Springer spaniel rage?

Mia_R

Trådstartare
Apropå avlivningar...jag har för första gången stött på uttrycket "springer spaniel rage". Är det något som förekommer hos både engelsk och welsh eller är det vanligare/bara hos engelsk? :confused:
 
Sv: Springer spaniel rage?

Inte nån som känner till det här, eller ingen som vill/vågar uttala sig? :confused:
 
Sv: Springer spaniel rage?

Har aldrig hört talas om. Vad betyder det? Eller vad menas?

Slog upp rage= raseri, ursinne

Är det det du syftar på? Har aldrig hört talas om eller sett. De ESS jag träffat har varit lite "hårda" (ur spanielmått) och inte ett dugg samarnetsvilliga. Beägna att slåss med andra hundar och inte vilja jobba med förare, bara spåra eller göra annat dumt. Men något slags ursinne har jag aldrig sett hos dem.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Springer spaniel rage?

Jag har läst det i en gamal bok om springer spaniel, men jag tror att det till stor del är bortavlat. Men att det var någon slags mentalt problem. Jag är inte särskilt insatt trots att jag själv har en Eng springer spaniel...

Men det jag har läst om symtomen låter lite som epilisianfall och det kan ju bero på många orsaker. Vi försökte ta hand om en omplacering av bearde collie och han hade blivit så pass hotad av moped att varje gång han hörde motorljud så slog det totalt slint och han gick till anfall mot den som var närmast... Anders Hallgren förklarade det hela som ett slags epilisianfall, vi hade tyvärr inte möjlighet att fortsätta att ta hand om honom med de problemen, när vi sa ja så var det enda problemet att familjen inte hade tid med honom....
 
Sv: Springer spaniel rage?

jo ja, har inte hört ordet rage direkt, men jag vet att rasen har lite problem med aggresivitet. Hur det är "fördelat" på eng. och welsh vet jag inte.

Men har sett agg. beteenden på några av dem jag haft på kurs.
 
Sv: Springer spaniel rage?

Vad jag kunde hitta om det här fenomenet så är det liknande det UrsusRex råkade ut för, det slår slint i skallen på dem och det smäller direkt utan större förvarning oavsett om det är familjemedlemmar i värsta fall eller mot andra.

Jag har ju ingen större erfarenhet av springer spaniel och kände inte ens till fenomenet innan Ursus tråd, men med tanke på att vår nu saliga Lizzie blev angripen och skadad av en springer spaniel så är jag nyfiken. Tyvärr så hittar jag bara information på engelska så det jag undrar över är just om det förekommer här i Sverige med.

Hennes hund lyssnade ju inte alls på inkallning medan Lizzie bröt direkt när vi sa till och nu är det en försäkringsfråga, så jag tar tacksamt emot allt ni vet om fenomenet. Visst, Lizzie kommer aldrig tillbaka till oss :cry:, men vi vill inte att hon ska slippa undan genom att försöka skylla på att det skulle varit vår andra hund som inte ens var inblandad, att den skulle bitit Lizzie utan att se skillnad på en flockmedlem och en helt främmande angripare! :eek: :devil:
 
Senast ändrad:
Sv: Springer spaniel rage?

Det lilla jag vet om rage är att vissa linjer inom cocker och springer har varit något mer drabbade, vilket verkar stödja teorin om att det är ärftligt. Det har gjort att man kunnat stävja utvecklingen genom ett genomtänkt avelsarbete. Det finns även inom andra raser, men eftersom jag har störst intresse av cocker och springer (engelsk) har jag bara läst om just de raserna. På www.bluerunes.com kan du läsa lite på svenska om just rage inom cocker.

Det som är utmärkande för rage är att hunden inte är kontaktbar under själva anfallet, och att den sedan inte verkar medveten om vad som har hänt utan beter sig precis som vanligt. Som att vända på en hand.... Inte roligt för ägaren som ofta försöker hitta en förklaring under flera år innan det svåra beslutet om avlivning tas. Många av dessa ägare lever i rädsla för sin hund eftersom de aldrig vet när aggresionen kommer, men älskar sina hundar och lever nära dem ändå. Största delen av tiden är den ju trots allt den goa, mysiga och trevliga hunden. Att mentalt kunna ta in att ens älskade hund är sjuk och inte provocerad till aggresion är inte lätt, för de flesta tar det lång tid.

