Tämja vildkatt? Råd och hjälp!

Den katt jag hade längst var en "vildkatt" som under fyra veckor redan passerat genom två jourhem innan hon kom till mig. Att röra vid henne var otänkbart först. Hon var ung men hade haft ungar - hon försvann helt och hållet de första veckorna. Åt bara medan jag sov. Ingen panik, men höll sig gömd och sågs aldrig någonsin till medan det var rörelse i lägenheten.
Det tog fyra månader innan hon kunde placeras ut i sitt permanenta hem. Fina lilla Aurora. :heart
Jag tycker den här kattmamman verkar framåt av det jag läst!
 
Hej alla,
Svarar lite löst på flera saker i samma inlägg här.

Stygn efter kastrering: Jag pratade med veterinären som meddelade att det numera görs med titthål, så då behövs inget återbesök med stygntagning. Dock fanns ingen möjlighet att komma in akut med henne igår, och inte heller den närmaste veckan.

Jag bestämde mig då för att släppa ut henne i vårt gästhus. Begränsade utrymmet till kök, badrum och tvättstuga, och där går också ungarna. Det var några orsaker som gjorde att jag tog det beslutet:
1. Hon var relativt lugn i buren
2. Hon pratar med mig, svarar och söker kontakt
Sedan får tiden utvisa om det går att komma åt henne igen. Annars får man väl ringa en infångare som kommer med håv.

Flera av er nämner att det kostar mycket pengar att få en vildkatt tam. Kan ni berätta vad det är för utgifter ni syftar på, som skiljer mot tama katter?

Vi har bra förutsättningar att ta emot en katt som inte blir helt tam. Vi bor på gård och våra katter är stallkatter. Vi brukar vaccinera dem de första 4 åren, sedan brukar de ha ett gott eget skydd. Alla katter vi haft genom tiderna har varit väldigt sociala. Vi tillbringar mycet tid i stallet eller trädgården, och då är de med hela tiden. De följer med på promenader och hänger på ridbanan när vi rider där. Vi bor i Skåne och fikar ute i trädgården halva året, och då är de självklart med oss. Katterna har en lucka i stalldörren och en ingång till sadelkammaren, som är uppvärmd. Förutom det har de tillgång till loft/loge och andra uthus. Det finns gott om plats, och de kan själva välja ute eller inne. Vi har bott här i 20 år och haft ett antal katter genom åren. Det brukar vara lagom med 3 katter på vår gård. Iom gård och stora utrymmen borde en halvvild katt kunna acceptera hemmet. Men vi har ju förstås aldrig haft en vild förut. Nu har vi bara en 8-åring, förutom de vilda som håller på att flytta in.

Jag bor i gästhuset med de nya katterna nu, sover på en madrass på golvet. Den tama ungen kommer med jämna mellanrum och ligger hos mig en stund. Båda ungarna försöker få kontakt med sin mamma, men hon är otroligt stressad och fräser. Inatt kom även den icke-tama ungen och klättrade upp på min rygg en stund när mamman inte kändes stabil. Jag har gott hopp om att ungarna blir tama så småningom.

Inatt när jag "sov" kom mamman ut till mig i köket och klättrade i fönstren för att hitta en väg ut. I mörkret vågar hon röra sig nära mig även om jag pratar med henne. Undrar om hon har fel på synen och inte ser mig? Hon åt inget igår kväll. Jag satte ut en skål till henne i tvättstugan, men ungarna kastade sig över den innan mamman hann se att den fanns. När jag märkte att hon var i fönstren satte jag en matskål åt henne på tvättmaskinen, som står precis vid ett fönster. Dit tar sig inte ungarna (så länge de inte vet att det finns mat där) och då kunde hon äta. Hon hittade också vattnet inatt och drack. Jag tror inte att hon varit på lådan än i morse, det var nog bara ungarna.

Den tama ungen har börjat leka med leksaker med oss. Den andra är nyfiken men vågar inte än. Båda går på lådan.

Jag lyckades också få i alla tre maskmedel igår. Jag krossade tabletterna och blandade med leverpastej. Har aldrig varit med om att det gått så smidigt med avmaskning! Men jag har ju aldrig haft så svultna katter förr heller. De kastar sig över maten och hetsäter, så jag vågar bara ge ungarna en matsked åt gången, och mamman två msk.

Nu ska jag åka hem och se hur det gått under dagen. Dottern är med dem efter skolan, och att hon inte ringt tyder på att det fungerar någorlunda.

Det låter som en drömstart och jag skulle tro den honan i ganska närtid faktiskt haft kontakt med människa och att hon varit tam. Kommer sannolikt gå toppen! Som jmf så min Lukas tog det flera år innan han accepterade det läget du beskriver. Och han är en liten tam kelgris idag, skeptisk mot främmande och så men med familjen en kelgris och helt trygg.

Det kostar I sak inte mer med en förvildad katt än en tamkatt, men många är inte riktigt beredd lägga pengar på kastrering, vaccination, tandsanering osv på en katt som "bara dök upp".
 
Jag är orolig för att de är så många som är vilda, och bara en som är tam. De vilda kan fortsätta att trycka i tvättstugan och har då sällskap av varandra och bekräftar varandras rädsla. Den tama hamnar utanför och risken är att den dras dit istället för att de vilda dras till den tama, och oss.
Men just nu kan jag inte göra annat än fortsätta...
 
Jag är orolig för att de är så många som är vilda, och bara en som är tam. De vilda kan fortsätta att trycka i tvättstugan och har då sällskap av varandra och bekräftar varandras rädsla. Den tama hamnar utanför och risken är att den dras dit istället för att de vilda dras till den tama, och oss.
Men just nu kan jag inte göra annat än fortsätta...
De låter inte så jättevilda. Ge dem tid bara, till och med en omplacerad tamkatt kan vilja trycka under en soffa eller i ett annat utrymme ett par dagar innan de väljer att socialisera - bara att de vågar sig fram och äter och rör sig i stugan medan ni är där är jättegoda tecken.
Fortsätt som ni gör. Spendera tid, var noga med att det är ni människor som presenterar maten. Slappa, se på TV, mys med tama ungen. Jag tycker att det låter lovande redan. :heart
 
De låter inte så jättevilda. Ge dem tid bara, till och med en omplacerad tamkatt kan vilja trycka under en soffa eller i ett annat utrymme ett par dagar innan de väljer att socialisera - bara att de vågar sig fram och äter och rör sig i stugan medan ni är där är jättegoda tecken.
Fortsätt som ni gör. Spendera tid, var noga med att det är ni människor som presenterar maten. Slappa, se på TV, mys med tama ungen. Jag tycker att det låter lovande redan. :heart

Min siames som omplacersdes som vuxen låg uppe på en garderob och blängde i 3 veckor. Kom bara fram på natten när alls sov och åt då och gick på lådan.

Sen efter 3 v konstaterade hon att det funkade bra att bo hos mig och var normal.

Min ragdoll, också vuxen omplac, vsr helt chill med folk från dag ett. Men vägrade gå ner från klösträdet om hunden var inne. I flera veckor. Hon var hundvan...

Så katter kan även om de är tama och trygga ta både dagar och veckor på sig innan de ger sitt sitt godkännande. Jag tycker som ngn annan sagt det låter som det går superbra och är enorma framsteg för dina. Så jag tror inte du behöver oroa dig!
 
Vad underbart och hjärtevärmande att du tar till dig denna lilla familj❣️

Jag tycker också det låter som att det finns gott hopp om att få dem socialiserade.

Något du kan testa om ett tag, när de har bott in sig i sitt nya hem och är mer trygga där, är lek&spinntrixet. Katter som får se en annan katt leka och spinna när du hanterar den- det kan vara den tama kattungen eller någon annan trygg katt- brukar så småningom bli nyfikna på vad det är ni gör och åtminstone kattungar brukar tycka att det är oemotståndligt att inte delta i en rolig lek, även om det kanske bara är med en framsmugen tass i början, eller att den följer leken med blicken.

Rutiner som gör tillvaron förutsägbar tycker jag också brukar verka betryggande.

Beträffande kattungarnas ålder så brukar de väga runt ett kilo då de är tolv veckor, men individuella skillnader finns förstås, och med dina kattungar vet man kanske inte hur tillgången på mat har varit, om mamman kunnat förse dem med tillräckligt med di beror tex. i viss utsträckning på hur mycket föda hon kunnat få själv.

Jag tycker du ska låta katterna få vara i stugan och landa i lugn och ro så länge det behövs. Släpp inte ut dem innan de är ordentligt trygga, annars riskerar du att de försvinner och blir strykarkatter igen. Det är klart att de behöver vaccineras, kastreras osv., men det är ingen panik med det tycker jag. Håll koll på eventuella hanars könsutveckling (om testiklarna har börjat växa och "sticker ut" mer utanför kroppen) så att det inte blir incestparningar bara, men om ungarna inte ens väger ett kilo än och det är "bondkatter" är könsmognaden antagligen flera månader bort.

Lycka till!
 
De låter inte så jättevilda. Ge dem tid bara, till och med en omplacerad tamkatt kan vilja trycka under en soffa eller i ett annat utrymme ett par dagar innan de väljer att socialisera - bara att de vågar sig fram och äter och rör sig i stugan medan ni är där är jättegoda tecken.
Fortsätt som ni gör. Spendera tid, var noga med att det är ni människor som presenterar maten. Slappa, se på TV, mys med tama ungen. Jag tycker att det låter lovande redan. :heart

Jag håller med. Vi skaffade en tam katt från ett katthem. Hon låg och tryckte i en vecka innan hon vågade sig fram längre stunder. Jag tycker att beskrivningen låter positiv!
 
Jag är orolig för att de är så många som är vilda, och bara en som är tam. De vilda kan fortsätta att trycka i tvättstugan och har då sällskap av varandra och bekräftar varandras rädsla. Den tama hamnar utanför och risken är att den dras dit istället för att de vilda dras till den tama, och oss.
Men just nu kan jag inte göra annat än fortsätta...
Vad glad jag blir av denna tråd och dina uppdateringar.

Jag förstår oron men jag tror precis som de andra att detta kommer gå bra. De kommer söka sig till er och våga mer och mer. Jag uppfattar katter både som flockdjur och inte. De är individualister och nyfikna så om en vågar så följer gärna de andra med.
 
Jag är orolig för att de är så många som är vilda, och bara en som är tam. De vilda kan fortsätta att trycka i tvättstugan och har då sällskap av varandra och bekräftar varandras rädsla. Den tama hamnar utanför och risken är att den dras dit istället för att de vilda dras till den tama, och oss.
Men just nu kan jag inte göra annat än fortsätta...
Det tror jag inte att du behöver oroa dig för. Människan är en resurs aka matmaskin för katter. Resurser är bra att ha. Därför kommer det med största sannolikhet bli tvärtom mot vad du oroar dig för. Den som är mest tam kommer visa övriga att du inte är farlig utan just en resurs. Jag hade en katt som kom till mig, han hade levt vild i många år men hade uppenbart varit tam en gång i tiden. Det tog bara några veckor innan han var klappbar vilket var tur då han var i stort behov av veterinärvård. Trots jobbiga behandlingar och bilåkande till veterinär var han fortfarande okej med mig och hans sätt att vara mot mig gjorde övriga vilda katter som var hos mig samtidigt mindre misstänksamma och mindre rädda. De såg mig snart som en resurs precis som han gjorde.
 
Det tar tid, och sen plötlsigt en dag kanske du sitter med mamma katt i knät. Ingen av dom vi haft gått fort för och glädjs åt små framstegen. Men som sagt eftersom får se mamman äta så ritkigt lovande. Som andra nämner så har min familj också haft katter glad om får se röken av och hör gå på låda när man på g att somna.

Ge det tid, muta med riktigt gott godis osv och närma dig försiktigt. Försök klappa, klia försiktigt. 🐱
 
Mina kattungar kom från Djurskyddet och hade inte träffat människor alls förrän de var minst fyra månader gamla och mamma katt kom hem med dem till gården. Där skulle bonden slå ihjäl dem , så en besökare tog med dem till ett av Djurskyddets jourhem. Hon som hade dem gjorde ett fantastiskt jobb med dem i två månader, men ändå gick alla inte att röra vid. De åt dock ur händerna på en.
Hanen fick jag stryka försiktigt i samband med matning, men inte honan, hon hoppade undan som om jag bränt henne.
Tills en kväll FEM MÅNADER efter att de flyttat in, då provade jag muta henne med rökt skinka när jag satt i soffan.
Till slut satt hon kvar och lät sig klappas fast skinkan var slut. :heart
 
Jodå, sedan i onsdags är hela familjen infångad och instängd hemma i gäststugan hos oss. Jag tänkte att jag beskriver dem var och en.

Mamma katt har troligen varit tam tidigare, eller åtminstone levt nära människor. Hon är kontaktsökande och utför sociala beteenden, tex jamar/svarar och stryker kinder mot dörrposter osv. Hon är skygg men kommer närmare nu. Man får fortfarande inte ta i henne.

Den tama ungen är jättetrevlig. Den började leka redan efter några dagar hemma hos oss, och jagar nu allt den får tag i. Den lägger sig i boken och sätter sig på tangentbordet, så den har helt klart fattat det där med att få uppmärksamhet. Den är en hona.

Unge nr 2 är troligen en hanne. Den är störst och mest glupsk. Den är nyfiken på lek, men noll nyfiken på oss människor. Skygg och aggresiv. Det är denna jag har minst hopp om.

Unge nr 3 fick vi i onsdags. Den är liten, har fått blötmat hos kollegan men inte ätit upp. Kanske kände den sig ensam? Den är skygg, men kontaktsökande mot oss människor. Nyfiken på lek, men vågar ännu inte delta. När den kom gick den genast ut ur buren, trots att vi var där.

En rolig sak som hänt är att min man gick ut i gäststugan för att "passa" katterna, och blev helt charmad av den tama ungen. På kvällen tog han en trave böcker och meddelade mig att han gick ut för att sova hos katterna. Han har aldrig brytt sig särskilt mycket om katterna här hemma, så vi är helt chockade! 😅
Igår kväll meddelade dottern att hon sover där själv. Pappa erbjöd sig att vara med, men hon var tydlig, själv gäller. Maken tycker det är mysigt att hålla lite koll på katterna, men när vi är flera där ute blir det lite för mycket för mamma katt. Då vågar hon sig inte riktigt fram.

Jag funderar nu på om det går att fånga mamman och komma till veterinären med henne. En anledning till att jag ville ha med mamman var att jag trodde att ungarna fortfarande diade. Men det finns ingen unge som får komma i närheten där. Mamman klänger också i fönstren och försöker hitta en väg ut på nätterna, så jag skulle vilja ha henne kastrerad så snart som möjligt.

Det här med gäststugan är en temporär lösning. Jag funderar fram och tillbaka hur jag ska göra för att introducera ungarna ute. Jag vill ju veta att jag kan fånga in dem igen när det är dags för kastration, vilket vi brukar göra vid 6-7 månaders ålder. Kanske börjar vi ta ut den tama lite tillsammans med oss till att börja med?
 
Kan tillägga också att alla katterna var magra när de kom, även honan. De lägger på sig snabbt nu, och på den tama ungen känner man hur den beniga ryggen förvandlats till en rund och muskulös rygg. Så vikten jag tog i början var nog ett dåligt mått på åldern. Har inte vägt ungen igen.
 
Jodå, sedan i onsdags är hela familjen infångad och instängd hemma i gäststugan hos oss. Jag tänkte att jag beskriver dem var och en.

Mamma katt har troligen varit tam tidigare, eller åtminstone levt nära människor. Hon är kontaktsökande och utför sociala beteenden, tex jamar/svarar och stryker kinder mot dörrposter osv. Hon är skygg men kommer närmare nu. Man får fortfarande inte ta i henne.

Den tama ungen är jättetrevlig. Den började leka redan efter några dagar hemma hos oss, och jagar nu allt den får tag i. Den lägger sig i boken och sätter sig på tangentbordet, så den har helt klart fattat det där med att få uppmärksamhet. Den är en hona.

Unge nr 2 är troligen en hanne. Den är störst och mest glupsk. Den är nyfiken på lek, men noll nyfiken på oss människor. Skygg och aggresiv. Det är denna jag har minst hopp om.

Unge nr 3 fick vi i onsdags. Den är liten, har fått blötmat hos kollegan men inte ätit upp. Kanske kände den sig ensam? Den är skygg, men kontaktsökande mot oss människor. Nyfiken på lek, men vågar ännu inte delta. När den kom gick den genast ut ur buren, trots att vi var där.

En rolig sak som hänt är att min man gick ut i gäststugan för att "passa" katterna, och blev helt charmad av den tama ungen. På kvällen tog han en trave böcker och meddelade mig att han gick ut för att sova hos katterna. Han har aldrig brytt sig särskilt mycket om katterna här hemma, så vi är helt chockade! 😅
Igår kväll meddelade dottern att hon sover där själv. Pappa erbjöd sig att vara med, men hon var tydlig, själv gäller. Maken tycker det är mysigt att hålla lite koll på katterna, men när vi är flera där ute blir det lite för mycket för mamma katt. Då vågar hon sig inte riktigt fram.

Jag funderar nu på om det går att fånga mamman och komma till veterinären med henne. En anledning till att jag ville ha med mamman var att jag trodde att ungarna fortfarande diade. Men det finns ingen unge som får komma i närheten där. Mamman klänger också i fönstren och försöker hitta en väg ut på nätterna, så jag skulle vilja ha henne kastrerad så snart som möjligt.

Det här med gäststugan är en temporär lösning. Jag funderar fram och tillbaka hur jag ska göra för att introducera ungarna ute. Jag vill ju veta att jag kan fånga in dem igen när det är dags för kastration, vilket vi brukar göra vid 6-7 månaders ålder. Kanske börjar vi ta ut den tama lite tillsammans med oss till att börja med?
Jag skulle ta ut i sele eller har de inne tills kastrering kan ske. För att undvika att springer iväg :)
Lycka till och jag tror det kommer gå jätte bra! :)
 
Jodå, sedan i onsdags är hela familjen infångad och instängd hemma i gäststugan hos oss. Jag tänkte att jag beskriver dem var och en.

Mamma katt har troligen varit tam tidigare, eller åtminstone levt nära människor. Hon är kontaktsökande och utför sociala beteenden, tex jamar/svarar och stryker kinder mot dörrposter osv. Hon är skygg men kommer närmare nu. Man får fortfarande inte ta i henne.

Den tama ungen är jättetrevlig. Den började leka redan efter några dagar hemma hos oss, och jagar nu allt den får tag i. Den lägger sig i boken och sätter sig på tangentbordet, så den har helt klart fattat det där med att få uppmärksamhet. Den är en hona.

Unge nr 2 är troligen en hanne. Den är störst och mest glupsk. Den är nyfiken på lek, men noll nyfiken på oss människor. Skygg och aggresiv. Det är denna jag har minst hopp om.

Unge nr 3 fick vi i onsdags. Den är liten, har fått blötmat hos kollegan men inte ätit upp. Kanske kände den sig ensam? Den är skygg, men kontaktsökande mot oss människor. Nyfiken på lek, men vågar ännu inte delta. När den kom gick den genast ut ur buren, trots att vi var där.
Nu förstår jag ingenting. Var är bilderna?
 

Liknande trådar

Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 120
Senast: Migo
·
Övr. Barn Frågeställning enligt rubriken. Mina barn är så stora nu att det är mer regel än undantag med kompisar på besök i huset. Det börjar...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
10 253
Senast: startpompe
·
Övr. Katt Ni som följde resan vet men för er andra så som kort bakgrund så dök för flera år sen en stackars vettskrämd, mager hemlösing upp i mitt...
11 12 13
Svar
246
· Visningar
25 095
Senast: Krålus
·
Hundhälsa Jag behöver råd.. Det blev ett långt inlägg, men jag hoppas någon orkar läsa det ändå. Har en schäferhane på fem år, som kort och gott...
2
Svar
20
· Visningar
6 669

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp