Sv: Springer spaniel rage?
Fan! Nu skrev jag ett bra utförligt inlägg som jag shabblade bort när svärmor ringde för att fråga om bilproblem.....
Men i korta drag gick det ut på att jag tycker Pointer är den ultimata hunden för jakt på fjället. Att jag samtidigt tycker att Vorsteh och Münsterländer fungerar mkt bra på fjället samtidigt som de med tiden utvecklar erfarenhet för att anpassa både sök och jakt till terrängen och det vilt som finns där = bra allroundhundar. Men tydligen är det så att münstern blivit mkt ojämn nu för tiden? För mkt sällskapsavel? Antingen jagar de mkt bra eller inte alls? Iofs tror jag det är en fördom mer än en saning då jag redan för tio femton år sedan mötte skeptism då jag kom till jaktprov med münster som ingår i Vorstehklubben - likafullt toppade vi tabellen och snittade 180 poäng (160 är första pris, 200 max) vilket var bättre än många Vorsteh.
Eng springerspaniel är en mkt duglig hund till jakt i små snåriga såtar eller vidsträckta fält där man har anledning att vara nära hunden hela tiden eftersom de aldrig fattar stånd och därför heller inte har något vidare sök än hagelhåll - om de jagar som de är avlade för.
En perfekt hund för kaninjakt i täta buskage, harjakt i åkerlega, fältfågel i jordbrukslandskap och liknande men inget vidare på fjället då man jagar ripa eller för den delen i skogen då man jagar pälsvilt. Iofs fungerade det rätt bra om man gick två hundförare i varsin ände av såten varpå springern sprang mellan dessa = en tvåmanna drevkedja som täcker ett mkt stort område. Åandra sidan skulle man med en Wachtell eller tysk allround hund klara det på egen hand och hunden skulle täcka lika stort område självständigt och effektivare eftersom den snarare letar efter vilt istället för att söka efter förarna. Att gå själv med en spaniel i skogen känns lite som att man lika gärna kunnat gå utan hund eftersom den är så kontaktbenägen att jag förmodligen själv hade stött och skjutit lika bra utan hunden.
Setter har jag aldrig haft nöjet att jaga med men det är en populär fjällhund har jag förstått?
Pointer har jag däremot jagat ripa med ett antal gånger och i mina ögon är det den ultimata fjällhunden. Vitt fartfyllt effektivt sök, fast markering av fågel och lågt intresse av annat vilt. En Pointer på fjället är en syn för gudarna!
Vad jag vill ha sagt är att de tyska hundarna är inte så svåra som de framställs. Jag har tex haft långt mkt mer problem med spanieln än jag hade med de tyska hundarna. Visst är de hårda och skarpa men det var spanieln också tvärtemot vad jag trodde. Man kan dressera en spaniel att riva skadskjutet vilt lika mkt som man kan lära en Vorsteh det. Och åtminstonde räv och grävling var inga problem för min spaniel - farsans hund tog tom en grävling på eget bevåg ute på ett hygge. Kanske är det inte någon ultimat hund om man har som förutsättning att jaga gris/björn, då skulle jag satsa på en tysk hund hellre.
I vilket fall så tycker jag inte du ska dra dig för att köpa en Vorsteh eller liknande till din fjälljakt Tippan. Visst kan man behöva kämpa lite under unghundstiden för att göra klart vem som bestämmer men när det är etablerat så är de tyska hundarna följsamma, lättdresserade och mkt trevliga hundar. Pointrarna som du sett gå två meter efter husse är nog resultat av traditionell jaktträning. Om du går med i en brukshundsklubb eller liknande kan jag nästan lova att du kommer nå bättre resultat än dessa "jakttränade" hundar samtidigt som du kan gå mkt långt inom brukshundsklubb-tävlingar. Sedan vad gäller den praktiska jakten är det gener och erfarenhet för hunden som avgör hur långt man kommer - men för att klara några prov behövs bra lydnad i avseende att plocka stilpoängen som gör ett första pris/championat.
Mvh
Björn
Fasan??? Nähä! Det finns inte där uppe... Det är ripa som gäller. Det är extremt viltfattiga marker. Eng. setter är det vanligaste. Iaf har var och varannan Setter 
