Bukefalos 28 år!

Testa att vara ett par?

Har i och för sig frågat om han kan va ledig någon helg från sitt andra jobb, och någon gång skulle han kunna men i dagsläget tror jag han prioriterar sitt jobb och pengarna det ger då han har lite skulder/lån att betala tillbaka i och för sig har han ju även sagt att han tycker vi borde flytta ihop så båda kan spara pengar, jag har haft lite kämpigt ekonomiskt och det vet han om.
Jag anser dock inte att pengar är allt, jag kan klara mig att leva på ca 100 kr på två veckor, när nöden inte har någon lag då går man på sparlåga för att gå runt ekonomiskt och ändå inte svika kroppens behov.

att flytta ihop för att spara pengar skulle jag avråda ifrån. I alla fall om det är enda anledningen till att bo ihop.
 
Jag tänkte på det första ni gör som par :)

Det kanske kan vara bra att fundera på vad ni vill få ut av att bo tillsammans, en vecka är trots allt inte så lång tid, särskilt inte med vardagar. Vill ni bara spendera mer tid tillsammans eller har ni några förväntningar/förhoppningar om vad som händer under den tiden.
Fast vad gör egentligen par? Jag har ingen erfarenhet, har bara haft en tidigare relation och den slutade med att vi levde varsitt singelliv och sen tog det slut.. Vi har gjort mycket ihop, men jag vet inte vad som räknas som "par" saker och vilka som räknas som "vänner" av allt vi gjort. Kanske borde tillägga att vi har pussats, hånglat, haft sex... så det är en väldigt konstig "vänskaps" relation vi har just nu, för än så länge är vi "bara vänner".
 
Fast vad gör egentligen par? Jag har ingen erfarenhet, har bara haft en tidigare relation och den slutade med att vi levde varsitt singelliv och sen tog det slut.. Vi har gjort mycket ihop, men jag vet inte vad som räknas som "par" saker och vilka som räknas som "vänner" av allt vi gjort. Kanske borde tillägga att vi har pussats, hånglat, haft sex... så det är en väldigt konstig "vänskaps" relation vi har just nu, för än så länge är vi "bara vänner".
Det finns förmodligen lika många svar på det, som det finns förhållanden. Inget är rätt el fel, men om man typ firar storhelger ihop och följer med på släktträffar, så får man väl räknas som ett par. Samma om man inkluderar den andra parten i sina funderingar om framtiden. Då är man nog mer än vänner. :D
 
Fast vad gör egentligen par? Jag har ingen erfarenhet, har bara haft en tidigare relation och den slutade med att vi levde varsitt singelliv och sen tog det slut.. Vi har gjort mycket ihop, men jag vet inte vad som räknas som "par" saker och vilka som räknas som "vänner" av allt vi gjort. Kanske borde tillägga att vi har pussats, hånglat, haft sex... så det är en väldigt konstig "vänskaps" relation vi har just nu, för än så länge är vi "bara vänner".

Jag har bott tillsammans med både vänner och partner och det vi har gjort på dagarna skiljer inte så mycket, mer än det fysiska. Att vara i ett förhållande vs att vara vänner/kk är för mig känslorna, båda är kära i varandra och vill vara tillsammans tillsvidare.
 
Firat några storhelger har vi inte direkt gjort, för oftast måste han jobba på dom. Jag har träffats hans föräldrar och fikat ihop med dom. Framtiden, jag har väl inte tänkt så mycket på den tar en dag i taget, men han brukar säga att vi ska gifta oss, skaffa gård och ha barn. I nuläget är jag väldigt osäker på det, men kanske om ett par år eller om allt känns rätt. Just nu känns det som det finns för många frågetecken som behöver redas ut först.
Vi själva ser oss väl inte som ett par men vår omgivning verkar tycka det, vi pratar förvisso dagligen och nu på sistone har han börjat kalla mig "älskling". Läste den där länken @ekra delade och jag vet inte om det kan stämma att han kanske är på för att han vill ligga. Om jag ska ha en relation igen vill jag ha mer än bara sex. Tror jag är lite avvaktade för att jag är rädd att det ska bli en upprepning av min tidigare enda riktiga relation.
 