Mvh,
Duvan
 
Sv: Springer spaniel rage?

Så gör ju nästan min hund som det kommer inlinesåkare eller annat. Det är bara att hålla i... Men jag vet ju vad som triggar igång henne, det är ju inte bara så att hon sätter igång utan orsak. En gång har hon bitit mig löst i vinterhandsken under ett anfall. Efter det så försöker jag inte ta på henne och lugna henne.

Men rage är alltså nått som kommer oprovocerat? Inte så att det löses ut av något som i mitt fall?

Hon fick ett sånt anfall igår och det var tur att det var min pojkvän som höll henne eftersom att åkaren kom så pass nära. Själv gick jag med yngre hunden och hon tittade ju knappt på åkaren. Jag nästan grinar av glädje, trodde att alla hundar reagerar mer eller mindre... Kan säga att hon som gör utfall också är omvända handen. Hon är lydig och sävlig annars när vi promenerar här hemma.
 
Sv: Springer spaniel rage?

Rage är oprovocerade utfall som inte kan hänföras till speciella situationer. I ditt fall är det ju helt klart kopplat till något och kan därför inte klassas som rage, men det måste vara jobbigt ändå. En annan sak som gör att det inte kan klassas som rage är att hon verkar veta vad hon pysslar med, hon bet ju löst i handsken. En ragehund biter hejvilt och har inget begrepp om att markera utan klappar igen med full kraft.

Mvh,
Duvan
 
Senast ändrad:
Sv: Springer spaniel rage?

Det där låter mera som de beteende som "våran" bearde collie hade, där var det motorljud som triggade honom, speciellt mopeder... Men vi fick så småningom reda på andledning oxå... Familjens dotter jagade honom med mopeden när han var fastbunden i löplinan... Han såg nog som enda utväg att anfalla och det ialla situationer där hotet kunde tänkas uppstå... Men han var helt klart inte kontaktbar under anfallen, och var lika snäll och go som vanligt efteråt.
 
Sv: Springer spaniel rage?

Hon har defenitivt inte blivit illa behandlad av nån inlines/skateboard/skid- åkare osv. Hon gillar väl helt enkelt inte ljudet. Det är mycket som fröken inte förstår sig på :smirk: Det roliga är när jag tänker efter så var det inget under MT som fick igång dessa sidor hos henne... Hon är absolut inte kontaktbra och det enda hon gör efter är att nosa lite mer för att lugna sig lite.

Fortsätning under en annan tråd :)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Springer spaniel rage?

Jag onskar nastan att jag inte sett den har traden...Var valp ar namligen en great pyrenee/collie/springer spaniel mix. Jag har alltid gillat great pyrenees men vart lite velig att skaffa en pga av vad jag last om deras aggressiva tendenser. Darfor slog vi till direkt nar vi horde om den har blandningen, den verkade perfekt: vallningstendenser hos tva av raserna, lugnt temperament hos tva, och alla tre intelligenta. Jag sag framfor mig en border collie modell XXL :love:
Tyvarr sa har Harley vid flera tillfallen gett sig pa Penny (alltid i samband med mat) och da ar han inte kontaktbar. Det har vid tva tillfallen slutat med blodvite; en trasig lapp och ett trasigt ora (bada Penny's) Och sa laser man den har traden.... :crazy:
Han har hittills inte gjort nagra utstuderat aggressiva utspel mot oss tvabenta; morrat och visat tanderna da nagon forsokt ta hans tuggben men om man da anvander en bestamd rost och tar tag i nacken kan man ta benet utan problem. I ovrigt ar han otroligt tillgiven, sprallig och lekfull. Lite bekymrad blir jag nu iaf om det ar sa att springer spaniels ocksa har problem med aggressivitet...
 
Sv: Springer spaniel rage?

Förväxla inte rage med taskigt temprament. Dåligt temprament finns lite här och var inom alla raser, framför allt där man inte har vägt in den biten i aveln. Att en hund inte lyssnar är inte det samma som att den inte KAN lyssna. Rage är en sjukdom som gör att aggressioner dyker upp ur det blå, och sedan försvinner lika fort. Många hundar har brister i tempramentet, lika som de har brister i extriören. Är det bara små brister är det inget att bekymra sig för, men liksom med extriören bör man avla med så mentalt sunda exemplar som möjligt och med passande partners.

Kan det vara så att din valps föräldrar inte är parade med tanke på hur kompatibla de är mentalt? Jag tycker inte att det verkar sunt att din valp (under året?) ger sig på en äldre hund så att blodvite uppstår, men jag tror inte att det är i första hand ett dåligt temprament inom en ras som är ditt problem. Det är så få exemplar totalt, däremot kan man ju misstänka att det krockar lite i din hund.

De collie jag har träffat (ägt en själv) har alla haft mer eller mindre problem med dådkraften. Pyrenee är en självständig hund som inte har mycket gemensamt med vare sig collie eller springer. Alla tre raserna är om de är goda representanter fruktansvärt olika, så redan där har man ett problem. Bra temprament är olika för olika raser, bra hos en ras är inte önskvärt hos en annan. Skulle någon vilja köpa en cocker med perfekt rottweiler temprament? Eller en GD som var som en JR...? Där någonstans skulle jag gissa att ditt problem ligger, din hund har fått för mycket av något som inte vägs upp tillräckligt av något annat och därför blir tydligt.

Nedanstående är inte så mycket riktat till dig som en allmän reflektion över hur det resoneras angående avelsdjur.

Det är märkligt tycker jag att när det gäller renrasavel så är alla införstådda med att föräldradjuren och generationerna före påverkar. Ingen vill väl ha en renrasig valp efter föräldrar med HD-fel eller aggressiva hundar i släkten? När det kommer till korsningar är det en annan visa, då ska felen helt plötsligt ta ut varandra och kvar ska bara de goda egenskaperna ur de olika rasstandarderna bli. Man behöver inte röntga, ögonlysa, kolla hjärta eller andra problem som finns i de inblandade raserna. Tempramentet blir naturligtvis fantastiskt eftersom både tik och hane är de ljuvligaste soffpotatisar och mysproppar som finns. Hur de reagerar i stressade situationer bryr sig ingen om att kolla .... :crazy:

Mvh,
Duvan
 
Sv: Springer spaniel rage?

Fy det låter läskigt med rage... En sådan hund skulle jag ta bort ögonabums. Det räcker med anfall som löses ut av förståeliga ting.

Själv har jag fått höra när folk hört stamtavlan på min hund att "jasså ligger den där hanen bakom" (hennes mormors far) Att han lämnar så mycket skit på tempramentet. Tja inte vet jag.. Men trist om det är sant för han är använd snuskigt mycket...
 
Sv: Springer spaniel rage?

Duvan skrev:
Det lilla jag vet om rage är att vissa linjer inom cocker och springer har varit något mer drabbade, vilket verkar stödja teorin om att det är ärftligt. Det har gjort att man kunnat stävja utvecklingen genom ett genomtänkt avelsarbete. Det finns även inom andra raser, men eftersom jag har störst intresse av cocker och springer (engelsk) har jag bara läst om just de raserna. På www.bluerunes.com kan du läsa lite på svenska om just rage inom cocker.

Det som är utmärkande för rage är att hunden inte är kontaktbar under själva anfallet, och att den sedan inte verkar medveten om vad som har hänt utan beter sig precis som vanligt. Som att vända på en hand.... Inte roligt för ägaren som ofta försöker hitta en förklaring under flera år innan det svåra beslutet om avlivning tas. Många av dessa ägare lever i rädsla för sin hund eftersom de aldrig vet när aggresionen kommer, men älskar sina hundar och lever nära dem ändå. Största delen av tiden är den ju trots allt den goa, mysiga och trevliga hunden. Att mentalt kunna ta in att ens älskade hund är sjuk och inte provocerad till aggresion är inte lätt, för de flesta tar det lång tid.

Mvh,
Duvan
Inom Springer aveln talas det ofta om att nervösa/aggresiva hundar är icke önskvärda och inte ska avlas på. Jag förstod aldrig vad de menade riktigt för i mitt tycke är det väl självklart att man inte bör avla på sådana individer. Men jag börjar förstå att det är ett utbrett problem inom rasen att de kan slå slint, har hört flera historier med liknande fall som mitt då jag talat om varför jag avlivade min spaniel.

Det markerade stycket i citatet känner jag igen på pricken och jag ville ta bort hunden för länge sedan medan min fru var emot.... trist att det fick gå så långt så att det verkligen hände en olycka där hon bet en person. :crazy:
@ Tippan; Det är ju också en del av problemet av den här typen (rage), för det är lätt att säga att en sån hund skulle jag ta bort på en gång. Den mesta av tiden var hunden som vilken hund som helst, trevlig och glad. I mång alägen tom för "snäll" (dåliga signaler) då hon inte sa ifrån till vare sig barn vuxna eller andra hundar oavsett vad de gjorde med henne. Om hon däremot blev "anfallen" av en hund i den bemärkelsen att en ranghög hund gav ett tjuvnyp så la hon sig inte ner för allt smör i småland vilket ju också är helt fel! Det blev slagsmål och den andra stackars hunden kunde ju inte göra något heller eftersom min hund inte hade slutat för att den la sig ner. Samma sak med människor; å ena sidan kunde vem som helst sätta ett stolsben och sätta sig på hennes öronlapp utan att hon sa ett ljud vid middagsbordet, vem som helst kunde lyfta upp henne hur som helst utan problem känna igenom henne och kolla tänderna, klippa klorna och pälsen. I nästa stund/gång så strök hon omkring och signalerade flykt samtidigt som hon morrade och gick fram till främande och bekanta för att hälsa och jag var skit orolig att något skulle hända varför jag kommenderade fot/plats och sa åt folk att ignorera henne..... måste varit underligt för mina bekanta som ena dagen kunde kela med henne och nästa dag inte fick sticka dit handen.
Samtidigt funderade jag över vad som var fel, om jag arbetat för lite med hunden? för mycket? på fel sätt? osv... Jag försökte även anpassa träningen för att på olika vis komma till rätta med problemet/problemen och periodvis fungerade det ju också men kanske berodde det mer på hundens lynne än på vårt gemensamma arbete. Hon hade ju även andra problem såsom att kissa på sig (tom i sömnen), aldrig slappna av, alltid kräva arbete/aktivering osv...

Duvan skrev:
Rage är oprovocerade utfall som inte kan hänföras till speciella situationer. I ditt fall är det ju helt klart kopplat till något och kan därför inte klassas som rage, men det måste vara jobbigt ändå. En annan sak som gör att det inte kan klassas som rage är att hon verkar veta vad hon pysslar med, hon bet ju löst i handsken. En ragehund biter hejvilt och har inget begrepp om att markera utan klappar igen med full kraft.

Mvh,
Duvan
Min hund bet allt vad hon hade och ruskade om ordentligt men avbröt omedelbart då jag ryckte i kopplet. Hon anföll sekunder efter att vi utan några problem hälsat på den bitne. Hon anföll helt ur det blå utan minsta förvarning eller tecken - pang på bara.
Det hela tog väl max en sekund. Efteråt var hon som vanligt och hälsade tom på den bitne vilken är en hundvan bekant som kännt hunden i flera år.

Mvh
Björn

P.S
Sedan blev min hund anfallen för ca ett halvår sedan i runda slängar och efter det ökade problemen.

/B
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Springer spaniel rage?

Tänkte mest på en hund som helt plötsligt skulle börja peppra mot en människa. Inte stryka omkring och morra, då skulle jag vara hundlös för det gör min hund iaf nån gång i veckan.
 
Sv: Springer spaniel rage?

Tippan skrev:
Tänkte mest på en hund som helt plötsligt skulle börja peppra mot en människa. Inte stryka omkring och morra, då skulle jag vara hundlös för det gör min hund iaf nån gång i veckan.
Jo jag förstår det och jag tog det inte personligt som att jag väntade för länge eller så.
Jag menar bara att jag såg för länge sedan att det var något fel. Sedan tog det kanske ett år att komma till att nu vill jag ta bort henne. Men min fru som inte var lika mkt med hunden annat än i hemmet hade ju inte kommit till den insikten och därför tog det ytterligare ett halvår tills det tyvärr verkligen hände något och då togs hon bort samma kväll.
Med facit i hand skulle jag ju tagit bort hunden för minst ett och ett halvt år sedan. Egentligen, med facit i hand, skulle jag lämnat tillbaks henne till uppfödaren efter ett halvår då jag redan då märkte att jag inte var nöjd med vare sig spanielns jaktsätt eller hennes "psyke".

(Ang. "Jaktsättet" så menar jag att springerspanieln är trång i söket och alldeles för fokuserad på föraren. Personligen gillar jag de tyska hundarna bättre.)

Låter som jag försöker låta macho? som att jag tar bort "problemhundar" på löpande band? Men det kan jag föräkra att jag inte gjorde och det var svårt att göra det också.

Mvh
björn
 
Sv: Springer spaniel rage?

Nä jag hoppas verkligen inte att du tog det personligt eftersom att mitt svar var till Duvan där hon beskrev rage ;) Har aldrig ens hört uttrycket tidigare.

Men för att släppa det så är jag rätt förtjust i jakt med stötande spaniel. Men eftersom att min jakt kommer att vara på fjäll så är ju inte spaniel riktigt rätt :smirk: En stående skulle jag aldrig lyckas på pli på. Jag har tränat en del med eng.setter och den lydnad våra Labradorer visar efter 2 timmar visar inte settrarna efter 2 dagar... Nä det fixar jag inte... Är aldelse för dålig hundförare för det. Vet inte hur pointer är. De jag sett ser går alltid bakom husse och ser ut som att de ska avrättas.
 
Sv: Springer spaniel rage?

Tippan skrev:
Men för att släppa det så är jag rätt förtjust i jakt med stötande spaniel. Men eftersom att min jakt kommer att vara på fjäll så är ju inte spaniel riktigt rätt :smirk:

Det går utmärkt att jaga på fjället med spaniel, även om det är den stående hundens tassemarker. Jag vet flera jakter där det som har skjutits har varit över spaniels, trots att det har varit stående med. En god nos och bra sökmönster fungerar utmärkt varesig det är fjällripa eller fasan som jagas. :d

Mvh,
Duvan
 
Sv: Springer spaniel rage?

Han ar 8 manader men redan storre an Penny. Overlag kommer de valdigt bra overens, leker ofta, sover tillsammans i hundkojan, tvattar varandra etc Han ar ocksa valdigt snall mot vara katter, tvattar dem och later dem sova med honom. Problemet uppstar nar vi ger dem nagot extra gott typ margben eller liknande. Numera separerar vi dem men jag ar anda fundersam over beteendet. Han ser definitivt oss tvabenta som flockledare, aven barnen sa jag hoppas risken for att han vander sig mot oss ar liten. Helst skulle jag vilja trana bort beteendet helt och hallet men det ar svart eftersom jag inte vet var det kommer fran riktigt.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag startade en tråd här igår där jag ville höra folks åsikter om vilken hund som kanske passar mig. Jag hade ändå fäst mig vid en sorts...
Svar
14
· Visningar
1 544
Senast: Roheryn
·
L
Hundavel & Ras Hej! Jag vet egentligen vilken ras som jag skulle ha om jag skulle ha en egen hund och det är golden retriever. Men tycker ändå att det...
Svar
19
· Visningar
1 796
Senast: yamyam
·
Hundträning Hej! Jag skulle behöva lite tips. Jag och min hund har kört agility i ett år. Hon har varit super duktig och tyckt det varit väldigt...
Svar
7
· Visningar
751
Senast: Nova123
·
Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
16
· Visningar
1 724
Senast: YlvaG
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp