt...
Just det där med sömnen börjar bli riktigt tråkigt, innan har iaf jag alltid hört att de tre första månaderna är värst. Här har tre månader snart gått och det är värre än nånsin. Hoppas att det vänder snart för er också

 

[Fritidsryttare]

Jag har inget koll på utvecklingssprång. Men visst kommer ibland några jobbiga dygn.
Jag försöker så gott det går ta det som det kommer. Är det gnälligt så känner jag mig rätt trygg i att det går över.
This too shall pass...

Händerna bor i munnen här. Herregud vilket slask! Biter gärna på annat oxå och fäktar runt med händerna efter saker. Blir rätt frustrerad över att inte lyckas och det gäller både handkontrollen och krypförsöken.
Storasyster är rolig och jätteduktig på att hålla igång honom!

Jag har försökt att tänka bort det där med faser tidigare, och inser först nu hur snäll han faktiskt har varit, men nu går det liksom inte att tänka att det är en "dålig dag", för ungen har varit snudd på personlighetsförändrad sista veckan... Kanske är lättare när man har barn sen innan och vet att det går över, men jag står som ett frågetecken och undrar vad jag gör för fel.

 

[Ray]

Det är lättare andra gången
Just för att man inser att man gör inget fel... Sen är jag lite mer känslig i att läsa barnet. Bättre verktygslåda. Som med hästar- med erfarenhet lär man sig !
Jag han bättre koll på denna lilla- och då har jag bara erfarenhet av mitt eget barn. Inte undra på att de som älskar bebisar alltid vet hur de ska få dom nöjda!

 

[MalanMjöl]

Jag har försökt att tänka bort det där med faser tidigare, och inser först nu hur snäll han faktiskt har varit, men nu går det liksom inte att tänka att det är en "dålig dag", för ungen har varit snudd på personlighetsförändrad sista veckan... Kanske är lättare när man har barn sen innan och vet att det går över, men jag står som ett frågetecken och undrar vad jag gör för fel.

Samma här, vår startade efter en helg med sambons släkt i en stuga och jag tänkte att jaja det har nog varit lite för mycket intryck, men kunde liksom inte fortsätta skylla på det 2 veckor senare...

Ja, det kanske stämmer. Tror att jag har läst flera här inne som haft perioder när det varit kämpigt, likt förbaskat så känner jag mig ensammast i hela världen när vår egen håller på, även fast jag vet att det är naturligt...
Just det där med sömnen börjar bli riktigt tråkigt, innan har iaf jag alltid hört att de tre första månaderna är värst. Här har tre månader snart gått och det är värre än nånsin. Hoppas att det vänder snart för er också

Förstår känslan och lider med dig, det är skitjobbigt när man är inne i det! Det är jobbigt att liksom aldrig helt få en längre paus och behöva vara "på" hela tiden.

 

[Rosen-Knoppen]

Här är lilla mini också inne i en fas, fast tredje fasen. Väldigt gnälligt och stort närhets behov.

Vi var på tillväxt kontroll idag för att se om han gått upp i vikt efter tungbandet blev klippt.
Och Jajamen, nu har han hoppat upp igen på kurvan och växt nästan 2cm.
Så nu väger han prick 6kg och är prick 60cm 11veckor gammal Börjar tom bli lite rund om låren.

Sen kände nåt väldigt läskigt när vi skulle ta bussen till centrum. Helt plötsligt tvärnitar bussen för att en gammal gubbe (90års åldern) kör ut framför bussen i en korsning.
Alla på bussen, ink jag och stora sonen, flyger fram. Jag var i full färd med att klä av sonen jackan för att sätta på bälte, vi hade precis klivit på. Sonen slår ansiktet i räcket framför och blir jätte skärrad och gråter.
Jag slår huvudet i stolpen som var framför mig.
Men värst av allt var nog när jag i ögonvrån ser hur vagnen välter åtsidan. Med M i. Och att jag inte skulle hinna dit trots att det var så nära.
Det stod ett par vid vagnarna, varav kvinnan ramlar omkull och lyckas ta emot vår vagn innan den far i backen.
Som tur var låg M kvar i åkpåsen och hade liggdelslocket kvar på, tack vare det så flög han inte ur

 

[Rhinos]

Här är lilla mini också inne i en fas, fast tredje fasen. Väldigt gnälligt och stort närhets behov.

Vi var på tillväxt kontroll idag för att se om han gått upp i vikt efter tungbandet blev klippt.
Och Jajamen, nu har han hoppat upp igen på kurvan och växt nästan 2cm.
Så nu väger han prick 6kg och är prick 60cm 11veckor gammal Börjar tom bli lite rund om låren.

Sen kände nåt väldigt läskigt när vi skulle ta bussen till centrum. Helt plötsligt tvärnitar bussen för att en gammal gubbe (90års åldern) kör ut framför bussen i en korsning.
Alla på bussen, ink jag och stora sonen, flyger fram. Jag var i full färd med att klä av sonen jackan för att sätta på bälte, vi hade precis klivit på. Sonen slår ansiktet i räcket framför och blir jätte skärrad och gråter.
Jag slår huvudet i stolpen som var framför mig.
Men värst av allt var nog när jag i ögonvrån ser hur vagnen välter åtsidan. Med M i. Och att jag inte skulle hinna dit trots att det var så nära.
Det stod ett par vid vagnarna, varav kvinnan ramlar omkull och lyckas ta emot vår vagn innan den far i backen.
Som tur var låg M kvar i åkpåsen och hade liggdelslocket kvar på, tack vare det så flög han inte ur

Oh fy vilken obehaglig upplevelse. Tur i oturen att kvinnan tog emot vagnen och att M klarade sig fint. Förstår dock att stora pojken blev skärrad .

 

[hvala]

Fy vad otäckt! @Rosen-Knoppen! Tur att M klarade sig! Hoppas stora sonen och du inte har ont längre!