Kära Buke, jag måste bara kolla med er om jag överreagerar eller ej.
Härom veckan hade jag och en ytligt bekant vän bestämt oss för att ha middag hos mig med tillhörande tjejsnack oss emellan.
Vi bestämde en tid och hon frågade om hon skulle ta med något vilket jag inte tyckte behövdes då jag ändå hade allt hemma men mer än så planerade vi inte. När hon sedan ringer på dörren och jag öppnar visar det sig att hon har tagit med sin treåriga dotter utan att fråga om det är okej för min del. Mitt minspel när jag öppnade dörren gick nog något i stil med:
Jag blev duktigt irriterad. Jag tycker att man frågar först innan man tar med sina barn till någon man inte känner speciellt bra, man dyker inte bara upp tillsammans med dagisligan.
Jag tycker inte ett dugg om barn, vill inte ha några egna och vill definitivt inte tvingas umgås med andras avkommor.
min bostad är inte heller barnanpassad alls. Finns inte en enda möbel som är fastsatt i väggen och jag har flera saker framme som jag är rädd om.
Hela kvällen gick nu åt till att min bekant fick springa och passa sin dotter som sprang runt, istället för den vuxen-tjejmiddag-kvällen som jag hade förväntat mig. Helt misslyckat.
När jag sedan beklagade mig inför en av våra gemensamma vänner tyckte hon att det var sådant man ibland får räkna med när man bjuder in någon som har barn, att barnen är som en förlängd del av en själv. Det enda vi var överens om där var att vi inte alls var överens
Är det jag som överreagerar?