Firat några storhelger har vi inte direkt gjort, för oftast måste han jobba på dom. Jag har träffats hans föräldrar och fikat ihop med dom. Framtiden, jag har väl inte tänkt så mycket på den tar en dag i taget, men han brukar säga att vi ska gifta oss, skaffa gård och ha barn. I nuläget är jag väldigt osäker på det, men kanske om ett par år eller om allt känns rätt. Just nu känns det som det finns för många frågetecken som behöver redas ut först.
Vi själva ser oss väl inte som ett par men vår omgivning verkar tycka det, vi pratar förvisso dagligen och nu på sistone har han börjat kalla mig "älskling". Läste den där länken @ekra delade och jag vet inte om det kan stämma att han kanske är på för att han vill ligga. Om jag ska ha en relation igen vill jag ha mer än bara sex. Tror jag är lite avvaktade för att jag är rädd att det ska bli en upprepning av min tidigare enda riktiga relation.

För mig låter det ju som att ni har vad som ser ut som en kärleksrelation på ytan men att ni saknar känslorna. Att prata om att flytta ihop, skaffa gård och barn och gifta sig innan det ens finns några känslor känns lite bakvänt för mig. Jag tycker att det låter som att han/ni är mer intresserade av att ha en relation än av den framtida partnern. Ta det lugnt, känn efter vad du vill och tänk igenom det hela, särskilt om ni funderar på att flytta ihop tidigt på grund av ekonomiska skäl.
 
Flytta ihop på heltid är inte aktuellt i dagsläget, har skrivit det hela tiden om någon nu har råkat missa det. Det enda som eventuellt pratats om är att testa att bo ihop och det innebär att båda har kvar sina respektive boenden och den ena bor hos den andra lite tillfälligt kan man säga.
 
@Grazing
Jag håller helt med, jag var i den situationen själv med mannen jag nu är väldigt god vän med och jag mådde väldigt dåligt av att inte veta vart vi hade varandra i början och skrev metervis om det här på buke istället för att prata om det med honom.

Jag lyckades inte reda ut känslorna förrän det var försent och han fick ett annat förhållande och blev förälskad i någon annan. Det kan vara skitsvårt och en vänskap kan övergå i något annat, men det är svårt att ta det där steget och våga prova se efter om det finns något "mer" och riskera att det blir ett awkward moment. Men det här gjorde att jag mognade och blev medveten om hur jag själv agerat (och uppfattats).

I backspegeln ser jag det som att ingen av oss egentligen var säkra på att det var en bra idé att vara annat än vänner, vi jobbar ihop för det första, och jag var väldigt osäker på om jag ville bli extramamma till hans barn.
Det är väldigt liknande situation jag är i, min chef och jag nämligen. Det är svårt som bara den. Vi trivs ihop, fungerar ihop, men ingen vill liksom ta det steget. Kanske är det så att ingen av oss verkligen vill, samtidigt så hindrar det ju mig från att faktiskt titta efter andra. Det är svårt, speciellt eftersom dom flesta tror att vi är ett par på något vis då vi umgås så mycket. Jag har ju trots allt avvisat andra pga att jag innerst inne ändå hoppas på att han ska ta steget så att säga. Han är väl lite rädd för vad andra ska tycka och tänka kan jag tänka mig.

Näe, jag vet inte. Det är hur svårt som helst. Jag kan tänka mig att han avvaktar pga att han är min chef och inte vill att det ska bli konstigt, samtidigt som jag inte vågar pga att jag är rädd att förlora honom som vän. Kanske bättre att släppa det, leta efter någon annan och se vad som händer. Åren går ju liksom och stå kvar i det här läget är ju ganska onödigt egentligen.
 
Det är svårt, speciellt eftersom dom flesta tror att vi är ett par på något vis då vi umgås så mycket. Jag har ju trots allt avvisat andra pga att jag innerst inne ändå hoppas på att han ska ta steget så att säga. Han är väl lite rädd för vad andra ska tycka och tänka kan jag tänka mig.

Näe, jag vet inte. Det är hur svårt som helst. Jag kan tänka mig att han avvaktar pga att han är min chef och inte vill att det ska bli konstigt, samtidigt som jag inte vågar pga att jag är rädd att förlora honom som vän. Kanske bättre att släppa det, leta efter någon annan och se vad som händer. Åren går ju liksom och stå kvar i det här läget är ju ganska onödigt egentligen.
Just det där med att man låser upp sina känslor är besvärligt. Så var det för mig också. Innan han träffade den andra tjejen som han nu är tillsammans med fanns liksom inget behov av att träffa andra (hos mig iallafall), vi hade det bra och skyndade långsamt trodde jag, :meh: tills han en dag berättade att han sedan två veckor tillbaka dejtar en tjej och är jätteförälskad. Våra vänner bjöd (bjuder) in oss gemensamt till middagar, och flera trodde att vi var ett par. (Det finns det fortfarande de som tror, senast häromveckan var det någon som frågade) Vilket inte är så konstigt eftersom han tex gärna automatiskt lägger armen på min stolsrygg när vi sitter bredvid varandra, vi står ofta nära varandra och annat som indikerar att vi är nära vänner.

Nu när jag faktiskt vill träffa någon så har jag blivit mer medveten om detta så att det inte skall se ut som om vi är ett par när vi är ute bland folk, då lär jag aldrig träffa någon. Det är ostrategiskt ur raggningssynpunkt för mig att vi går ut bara han och jag, förut struntade jag i det, men nu är jag mer medveten om hur vi interagerar tex på krogen. Min första tanke när han började dejta den andra tjejen och fortsatte hänga med mig var att han vill äta kakan och ha den kvar och liksom jämförde oss. Sedan bestämde jag mig att bara ge fan och go with the flow. Det är en relation vi båda har utbyte av, och hans tjej (som ännu bor på annan ort) tycker tydligen att det är helt ok att vi umgås en massa. (Enligt kompisen, jag har inte träffat henne mer än 10min under det år de varit tillsammans).

Jag tror att om vi verkligen fallit för varandra och var "meant to be" hade vi båda satsat och sedan försökt få det att fungera. Det finns många anledningar till att det stannade vid vårt "stand-in samboskap", ibland sörjer jag det, men mest för att jag inte vill vara ensam. Han har sina brister, och flera av dem är sådana jag inte vill ha hos någon jag skall leva med i en längre kärleksrelation.

Det här är en liten stad och eftersom vi dessutom jobbar ihop syns vi ofta tillsammmans= lätt att dra felaktiga slutsatser om vi syns så mycket "som par" både under och efter arbetstid. Nu flyttar snart hans tjej hit så då lär han antingen uppfattas som polygam eller så blir jag "lovlig" igen i de andra singlarnas ögon eftersom jag verkar ha blivit "dumpad" ;).

Det här kanske inte hjälper dig, men det är nog bra att reda ut på något sätt hur ni känner för varandra och hur det skall bli framöver, nu rullade det bara på för oss och jag blev jätteledsen när han "gick bakom min rygg" och började dejta någon i lönndom, det kändes som ett stort svek inte minst för att han är min vän, och jag trodde att han skulle var mer öppen om han träffat någon. Men framför allt för att jag kände mig "dumpad" och bortvald.

Om vi varit eniga om att vi bara var vänner och det var fritt fram att dejta andra hade det inte gjort lika ont, för då hade spelreglerna varit satta.
 
För mig blir det att börja i fel ände, men det är ju hur jag fungerar.

Jag drar mig in i det längsta för att flytta ihop, vill ha min självständighet och mitt liv. När det till slut blir ohållbart (känslomässigt och praktiskt) finns det inga vettiga alternativ utan det blir samboskap. För att det inte går att låta bli liksom.

Att testa att bo ihop utan att ha intentionen att faktiskt flytta ihop känns i min värld helskumt. Varför? För att kolla så man inte slår ihjäl varandra innan man inleder en relation? Är det inte bättre att inleda en relation och se hur det fungerar? Eller åk iväg på semester en vecka så båda är på främmande mark och se hur det fungerar att vara så nära inpå varandra.

För mig handlar det mer om känslor än om det praktiska. Jag har en relation för att jag inte kan låta bli. Jag är så förälskad att det inte går att INTE vara i en relation med personen. Det är besvarat och sedan kommer kaninfasen då det inte finns andra människor i tillvaron än vi två. Lite onödigheter som jobb, häst och träning får komma emellan, men djäklar inget annat. Det ena ger det andra, antingen utvecklas det eller svalnar.

Men att börja med att kolla om man står ut med att bo ihop. Konstigt, i min värld. Har han skumma erfarenheter från tidigare relationer eftersom han vill prova samboskap innan relation?
 
Hur vet man när man har en relation? Jag har bara haft en tidigare och den relationen jag har med den nya är inte alls det samma, det är helt annorlunda. Vår omgivning säger att vi är ett par. Vi pratar med varandra dagligen, umgås och hjälper varandra när vi träffas.
På ett sätt är jag väl rädd att han bara utnyttjar mig för t ex sex och att trots att man använder skydd finns risken att bli gravid där ändå och i dagsläget vill jag inte bli gravid, å så skulle jag bli gravid å han lämnar mig då står jag där helt själv och kan verkligen inte göra någonting då jag inte har någon som kan hjälpa mig. Jag börjar tro att jag inte är gjord för att ha ett förhållande. :(
 
Jag tycker det låter som du ska ta hand om dig själv, innan du ger dig in i en relation. Bara den här tanken kring att bli gravid... För mig låter det som du funderar på om "han är värd risken att bli gravid". Alla som har sex riskerar att bli gravida, så länge det inte är kastrering eller sterilisering med i bilden.

Jag tror absolut att du är gjord för ett förhållande, men jag tror du måste jobba lite med dig själv innan du går in i ett förhållande med någon annan.

Ett förhållande har jag med någon som jag inte kan låta bli att ha ett förhållande med. Jag letar inte efter "en pusselbit" bara för att få ett pussel komplett. Jag var mycket nöjd (för nöjd?) med mitt singelliv när jag träffade maken, och satte mig rätt hårt emot ett traditionellt förhållande rätt länge. Men det gick inte att låta bli, känslorna var för starka och allt formligen skrek att vi hörde ihop.

När du skriver låter det som att "du måste hitta någon", och nu har du en chans här och kanske ni kan få det att fungera. För mig är det helt fel ingång, jag hade aldrig kunnat ha en kärleksrelation på de premisserna. Det låter inte ens som det är kärlek inblandad, om jag ska vara ärlig. Bara en jakt på någon att vara ihop med som kanske kan fungera...
 
Du låter som ett rö i vinden. Saker bara händer, du vet inte riktigt vad, eller varför, eller hur... Kanske blir det bra, kanske blir det katastrof - vad är ens "bra" enligt dig?

Vad vill du? Vad söker du? Varför gör du de val du gör (gör du alls några val eller låter du bara saker hända)? Både mer allmänt och i fråga om den här mannen. Skit i hans eventuella motivationer, vad är du ute efter?

Ta reda på vad du vill så har du de svar du behöver sedan.
 
Kärnfrågan kanske är om det finns ömsesidiga känslor. Är du förälskad, är han? Är ni "kära"? Om svaret är nej och du själv tycker att de två är viktiga i en relation (alla tycker inte det) så tror jag inte att det här är rätt man.
 
Jag har varit kär/intresserad av honom, men i somras lekte han med mina känslor vilket nu innebär att jag inte vågar lita på honom. Sas då att vi bara skulle vara vänner, fast under tiden så höll han på att retas att vi skulle pussas/ha sex för att sen säga, nä just det vi är ju bara vänner. Vet inte alls varför han höll på å retades så och nu har han helt vänt om igen, så jag har inte en aning vart jag har honom och därför inte vågar lita på honom och det tycker han är bra?
 
Jag har varit kär/intresserad av honom, men i somras lekte han med mina känslor vilket nu innebär att jag inte vågar lita på honom. Sas då att vi bara skulle vara vänner, fast under tiden så höll han på att retas att vi skulle pussas/ha sex för att sen säga, nä just det vi är ju bara vänner. Vet inte alls varför han höll på å retades så och nu har han helt vänt om igen, så jag har inte en aning vart jag har honom och därför inte vågar lita på honom och det tycker han är bra?

Ärligt talat så låter det inte som en så väldigt trevlig kille att dejta, han leker med dina känslor och nu vill han ha ett förhållande och flytta ihop för att han har det knapert ekonomiskt? Det verkar som att han kan få som han vill med dig, du finns där oavsett. Du skriver att du inte litar på honom, det är ett rätt uselt utgångsläge för ett förhållande.
 
Jag har varit kär/intresserad av honom, men i somras lekte han med mina känslor vilket nu innebär att jag inte vågar lita på honom. Sas då att vi bara skulle vara vänner, fast under tiden så höll han på att retas att vi skulle pussas/ha sex för att sen säga, nä just det vi är ju bara vänner. Vet inte alls varför han höll på å retades så och nu har han helt vänt om igen, så jag har inte en aning vart jag har honom och därför inte vågar lita på honom och det tycker han är bra?

Men herregud, tycker du allvarligt att det där är något att hänga i granen? Flytta ihop med på prov?
Han låter oschysst och du låter förvirrad.
 
Det här framkom ju inte i början, varför är du ens intresserad av honom? Han känns ju som allt annat än trevlig, är det verkligen din typ av humor att retas med någon för att man vet att vederbörande har känslor? Är det sådana killar du faller för?

Är det ö h t en trevlig egenskap hos en människa, att inte respektera sina medmänniskor, ännu mindre sina vänner? Och nu när allt är lite "trist och tråkigt" liva upp sin egen tillvaro med lite seriösa manipulationer, troligen av ekonomisk karaktär?

Tycker du själv det verkar vara en bra grund för ett förhållande? Ni känner ju varandra tillräckligt väl för att veta vilka ni är, men nu vill han spara pengar ett tag och därför "prova att bo ihop"? Med full täckning att dra sig ur med hänvisning till att det bara var ett prov.

Jag hade inte ens funderat på att vara vän med en sådan människa.
 
Det här framkom ju inte i början, varför är du ens intresserad av honom? Han känns ju som allt annat än trevlig, är det verkligen din typ av humor att retas med någon för att man vet att vederbörande har känslor? Är det sådana killar du faller för?

Är det ö h t en trevlig egenskap hos en människa, att inte respektera sina medmänniskor, ännu mindre sina vänner? Och nu när allt är lite "trist och tråkigt" liva upp sin egen tillvaro med lite seriösa manipulationer, troligen av ekonomisk karaktär?

Tycker du själv det verkar vara en bra grund för ett förhållande? Ni känner ju varandra tillräckligt väl för att veta vilka ni är, men nu vill han spara pengar ett tag och därför "prova att bo ihop"? Med full täckning att dra sig ur med hänvisning till att det bara var ett prov.

Jag hade inte ens funderat på att vara vän med en sådan människa.

Nej, det låter inte alls som en mogen, vuxen människa som man vill ha något samröre med. Alls. Oavsett plan.
 
Han har det inte knapert med sin ekonomi, han har dubbla jobb (ett heltidsjobb och ett helgjobb med bra betalt och lite utgifter), sparar pengar och tjänar mycket mer än vad jag gör. Däremot är det jag som har det knapert (har bara ett heltidsjobb och en hel del utgifter), men det är inte därför jag vill ha någon boendes hos mig och helt ärligt kommer det inte ske, kanske på sin höjd någon övernattning om ens det.
 

Liknande trådar

Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 818
Senast: Shaggy
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
11 959
Senast: tott
·
Hästvård Behöver lite input! Häst som vid två tillfällen (med två år mellan) visat lättare koliksymptom denna tiden på året i samband med vårsol...
Svar
10
· Visningar
650
Senast: Ray
·
Relationer Hejhopp. Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 905
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp